3 2044 106 336 191

)+L /

BOTANISKA NOTISER

för år 1844)

med biträde af

H:rr Andersson, Borgström, Forssell, Fries, Haiutman,

Lagerheim. Lilja,^ Lindgren, v. Post, Siedrin,
Strömborg, Söderström m. fl.,

'•'A'*
f:*
'■V'

utgifne af
3S)»

-

LUND,

hos C. W. K. Gleerup,

tryckt uti lundbergsea boktryckeriet,

1844.

-A.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

AL.. ED. L INDBLOM.

N:o 1—2. Lund Januari — Februari 1844*

Reservation emot en del antagna äsigter of ver åtskilliga
Svenska vexler; af "El Fries.

Med skäl kan anmärkas, ait närvarande Udskrift nästan u

leslutande egnar sig åt Svenska floran, men då dess inskränkta
utrymme nekar omfatta vetenskapen i sin helhet, blott anmär¬
ka dess vigUgaste företeelser, synes det oss en förtjenst, att
den fullständigt redogör för åtminstone den del , som ligger
oss närmast och för Svenskar eger allmännaste intresse. Vi
hoppas ock en tid, då Svenska Botanisterne skola önska se sig
litet vidare ikring än i den flOra som ligger för ögonen och
nedlägga derföre i denna Tidskrift företrädesvis upsatser af den-
i na art, om än på dem kan lämpas; *sic vos non vobis"^ i det
I hopp, att en framtid ej‘ skall lemna dem utan afseende och af
I våra forskningar ej endast utmärka de' förmenta misstagen. Vi
vilja icke förkasta andras erfarenhet, ännu mindre fordra
blind tro på vår, h vårföre vi'cndast framställa den som en re¬
servation till framtidens pröfning. Med den ^subjektivitet, som
för närvarande beherrskar vetenskapen, är naturligt att mycket
för olika forskare (att ej räkna eftersägare och tyckare) måste
framstå i olika dager; *alii plus vident^ quam alii^ anmärker j

redan Dillenius, quia imaginatione pollenV^ en källa såväl j
till klarare, som ännu ej 'mogna. insigler. Del synes mig i all¬
mänhet ett fel i speciela Botaniken, så väl att med Kunth
jemt framslälla tvifvel om de bekantaste och afgjordaste saker,
utan annan grund än egen obekanlskap med, dem; som alt öf-

2

ver hvarje konkret fall våga elt positivt omdöme genom
hvilket förfarande man antingen blottställer sig för altjcmtvex-
la sina positiva omdömen, eller petriticera sig i de en gång fäll¬
de, hvarigenoii) man sjelf endast blir antiquerad; ty vetenska¬
pen kommer aldrig, så länge den har inre lif, att blifva kon¬
servativ, blott den enskilde, sedan han uphörl vara ungdomlig
och progressiv. Detta måste inträlfa med hvar och en, som
nedskrifvit ett generelt aibele, som han vill skall anses för
något stadgadt; jag känner endast tvenne oafbrutet progressiva^
Linné och K och, men ändock erkänner den sistnämnde att åt¬
skilligt annorledes kunde eller borde framställas, men ’’ich ha¬
be so wenig, wie möglich' abgeäuderl’’. De som icke äro lika
öppne, följa denna grundsatts (troligast ofta omedvetet, ty det
fordrar alltid ansträngning alt försätta sig i andra åsigler än
man förut hyllat) dopk strängare, hvilket förklarar, hvarföre
äfven de bättre bibehålla mycket, som' do knappt fria från an¬
tecedentia nu nedskrefvo, f. e. Dr Har t man alt Linné vid
bestämmandet af Potamogeion mariuns haft P, Zosteracens
under ögonen. Pröfningen af alla nya åsigler tillhör derföre
egentligen ett yngre, rörligare^ , skarpsynlare slägle, som,' ej
fastsmidt i dessa band, sjelf bör stadga sitt omdöme i naturens
skola, ty endast med delta vilkor tillhör framliden detsamma;

*) Jag önskade fästa Läsarnes upmärksainhet på mitt sätt, att då
saken non liquet^ eller ined lika skal uuder dubbel form kan fram¬
ställas, f. e, om Festucæ ovinæ grannar, /2osæ caninæ^ Ulmi m. m.
fl», söka blott^oA:« och utreda facta, utan att afgifva något omdöme.
Sådant förbiser man alltid, om man kan begagna framställningens
form att framställa det som nusstag. (Jag ville att ntan fäste sig
mer vid sak, än blott vid en likgiltig forn», liksom ansåge sak för
det väsendtliga och ej småaktigt gnat på person). 1 ofvannämnde
fall är min fiamställning efter Hacos bud ”ifa compositus ut
examini subjiciatur^^ och sannerligen de, som blott satt sig till
doms, veta något säkrare. Man sjM»es ieke förstått, då jag i Nov.
Mant. 111 framställer Rosa collina och dumetorum särskilde, med
bestämd förklaring, att detta' ej må anses uphäfva min framställ¬
ning i Nov. om dem som varr. af i?, canina.

I

3

så länge man bchofver auklorilel UH ledband är man omyndig
och ulan röslrält i vetenskapen.

Mängden af våra nya fynd och bestämningar för Svenska
floran gör alt man i det längsla molsträfvar antaga allt, som
afviker från antagna åsigter och utländsk auktoritet. Vi finne detta
naturligt, helst med vår nations lynne att ej erkänna inhemsk auk¬
toritet, men antaga alt man dock med nöje skall se alt de ut-
länske källor man följer redan inom den korta liden tagit an¬
nat aflopp eller alt de öfvergåU till vära åsigter f. e. öfver iI/ö-
Iricaria marUima //. , Senecio harbareæfolius Krock.,' Silene

mar il, 6c inflata pelræa^ Arenaria gothica^ Thalictra ^ Fu-

\

maria capreolala^ Rosa iomentosa^ SalLv Jinmarkica, Betula
glulinosa^ Orchis incarnata, Alopecurus nigricans^ Poa su-
delica remola o. s. v., eller ock att man endast missförstått
dem, som vid Hierada, Senecio barbareæfoiius^ Rosa collina,
Poa cæsia. Juncus atratus, nigritellus o. s. v.; och må man
i förlåta oss all vi lefva i den lyckligaste öfvertygelse, alt så
I skall ske i de flesta fall. Vi Anna nämnde varsamhet tvärt¬
om berömvärd, då man blott ej förnekar hvad man ej känner;
för vår egen del anse vi det vara en verklig fördel; ty det
är alltid en olycka för en författare om dess omdömen genast
pä god tro antagas, ty allt nytt måste kämpa 'för sitt bestånd;
och del är för^ h varje författare en olycka om denna kritiska
pröfning uteblir till dess han ej sjelf mera kan deltaga i dess
lösning, ty då kommer alltid mycket alt missförstås, som för¬
hållandet varit med Linné; ty få ega den instinkt som fordras
för alt försätta sig i en persons idékrets och tankegång, i hvil¬
ket fall mycket blir fullt klart, som annars icke kan förslås.
Mången inser icke sjelf all grunden, hvarföre han med bästa
vilja icke kan lika falla andras åtgärder, ligger i en diametralt
skild upfaltning både af naturen och vetenskapen ty från oli¬
ka ståndpunkter måste föremålen olika skådas. Icke blott i
vetenskapens vigligasle frågor gäller delta , ulan äfven i det
spcciela, hvaruli den rent fylograGska och tillika biologiska up-
fallningen leda till olika resultat. Första villkoret~för att vin¬
na aktning och förtroende för tillförlillighelen af egna upgifter

4

är all sjelf cj lällsinnigt underkänna andras. Ingen, som ej hög¬
re älskar sig sjelf än sanningen, kan misslycka, alt andra åsig-
ler söka göra sig gällande; stridiga åsiglcr kunna gerna beslå
med varm vänskap och personlig^ aktning; deremol blir del all¬
lid en källa för vetenskaplig förbilU^ing om man blott söker
framställa andras åsigler och åtgärder i falsk dager. Måtte
man hellre uphöra citera andra, då man i alla fail lyst lilleg-
nar sig allt som ej kan klandras, än blott framställa en förfat¬
tares åsigler på eXt förvillande sätt.

För en klar insigt i Svenska Floran är en Xrogen fram¬
ställning af arternas successiva utredande -vårt största behof.
Det gängse sättet är mera förvillande än uplysande , såsom fästan¬
de sig mera vid det formela och vid sak blott upgifvande andras
afvikandc framställning, ulan afseende på om Förf. verkligen
så upfaltar den. Så f. e. följer man endast mina upgifler om de
icke kände J asione perennis Lam., Equisetum pratense Rei-
chenb. och Schl., m. fl.; icke är det jag s6m framställt dessa
som arter, ulan bar jag blott refererat dem och ytterligare hän¬
fört dem som varieteter. I Herb. norm. är, som ofta anmärkts,
ej frågan alt lemna mina beslämningar, ulan alt fixera synony¬
mien; icke- är ^alix ienuifolia^ Drosera ohuvata der ens af,
mig framslälde som arter, tvärtom återfördes denna först af mig
till Dr. longifolia. En del underordnade författare, som ej
känna källorne, missledas alltid deraf i sina upgifler. Också
bör man ej framställa andras upgifler såsom mindre pålitliga,
genom /«r, skall^ JÖrmodas^ O. s. v., lyde torde vara bättre do¬
kumenterade än man anar.

Iluru , den rent fylografiska eller tillika biologiska artbe¬
stämningen måste leda till olika resultater har jag föjr antydf,
men torde -här ytterligare böra uplysa med ett par -exempel.
Den förra förhåller sig till den sednare, som ett artificielt till
ett naturligt system; i den förra är karakteren h?efvudsak, i
den sednare nalursanning , som icke bestämmes af karakteren
ulan af vextens historia och biologiska förhållanden, och ka¬
raktererne, ehuru vigtige, betraktas ej, såsom i den förra, som
ändamål^ ulan endast som medel för arternas skiljande. Man

5

kan väl aldrig säga, all cn vext. för brislandc karaklercr ej/öV-
Ijenqr anses för art, ty de räkna inga meriter ^ men för alt
vara en positiv arl måste den i båda dessa hänseenden vara be-
pröfvad. Subjektiva arter äro de, som väl visa sig beslämdt
skilde i naturen f. e. Potenlilla opaca Rosa dumetorum ^coU
lina m. fl., men .sakna för närvarande absoluta karakterer, e-
huru dessa en dag sannolikt komma alt finnas. Men på ensamt
karaktererne ligger ingen vigt, ty 'nullum datur in rerum na¬
tura signum ubique constans'^'*; det är ej på summan af de en-
skilda exemplaren, utan på ideel upfaltning af arlen som diag-

r

nosen baserar sig; afvikelser derifrån utgöra icke öfvergångar.
Har man i naturen upfatlat samslaglingarnes historia, kan man

i

visserligen äfven bestämma arter efter torkade exemplar; men

••

knappast i molsalt fall. Ofver mera föränderliga slägten kan man
likväl sällan något afgöra, så vida man icke i större botaniska
trädgårdar haft tillfälle under hela deras utveckling studera dem,
der sådaue endast rikligt kunna komparativt upfallas, hvarlill
jag egt tillfälle med de fleste omlviflade arter t. G\,Thalictra ^
Epilobia^ Arenariæ y Matricarice m. fl. Bland sådana närbc-
släglade arter leder den biologiska och rent fytografiska upfatt-
ningen till rakt motsatta resultater. Efter den förra blir Scir¬
pus uniglumis egen art. Scirpus glaucus åter endast varietet;
emedan den förra f. e. på Bolmens slrand vexer i 1000:de tal
på alldeles samma lokal med Sc, palustris utan alla medelfor¬
mer men med olika ulbildningsbana ; då S. glaucus åler aldrig fin¬
nes pä samma station med S.lacustris^ och efter lokaliteten har
flera medel former. Så blir efter den förra Juncus atratus
säker arl, men den s. k. J. (non Don) en högst obetyd¬

lig form, ehuru fytografiska karaktererne för de sednare syna5
utmärktare. — All den biologiska nalurbelraklelsen i morfologi
och samtliga vetenskapens delar gör sig allt mer och mer gäl-

t

lande, är fÖr oss ett glädjande tidens tecken, ty endast derige-
nom blir naluralhislorien vetenskap och kan med sig försona
den högre bildningens vårdare, som i den rent formela behand¬
lingen blott sett ett empiriskt namn-register och icke begrepp
och tanke.

s

6

I de anmärkningar vi i del följande denna gäng Icmna, sko¬
la vi bloU inskränka oss lill de af vära beslämningar som man

niissförsläll, förkastat eller belviflat:

«

/

1. Vi hade Irolt all en mängd original-exemplar frän oli¬
ka stationer erhällnc af författaren sjclf, af

sonis voro tillräcklige alt bestyrka dess identitet med E* capi¬
tatum Suec., men dä man drager pälillighelcn deraf i ivifvel
böra vi tillägga, all Hooker i sin FL Bot'. Am. äfveö efter
original-exemplar förklarar den för fullkomligt synonym med E.
capitatum^ hvaraf E. capitatum Mey. är en mycket spädare
afart; E. russeolum har Hooker undor E. Vaginatum y.
ulan allt synonym; — äfvcn kunna vi, om sä päfordras, framläg¬
ga Meyers eget erkännande af identiteten af dess E. CAamis-
sofiis och vär svenska jK. capitatum.

2. I Herb. Norm. IV hafva vi redan anmärkt den hos
oss vanliga förvexlingen af Alopecurus pratensis nigrescens
med A. nigricans ^ som är egen art. Den förra vexer lufvig,
emedan rhizomel i spetsen alstrar flera slrän och bladfasciklar,
men icke sä A. nigricans, som skjuter långa krypande rotskott,
hvilka sluta sig i en enkel fränskild bladlufva som följande äret
blommar. Derföre slå dess strån, ehuru under jord samman¬
hängande, alltid enstaka, hvilken biologiska karakter (utom an¬
dra) lättast och säkrast skiljer dem. Koch erkände genast A.
nigricans y sedan han sett den verkliga, som en från A. pra¬
tensis nigrescetis utmärkt art. Se Taschenb. Deutschl. Fl.

3. Alt vår Poa sudetica /9 remota icke kunde skiljas
frän Poa sudetica a hafva vi i dessa blad förut visat; i Sver¬
ge har man härtill icke lemhal förtroende, -men Koch, som
egde tillfälle jemföra båda lefvande, äfveusom Poa hybrida,
hvilken han uplysl vara frän båda skild, återför P. sudetica
remota till den verkliga Poa sudetica, ej tvekande alt yttra:
”P. sudetica /9 remota Fr. habe ich mil unrechl zu P. hybri¬
da gebracliL”. Se Tasch. D. Fl. — Men hufvudsaken är alt just
vär form är den primitiva Poa sudetica enligt exemplar från
Häukcs vexlslälle och Ehrharls, som ligga oss för ögonen.

7

efler Wil Ide no ws och Schradeis beskrifningar; först ge¬
nom de talrikare afSieber, Hoppe m. 11. utdelade exemplar
af fjällformen antogs den för den normala.

4. Poa depatiperala Brown? enl. Blytt, hafva vi, efter

denne klarseende forskares anvisning och efter inhämtande af de
ulmärktästc gräskännares omdöme, förenat med P. ^ eme¬

dan den bar langa krypande rotskott, hvilka långt aflägsna den
från all P, laxa^ hvilken absolut saknar dylika. Af Paine 11
är den framställd som ny art, hvilken åsigl vi icke så våga för¬
kasta , som dess förening med P, laxa*

5. Vi hafva i dessa blad förr uplyst, alt Pou cæsia
Smith är, efter figuren i Engl. Bot., Engelske exemplar och nu^
mera alla Engelske författares intyg, omisskännligen identisk
med P, Gaudlni; åberopandet af Ho ok ers auktoritet för mot¬
satsen är ett missförstånd, emedan denne förf. förenar Poa cæ¬
sia och glauca till en var, af Poa nemoralis, och bevisar så¬
ledes intet.

6. Då vi i Nov. Mant. Hl framslälde de under Festuca
ovina förblandade former, antogo vi Irenne bestämda arter neml.
F~ovina, duriuscula och rubra, ulan alt våga något beslämdt
omdöme om F, glauca AucI. och F* diimetorum L., och vi
känna ännu ingen kompetent alt afgifva något sådant, l min förmo¬
dan kommer likväl F. dumetorum (till hvilken Fest. 'duriuscula

X /

- Sleenslr, ex Islandia, efter exemplar meddelade af T. V ahl, hörer)
alt framdeles uptagas som art, F* glauca åter som underart af
ovina. Vi ansågo oss blott troget böra framställa, hvad vi om dem

erfarit, begagnande de kända namnen; om* vi framställt dem som

«

afarler hade vi ej handlat ärligt, ulan anticjperal en erfarenhet
som vi ej rgde. Vill man likväl antaga endast de Irenne först¬
nämnde , så må de sistnämnde alldeles icke inblandas imellan de
öfriges tillfälliga former- och framför allt ihågkomma, alt for-
mee glaticæ, curvifoliæ dc. förekomma af samtlige. Så kan den
i Herb. Norm. lemnade F. glauca aldrig ställas under F. duriu¬
scula, ehuru denna bar äfven en glauk form, ulan under F.
ovina som äfven har en annan utmärkt forma glauca; icke

8

heller }^\ dumetorum ställas imellan F, rubra och dess tillfäl¬
liga forma squarrosa (B\ arenaria Osbcck är dess motsatta
extrem och vida utmärktare), utan måste Festuca rubra iip-
lösas i tvenne serier således:

Festuca rubra I, vera, squerrosa, y. arenaria.

— — II,' dumetorum, (3, scopulorum, .7. caesia.

Den i Herb. Norm. lemnade. cæsia kan icke hänföras till
K duriuscula,

7. Bromus racemosus Eugl. Bot. är säkerligen identisk

med vår, och ej med B, hordeaceus, vara skild art

och ej böra förvexlas med Br, mollis lejostachys,

8. Enligt beskrifning, vextställe (Kåseberga-exemplar haf-
va vi sett, och vid Helsingborg vexer icke Tt\ acutum) och
citatet af Herb. Norm., kunna vi knapt tveka, att Trilicum af
Jine Hartm. i Bot. Not. tillhör endast Tr, laxum, och hvad
som sedan hänförts till T. affine är den sednares uprätta form,
hvilka båda äro ytterst allmänna. Tr. acutum åter är högst
sällsynt , fast den pä de ställen der den vexer förekommer 1 mängdi
vexande blandade om hvaraddra faller deras skillnad genast i
ögonen. Tr. acutum skiljes lätt från {illa samslägtingarne , som
Meyer i_C’/^/or.Ä«Ä/^oy. anmärker, genom sin styfhet und "dicBlät-
ter in fruhern Zustande canalicula to-triquetra , carina valde a-
cuta, nur völlig entwichelt werden sie plana und stehen fast
unter rechten Winkel sperrig ab’’. Detta är ^fter den lefvande
vexten en trogen afbild. , Så förekommer aldrig den veka, platt-
bladiga T. laxum. Vida mera problematisk är dess skillnad
från Tr. repens, ty dess blad hafva stundom samma beklädnad,
såsom jag sistl. sommar fann på Vestgöta-bergen. Meyers an¬
märkning att T. repens litorale snarare är en varietet af T.
acutum än af T. repens förtjenar äfven all upmärksamhet.
K och erkänner vår Tr. acutum för den äkta , men är oviss om
T. laxum kan skiljas eller icke.

9. Del troligen enda exemplar Prof. Wahlberg fann
på Dovre af Alchemilla vulgaris med djupt inskuret rotblad,
hvaraf A, vulgaris hybrida iipståtl, har han haft den vänska¬
pen meddela mig till jemförelse , med anmärkning alt det en-

.9

dast vore en tillfällig form Den är visserligen vida skild
från den A*Jissa Wimm.l som förekommer vid Rergen (?) och pa
Färöarne och minsta sporr till hybriditet visar ingendera. Det
är en så ren Alchemilla vulgaris som möjligt , blott ett rot¬
blad är djupt handiikt deladt, en mycket vanlig lek hos inskur¬
na blad, t. ex. hos Acer Flatanoides^ Gei rivali terminal¬
småblad, samtlige Betulce och Alni^ hvilka ock förr togos för
hybriditeter.

10. Af Galium Aparme finnes visserligen en tillfällig
form med glatta något gryniga frukter; men den är icke G.

I

spurium L, som har dem absolute lævissimi, glänsande ^mog¬
na succulenta^ hvarigenom de under prässning klibba sig fast
vid papperet. Delta är orsaken, hvarföre man aldrig ser den
med mogna^ frön i samlingar. — G. tenerum Schleich. förtje-
nar att anmärkas som varietet.

11. Den vid Upsala vexande Symphytum patens eller S,
ofjicinale F4. Ups, är af mig bestämd till den verkliga S, ori¬
entale L. och är en helt annan ^n Willd. och nyare författare

så benämna. Hvad dess vextslälleu beträffar äro dessa alldeles

^ •

lika med S, officinalis^ ymnigast i gamla trädgårdar och ‘ på
gräsplatsar långs åen , men finnes naångenslädes i vildmarken och
icke blott in^m och utom Upsala, utan i hela trakten t. éx.
vid L.Gottsunda, Lurbo, till hästlass vid Qvarnbo, Mariælund
o. s. V. Vidare i Enköpingslrakfen. Mångenstädes är den väl
planterad, men odlas nu icke, är alldeles oulödlig; flerestädes
synes den fullkomligt vild.

12. Gentiana ohlusifolia Willd.!, som är verkliga källan
för denna art, anses af mig för var. af G. germanica Willd.
Se Bot. Not. 1811.

\ /

*

> >

*) Alt jag utan att sett exemplaret bestämde den till A. fissa^ var

visserligen ett' förhastande , men det var mig af flera npgifvet att
At Jissa var funnen af Prof* Wahlberg, som jag ej ansåg mig
ega rätt betvifla* Mina exemplar af Schubert äro äkta, fast
vextstullet synes osäkert.

10

13, Af Verbasca hafva vi trennc hybridilelrr , som aro
så mycket märkvärdigare, som de aro de enda lilffÖrlUliga

I

hybriditeter svenska floran eger, (Alt Cirsium^decoloraltnn iv
hybridilet anser Kocb problematiskt ocb då den nu blifvil fun¬
nen i trakter, der de förmente föräldrarne saknas, samt i Skå¬
ne är ganska ymnig, instämma vi deruti, Alt Geum inlerme-
dium^ som vi förr upgifvit som bybrid', icke är dfel, är af Kocb
salt utom Ivifvel, De öfrige som bybriditeler förr förmodade f,
e. Lamium miermedium (allmännaste arten' i Skottland) qvar-
slå endast som varnande exempel). Vi vilja icke inblanda nämn¬
de Verbasca bland de verkl.ga arterne, Verha&cum semini-
grum innefallar V, nigro-l hapsus och F, nigrolhapsiformei
dessa äro ej gqnoin tydliga karakterer dock genom be la utse¬
endet skilde från Thapso-nigriim ^ som är F, collinum Schrad.,
hvilken förklarade exemplaren af F. serninigrum för bastarder
af Thapsus^ men antog F. collinum för egen art,

14, Viola canina y. slricta Hn, är icke vår F. slricla ,
utan en verklig F. canina lucorum Reich, ! Deremot bör den
under F, pratensis från Vestergölland citerade till F. strida
humilis^

15, Utom Ulmus ejffusa finner man från älsla lider skil¬
de en Vlmns campestris och en U, montana. Sedan Linné
reducerat alla Europeiska Ulmi till en, ålerstäldes 6ch antogos
dessa tre arter, men sedan man f, e, i England ökat dessa till
sju och i Österrike till nio, drogo dessa de öfrige åter med sig i
fördcrfvct. Jag bar icke bestridt deras förening, men har icke
ansett mig böra följa den, utan efter framställande af ganska
vigliga grunder yrkat deras nogare pröfning, ty det är alltid
lättare alt kasta, livad man ej känner, i hög, än verkligen un¬
dersöka, Det gifvcs ncmligen två normala former» två suberö-
sa former, två glattbladiga former, hvilka man ganska obetänksamt
sammanslår; till hvarderaafde normale hör en suberös och en
glallbladig. Vår U. montana har alltid sådana mogna frukter
som figuren i Sv, Rot, l, 13 visar, endast outvexla synas de
något inskurne, liksom bladen hinnakliga, men utvexte blifva dc
alltid slyfva. Dr. Hart rn ans framställning förstår jag lika li-

I

11

tel, som han min, med hvilken fignrcrne af samtliga Engelska

t

arterna förlräffligen ofrerensslamma* Del var af dessa jag först
blef gjord iipmarksara på skilnaden, som jag sedan i naturen
faun bekräftad,

i

16. Heraclei Sphondyl ii och sibirici L. skillnad är full¬
ständigt och bäst ådagalagd i en npsals af Dreyer i Kroyers
Tidskrifts Utom den äkta IL sibiricum, hafva vi en tredje
med den forvandt art i Sverge efter K och. Jag har icke kun¬
nat finna någon enda författare, som känt både H, Sphondyli-
nm och sibiriciim och belviflat deras skillnad, och vår afviker

' belydligcn till frukten. Se Kock Syji^ 2»

17. Då vi först ulreddc de båda hos oss under »S/«/ /ce-
moniatn förvexlade arter, tilltrodde vi oss icke afgöra h vilken¬
dera var Linnea art, då vexlslällena lika mycket hänvisa på
båda. Numera är uplyst, att den i Linnes Herb. förekom¬
mande är den Skånska, som ock af alla utländska författare för
S. Limonium är anlagen, så att det svårligen lärer lyckas om¬
byta dessa namn. Vår St, Bahusiensis är icke blott genom
fyrdubbel storlek, utan genom breda blad, med udden under
bladspetsen o. s. v. mycket skild från St. rariflora, som har
smala uddspetsiga blad. Likväl förenar jag båda under Sf.
rariflora\ hufvudformen blir dén Bohusländska och Dreyers St.
rariflora var danica,

18. Alt all vår Svenska vilda Allium Schænoprasum
hörer till Allium stbirieum L. har jag i Herb. Norm. sökt vi¬
sa, äfven som anlydt all den icke öfvergår i den verkliga, en-

✓

-dast hos oss odlade, men i V. Europa vilda A. Schoenoprasum,
men om deras artskillnad vet jag mig icke yttrat något, eme¬
dan jag icke kände annan skillnad än den biologiska Linne
• •

redan i Öländska resan p. 53 af bladen angifver. En nyare för¬
fattare har upgifvit, all hos A, sibiricum de sterila lökarne äro
enbladige, hos A* Sclioenoprasum' lubladige. Någon vild As
Schoenoprasum är väl icke all söka i Sverge.

19. Kochs Gagea pratensis är icke identisk med den
i Herb. Norm. lemnade, ty den har hölslcrblad som O. sieno-

/

12

pelalum^ hvarföre den med denna af Koch nu Älcrförenas, då
deremot den Skånska har de nedre blombladen molsallc som
Gr, lulea^ och således afvensom med utseendet af G. lulea .
närmare öfverensslämmer med Pc r so o ns- art.

20. Våra försmådda observationer ofver Junci nigrUeUi
öfvergång i J. supiiius äro nu bestyrkte af Koch, afvensom
att den icke är den verkliga J. nigritellus Don; deremot er¬
känner äfven Koch J. atratus^, som är den verkliga nigrilel-
lus^ för egen art. Våra Halländska exemplar af den äro god¬
kände af Wimmcr.

21. Alla Tyska Botanister, som sett den Svenska Luzula
spadicea^ förklara den skild från sin, men identisk med L, gla-
hrata. Talrika- Tyska exemplar och Bly tt, som undersökt
samtlige i naturen, bestyrka denna, bestämning. Redan Prof.
Wahlenbcrg förklarade i sin Fl. Suecica den Svenska skild
från den äkta sydeuropeiska L/, spadicea^ men identisk med
Juncus int ef medius Host., som är clt obetvifladt syn. till
L. glahrata.

22. Slagtet Epilohium förblir fytografiskt behandladt all-
'lid dunkelt; märket varierar helt och klufvet hos de flesta ar¬
terne, stjelkcns kanter oblitercras ofta af pubescensen, hvari-

^ genom upstå otaliga skenbara öfvergångar och medelformer,
Vida klarare blifva dess arter om man fäster sig vid de biolo¬
giske förhållanderne, f. e. om 'flores virginei äro uprätta eller
hängande, deras olika multiplikation o. s. v. Den verkliga E.
purpureum (se No v. Man t. III) skiljer sig genast från den snar¬
lika E. roseiiin genom alltid styfl uprätta blommor och genom
stjelkens tillfälliga kanter, hvilka ej upkomma af de nedlöpan¬
de bladskaften, utan af bladens ryggnerv. Märkvärdig är vida¬
re den omständigheten, antingen arterne absolut sakna rotskott
t. ex. E. montanum^ E. roseum och hypericifolium^ eller fram¬
på hösten efter afblomstringen skjuta rotskott under jord som
sluta sig i bladrosetter f. e. E. lelragonum^ E. lineare^ E. alpinum^
eller Irådlika refvor öfver jorden med glest spridda blad: E.
virgalum, E. origanifoUum, E. palus fre.

I

13

, 23. Epihhinm alpimm Suecornm innefattar de båda

I arter som La mark forsi urskiljde under nanm af E, ulpinum
och E, origanifolium^ hvilka benämningar äro så stadgade och
allmänt antagne, att alla försök att ändra dem säkert misslyc¬
kas, hvarföre de ock af mig äro antagne (ej E, ahinefolium ^
som hos Dr Har t man). Att dessa äro tvenne beslämdt skilde
' arter har under 50 år ingen enda utländsk fjällbotanist betviflat

i

; och Skandinaviens mest fjällbevandrade Botanist, Bly 1 1, är äf-

I

j ven derom fullt öfvertygad. Visserligen har skett flera miss¬
lyckade försök ^tt reducera dem; f. e. E, alpinum till E, li¬
neare, till E. polustre (W i mm er har nu i bref erkänt orik-
tigheteu deraO, till E, ielragonum hos Meyer; men att före¬
na E. alpimm och E, origanifolium har ej fallit någon enda
in och kan icke heller, orn man jemför dessa sedan långliga ti¬
der i Bolan. trädgårdar vanliga arter jemte hvarandra. Grun-
I den till deras förvexling hos oss ligger deruti, att man antager
en tredje var. Litmeana, hvilken, såsom sammansatt af pyg-
meiska former af båda arterne, bör uplösas och försvinna;
vanligasl hörer den till den verkliga E, alpinum, men i Up-
sala trädgård öfvergår E, origanifolium äfven till en dylik
pygmeisk form, utan att på minsta sätt derföre närma sig till
E, alpinum verum. Den sistnämnde synes verkligen hos oss
den allmännaste, ej E, origanifolium, ehuru den mera faller i
ögonen. Alt den bör äfven bibehålla namnet E, alpinum L.
följer icke blott af alla förf. enstämmiga vitsord, ulan bestyrkes
-fullkomligen af Linnes herbarium och skrifter. Till denna
hörer neml. Linn. Lapp i n, 150, då till E. origanifolium ef¬
ter Adj. Lindbloms IräflPande anmärkning hörer Linn, Lapp,
n, 147, hvilken af Linné sedermera förenades med monta-
I num, hvilken dock efter Wahl, Fl, Lapp, ej vexer i fjälltrak-
terne. (Linn. Lapp. n. 148 är E, palustre och 149 E, lineare,

! hvilken i Fl. Suee. förvexlades med den på låglandet vexande
I snarlika form af E, palustre och dermed förenades). Hvad
; slutligen E, nutans Schmidt beträffar är den icke synonym
med E, alpinum, ty denna har Scbmidt under delta sill Lin¬
neanska namn, ulan är det en egen art efter Ta u sch och

I

14

Rcichenbach, men efler Koch enegen märkvärdig underart,
som högst sällan hos oss förekommer. Ulom det alt Schmidts
namn ej hör hit och ar vida yngre än de aljraänt antagne La-
markske, är namnet E, nutans lika opassande såsom lika väl
tillkommande alla närbeslägtade arter, söm förvillande dä del
tillagts en mängd olika former. Epilohiittn nutans Horn.I, E»
Hornemanni Reich. I, är en form af E. origanijolium och bör
ej förvexlas med i?, lineare. Genom den utförligare framställ¬
ning jag nu gifvit, hoppas jag att hvarje, som ej är fixerad
i en antagen mening, skall klart inse åtminstone del historiska
i dessa omtvistade arters förhållanden.

24. Polyg. Persic, minus H. N. IV. hörer bestämdt till
P. Persicaria, icke till P, mite, Ehiiru allmänt anlagen anser
jag någon varietas incana icke kunna skiljas af P. lapathifol.^
då alla tre denna arts varr. häfva hvar sin forma incana, men
sä obestämd alt man på hvarje stånd finner glatta och under
gråludna blad, ofla halfva bladet glatt, halfva gråludet.

25. Polygonum tatarieum hvarken odlas eJler förekom¬
mer hland annat Bohvele, ulan vexer endast förvildad i Pola-
lisland, bland säd o. s. v. Det är bokant, att det numer är det
■värsta ogräs i Hannover, Westphalen o. s. v.

26. Silene maritima är efter den af oss gifna biologiska
framställning nqmera af alla Tyska, Engelske, Franske m. fl.
Botanister erkänd (familjens förste kännare B r a u n, som i mån¬
ga år odlat den, kallar den en praktvextl); men dess förening
med >S. inilaia v. petrrea skall säkerligen ingen gilla; Se
Koch* Syn. ed, 2. Då en sådan blifvil föreslagen, måste nå-
fgon form af S. maritima varit för ögonen. Båda funnos på
min tid i Lunds trädgård.

2T. Lepig, medium Fr. är identisk med L. medium Koch

och dess L. marginatum är högst sannolikt var L. salinum,

/

Del är lernligen subjektivt huru man vill betrakta de fyra sä¬
kert konstanta formei\ delta slägle erbjuder; del enda konse-
quenta är att skilja alla eller förena alla. Se Nov. 31anl, III,

28. , Arenaria ciliata och A, gothica har jag haft tillfäl¬
le jemföra odlade jemle hvarandra; den förra har af gammalt

15

N

funnits i Botaniska trädgårdar, den sednare har åf mig blifvit
i * *

I spridd till liera. Ofverallt visa sig dessa som bestamdt skilda
i arter, ungefär som Ceraslittm trigyfitim och C, semidecandrumy

I

i med hvilka hvardera af dem~ar analog till sili vexlsall. A,
j ciliata bildar folsbreda lufvor med luscndlals sterila stänglar,

I som aldrig blomma första året^ A, golhica upskjnler hasligt
j om våren af förra årels frö, blommar och försvinner. Några
I slerila perennerande släi glar äro lika IRct sedda af denna, som
i spelsade blomfoderblad på Sagina strictu. Men om än några
exemplar skulle perennera eller persislera genom knoppbild-
ning i bladvecken, visar deii fibrösa rotens byggnad lillräckeli-
gen, all den aldrig kan npät grena sig genom fördelning i en
mängd slammar och bilda den lufviga vexl som, ulom de öfrige
karaktererne, så tydligen skiljer A, ciliata. Också är dessas ab¬
soluta skillnad erkänd af alla, som känt den verkliga A, cilia-^

ta, Jemf. Koch, Syn, 2. !

••

29. Afven Arenaria norvegica, som jag förut betraktat
som underart, är efter de stora massor af exemplar jag erhållit
,så af denna som af A, ciliata en säkert skild, Tj med ArenU'-
ria ciliata multicaulis jemförlig. art. Se alle Engelske flori¬
ster, specielt Engl, Bot, Siippl, *)

30. Alt Rosa inodora^ hvad första anblicken af den lef-
vande busken lärer, ej kan jemföras med Rosa rubiginosa ^
ulan endast med R, canina^ kan väl nu mei’a anses för full¬
komligt afgjordl. Huruvida den, R, dumetorum och R, colli-

X

na böra betraktas som underarter af R, canina eller egna ar¬
ter, beror helt och hållet på olika upfattning af species-begrep- >
pet. All de icke erbjuda några skarpa karakterer är Hka sä¬
kert, som alt de i naturen äro beslämdt ålskilde, och fast i

Sedan sa val Cerastiernesy som Alsinaceernes Monografer Gre»
nier och Fenzl antagit Curtis första klara bestämning af Ce~
rastium vulgatum och viscosum kan knapt betviflas att de' äfven
bibehållas af alla, som ej redan antagit andra. Att C, strigosum
ej är Persoons C. brachypetalum (= C. viscos, egland.) med*
gifves äfven af Koch, ehuru han ob usuni bibehållit namnet.

16

100:lal blandade om hvarandra aldrig sammanflyta. Detta för¬
klarar, hvarförc jag i Nov .Fl. Succ. uptog dem som varieteter,
Qcb då jag i Nov. Mant. III. särskildt framstälde dem uttrycke-
//g-é»» reser'verade mig mot förmodan, att jag derigenom åter¬
kallade den förra bestämningen. Att inse huru arterne i natu¬

ren verkligen förhålla sig, är något vida vigtigare än all fram-
ställningens form. Att Hosa coUina varierar med enkelt, dub¬
belt och trefalt sågade blad hafva vi ofta sett och anmärkes
iitlryckeligen af K och sjclf. Att Jacquin afbildat den med
enkelt sågade blad är en ren tillfällighet.

.31. Sedan nu K och bestyrkt vår upgift, att i?, tomento^
sa Suee. eller i?, villosa L. icke är hans, torde väl den saken

få anses afgjord. Rosa iomentosa Koch och Nov. Mant. Ill

kan med den icke jemföras men möjligen hörer, den i H.N. VI.
gifna /i. collina^ såsom jag derstädes ock upgifver, till denna.

' 32. Potentilla sordida a. Fr. är P. collina Koch! Syn.

/. , P. sord. b. Nov. 3iant. är P. Giinthcri Koch! Syn. I.
Den förra är artens hufvudform, ty minst 100 exemplar af den
förekomma emot 1' af Giintheri, som upkommer på odlad jord.
Hufvudformen är enkel, saknar central blad-rosett, sljelkarne
äro upsligande eller uprätta, bladens kant inrullad o. s. v.; äf-
ven P. argenlea får på fuktiga odlade ställen ytterst greniga
nedliggande stjelkar kring en central bladlufva, platta blad
o. s. V. Sc Horb. N.' VII. och Nov. Mant., III. P, collina
Lehm.I är en af Koch icke närmare känd vext.

33. . Till de utmärklasle och säkraste i sednare åren i
Sverge och samtidigt af Koch urskilde arter räknar jag Tha-
licirum ininus^ Th, Koch ii och Th. flexuosum; en enda kar-
pell är tillräckelig att skilja dem och vextsätt (aphyllopodisk
och phyllopodisk stjelk), blomningstid m. m.. bestyrker deras
skillnad. Men med ofullständiga exemplar i Herbarier har man
svårt att reda sig, i fall man förut ej känner dem. Alla tre
finnas sedan långliga tider odlade här i Upsala, der det är lätt
laga verklig notis om dem. — Har man blott en gång fått
syn på hvar stipellerne äro att söka, finner man dem sedan
ganska lätt.

17

34* All i' Sverge verkligen vild Mentha øihestris hörer
till M, nemorosa W.; J/. silvestris W. förekommer på några
få ställen förvildad. — Alt alla er variera ludna och

fullkomligt glalla är numera en afgjord säk; M, silvestris eller^^.*:^
viridis kunna icke derefter åtskiljas. Ehuru något gråj'^dén
måste Herb. N. VII. n. 9, b hänföras till M, vit:idisy slvVida

denna som art skall skiljas från M. silvestris* Alla öfri|^ >kä-i
raklerer, utom det hos äldre försvinnande luddet, aro ge! _ .
samma med M* viridis* ~ '

35. Mentha Herh. N, IV*n. \7y hänförd af D:r Har t man
till M. saliva. är just samma vexl från Slaka, som äfven citeras un-

dev 31* gentilis. Rätteligen anser jag den böra betraktas som ^
slorblommig varietet af den sednare. — Af Mentha arvensis ^

^ger jag fyra varieteter: 1) il/. ffgrei’/iV Sole dsHartm.; 2) silv^^ "^ 4
tica gracilis, foliis lanceolatis glabriusculis; 3) riparia Herl^
Norm.; 4) 31. lapponica. Desse Irenne sistnämnde hafva blom¬
skaften fullkomligen glatta. Mig förefaller mindre lämpligt att
man så ofta byter om varieteters namn och icke bibehåller de
af förste bestämmaren gifne.

36. De exemplar mig blifvit lemnade af Ajuga pyrami¬
dalis glabrata äro endast en tillfällig form' af denna art, som
ofta har korta sidoskott; och de hafva intet gemensamt med A*
alpitia l^o\* Mani. Ill, som efter vextställel hos Hartnfan
derunder synes innefattad. Denna sistnämnde kan endast jem-
föras med A. replans<t från hvilken den nästan endast skiljer
sig genom ännu mera refvig vexl och mindre blommor.

37. Den rätta Lamium incisum^ som är en obelviflad art,
skiljer sig från L. purpureum incisum pied rak, inuti bar pip
och blott en tand vid svalget 5 L. purpureum har' krökt pip,
med hårkrans, Ivenne tänder m. m.

38. Den vid Upsala och väl i allmänhet i Sverge vanli¬
gaste Galeopsis är Galeopsis hifida^^ som Ben t ha m (säkerli-

V

gen med rätta) anser för den egentliga G* Tetrahit L, — Ny¬
are förf. G. Tetrahit synes mig vida närmare G. versicolor
och endast skild genom blommorncs färg (ss. var. pallens från

G. bifida")* ty storleken är högst föränderlig. Den- föga slräf-

2

V

18

håriga, med rosenröda blommor, som vexer i bcrgskrcfvor, f. e.
på Bösseberget vid Femsjö, är G, pubescens. Antingen måste
häraf tre eller en art antagas.

39. Del är af alla nyare Bolanisier anlaget^ alt man
aldrig talar om enbladigt foder eller krona, då dessa äro he-
lero-sepaliske eller -pelaliske. Af denna grund beskrifva ock
alla Qrobanchografer arterna af Ospreleon med Ivenne sepala,
ehuru de vid ena sidan mer eller mindre sammanvexa. Häri¬
genom förfaller helt och hållet Harlmans anmärkning emot
min beskrifning af O. major, K och beskrifver denna art (O.
sligmalodes Wimm.) fullkomligt lika med mig. Se Kock
Tasch, D, Fl,

40. Cochlearia anglica Ho. är C, fenestralis Brown
db Dec., som äfven jag hänförer till C, anglica, H. N..X. —
Från den är C, arclica Schlechl., Dec., Fr. säkert skild och
närmast beslåglad med C, ofjicinalis.

41. Ofver Camelince jemf. Nov. Mani. Ill, hvaresl Herb.
N. VII. 21 bör hänfpras till C, sativa, — C. saliva y Hartm.

-synes höra till C, foelida; S, australis kan icke förenas med
G. saliva Hn. Detta sista namn, såsom kollektivt, torde lämp¬
ligast böra försvinna och efter Kochs åsigl C, saliva Nov.
Mant. III. bibehålla namnet C, dentata,

42. Under Barharea vulgaris y, acidula Hln. bör del heta :
Denna är den ursprungliga Brysimum s, Barharea præcox
Smith, men delta namn har sednare blifvit öfverfördt till en i
S. Europa' förekommande art med blommor af B, stricta^ men
med utstående skidor och inskurna blad som på B, arcuata. Alt
nämnde B, præcox eller B. arcuata Bec. nu allmänncligen anses
som skild art är lillräckeligen bekant. Jemf. Aov. 3Iant, 111,

43. Öfver de under Arabis hirsuta förenade former se
Bot, Not, 1843. n, 8,

44. I föregående uplagor af sin handbok har Dr. Hart-
man yrkal, att Sisymbrium arenosum L. Suee. icke var Arabis
arenosa^ ulan en var. af Arabis Thaliana, Efter var fram¬
ställning af motsatt åsigt i Nov. Mant. III antages alt A, Tha¬
liana är identisk med Arabis arenosa. Mig förblifva likväl

10

(!lcs$a giiDska tydligen skiide, tneh jng- har intet cmol om den
omtvistade A. Thaliatia uplages som egen art.

45. Ehuru Decandolle efter skidans sträfhårighet och
glatthet fördelar Sinapis arvensis former i tvenne arter* anser

jag Poirels och Reicbenbachs fördelning af dem i tvenne

\

varieteter eller underarter efter bladformen och skidans längd
naturligare. Hos båda de sistnämnde förekomma både glatta
och sträfhåriga skidor; , de sednare ’äro den typiska formen för
arlen, men öfvergångarne äro så tillfälliga alt de ej kunna skiljas.

46* Vår rödblommiga Fumaria capreolala ofverenssläm-
mer med Engelska exemplar under detta namn, hvilka Decan**
doMe förklarat för sin F» media^ och med Sonders af F*
Petter i Koch.

47. Oaktadt uprepade försäkringar, alt vexter ulan gräns
sammanflyta, får man ofta se dem strax derefter erkände som
arter, och detta tveka vi icke tillämpa äfven på Corydalis laxa
och pumila* Men härvid måste man först bestämma, hvad man
förstår med C. pumila eller Lobelii^ ty synonymien är ännu
vacklande; när gränsorne (f. e, af Ranunculus reptans^ icke
äro rikligt upfallade, leder äfven den rikliga observationen till
oriktigt resultat. Ehuru jag pä en gäng hade flera 100 lef^
vande exemplar af C, laxa och C* pumila för ögonen, voro
dessa så bcslämdt åtskilda, alt del icke föil mig in belvifla de-
.ras skillnad, men väl C, laxee från C, fahacea; äfven C. pu~
mila synes ulan gräns öfvergå i (7. fahacea vid Nontuna, men
sins imellan beröra C. laxa och pumila icke hvarandra. C* pu^
mila håller sig alltid lågvext, men frodigare blir den gröfre och
fastare, med uprält klase, korta nedböjda skaft. C, laxa blir
åler ju större och frodigare desto vekare och laxare, har all¬
tid hängande klase, så alt fruktskaften ej egentligen tillbaka-
böjas, ehuru de äro' slaka och hängande; klasen ofta endast
2 — 3'blommig med hela skärm och då svår all skilja från C,
fahacea, C. pumila utmärker sig från alla samslägtingarne ge¬
nom sidokronbladens egna blekhet, hvarigcnom den lorrkad blir
mera eller mindre gulbrokig; från C, laxa utom dess genom
helt olika fysiognomi, ty dä sidokronhladen hos G. pumila i

1

spetsen uro heta med en före kanten försvinnande köty så äro i
de hos C. taxa, liksom hos C\ fabacea, i spetsen nrnjupne \

ined utlöpande köl ; flera olikheter alt förtiga. Det synes väl

’ ;

möjeligt, all man sökt C\ pumila i C, laxa (ly efter Kocbs
heskrifning kom jag först till delta resultat) och då förklaras -
lätt huru man trott sig finna dem sammanflyta. Namnet C,
pumila^ som är det äldsta, passar utmärkt väl till vår C. pu^
mila; det är bekant huru mycken smälek Ta usch fått upbära f. e.
i Reg^ Bot, Zeit, för den onödiga" förändringen af delta namn.

48. Exemplar samlade i Upsala trädgård vittna, all allt j

hvad Linne deruti hade under ögonen för Ononis arvensis
och O, spinosa (och ännu finnas der endast dessa båda) voro
taggiga och lagglösa former af O, repens Rec. Del är obe¬
stridligen dessa som han haft för ögonen vid bestämmandet af
sin O. arvensis S. N. XII., och derefter har Smith förlräffli-
gen framställt denna art. Jag tror här rikligast vara alt följa ,
Linné och Smith, ly namnen spinosa och repens äro allt¬
för förvillande. Den vexcr ofta alldeles rak, upsligande, hos
oss mera sällan krypande. O, arvensis Hetz. återfår då sill all¬
mänt antagna namn O,' hircina. Alt nyares O, spinosa varit
af Linné känd är för mig icke troligt; jag har ytterst sparsamt
insamlat den i Skåne '^); för den önskade jag Kochs 'benäm¬
ning O. campestris anlagen. ‘

49. Tragopogon pratensis v. minor Fr, Nov, I, uplog jag
under särskildt nummer i Nov. Fl. Suec. ed. II. endast derföre'
(se förordet) all Prof. Wahlenberg uplyst, att den var af Mil¬
ler skild under namn af Trag. minor. Då Dr Hartman af
mig begärde uplysningar för andra upl. af sin Flora, erinrar
jag mig ganska bestämdi, att jag föi klarade alt jag likväl ansåg
den som varietet och önskade den så uptagen. Dr Hart man
hade' då icke sett vexlen. — Med mera skäl skulle man kunna
citera Scorzonera plantaginea Hn. >

I

. s

'*) Jag skulle vara -högst furbuixh*» om jag blefve förvissad genom
exemplar att denna art terkligéu någorstädes i Sverge, utom Skån*
ska flygsanden, blifvit insamlad.

- %

21

50. Äsigtcrne öfver Hieracia äro i allmänhet ännu föga
stadgade, och efler den herrliga fördelning af dessa i flera
beslämda iindersläglen i Ko c\\s ^Taschenhuch har öfver Pul¬
monarem upgått elt nytt ljus, hvarigenom vi inse alt många
hitlålls förenade former icke ens kunna jemföras, såsom endast '

! varande analoga ulbildningsformer inom olika serier. Sa höra
! F. glamhiliferum (som relativt till F. alpinum snarare bordt
i hela F. eghntdulostwi) m. fl. under F. alpinum förenade lill
helt olika undersläglen; som Hieracium Pilosella^toGå hvilken
F. afpinn?n länge jemförls, så förhåller sig F. alpinum lill
F. Prenanihoides; genom H. nigrescens, cydoniæfolium, deri-
ticulalum och Prenanihoides ar denna serie fulJkomligl lika
sammanhängande som Pilosellernés, fullkomligen skild från alla

t

andra genom de i spelsen med ledade hår beklädde ligu1æ\
då glanduliferum på samma säll slular sig lill de glauca Pul-
monareæ och en annan lill F. vulgati gruppen. Efler dessa
grunder komma arierne både alt reformeras och ökas. Så hör
F. boreale v. latifolium Herb. Norm. 1 , såsom en månghladig
ti form (ly en-, få- och mång-bladiga variera alla Pnlmonareæ)
till F. diaphanum, Från all F. vulgatum är den säkert skild
I gcnona sin utspärrade vippa, svarlgröna (ej gråludna) holkfjäll
in. m. De öfrige under denna i Nov. Mani, II. förenade varie¬
teter utgöra efler K och näslan lika många arier, hvarom vi
framdeles skola lemna närmare underrällelser.

Mera bekanle äro Pilosella, Vill man skilja F, auricu-

Iceforme eller Auricnlo-Pilosella Nov. Fl. Su,, sanct F. E~

\

chioides (H. cymosum Harlm. Skand. 4) och F. Nestleri (H.
cymosum Frölich & Fr.) så hafva vi föga deremot, men måste
Ullslå alt vi för den förstnämnde icke kunnal finna några be-
' stämda karaklerer, för de sednare åter icke några gränser i
naturen.

51. Af Prof. Wimmer har jag blifvit förvissad alt den

#• **

1 i O. Skåne myckel sällsynta Senecio barbar eæfolius fullkom¬
ligi öfverensslämmer med den Schlesiska. Upgiflen alt K och
ej skiljer den från S. aquaticus beror på ell missförstånd; re¬
dan i första edil. har han den skild under namn af S. errati-

22

CH8 Brot., hvilken jag ock citeret; cilalel af S. harhareéBjolins
under S, aquaiicus insågs lätt vara etl skride), som ock i 2
cd. blifvil rälladt.

52. Den af oss återställda Malricaria maritima L. bar ’
af alla utländska förf. blifvit erkänd som en utmärkt art (*von
C. inodorum salinum ist Matr, maritima L. Fries Herb.
Norm. 7. verschieden* Kocb), men ännu anmärkningsvärdare
är, att den, oberoende af våra observationer, samtidigt i England
blifvit återställd af Babington, i Frankrike af Gay. Då den '
sistnämnde är den erkändt förste kännare af dessa vexter, torde

-ett utdrag af Dess bref dat. Paris vara af intresse: 'Votre
Chrysanih. maritimum est parfaitement identique avec le vrai
Pyrethrum maifiiimum, Les Anglois Pont bien distingiié dans |
Porigine, mai^,ils ont eu lort epsuite d’en faire une varieté |
de cettc derniere espéce. Tout deux se trouvent en France,
Vmaritimum partout sur la cote de Poceane jusqu' å fron liere
d’Espagne; votre est la premiere forme par Raji". I Frankrike
aro ligulæ vanligen inskurne utan alt sådant det minsta inver¬
kar på artskillnaden!

53. " Malricaria suaveolens L. förljenar visserligen upla- .
gas som en bestämd afart, ty utom sitt egna utseende afviker |
den genom fullkomlig saknad af den affallande fruktkrona,
som finnes bos kantblommorne bos M, Chanfomilla och på alla
frukternc hos M, coronata» Gay sjelf anser denna endast för
var. af M. Chamomilla och de oss meddelade exemplar äro,
utom denna karakter, icke skiljbara från densamma.

54. Vår Orchis latifolia f. e. från Segeholm i Skåne Öf-
verensstämmer på det nogaste med Franska och Kochs exemplar.
Den i Herb. Norm. VI lemnadé var. elatior är derifrån visser¬
ligen betydligt afvikande, men kan svårligen hänföras till nå¬
gon annan. Den skarpsynle P. C. Afzelius^ som nbga jem-
förde dessa arter lefvande, förklarade den beslämdt skild från
all O, incarnata^ men var oviss om dess skillnad från O. ma¬
culata, Dä stjelkcn är pipig kan den likväl icke dermed före¬
nas ) i samband med den långsträckta vexten stå de smalare

23

bladen, liksom O, incarnata förckomi^er bäde bred- och
smal-blsdig.

55. Orchis cordigera förmodas icke af oss vara O. cru¬
enta Rocb., ulan är just beskrif%en efler Eochels exemplar,
meddelte af Heuffel och K och. Den är hufvudformen, lill
hvilken Iveune Golllänske exemplar närma sig, sasom uttryckc-
ligen i Nov. Mant. III är förklaradt.

"56. Under den osäkra Epipaetis atroruhens Hoffm., hvil¬
ken sjelf uplager sin endast som färgförändring af E, latifolia^
förenas flera till färgen skilde former. Den från Slyggfossen i
Dalarne är säkerl E, ruhigmosa Koch ; E. purpurata Sm. m. fl.
,höra äfven‘ lill denna flock. Som blommornes färg är i höjj
grad föiäuderlig både hos E, latifolia och E. media anse vi
lämpligast förena den sistnämndas former under del sednare ge-
I mensamma namnet, då intetdera af de äldre tillkommer eller

j S

I är passande på arlen i sill hela omfång, men väl för dess flera
I förändringar.

5T. 1 en af Norges herrliga dalar upläckte den oullröllli-

I ge Prof. Bly Ils skarpsynta öga Irenne medelformer imellan
I Carex loliacea^ tenuiflora och canescens, hvilka, såsom vexan-

i — V .

I de på lika lokal och hvardera motsvarande sin af de ofvånnämn-
de, jag för analogiens skuli prjvisoriskl sammanfattade efter
Bl yt Is antydning under den kollektiva benämningen Carices
Blyt t ii, men fullt ofrer tygad att dessa, som arter eller un¬
derarter efter nya undersökningar skulle komma att under¬
ordnas hvar och en sin af de ofva onämnde. Derföre benämndes
ingen specielt Carex Bly! t ii, ulan framställdes hvar och en
som underart ! Den med C, loliacea närmast besläglade gifves
i Herb. N. X, den lill C. tenuiflora sig slutande gafs som un¬
derarten macilenta (alt den icke är identisk med C, tenuiflo¬
ra, är utom andra karakterer klart af dess i spetsen djupt lu-
klufna frukter, som på C, tenuiflora äro hela), och den med
C. canescens närmast förvandla under namn af vitilis, ty att
den icke är C. Gehhardi, hvarföre den förut hos oss blifvit
lagen, var klart. Sedermera har Lang uplyst, all under C.
canescens förekommer en skild art C. Persooni

24

' Sieb, Att denna skulle vara identisk med C. Hiili9 vill jag

väl icke bestrida, dock synes det mig tvifvelakligt 1) emedan al-

1» exemplar jag erhållit utifrån under namn et C. tanescens

hrunnescens^ utom färgen och det djupare klufna sprölet, äro

lika den vanliga C, canescens och äro beslämdl skilde från vår

C. V il ilis ; 2) emedan hufvudkarakleren på C, Pe^^sooni^ ett

efter sin hela längd klufvet spröl, icke passar på C, viiilis;

3) emedan hvarken L ang eller K och / som egt tillgång till

och annorstädes citerar Herb. Normale, till C* Persooni hänfo*

••

ra vår C. vitilis, ~ Öfver Carices vore föröfrigt mycket att
tillägga som utrymmet nu ej tillåter; vi blott anmärka, att
Laostadius under C, acuta ripensis måste meddelat olika ' '
former, ty hvad vi erhållit af honom är icke C* hyperhorea^ -
utan har skarpare strå än någon af slägtingarne (uptagrs under
C, aquatilis af Htn.); beskrifning och vextstället i Nov. AcL
Ups. antyda att den oss meddelade är den rätta. — Att vår
C, hullatd icke fullt öfverensstämmer med Schkuhr:: är myc¬
ket riktigt derföre hafva vi ock uptagit den som egen underart
C. lævirostris; men genom Prof. Va hl berg och Kunze äro
vi nu förvissade att den är fullkomligt skiljd och en utmärkt
ny art.

58. Liksom hos oss Betula alba är den sällsyntare och
saknas i fjälltrakter och nordligaste delarnc, efter väl 1(10 for^
mer, lemnade af Blytl, Lindblom, Laeslädius, som ;^Iia
höra till B, 'glutinosa, så är förhållandet äfven i England '^f-
ler Babington, i Finland efter Nylander och troligen i al¬
la nordliga länder. Det är .ock endast denna som Linné för
B, alba beskrifvit, ehuru det nu ej är skäl ändra do antagne
' .benämningarne, fast vi ej kunna antaga dejl olyckliga B, pube^
scens. Att efter Meyers upgift i Chlor. Hannov, cn med den¬
na analog form skulle finnas af B. alba^ syntes mig tvetydigt
tills jag förl. sommar sjelf hade tillfälle se den. — Huruvida Be^
iula pubescens Ehrh. Wallroth eftei^ dessas intyg är afart af
B. glutinosa är ännu mycket ovisst. -Den varierar väl cfven
glatt, men vexer alltid i buskform och har hSngefjäll snarare
af B. alba. Det är denna som vexer bär på Orlösan vid Up- ,

25

sala (djli’s her jag iclie sell i S. Sverge) och skeli nogare
undersolie-s.

59. ÖfTcr ScJices få vi hänvisa till den i Bol. Nol. 1840
leranade afhandling och här bloll summalini anmärka; ÄU Sa^
lix cnspidata Scha/lz, Koch är egen art, närmast bcsläglad med
Ä, fragi/ is, alldeles' skild från -S. peni andra cuspida/ a Suec.
— Alt S. Rvsse/iana Smilh, som ock finnes i Sverge, är en
I mycket frodig form af S.Jragil is var, decipiens, med glandlerne
; på bladskaften ulvexande till stipeller (sc Eng. Bot. I) och un-
! der gröna blad. — All S. viridis efter Ba bin g lo ns bestäm¬
ning är Ä. decipiens Smilh nec Hoffm. — Alt vår i Npv. Mani.

I I. beskrifna och i Herb. Norm. IX app. lemnade S, /lippopJiae-
folia af Koch erkännes för den äkta. — All den akla S.punc^
tata! bör öfverföras lill S, Chamælices näst S. Myrsiniles ,
med hvilken den ensamt har förvandlskap, fast en del yllre
karakterer af S, nigricans, men hängen sitta i loppen på bla-
diga, knoppbärande, verkliga grenar! — All jag icke inser
grunden hvarföre namnen S, glauca pullata och *S. Capraea
sphacelaiaj som äro så Iräfiande, hlifvit ombytte, — Alt Salix
^finmarkica, som jag ej vid ulgifvandet af Nov. Mani. I kände
; vara funnen i Finmarken, der verkligen först blifvit upläckl
(sc Bot. Not. 1. c.) ocb all denna är den äkta ursprungliga S.
\jinmarkica; och all den i Berlins trädgård nu odlade är falsk,

\ endast en form af S, repens ej af S. ambigua, som den ädle
K Och också nu erkänner. — All S, canescens Willd. Ilerb.’
hörer, äfvcn enligt Koch, ej blolt till S. Seringeajia, ulan Ull
flera \ men den i Berlinska trädgården lillhörer vår eller en
analog form af S. limosa; som jag redan i Nov. Mani. I. an-

i ' ' ^

I märkte alt o. canescens Willd. var elt obeslämdl namn, ansåg

I

i jag mig ega full rätt öfverföra del på en beslämd arl, ocK det
I med mera skäl än som skelt med Rubns horridus, m. ra. — Lyck-
I liglvis har jag nu erhållit säker kanal för att kunna lerana
S. plicata a, Bot. Not. 1. c. i fullständiga exemplar i Herb.

I Norm. (^på lång lid har jag ej haft tillfälle vårtiden vislas på
I de orter der den vexer i mängd, ej sporadisk som S. ambiguay,
h varigenom sä väl dess identitet raed S, incubacea Linn. Suec»

26

(ej Spee. Pl. som är S, angusttfo/ia'), som skillnad från Ä am-

bigtia^^öv en hvar måsle blifva klar, men Iroligen vill man då

iiafva den till en luxurierande -S. repens* — Allt hvad jag af ]
i . ^ j

K och sett mcddeladt af *S. silesiaca är odlade exemplar, men ^

verkligen vilda Slesiska eger jag från Wimmer. j

" 60. Equisetum prostratum Hoppe, som vexer på mycket

torra ställen, har intet gemensamt med E, riparium; den är,

som bekant, synonym med Ej* palustre v. arenarium Fr, {E,

pratense Reichenb. efe Schlechl. Ber.). Denna har de yngre j

fruktbärande slänglarno bara liksom E. pratense^ hvarföre den ^

allmänt i Tyskland togs för Ehrharts E,~prat ense^ tills af Ehr-

harts Herb. blef uplyst alt denna var identisk med E, umbro^

sum Willd. Denna lemnar som så många andra exempel på

en skef historisk framställning; jag har icke beslämdt den till

E, pratense^ blott refererat alt denna Tyskarnes E, pratense

förekommer hos oss, men så väl förut som sedermera bestämt

t

den till varietet af E. palustre, — Slutligen bör jag uplysa ,
alt jag under E, riparium med caulis vascularis förslår en
sljelk som har spiralkärl, och evaseularis, som saknar dylika.
Jemf. Reich, fl. Exc, p, 154.

Upsala 1 December 1843.

2. Tillägg och Rättelser vid tAndgréns Bidrag till Upsala i
^ El orans Bryologi^ sedan lemnade af Eärf,

Det p. 118 af Bot. Not. 1842 uptagna Bryum subobliquum ,,
bar jag vid förnyad jemförelse funnit vara endast en form af
Br, pseudotriquetrum Schwaegr., Br. efe Schimp.; och förmodligen
saknas icke öfvergångar, hvarigenom den sammanflyter med dc
vanligare formerne, ehuru jag ännu icke observerat några di¬
rekta sådanc. All den s. k. Br, subobliquum likväl samman¬
faller med den nyssnämnde af Schwaegp. och vidare af Br. &

, Schimp. bestämda arten, visar sig tydligt då man får en mängd
former framför sig af vexlen. — Äfven den i Bot. Not. 1842
p. 121 omnämnda Bryum apiculatum tillhör Br, pseudotri-
quetrum. — Vid första anblicken äro dessa båda former sä

21

olika de vanligen förekommande, och den s.V, Br. snhohh'qmnn
erbjuder dessutom äfven vid närmare granskning så myckel
skeubarl afvikande, all de gjorda misstagen derföre torde vinna
ursagt. Ulan all anse den ena eller andra afvikande bildnin¬
gen såsom i någol hänseende begränsade varieleler, vill jag lik¬
väl här angifva del, hvarigenom de urskiljas:

Forma Bryi pseudolriquelri cæspilibus densis^ foliis erecti¬
oribus, minns acuminatis, crassioribus, distincte marginalis api¬
ceque evidentius serrulalis; capsula elongala obliqua, apophysi
prope selam magis oblusa (fe vix in hanc sensim Iranseiinle* —
Br, sitbobliquvm Bol» Nol, 1842 p* 118*

Då jag vidare i beskrifningen, anf* si* p* 118, käger alt
bladformen liknar den hos Brynm marginatum^ så afser jag
Hookers art och Fig. i Muse* Brit.

, Forma Br* pseudolriqv* cæspilibus laxis; foliis tenuioribus,
acuminatis, intense viridibus, submarginatis, obsolete serrulalis;
capsula obliqua obconico-pyriformi in selam superne longe arcu¬
atam pendula* — Bryum apiculatum Bot* Not* 1842 p* 121*
Legi in uliginosis umbrosis Uggleviken e\iv2i Stockholm, una cum
forma maxime elongala cfe evoluta Bryi inclinati Br* cfeSchimp*
Till Upsala-Florans Bryologi har jag ytterligare all tillägga
- Bryum eryl hrocarpon Schwægr*, som jag, bland andra Brya^
insamlade på sandblandad jordmån nära Sandviken, Då denna
mossa är noga beskrifven i Br* Schimpers utmärkta verk, och
delta eges af flere innom landet, är öfverflödigl att bär uprepa
några karakterer*

IL Utdrag ur titländska arbeten*

Algarum (Phycearum) minus rite cogiiilorum pugillus secun~,
dus. Scripsit John Er b* Areschoug. — (Linnæa 1843
j pag* 25T — 269 cura tabula)*

ij Purcellaria fasligiata Lamour. Ä/r//c/?/rö: Thallus filis
:j subliberis a centro ad peripheriam lendenlibus ramosis, apicibus
i substantia intercellulari arcte conglutinatis slralumque corticale
' formantibus constitutus; cellulæ filorum, primitus oblongæ mag-

28

niludinis fere ejusdem, in ambitu thalli, intra stratum corticale,
valde denique tumescunt formam usque globosam sibi induen¬
tes, granulis minutis faretæ, donec inter se segregantur omnino.
Cellulæ strati corticalis materie rufescente plus minus repletae,
unde ejus color.

De sarskildta slagen af frukt, som Författarné upgifvil,
framställas jemte åtskilliga anmärkningar deröfver.

Polyides rotundus Grev. Dess struktur öfvereusstämmer
så helt och hållet med föregåendes, att Förf. ej dem imellan
kan finna annan skilnad än som kan tillskrifvas olika utveck¬
lingsgrader. Man kan således till och med draga i tvifvelsmål
huruvida de verkligen utgöra skiljda arter*

Padinella nov. gen. Thallus frondosus primitus reniformis
deinde lobatus d; matrici adpressus, cellulis in series concentri¬
cas positis constitutus, utrinque glaber. Sporidia involucrata
versus basin thalli informiter coacervata.

Stratum thalli duplex: superius e cellulis minoribus suhqua-
dratis, inferius e cellulis majoribus oblongo-reclangularibus , -
ulriusque cellulæ in series concentricas dispositæ., Sporidia the¬
cis persistentibus recepta. A 'Padina defectu involucri éc so¬
rorum concentricorum absentia, a Zonaria sporidiis informiter
coacervatis differt genus Larninarieas respectu fructificationis
repetens.

Spec. Padinella parvula, < — Zonaria Grev, Crypt, P'l»
— Padina G rev, Al^. ^rif, — Harvey Manual,

Hab' Planta junior in Ceramio rubroy adulta in Serpulis

«fe præprimis in Oslrea eduli hucusque a nobis observata, in

- \

profunditate 4—6 org. Bahusiæ superioris v, c. ad Koster. —
Specim* e Sedmoulh Angliæ communicavit Domina Grrfjiihs,

' Denna ari är afbildad på den bifogade planchen.

Om Mesogloia Zosteræ anmarkes, srtl sedan Förf. erhål¬
lit specimina af M, virescens bar han funnit dessa slå hvaran-
dra så nära, alt M, ZostercB endast afviker genom en finare
och mera intrasslad thallus, hvarföre hau gerna går in på den
af Miss Griffitlis framställda mening, alt båda bloll äro varic-
-lelcr af cn och samma art:

29

! E/achisla slelln/ala Griff. in litt. Thailo e Olis cæspi-
lejn slellulæformem formantibus, articulis diametrum subæqvan-
libus 1. eodem parum longioribus, sporidiis subobovatis. — Con¬
ferva stell. Harv, Mau,

s Hab, Specimina Dictyotø dichotomæ increscentia A prope
Torquay Angliæ lecta misit Domina Grrfjilhs, — Närmast EI,
i sleUaris, Figur är lemnad på den bifogade plapchen.

. Till Elach, flaccida (Conf. flacc. Dillw.') bör EL curta
Arescb. hänföras som synonym enligt exemplar meddelade af
j Griffilhs, Man får ej lägga mycken vigt på ledernas längd.,
I Frånvaron af kulorna på lederna gör att Förf. ännu anser den-

i

i na art skiljd från EL hreviarticulala. — Conf. flaccida Lytigh,^

\ Ag, börer till EL fucicola,

Elachisla scutulata Duby: Thallo e filis vix allenualis
! stratum effusum formantibus, articulis diametro parum longiori¬
bus, sporidiis oblongo-linearibus obtusis. — Conf. scutulata Sm,
— EngL Bot, (sec. Hook.)

Specim. gallica communicarunt Lenor mand <$: Ma r-
lens; anglica Griffilhs efe Berkeley.

Cruoria Fr. FI. Scan. Stratum hypolhallinum matrici ad-
I natum 1. denique secedens e cellulis plus minus rcctangularibus
' .1. oblongis, in series simplices (an etiam ramosas?) adnexis, con-
I glutinatis formatum. Thallus e filis articulatis, in crustam ge-

I lalinoso-coriaceam compactis, cum sporidiis oblongis 1. obovatis

1 -

I e strato hypotballino oriundus,
j Detla slagte har följande arter;

Cr,- verrucosa n. sp. Crusta primitus orbiculari luleo-mar-
ginala rufescente demum e matrice secedente crassa Æ verru¬
cosa, thalli filis simplicibus basin versus allenualis apice sub-
clavatis articulis diametro usque duplo longioribus, sporidiis
obovatis. — Zonaria deusta Lyngb, Hydroph, p* 19 /. 5. (for¬
san pro parte).

I Habj in scrobiculis aqua marina repletis Æ undas invectas

^ maris semper fere accipientibus Bahusiæ septentrionalis copiose.
In hac specie ex articulis filorum thalli gonidia egredien-
tia ut in Confervis solent, se moventia vidimus. Novum

30

itaque exemplum motum gouidiorum apud ellam alias plantas i
cryplogamas quam' Confervas adesse; cum Cei. Schleiden 1
eundem' non sporidiis (i. e. gonidiis) sic dictis Confervarum ut |
talibus, sed ut cellularum embryonibus communem esse, crede- &
remus. Hoc eo magis nobis persuasum, quod gonidia Farme^ I
licB parietina, in aqua deposita & soli obversa, se moventia |
ad parietem umbrosam vasis se colligere vidimus. , p

i

Penna art är äfven afbildad pä planchen. ft

\

Crnoria deusla: Crusta reniformi 1. orbiculari purpureo-
fusca zonis concentricis sæpe indistinctis, e mafrice secedente
crassa d: lævi (non verrucosa), thalli filis simplicibus basin ver¬
sus paululum attenuatis arcte conglutinatis, articulis diametro i

’ ^ i

usque duplo longioribus, sporidiis — - . — Zonaria dé'usta 1

Jig, — Lyngh. Hydroph, (sec. spee. Norveg.) — Padina de- j
usta Hdok, — Harv. ^ I

'i

Hab, Specim. gallica miserunt Lenormandcl: Mårtens,
grönlandica Su hr, Norvegica Hof f m a n-Bang.

Cr, pellita Fr. Crusla orbiculari concolori atro-rufescen- \
te lævi matrici arcte adnala, thalli filis plus minus ramosisapi-
cem versus paululum attenuatis, articulis diametrum æquantibus
'1. eodem duplo longioribus, sporidiis 'obovato-clavatis*. — Chæ-
lophora pellita Lyngb, — Ag-^ — Erythroclathrus pellitus
Léiebm, in KrUyers tidskrivt. ;

Hab. in lapidibus cfe stipite Laminaria digilatæ ,in pro¬
funditate plurium org yarum Bahusiæ totius. Ad litora Selan- ;
fiiæ legit Liebmann, ad Angliæ Carmichael. — Penna ari
är afbildad på planchen.

Crnoria Schousboei, ~ Erythroclathrus Liebm, 1. c.

Hab,: ad rupes prope Tanger Africæ bor. invenit Schousboe.

Cruoria rivuletris, — Erythroclathrus Liebm, 1. c.

Hab, in omnibus Daniæ Sueciæque rivulis lapidibus adnata.

— Den enda art af delta slagte, som vexer i sött vatten.

Porphyra miniata Ag. Syst.

' /?. pusilla: Thallo 'membranaceo elliptico 1. reniformi usque

pollicari. '

4

F

7

31

Hah, in profundilale 5 — 8 orgyarum exlra lænias, v. c.
var. a prope Kristiansund Norvegiæ algis tenuioribus increscens;
var. citm in Norvegia prope Molde, tum in Bahusia v. c.
extra Grafverne, Lysekil, Koster Æc. Phyllophoræ rubenli
increscens.

Conferva cannabina Aresch. Alg. Scand. exs. n:o 14 : Filis

simplicibus capillaribus implicatis, articulis cylindraceis diamc^

tro 2-4pIo longioribus. — Gonf. auricoma Suhr in Flora 1841

(sec. auctorem).

%

Häh, in sinubus Bahusiæ passim, v. c. ad Warholmen extra
Gothoburgum, cfe ad Mollsuud.

Fila in cæspilem elongatuni sæpe 2-3-pedalem Æ in aqua.
natantem intorta. Fila longissima coloris viridi-flavescenlis, adul¬
ta crassitie ^^2 — lineam æquantia sed lilis Conf. Lini plus
quam duplo tenuiora. Articuli diametro plerumque duplo 1.
quadruplo longiores d:, ut in omnibus hujus generis speciebus,
hoc respectu variabiles. — Specimina e mari baltico sub nostro
nomine a Cei. v. Snhr communicata, d; qtiæ ejus essent Conf.
auricoma^ ut nostram speciem agnoscere non possumus, quare
éc nomen ppius a nobis datum non mutandum credimus.

På den bifogade planchen är denna art aftecknad.

Conferva vadorum Aresch. Alg. Scand. exs. n:o 19. Thal¬
lo capillaceo ramosissimo ramis undique exeuntibus subdivarica-
tis, ramulis distichis nec secundis, articulis diametro 6-lOplo
longioribus.

Hab. in vadosis extra Gothoburgum v. c. prope Warhol¬
men tanta copia ut fundus omnino sit obtectus.

Species nobis videtur ConJ^. gracili proxima, at color viridi-
I flavescens, rarissime intense viridis; ramuli numquam, nisi ra¬
rissime, secundi, cum ramis subdivaricati ; articuli quam in ea
longiores. Eisdem fere notis a Conf, flexuosa Dillw. distingui
i potest. Specimen cujusdam Confervee^ nomine C. snlphureæ
! Rudplpb. a von Suhr mihi communicatum, cum nostra planta
i bene convenire videtur, at articulis brevioribus nec non fllis
j strictioribus ab ea differt; ubi descripta sit mihi ignotum, &

I ex unico specimine judicare nolo. ^

III* Hvarjehanda*

i i. Man fruktade att utgifvandet af Prodromus systema¬
tis naturalis skulle afstadna med A. P. De Candolles död,
i men ett lillkannagifvande af Förläggaren, Bokhandelsbolaget
' Fortin, Masson Æ Comp., lemnar den glädjande underrättelsen,
att arbetet kommer att fortsättas af Författarens Son Alfons

32

De Can dol lp, som med sig associerat oulidens ulmärktaste fy>
lografer, hvilka' till bearbetning öfverlagit hvar sina familjer.
Planen lärer blifva något förändrad, i det' alt anmärkningar,
bidragande, till ett lättare bestämmande af arterna, komma alt
hädanefter bifogas arterna. Den 8:de volumen,omfatlande/>p«-
tihnlarieæ till och med Asclepiadeos^ lärer' oförlöfvadt vara fär¬
dig. — Priset pä de redan utkomna 1 delarne är nedsatt, så
alt de tillsammans numera kosta 26 Thl:r, och h varje del sär-
skildl 4 Thl:r 8 GK

2. Handbuch der. hotanischen Termmologie und System-
' kunde von Dr G, W. Bischoff^ hvaraf början ulgafs 1830,
har nu af Förf. fortsatts och afslutats. Deri afhandlas äfven
kryptogamernas terminologi, och arbetet berömmes såsom full¬
ständigt och med omsorg bearbetadl.

/

,3. Såsom bevis på huru litet man gör sig besvär med alt
efterfråga sjelfva källorna ulan vid citationer ålnöjer «ig med
alt afskrifva hvarandras iipgifter kan, utom mycket annat, an-
föi^as huruledes man ännu alljemnt upgifver gg ers 'såsom
- auktor för en mängd af Weber i dess PrimilicB Floræ Hol-
saticæ bestämda vexlrr. Nu är dock förhållandet del, alt
W^iggors alldeles icke var botanist, ulan endast responderade
för nyssnämnda af Weber under forrn af disputation utgifna
afhandling. Danskarne, som känna detta förhållande, citera ^
der före också alltid Weber, ej W’^iggcrs. Ett motsatt för¬
hållande eger deremot^rum i Tyskland oeh har derifrän vanli--
gen öfvergålt äfven till Svenska Författare, oakladt så väl W e-
ber sjelf uttryckligen nämner sig som ensam författare och be-
slämmare, som ock både Prof Nolle (i Noviliæ Floræ Holsa-
ticæ) och Prof. Fries (i Nov. Fl. Suec. Mant. 3 p. 52) reser¬
verat sig mot citerandet af W i gg ers.

4. Bland resande Naturfurskare utmärker sig Sc him per,
som nu flera år uppehållit sig i Abyssinien och derifrån öfver-
sändt en mängd naturalster. Enligt sednasle underrättelser från
honom har han af dervarande Fursten Ubie erhållit ell betyd¬
ligt stycke land i förläning och blifvit utnämnd till ståthållare
öfver detsamma; han beklagar sig dock öfver alt han saknar

medel alt der på tillbörligt sätt uprällhålla sitt anseende.

%

5. Ulgifvaren af denna tidsskrift har af Kejserliga Lcopol--.
dino-Carolinska Naturforskare Akademien i Bonn blifvit kallad
till Ledamot och, enligt del inom nämnde Akademi vidtagna bruk,
såsom dess ledamot uplagils under namnet Leche.

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1844.

\

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

N:o 5*

Lund Mars

1844^

I. Original- A fh and lingar.

1.

%'i

Antechiin^ar öjver vegetationen i trakten afNorrtelgéi^^^
fl/' N. E. Forsse IJ ^).

Norrlelge (Telga Borealis), belägen under 59® 45' 5T" Pol¬
höjd, är upbyggd vid bägge stränderne af en å, som flyler ur
sjön Loramaren i N.Telge-fjärden och har sitt läge i en däl<
hvars södra sida begränsas af en kal och hög bergslräcka. St
dens närmast^ onigifning utgöres omvexlande af buskbevexl
och kala sandbackar. Affägsnare trakten kring N. Telge är för-
öfrigt i allmänhet bergig. Vid sjökusterna träffas i ^synnerhet
ansenliga bergslräckor med störtande väggar. Egentlig slättbygd
saknas. De ängar och åkrar af obetyrdligare vidd som förekom-'
ma åtfölja vanligen vattudragen. Bergen beslå hufvudsakligen
af grå och rödaklig Granit, Fältspath, Sandsten, Kis och Kalk¬
sten. Sistnämnde slenart är isynnerhet allmän vid sallsjö-slrän-
derne i Wätö och Wäddö socknar, men förekommer blott som
spridda stenar af varierande storlek. Huruvida jorden i dessa
trakter beslår af kalkartadt underlag, är mig obekant. Vege¬
tationen vid stränderne är i allmänhet af ovanlig yppighet. Sko¬
gen består der förnämligast af löflräd och jordmånen ifölje der¬
af af svartmylla. På sydlända vexter är orten rikare än man

*) Jeiute närvarande upsats 'har Hr Fors sel äfven meddelat en
framställning af vårens utveckling 'vid Nt)rrTelge under 1842 — 43,

hvilken »kall blifva införd, så snart andra oundvikliga göromål
lemnat Utg. tid att sätta den i saaimanhang med från andra ställen
mottagna opsatser öfver samma ämne. Etg. anm.

1

34

j

af dess lage (polhöjd) har skäl förmoda. Orsaken härlill lorde
ligga, dels deri alt slörre släller saknas och landet skyddas frän
de kalla hafsvindarne genom sina många bergslräckor , dels tor¬
de den kalkarlade jordmånen bidraga iill den rika och sydlända
vegetationen.

Jordtemperaturen har ej, af brist på lid, blifvil så full¬
ständigt undersökt, alt något derom kan meddelas. Likaså hafs-
vallnels temperatur. Derom kan ses i Velensk. Akad. Hand¬
lingar för 17T6 4 qv. sid. 324 <C*c.

Som N. Telge trakten i botaniskt afseende är föga under¬
sökt, lorde en förteckning på en mängd sällsynta och mindre
allmänna vexter intressera läsare af Bot. Notiser. Nedanståen¬
de vexter äro tagna under exkursioner i Fröluna, Esluna, Hus¬
by, Rimbo, Söderby, Malsla, Väddö, Vätö, Bro, Rådmansö,
Länna och Blidö socknar.

«

Class 1. Seminifloræ. *) '

1. Chry satil hemum segetum. Furusund på ett par ställeji vid
sjöstranden.

2. Senecio Jaeohæa, Allmän på flera st. kring N, Telge.

3. Aster Tripolium. Allmän i Skärgården på holmarne.

4. Innia Helenium, Ekcby i Malsta s:n.

5. — salicina, Fröluna Preslgård.

6. Tussilago Petasites. Bryggården vid N. Telge m. fl. st.

T. Centaurea Scabiosa, Söder Nånö m. fl. st.

8. Leoniodoti palustre. Långgarn.

9. Crepis præmorsa, Sessö (en udde som utskjuter i N. Telgevik.)

10. Hieracium pr enant ho ides, D:o.

11. — rigidum, D:o. '

12. — paludosum, Lidö i Vätö s:n.

13. Scorzonera humilis, Bealeberg.

14. Hypocheeris maculata ^ minor, Sessö, Qvislhamra Æc.

t

15. Onopordon Acanlhium, Degarö.

*) F'Ör att icktt göra förteckningtMi för vidlöftig, uteslutas namnen pä
Nat. Faniiljerne innom hvarje klass.

35

16. Cirsinm het e r ophyllnm. Väddö kyrkä m. fl. st.

IT, Fedia olitoria, Sinopbyle vid sjöbodeD.

18. AsperuJa odorata. Sesso. ^

19. Sherardia arvensis! Furiisund.

I '

\

Cl. 2. Anniilifloræ,

20. Campanulu lutifolia, Sessö. Blomskaften vanligen 2 — 4-

blommiga , sällan en-bl. * ^

21. — patula, Bealeberg.

22. — Trachelium,, Vigelsjö.

23. — Mapuncul oides. Sessö.

25. — glomerata, Qvisthamra m. fl. s_l.

" * *

1^26. Jasione montana, Osbyholm.

2T, Cuscnta Europesa. Sessö m. fl. st.

/

28. Echium vulgare, Qvisthamra.

29. Lycopus Europæus, Björnö. Os.

30. Mentha gentilis* Som ogräs i Trädgårdar på ett par stäl¬
len i staden.

31. Nepeta Catana, Björnö.

32. Stachys silvatica. Sessö cfec.

33. Marrubium vulgare. Bryggården.

Cl. 3, Tubifloræ.

I Lido.

f. )

Skabbhblmen d^c.

34. Veronica Hederæfolia. Allm. i Rågåkrar på fl. si. i Roslagen.

35. — longifolia.

36. — maritima,

\

3T. — scutellata villosa, Vigelsjö vid sjösträndernc.

38. r- Atiagallis, Bryggården i diken.

39. Linaria vulgaris. Endast funnen en gång på en holme nära'

Lidö.

40. Melampyrum cristatum, Orlala Bruk.

41, Pedicularis silvatica. D:o.

42. Lathræa Squamaria. Ej sällsynt i Roslagen. Sessö, Estuna

Skolhus m. fl. st,

43, Limose Ila aquatica, N. Telge Sjöbodar.

36

44. Polygala comosa, Väddö kanalbankar*, Lovisedahl cfec.

“45. Gentiana Amar ella, Furusund cfcc.

46. — /9 lingulata, Vigelsjö m. fl. st.

47. Erythræa Linar i esf o lia. Allm. på holmar i Skärgården.

48. — pulchella.' |

49. — a simplex. > Furusund vid slränderne här och der.

50. — ^ ramosissima ' '

51. Cynanchum Vincetoxicum. Björnö m. fl. sl.

52. Lysimachia Nummularia. Lido som ogräs i Trädgården.

53. Ana gallis arvensis. Furusund. Föröfrigl icke funnen.

54. Glaux maritima, Borgmäslarholmen ctc.

55. Primula farinosa. Allmännast af slagtet kring N. Telge.

56. Hotlonia palustris. Björnö, Os.

57. Plantago major ^ scopulorum. Eknö vid Furusund.

58. — maritima. Allm. i hela Skärgården. En konstant

form af denna med 3 — 4 lin. breda, sv ur t fläckade

blad förekommer på Tyskholmen vid Furusund.

59. — lanceolata a) altissima, Qvisthamra.

60. Litorella lacustris. Lommaren (icke allmän.)

« •

Cl. 4. Discifloræ.

./

61. Cornus Svecica. Bealeberg i parken. Blott ett enda exempl.

62. Sanicula europæa, Sessö. Ganska allm. i hela Skärgården.
,63. Conium maculatum, Malsta by vid en tegelugn.

' 64. Daucus Carota. Vigelsjö ymnig, föröfrigl ej funnen.

65. Laserpitium lat ijolium, Sessö, Långgarn m. fl, st.

66. Heracleum Sphondylium

“ 67. ~ ^ anguslifolium

68. Peucedanum palustre, Simphyle.

69. Athamania Libanotis, Vigelsjö.

70. 3Jy r r his odorata.' D:o.

GI. 5. Basifloræ.

71. Brassica campestris . . , . ,

veke sallsynla som ogras i ragakr. och dyl.

z'

p

37

73. Sinapts alha, 1 en jordhög vid Björnö.

74. — nigra. Furusund i elt potatisland i mängd.

75. — arvensts ^ ambigua, Häroch der i Trädgårdar, råg¬

åkrar cfec.

76. Dentaria bulbifera. Sesso,' icTie sällsynt på holmarne i
Skärgården. .

77. Arabis hirsuta. Sesso m. fl. st.

78. Erysimum AUiaria, Långgarn. '

79. Cardamine amara, llsholmen.

80. — pratensis. Förekommer i myckenhet med könde-
lame metamorfoserade tfll kronblad, vid Stegelbäcken utan¬
för staden.

81. B arbar ea vulgaris,

82. — stricta,

83. Lepidium campestre. Bryggården, myckel allm. kring N. Telge..

84. Draba incana, Lidö.

85. — muralis, IJordlsta.

86. Papaver Argemone, I sädesåkrar vid Bryggården.

87. Cory dalis Halleri, Sessö, Långgarn m. fl. st. myckel allmän.

88. Ranunculus polyanthemos, BjÖrnö.

89. — Lingua, Bryggården i ån.

90. — Cassubicus ! Allmän vid Boda och flere ställen

• •

i Väddö s:n. Åldre rolblad äro oftast 1 qvarter i diameter.

91. Trollius Europæus, Välö nära kyrkan.

92. Aquilegia vulgaris. På holmarne här och der i skärgår-

j den t. ex. Furusund.

93. Actæa spicata, Sessö.

I 94. Impatiens noli tangere. Vid grottan å Sika skogen elt par
små exempl., (oröfrigt icke funnen.

ii

! N ■ ^ -

Cl. 6. Cohimnifloræ.

X '

»

[ 95. Hypericum hirsutum, Pa en holme nära Lidö.

96. Viola odorata, I Parken vid Bealeberg.

!' V

I 97. — mirabilis, Sessö. Långgarn d^c.

! 98. — arenaria, - Simpbyle. ‘ - .

vid Degaro.

99. TiNa parvifoNa, Sessö.

100. Geranium lucidum* Dyvik i Välö s:n.

101. — molle* lisholmen.

i

102. — columbinum* EknÖ vid Furiisund.

103. Linum mitatissimum* Sessö vid siranderne här ocb der.

104. Cerastinm semidecandrum* På bergen vid N. Telge.

105. — glomeratum* Degarö.

106. Spergula ^pent andra. På en berghäll ofvanom Slegclbackcn

107. — nodosa'* På bergen vid N. Telge.

108. Arenaria trinervia* Björnö m. fl. si.

Cl. 7. Faiicifloræ.

109. Epilohium hirsutum* Den allmännaste af slaglct Lring '
N. Telge, t* ex. Bryggården i diken, Björnö pä sanka si.
öfveralll.

110. — roseum* Värksta gatan i släden på fl. sl.

111. — parvijlorum* 1 ett dike vid Bryggårdsgärde.

112. Ribes Uva crispa* På flere st. kring staden.

113. — nigrum* Allm. på holmarne i Skårgården.

114. Sax^raga tridactylites* N. Telg’e Sjöbodar.

115. Chryso splenium alternifolium* Borg. Bealeberg och några .
få andra ställen.

116. Moniia fontana* Ortala Bruk.

li?. Elatine Hydropiper* N. Telge sjöbodar. ^

Cl. 8. Torifloræ.

118. Meliloitis officinal is* Omkring Ortala Bruk vid siranderne.

119. Trifolium frugiferum* Simphyle vid sjöboden i ymnighet.

120. Orobus niger*' I parken vid Bealeberg. Ej funnen på annat
slälle.

>

V.'

f

i

i

i

K

; »
$

i

,

(

i

121. Cot-oneaster vulgaris* Sessö. ' ^

122. Pyrus malus* \ en hage vid Långgarn. ' t

123. Rtibus fritticosus* Vigelsjö, Nordlsla Æc. ]

124. — cæsius* Myckel allnr. i hela n. T. Skärgård. j

125. Pragaria collina* Borgmastarholmen. < i

126. — ^ calycina* Ballarlorp.

*

121. Potenlilla fiorvegica^ I elt dike vid Beateberg. Annorstä¬
des icke funnen. '

Cl. 9. Ce II tri fl o ræ.

128. Monolropa HypopUhys, Degarö, Nordlsla skog m. fl. si.

129. Pyrola media. Borg.

v.

130. — rotundifolia, D:o.

131. •— umhelJata, D;o.

132. — chloranlha. Ej långi från Esluna kyrka.

133. Mercurialis perennis* Scssö m. fi. sl.

184. Rumex Hydrolapttlhum,Y\å Lommarens sirander på några si.

'135. — maximus, Björnö, Os.

1,36. 'Polygonum Persicaria, Degarö.

131. — lapathifolium y incanum, Vigelsjö.

138. — minus. Vid siranden, från Tillfället UH 8jöbo-

darne , i n. Telge.

139. Alriplex horlensis, Björnö.

140. — ' litoralis. Furusund.

241.- Chenopodium polyspermum,%om ogräs i trädgårdar i staden.

142. Amuranthus Blitum, Bealeberg i trädgården. (Eli enda ex.)

, V

Cl. 10. Bracteifloræ.

143. Daphne Mezereum, Sessö saml 'på några få andra slallen.

141. hijypophae Rhamnoides, Borgmastarholmen. På bolmar i
Skärgården nog allm.

145. Ulmus campestris. Långgarn.

Cl. 11. Jiilifloræ.

146. (puercus Robur, Icke sällsynt i hela Roslagen. '

14T. P'agus silvatica, Björnö i parken.

148. Salix alba, Imellan Väsby och Ösbyholm i en äng.

149. — ambigua. Mellan Slegelbäcken och Fröluna kyrka.

150. — nigricqns, Flerestädes kring staden. Vid Slegelbäc¬
ken förekommer en (f-växt bäraf, hvars hängen årligen äro
2-könade.

151. — viminalis, Borrdanjmen vid N.Telge (odlad.)

40

152. Pintis Abtes ^ viminalis* Söder-Nånö.

153. Taxus baccata* Skabbhoimen vid Lidd i Valö s:n. 1 form Æ

■•il

af Iräd, ända till 6 — T alnar höga. j

1

/

Cl. 13. Fructifloræ.

157. Orchis latifolia* Kring Väddö kyrka vid siranden. Allmän

nast med svartfläckade blad.

158! — p robustior* Blandad med föregående. Afven med

fläckade blad.

159. ~ sambucina* Sesso m. fl. st. allmän.

160. Gymnadenia Conopsea* Väddö i ängen nedom kyrkan.

161. Ophrys Myodes* Boda i Väddö s:n; föröfrigt icke funnen.

162. Coeloglossum viride* Sessö cfec.

163. Goodyera repens* Borg. Sika skog m. fl. st.

164. Listera ovata* Den allmännaste orcbid kring N. Telge,
synnerligen i Väddö' s:n.

165. ^ — cordata* Borg.

166. Epip actis palustris* Sika ängar samt vid Frötuna Preslgård.

167. — latifolia* Boda i Väddö; föröfrigt icke funnen.

168. Malaxis paludosa* Björnö, Os. ' '

169. Corallorhiza innata* Borg.

170. Cyprtpedium Calceolus* Bealeberg. Svanberga.

171. Neottia nidus avis* Borgsamt på hölmar i N.Telge Skärgård.

172. Stratiotes Aloides* Allmän i insjöarne kring N. Telge.

Cl. 14. Liliifloræ.

173. Lilium bulbiferum* Qvisthamra ängar. Allmän och outödelig.

174. Fritillaria il/e/effgrf«. Lovisedahl i en äng mycket ymnig.

175. Allium Ursinum. Sessö allm. och outödelig. Annorstädes
icke funnen.

176. Allium Schoenoprasum* Lidö ra. fl, st.

41

147. Scorodoprasmn, Qvislhamra äng. Sessö m. fl. sl.

178. Conva/iaria muUifiora, , Långgarn. Se'sso.

179. Bulomus timhellalns* Lommarens stränder på fl. st.,

180. Juncus acutijlorns^ På holmar i Rådmansö s:n.

»

^ Cl. 15. Spadicifloræ.

181. Acorus Calamus, Penningby.

182. Sparganium ramosum, Björnö m. fl. sl.

183. Typha anguslifolia.} „

7 # ) Bjorno, Os (fec.

184. T- latrfolia, 5

185. Tolamogeton lucens, >

) Lommaren vid Deearö.
^•5

186. — ctyispus,

187. marinus. Furiisiind.

189. Lemna polyrhiza. Björnö, Os, samt på några sl. i Bro s:n.

190. Scirpus syicaticus.i ^ ,

^ . > Orlala Bruk.

191. -7- Cancis, j

192. Carea: pulicaris. Nordlsla.

193. — arenaria. Allm. i Väddö och Välo s:n.

194. — muricata, Sessö.

195. — norvegica. På en holme mellan Furusund och Spil-

% >

lersboda m. fl. sl. ,

196. — remota, Lidö.

\

197. — Oederi, Orlala.

/

198. — speirostachya. Estuna skolhus.

199. — hirta.' Bealeberg m. fl. st.

^200. — Pseudocypetiis, Nedom Brännäset vid N. Telge.

Cl. 16. Glumifloræ.

201. Panicum hiride, Bealeberg i parken.

202. Alopecurus pratensis ^ nigricans, Sessö cLc.

203. Agrostis slolonifera, Lidö. Sessö.

204. Calamagrostis arundinacea, Sessö. Harka dc.

205. Holcus lanatus, Björnö i parken,

206. Hierocliloa horealis, Sessö, Långgarn dc.

207. Molinia maxima. Björnö, Os. Mellingeholm.

I

1

42

2QH,' Festuca arundinacea* Penningby; äfven på flere si. i So-
derby s:n.

209J Bromus tectorum^ Björnö.

210. CynosUrus cristatus^ ' Qvisthamra.

211. Sesshria cærulea* Mycket allmän i hela Roslagen.

212. Elymus arenarius* Har och der på holmar i Vato och Råd-
mansö s:r

Cl, 17. Filices.

21^,' Asp lenium Breynii, Bealeberg vid Stålugnen.

214. Botrychium Lunaria /3 divisa* Nysätra i Bro s:n samt
på Dy viksäng i Välö.

215. Op/iio^iossum vulgatum* Sollerö, m. B. st. ymnig.

216. Isoetes lacustris* I sjön Gerken i Esluna.

Cl. 18. Miisci.

21T. Lycopodium Se/ago, Björnö.

218. — Selaginoides* Lidö.

219. — ^ annotinum* Hårdnacka.

220. — cJavatlim* Björnö <fec. ,

221. — co»i/7/örwcf/e/»i. Iskogen vid Stabby iSöderby s:n.

Bland vexler, som jag här förgäfves eftersökt, må anmär¬
kas följande:

Anlbemis Cotula, Pyrethrum maritim., Artemisia campestris,
Arnica montana, Eupatoriura cannabinum. Serratula tinet., Ga-
lium molJugo, Bartsia alpina, Utricularia intermedia & minor,
Staticc Armeria; danica (ej eftersökt på Singö,Oruö,

Utö,cfec.), Corydalis fabacea, Thalictr. sitivpl.. Pulsalilla vulga¬
ris (Æ vernal.), Drosera intermed., Malachium aq., Circcea alpi-
na , Peplis portula, Tillæa aqvat., Ononis arvens., Trifol. spa-
diceum c(; procumbens, Chenopod. glaue.. Alnus incana. Betula
nana, Callitriche hamulata, Hermin. monorchis, Epipacl.ensifol.,
Ruppia maritima. Schoenus albus, Brachypod. gracile, Lycopod.
inundatum. Arhutus uva ursi är äfven ganska rar, eliuru jag
funnit den på några ställen häromkring. ' '

I anledning af Tit. A. G. Söderbaums upgift i sin spe-

:å

43

cialflora Öfver Bro socken {Phmlæ cotyledon^ paroeciæ Boslag^
BrOj pars poslerior.) all å Slrafiotes Aloides olla hafva sam¬
lat ^^baccas e spatha def ea^as^\ har jag med ospard möda un¬
dersökt denna vexi. — Sirat tot es förekommer kring N. Telge
i slor ymnighel, synnerligen i.Malsta sjön och Lommaren, men
afven i insjöarue i Fröluna , Länna , Esluua och Bro socknar.
Af alla lusendelals exemplar jag af denna vexl undersökt' har,
besynnerligt nog, icke ett enda befunnits i likhet med Hr Sö-
derbaums upgifl. Jag har samlat frukt af Str^itiotes från Juli
till slutet af Oktober och den har varit af nästan samma stor¬
lek *) samt blott innehållit ämne till frö. Min förhoppning
alt få utbildade frön till groningsförsök har således felslagil*

2. Ett forsla^ till Fäderneslandets Botanister och

JS a t ur älskare.

Del är en inom vårt fattiga land ingalunda sällsynt förete¬
else, att mången, lifvad af håg och ifver för naturvetenskaper¬
na, genom bristande pekuniära tillgångar ser sig hämmad i sina
sträfvanden ocb ulurslåndsalt all företaga sådant, hvarmedelst
han i sin mån under andra förhållander skulle kunna gagna
och befordra vetenskapen* De mecenater, h vilka ega såväl för¬
måga som vilja alt utur sill öfverflöd lemna den mindre lyck¬
ligt lottade vetenskapsidkaren medel att följa sin håg, blifva '
också tyvärr alltmera sällsynta. Icke heller kan staten under¬
stödja alla forskare, som deraf kunna vara i behof. Naturfor-
skärne se sig till följe häraf i de flesta fall hänvisade till sig
sjelfve och måste söka alt med förenade krafter åstadkomma
sådant, som^öfvergår den enskildes' förmåga* Man har också
sett huru under de sednare decennierna allt flera associationer
bildat sig för alt befordra en ökad kännedom om naturens pro¬
dukter* Från flera håll har Utgifvaren af denna tidsskrift up-
manats alt för Fäderneslandets Botanister föreslå en sådan asso¬
ciation, och han fullgör nu dessa upmaningar, öfverlygad att

♦) Med undantag af ett exenipl. taget vid Vigelsjö d. | 43 hvars
frukt genom insektsting utvuxit helt stor ehuru mycket inisshiUlacl.

%

44

förslagcl ickje torde vara alldeles oförljenl af alt blifva före*

I

mål för enskild eller otfenllig diskussion»

Hilinliljs har del vanliga förhållandet med dylika associa*
tioner eller aktiebolag varit, alt de utrustat en eller flera per*
soner till alt undersöka en viss trakt med förbindelse all af de
der förekommändc naturprodukter insamla det' största möjliga
antal exemplar tör att utdelas till aktieegarne och, ora något
derefter blef öfrigt, försäljas till andra naturälskare. Det är
särdeles i Tyskland, som denna åtgärd vidtagits, hvarifrån den |
, sedan spridt sig Ull Sverge, hvaresl under de sednare åren åt- *

skilliga sådana expeditioner egt rum. Dylika bolagsföretag, ehu* '

1

ru gagnande de än kunna vara genom den massa af materialier,
som medelst dem hopas, afse likväl icke i främsta rummet deii
verkliga vetenskapligheten, ulan snarare aktie*egarnas fördel, i
det att desse få sina samlingar ökade och genom beskrifvande
af de deribland möjligen förekommande nya arter och former
sättas i tillfälle alL skaffa sig ett namn i vetenskapens literalur.
Sjelfva insamlandet och preparerandet af en stor massa specimi¬
na utgör något mekaniskt och i grunden ovetenskapligt, som
borttager mycken tid, utan att för insamlarcn Icmna någon mot¬
svarande vetenskaplig ersättning. Det händer också ej så säl¬
lan, alt dylika af bolag utskickade insamlare sjelfve äro i sak¬
nad af vetenskaplig bildning samt uturstånd alt anställa några
egna forskningar af verkligt värde, äfven om de derlill skulle
kunna ega lid; hvaremol de, hvilka allvarligen studera naturve¬
tenskaperna för dessas egen skuld och som önska göra sig verk¬
ligen förtrogna med naturföremålen, de förhållanden, hvarunder
' de förekomma, och de omständigheter och momenter, hvaraf
de hero, vanligen högst ogerna åtaga sig alt insamla massor af
specimina, emedan de derigenom finna sig hindrade i sitt egent¬
liga syfte. — Af dessa skäl har Ulg. ansett sig icke böra före¬
slå något dylikt bolag, utan i stället en association mellan Fä¬
derneslandets Botanister, hvilken afsåg all medelst lemnande af
ett obetydligt årligt bidrag af hvarje deltagare, bidraga till en
noggrannare kunskap om de vegetativa förhållanderna inom fä-

/

45

derneslandel och derjcmte bereda^ tillfälle isynnerhet för yngre
och fattigare naturforskare alt kunna följa sin håg samt gagna
vetenskapen. Del finnes mången trakt inom landet, hvars flora
är antingen alldeles icke eller högst ofullständigt känd, flera
slägten och familjer bland vexlerna behöfva alt närmare och
oafbrulel granskas samt monografiskt behandlas, deh inverkan,
som fysikaliska momenter ulöfva på vegetationen, kan l)ehöfva
noggrannare x^röfvas, många för landtbruket och i allmänhet för
ekonomien vigliga förhållaiider, som ligga inom Botanikens ge¬
bil, äro ännu ej så utredda som vederborde, med många flera
omständigheter, som kunna lemna tillräckliga malerialier till
undersökningar och forskningar. Säkerligen finnes mången med
vetenskaplig underbyggnad och lefvande ifver och allvar utru¬
stad yngling, hvilken skulle ega både vilja och förmåga alt före¬
taga dylika undersökningar, såframt han genom någo-l understöd
undcrhjelptes och upmunlrades; och på anskaffandet af sådant
är del som Ulgifvareus förslag går ut.

Om man antager att inom Fäderneslandet finnas åtminsto¬
ne 100 personer, som för botaniken och dithörande undersök¬
ningar äro lika eller mera intresserade än för den egna direkta

t

vinsten och fördelen, och om hvardera bland dessa årligen erlade
t. ex. 1 r:dr b:ko (beloppet bör bestämmas lågt på del äfven
mindre bemedlade må kunna blifva i tillfälle all lemna sin
skärf), så erhölls årligen en summa af 100 r;dr b:ko att an¬
vända till ofvannämnda syftemål, och med delta belopp, ehuru
i sig föga betydligt, skullo dock säkerligen ej så litet kunua
uträttas; vore något företag' eller undersökning i fråga, hvartill
ett större belopp erfordrades, kunde ju 2 eller 3 års afgifter
sammanslås.

\

För alt närmare ådagalägga, huru associationen torde kun¬
na organiseras,, äfvensom det sätt, hvarpå del åsyftade ändamålet
kan ernås, torde det tillåtas alt förslagsvis framställa följande
moménter:

l:o Associationens syftemål, till hvars förverkligande hvar-
je ledamot genom ett årligt bidrag af 1 r:dr b:ko bidrager, af-

46

1

ser undersökningen af Skandinaviens vegelaliönsförhållander med "
dermed sammanhang ogande liär förul antydda omständigheter. .

2:o Sedan Associationen bildats (vare sig genom personlig '
öfvérenskomraelse l. ex. på det i år infallande Naturforskarnes
sammanträde i Kristiania, eller genom skriftliga kommunikatio- i
ner) utser den en direktion, som har att iipbära de årliga bi¬
dragen, bestämma det sätt, hvarpå dessa i öfverensstämmclse
med associationens syftemål för hvarje gång böra användas, ut¬
välja och tillsätta stipendiater, af dem mottaga redogörelse för
resultaterna af det dem gifna åliggande. . j

3:o För att underlätta upbörden eger direktionen inom
hvarje landsort utse någon af associationens medlemmar, som af
de der boende delegarne upbär bidragen och desamma till di¬
rektionen öfversänder.

4:o Do som önska att komma i åtnjutande af anslaget bö¬
ra inom någon viss bestämmande tid anmäla sig hos direktionen
jemte tillkånnagifvande af del eller de speciela förhållander, för
hvilkas undersökande de önska erhålla understöd, hvarefter di¬
rektionen eger granska och afgöra, hvilken som vid hvarje till¬
fälle skall detsamma åtnjuta; der så behöfligt är, eger den att
meddela speciela föreskrifter rörande de ifrågavarande forsknin¬
garne, sättet för deras anställande, de momenter' som dervid fö¬
reträdesvis' böra afses, m. m. Vid bestämmande af stipendiater
bör Direktionen fästa afseende dels på den olika viglen af de
föreslagpa undersökningarne , dels på de sökandes skicklighet
och större eller mindre behof af understöd.

5;o Om omständigheterna sådant tillåta, kan direktionen
fördela anslaget i mindre delar; äfvensom den, i händelse inga
sökande sig anmält eller de af dem upgifna föremålen för un¬
dersökningarna äro af mindre vigt, eger att utfästa hela eller
en del af anslaget såsom premium för den bästa afliandling, t,
ex. monografi öfver något svårare slägle, undersökning af någon
viss trakt, o. s. v. Den kan äfven för det fall att någon vid¬
lyftigare undersökning anses af särdeles vigt, till densammas an¬
ställande anslå två eller tre års afgifter, men den bör då också
-på något lämpligt sätt härom meddela allmän underrältelsCk Un¬
der intet vilkor får något års afgifter besparas till bildande af
något räntebärande kapital, enär detta är stridande mot associa¬
tionens syftemål.

47

6:o Den eller de, som åtnjutit anslaget, tiro pligtige att
inom någon viss bestämmande tid efter det års slut, hvarunder
anlaget npburits, till direktionen atlemna skriftlig redogörelse
för resultalerna af de anställda undersökningarna, hvilken redo*
görelse derefter genom direktionens åtgärd bör offentliggöras 1
något sällskaps handlingar eller i någon tidsskrift af det syfte,
som undersökningarna afsågo. (Man gör sig förvissad om alt
sådant införande ulan särskild betalning tillåles). — Stipendiaten
är icke förbunden all till associationens rpedlemmar insamla och
utdela några vexter, o. s. v., såvida han icke sjelf anser sådant
af nöden till bestyrkande af de åsigler och påståenden han i sin
redogörelse framställt, eller ock han af egen god vilja derlHl
skulle finnas hågad* För ingen del får insamlandet och utdelan¬
det af en mängd naturföremål göras till hufvudsak, emedan der-
igenom dels borttages alltför mycken tid från anslagets egentliga
syftemål, dels dilettantismen alltför mycket underblåses.

Åtskilligt annat skulle kunna vara alt tillägga, men det är
af en sp^cielare art och bör egenleligen först komma i fråga
sedan sällskapet konstituerat sig. 1 det anförda har Ulg. upta-
git de hufvudpunkter, som enligt hans förmenande böra lagas i
betraktande och utgöra sjelfva grunderna för sällskapets tillgö¬
randen. Ulgifvaren anser alt dess verksamhet ej ensamt bör
inskränkas inom Sverge ulan afse hela Skandinavien, helst dess
flora så vidt ske kan bör betraktas i ett sammanhang. Sådana
undersökningar, som hafva Sverge till föremål, böra dock haf-
va företräde, såframt man icke kan påräkna en betydligare
mängd deltagare i de andra begge Skandinaviska rikena, då na-
lurligtvis bebörigt afseende härpå bör fästas och naturforskare
derifrån äfven böra ega rätt alt vid anslagets bortgifvande kom¬
ma i fråga. — Det fäll är också länkbart alt idkare af andra
i naturvetenskapens delar, t. ex. zoologer, mineraloger, fysici o.
s. V. skulle för ett eller annat år genom lemnade bidrag vilja
deltaga i associationen, då äfven deras vetenskaper och dit hö¬
rande undersökningar böra afses. 1' allmänhet torde man dock,
med hänseende till den utvidgning dc särskilda naturvetenska¬
perna i^sednare tider vunnit, erkänna, all hvar för sig fordrar
sin man och lemnar honom tillräcklig sysslosältning äfven om
man afser blott speciela undersökningar, och all man således ej
mera än nödvändigt, är bör sammanblanda dc till hvardera hö-

48-

rande forskningar; de, som höra lill den ena, förblifva dock
alllid hufvudsak och de andra behandlas mera såsom en bisak.

Skulle någon vilja ytlra sig öfver det här af Ulg. fram-
stälda förslag, vare «sig för eller emot, slår denna lidskrifl med
nöje öppen för en^ dylik diskussion; och Ulg. kan ej underlåta
förklara det han skulle önska alt delta ämne ju förr ju helre
blefve föremål för en sådan diskussion och upmärksamhelea
derigenom så myckel mera fästas på detsamma.

IL Hvarjehanda* •

1. Med anledning af den i lidningarne meddelade notis
alt Musa paradisiaca under förlidel år bar frukt härslädes,
har från annat håll den underrättelse meddelats alt Pisangen
redan år 1780 på Mallesholm nära Kristianstad bar mogen frukt
(54 stycken) för det mesta trekantiga af 6 — 7 tums längd och
4 tum i periferi och ansågs denna Pisangplanla, som då var fy¬
ra år gammal, vara den första, som här i Sverge frambragt mo¬
gen frukt. Afvenledes 1813 mognade frukten på samma ställe.

2. 1 fråga om de så kallade trivialnamnen äro förfaltarne
föga noggranna med hänseende till rältskrifningen af sådana,
som äro sammansatta folium och den vexls namn, med lavars
blad den ifrågavarande artens har likhet. Så l. ex. finner man
ganska ofta Heder ifolia^ hinariifoliay Persicifolia^ Urticifo-
lia^ Alsinifolium^” m. fl., ehurude rältligen böra heta
hinaricB-^ Persicæ-, Uriices-^ Alsine folia* Detta kan visser¬
ligen vära en småsak, men kprrekthet så i det små som stora
skadar aldrig.

3. Under titel: '^Phycologia general is oder Analomie^
Physiologi und Syslenikunde der Tange, Leipz. Brockhaus
1843" har D:r Fr. T r. Kutzing fulländat sitt stora verk öfver
Algerna, hvarpå han i mänga år arbetat. Han lärer till en
hufvudsaklig del lagt Algernas anatomiska struktur till grund
för den systematiska upställningen af dem. Man tadlar honom
för' det han alltförmyckel splittrat och ökat slägtena, äfvensom
för den af honom begagnade terminologi.. Arbetet utgör' .32
och 458- sidor i 4:o med 80 lilografierade, och illuminerade
plancher; det kostar 40 Thaier. Han är nu sysslosalt med ett
arbete: "</«> kieselschaligen Bacillarien oder Diatoméen'*: som
blir omkring 20 ark med mänga nfbildningar och snaiT låfvas
färdigt; delta kommer alt kosta 15 Thaier.

4. Herr Kandidat Ångström har under sin förra som¬
maren i sällskap med Magister Nylander företagna resa ge¬
nom Finland till Hvita hafvels kust insamlat ett betydligt antal
högnordiska och fjäll-vexier, af hviika han erbjuder något öfver
en centuria mot 8: 24 B:ko. Hans adress är Upsala.

, LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1844.

é

BOTANISKÅ NOTISER

UTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

,

N:o 4. Lund April 1844^

L Original-Afhandlingar.

1. Ytterligare underrättelser om Botaniska resor i Skandi¬
navien 1843; meddelade qf E. Fries. (Se Bol. Not.

1843 n. 10).

I. Då vi förmoda all del säkerligen skall inliesscra den
Svenska -Bolaniska publiken, all erhålla vidare underrällelser
om de märkvärdigare fynd, som insamlades under den af Hr
Kandidal Ängslröm i sällskap med Mag. Nylander företag¬
na resa genom Karelen lill Hvita hafvel och derifrån genom
Ryska Lappmarken, meddelas följande korta notis som Herr

O

Kand. Ångström benäget meddelat. En fullständigare berättel¬
se kommer framdeles alt afgifvas af Herr Mag. Nylander,
men troligen blir den mindre bekant för Svenska allmänheten.
Herr Kand. Ångström anmärker sjelf, alt andra studier hin¬
drat honom fullända granskningen af sina samlingar, så alt för
ex. alla mossorne ännu icke äro undersökte.

’De under min i sällskap med Herr Mag. Nylander sist-
Icdne sommar företagna resa anmärkte sällsyntare vexler äro
följande:

Carex tricostata Fr. anmärktes först vid Kymene-elf, se¬
dermera ej rar i Finska och Ryska Karelen på stränder.

Arabis arenosa på murarne af Fredrikshamns fästningsverk.

Anemone vernalis och Lychnis alpina i största ymnighet
på några ställen af den sandås, hvarpå vägen framgår från
Fredrikshamn till Willmanstrand.

Dracocephalum Ruyschiana och Glyceria remota Fr. vid
Sorda vala på öar i Ladoga.

50

Centaurea auslriaca vid Imalra vattenfall, äfvenså i

« /

trakten af Sordavala.

Campanula patula förekom längt allmännare än C. rot un-
difolia ifrån Imatra till Tiudje i Ryska Karelen; C, persicafo-
lia syntes ej till.

Galium Moljugo och Leontodon^ hispidam L. började i
trakten af Sordavala blifva allmänna och forlforo ända till Tiudje.

Hierochloa autfralisy borealis och bor, var, robusla,
Slellaria Holoslea, Ribes nigrum , Draba lutea DC., Bryum
Diivalii, Neckera oligocarpa Bruch på ön Walamo i Ladoga;
den sistnämnda anmärktes äfven på flera andra ställen i Finska
och Ryska Karelen.

Aspleniam viride vid Ruskiala i trakten af Sordavala,
hvarest äfven tvenne utmärkta Gompositæ påträffades med ännu
ej utvecklade blommor, hvilka med största ' sanqolikhet äro
Barkhausia taraxacifolia^ och Picris hieracioides.

Polygonum B islort a mellan Koivokari och Tiudje i Ryska
Karelen.

Carex microslachya vid Suistamo- kyrka.

pjHcalypla apophysata vid Sordavala.

Glyceria remota Fr., Poa sudelica var, remota Yv,, Ul¬
mus — — , Carex tenella Schkuhr, nära Kirjavolaks.

Carex lævirostris Fr. i skogsängar mellan Peljervi och
Tiudje på flera ställen.

Aspleniam Ruta muraria, Carex tenuiflora, tenella,
.Salix rosmarinijoha , myrt illoides , Lonicera cærulea, som
äfven sågs vid Kandalax och kring Imandra på Rysk-Lappska
Halfön, vid Tiudje.

Orchis n, sp, labello trilobo, calcare conico ovario alato
breviore, perigonii laciniis lateralibus patentibus, bracteis Iri-
nerviis venosis omnibus ovarium superantibus, caule solido qua-
drifolio, foliis lanceolatis 1* lineari-lanceolatis, canaliculatis cir-
cinalo-rcflexis, tuberibus palmatis.

Hab. in paludibus ad Tiudje & Käppesälka in Garelia
Rossica.

51

Carex hefeonastes^ Meesia iriqueira (L.I) vid Käppesäl-
ka och Pergola.

Ligularia siberim Gass., Carex vitilis subspaihqaea^
marUima^ salina^ tricoslata, rariflora^ Gtyceria distant var,
vid Suma eller Sumskoi på Hvita Hafvels kusi.

Carex maritima spicis suberectis, Angelica litoralis vid
Särovalka*

Carex spiculosa Fr. mellan Pergamo och Kalgolax.

Hippuris vulgaris var. maritima^ Cat abrosa aquatica
var, vid Gridina , bvaresl afven Primula Jinmarkica först visa¬
de sig. -

Alopecurus nigricans^ Cochlearia anglica^ Sanguisorba
polygama Nyland., Carex subspathacea , Conioselinum tata-
ricnrn^ Chairophyllum bulbosum^ Cenolophium Fischeri^ Pri¬
mula Jiff»^(frkica^ e subdivisione Atriplic. hortensisL,

fullkomligt vild på Hvila hafvels kust melfan Gridina och Kan-

\

dalax 1. ex. Keret, Knjeschaja-Guba , Kandalax m. fl. st.

Veratrum album var, Lobelianum^ Cineraria alpina L.
vid Keret och Imandra.

Thal ict rum kemense Fr., JHyosotis sparsiflora^ Bromus
inermis vid Keret.

\

Hippoglossum maritimum .vid Gridina.

Alltum sibincumy Stellaria crassifolia^ Carex norvegica,
glareosa på flera ställen vid Hvila bafvet.

Diunthus superbus isynnerhet ymnig, helt och ballet be¬
klädande b'ackarne kring Kandalax och Knjeschaja-Guba.

Carex pedata^ Aspidium Conchitis^ Encalypta brevicolla
Bruch med flera lägre fjällvexter på de låga fjällen omkring
Kandalax.

Mbhringia lalerijlora vid Kandalax.

Asier ircutianus eller rättare A, sibiricus L. på södra
stranden af Imandra. V .

Primula stricta vat\ parviflora ^ Pinguicula alpina på
flora ställen af Imandras sUänder.

Carex pulla^ rotundata på den lilla ön Yissåka i Imandra.

Carex membranacea (vexande ofvan trädgränsen, närmast

52

besiägtad med C, ericetorum^ men med blad mjuka som hos
C. praecox)» pedal a ^ hyperborea Drej. , 7^/// »-oic?//« villosa, An¬
dromeda tetragona, hypnoides. Arenaria ciliata. Sa/ia: lana¬
ta, myrs init es , reticulata , polaris (men ej *S. herbacea) ,
Saxifraga cernua, Oxytropis campestris var* sordida. Saxi¬
fraga aizoides var, aurant iaca ^ Papaver nndicaule, Cælo-
glossum albidum, Luzula glabrat a, arcuata, m. fl. på Kipi-
na, elt ungefär 4 quadralmil vidsträckt fjäll vid Imandra.

Alopecurus nigricans Fr. vid Panajervi.

Stellaria borea lis. Saxifraga Hirculus, Epilobium ori-

ganifolium nära Kuusamo kyrka i norra Finland.

• /

II. Till ofvan meddelade upsats af Herr Ångström lem¬
nas ur Herr Mag. Nylanders bref följande fortsättning öfver
dess återresa långs Ryska Lappmarkens kuster » der vegetationen
har en långt yppigare karakter.

•Bland de utmärktaste fynd räknar jag Cysf opteris crena-
ia Fr. vid Kandalax; hvars synonym är Aspidium sibericum
Turcz, Mscr, från Daurien» enligt original-cxemplar i Peters-
burgska Museerne. Denna art var redan känd och skild 'äf
G mel in i dess FL Siberica; för min del finner jag den så
utmärkt alt den väl förtjenar betraktas som typ för elt nytt
slägle.

o

Efter skilsmässan från Kandid. Ångström uppehöll jag
mig i Kola endast få dagar och afresle med en skula till Ar-
changcl. Vi ankrade först vid Kildin, der Catabrosa latifolia
var ymnig, samt en ny Primula fans som är närmast besiägtad
med Pr» altaica; dessutom Cochlear iæ anglicæ var, Sa¬
lix polaris. Juncus castaneus , samt flera vanliga högnordiska
vexler. Vår deruppå följande ankarplats blef vid Tri-oslrov,
östligaste udden af Ryska Lappmarken, der hela vegetationen
antager en sibirisk karakter. Lig^tlaria siberica Caste-

leja pallida Klh., Pyrethrum bipinnatum (planta rara , hodier¬
nis incognita, pro herb. Norm. collecta), Chrysanthemum arcti-
cum. Pedicularis verticillata , Poa fulva Trin. (pro H. Norm.
collecta) , Ranunculus Pallasii Schlecht. (R. cuneatus Sommerf.?)
m. fl. påminna alia om österns granskap. Der insamlade jag af*

vMi Eriophorum russeolum Fr., som ar vida skild, såsom Herr
Prof. också anmärkt, från E. Chamissonis G. A. Mcyer E.
capitatum verissimum. Eriophorum caUilhrix Ejusd. är äfven
en form af E. capitatum efter de talrika exemplar af båda jag
haft tillfälle undersöka i härvarande samlingar.

Den vext som i milt Spici 1. iiptages för Potent il la
alpest ris geranioides benämner jag nu P. multifida L. var.
lapponica. V iola Fennica Spic. identisk med V. Scanica Herb.
Norm., och synes mig väl skild från V. epipsila. Till Viola
umbrosa Fr. hörer säkerligen F. imberbis Ledeb. som fullkorn-
ligen synonym, ehuru han har 'båda särskildt uptagne. Gly¬
cerin remota Fr., som finnes fleraslädes i Finland, har stor ut¬
bredning inom norra Ryssland och förekonr>mer äfven här vid
Petersburg. Glycerin plicata synes vara den allmännaste inom
större delen af Europeiska Ryssland *). Carex bullata' *
lævirostris är C. ampullacea v. robustior Weinm.I FI. Petrop.
ocb benämnes af mig C. robusta **), då en mängd Ameri-
kanska exemplar i härvarande samlingar vittna alt den är skild
art, ehuru karakterer äro svåra att upgifva. Den är mycket
allmän i, Petersburgska , Olojielzska och Arcbangelskå guverne-
menlerne intill Polcirkeln. Carex tenella^ heleonastes, vitilis'^
microstachya m. fl. vittna om dessa trakters rikedom på stari-
arler. Carex tricostaia går ända till polcirkcln och F. /?ro/f.ra
finnes vid Kemi. Carex stygia finnes ock i härvarande sam¬
lingar och synes alltför mycket skild från C. rarifiora^ alt
dermed kunna förenas. En ny art af Carex ^ närmast C.
har jag från Hvita hafvet. (Samma är mig meddelad af Blytl,

och af mig tagen för -C. lineola C. A. Meyer: Fries). Den nya

<«

Orchis från Olonetzska Guvernemcnlet (se Ångströms berättelse)
benämner jag Orchis recurva* (Fortsättning n. g.)

*) Bfter all sannolikhet ur det denna som leninar <!e verkliga man¬
nagrynen och ej Gl. fluitans, hvilken ger mycket ringare afkast-
ning och mindre frön. ' Fries.

♦*) För min del ar jag äfven benägen antaga detta lämpligare af Herr
Nylander föreslagna namn. ' Fries.

I

51

2. Enumeratio speciernm hucusque copiitarum Generis
Lupini; Auctore N. Lilja.

Gfr Synopsis generis Lupini auctore J. G. Agardh,
Lundæ 1835, cfe Repertorium Botanices systematicæ Auct, G.
fV alpers Tona. I. pag. 595. — f signiOcat speeips ab Agardbio
non dcscriplas; J species ab utroque omissas.

A. Foliis digitatis.

I. Annui,

Trib. 1. Pilosi: legu¬
minibus magnis, hirsutis,
cannosis, paulo compressis;
seminibus subreniformibus,
maximis, paulo compressis,
fuscis brunneo-maculalis ,
glabris; foliolis ovalo-ob-
longis.

Sp. 1. Lupinus hirsutissimus
Benlh. California.

2. L. hracteolaris Desr.Mon-

r

le Video.

3. L. hirsutus Lin. Europ.

austr., Hispania; Africa
bor.

4. L. pilosus Lin. Eur. Austr.

/9, carneus Lilja (L. hirsu¬
tus hortor.),

5. L. varius L. Europa austr.

6. L. aureus J. Ag. Peruvia.

, T. L. Cosentini Guss. Eur.

austr.

8. L. Gussoneanus J.

Eur. austr.

9. L. hispatiicus Boiss. Reut.

Hispania.

10. L. concinnus J. Ag. Ca¬
lifornia.

11. L. texensis Hook. Texas.

(L. bimaculatus Hook. in
' Sweely L, subcarnosus
Hook. Bot. Mag.) ‘f.

12. L. recurvatus Meyen.

Chile t-

? 13. L.^ digitatus Forsk. Arabia.

Trib. 2. Lutei: legu¬
minibus hirsutissimis, sub-
carnosis, paulo compressis;
seminibus orbiculatis, com¬
pressis, lævibus, fusco-ma-
culalis; foliolis ovalo-lanceo-
latis, hirsutis.

14. L. luteus L. Eur. austr.,

.Africa bor.

15. L. sahinianus Dougl. Amer.

bor.-occid.

16. Dougl. Amer,
bor.

? 11. L, Menziesii J. Ag. Ca¬
lifornia.

«

? 18. L.microcarpus Sims. Chile.

Trib. 3. Albi: legiimi-
nibus adpresse pilosis, car¬
nosis, subcylindricis, cras¬
sis; seminibus rotundis, com¬
pressis, lævibus, albis; fo¬
liolis ovato-oblongis, supra
glabriusculis.

I

19. L. a/6us L. Thracia, Oriente.

20. L. iérmis Forsk. Sicilia,

Egypt.

21. L. Lindleyanm J. Ag.

Peruvia.

22. L. succulenl ub Dougl, cau¬

le fragili ramosissimo sub*
glabro, foliolis 1 — 9, bre¬
vibus obovalo-lanceolatis
mucronatis supra glabris
subtus sericeis, ciliatis,
racemo laxo, bracteis de¬
ciduis, floribus sparsis
. violaceis vexillo macula
rosea, calyce bracleolato,
labio superiore bifido. —
California. J.

23. L. pnlchellttB Sweet. caule

ramoso subdiffuso sericeo,
foliolis 5 — 7 spathulato-
lanceolatis acutis supra
glabriusculis subtus seri¬
ceis, flor, subsparsis purpu-
reo-caeruleis vexillo ma¬
cula alba. Mexico. 3*

24. L. densiflorus Benlh. Ca¬

lifornia.

25. L. albescetis Hook. Æ

Arn. Chile.

Trib. 4. Mutabiles:

I

leguminibus lalis, compres-
sis, glabris; seminibus ro¬
tundis, valde compressis,
lævibus, albis; foliolis sub-
glaucis, glaberrimis.

26. ' L. mutabilis Sweet. Co-

oo

lumbia.

L. CruckshariksiiVLook.
Trib. 5. Angustifolii:
legum, carnxisis, subcylin-

i

dricis, adpresse pilosis^ se-
min. orbiculatis, fuscis, læ-
' vibus; foliolis angustis, sub-
canaliculatis, oblusis.

21. L. angusl ifolins L. Euro¬
pa auslr.

28. L. litiifolins Rolb. Eur.

auslv.

29. L. canaliculatus Sweet:

similis antecedenti, sed
differt foliolis valde an¬
gustis canaliculatis, flori-
' bus paucis sparsis cæru-
leis vexillo macula alba
notato. — Buenos Ay-
res. J.

.30. L. linearis Desr. Monte-

»

video.

31. L. Miller i. Hook. pumU

Ius glabriusculus, foliolis
maxime linearibus cana¬
liculatis, floribus cæru-
leis a me nondum visis. —

V

Planta ex hortis botani¬
cis accepta apud me an¬
nua, alii describunt peren¬
nem. — Patria ignota. J.

32. L. leptophytlus Benlh. Ca:

lifornia.

33. L. truncatus Nuit. Cali-

fornia. "j*

Trib. 6. Nani: legum.

I

N

56

par viX- compressis, pilosis;
seroin. valde compressis,
marginecarinalis,fusco-raar-
moratis ; foliolis angustissi¬
mis, pilosis, «cutis. Herbæ
diffusæ.

34. /v. /j(/////j>‘Benth. California..

35. L, fnicranlhus Dougl. Ga-

/

lifornia.

36. £(.Äfco/or Lindi. California.

3T. L, gracilis J. Ag. Cali¬
fornia. '

38. L, pusillus Pursh, Am.

sepi.

39. L. //flfr/2i>tfg-iVLjndl. Mexi¬

co. t

?40. L, Berkerii Lindi. Mexi¬
co, j*

II. Perennes,

Trib. T. Polyphylli :
legum, compressis, hirsu¬
tis, semin. compressis, atris
1. fuscis, subnitenlibus; fo¬
liolis^ magnis, plurimis, la¬
tis, ulrinque attenuatis, gla¬
bris; caulibus erectis annuis.

41. L, minimus Dougl. Cali¬

fornia.

42. L. lepidas Dougl. Cali¬

fornia.

43. L, Chamissonis Eschscb.

California.

44. L.polyphyllus Lindi. Amer.

bor.-occid.

45. L, grandifolius Lindi. Ca¬

lifornia. — Species valde

I

distincta, foliis ompium
maximis, foliolis fuscovi-
renljbus, floribus cupreo-
rubris, -pulchris, vexillo
macula brunnea, calyce
villoso, seminibus parvis,
atris nec ut sequentis
fuscis. (L. macrophyllus
Benlb.l}

s fi. sor(/iV/?/s Lilja floribus
sordidis.

46. Ij. tristis Benlb. caule
erecto striato subglabro,
foliis magnis, foliolis 9 —
11 oblongo-lanceolatis a-
cuminatis fuscovirentibus
glabriscilialissublusglau-
cis, racemo elongato den¬
so pubescente, floribus
sparsis albo-fuscis. vexil¬
lo macula brunneo-flava,
calyce adpresse piloso,
leguminibus hirsutis, se¬
minibus fuscis. Prio¬
ri similis, sed distincta.
— California. J ,

4T. L. latifolius J. Ag. Cali¬
fornia.

48. L. Cytiso ides J. Ag. Ca¬

lifornia.

49. L. parviflorus Nutt. Ca¬

lifornia. t

50. L. elegans H. B. Kth.

Mexico.

51. L, bilinealus Benth. Mexi¬

co. t

5T

52. L, uncinatus Schleclil.

Mexico, 'i"

53. * L, Ehrenbergii Schlecht.

Mexico, “j*

?54. L, campestris Cham. cfe
Schlechl. Mexico.

Trib. 8. Sericei: le¬
gum. compressis, villosis 1.
glabris; semin. compressis,
fuscis; foliolis obovatis 1.
lanccolalis, sericeis ; cauli¬
bus erectis, herbaceis, sæpe
villosis.

55. L, laxiflorus Dougl. Ca¬

lifornia.

/?. foliosus Torr. cfe Gr.

(L. arbustus DouglJ).
'y. tenellthTorr, dc Gr. (L.
lenellus Dougl,},

56. Li ornatus Dougl. Am.

bor.-occid.

57. L, argyræus DC. Patr,

ignota.

58. L. argenteus J. Ag. Am.

bor.-occid.

' 59. L, leucopsis J. Ag. Am.

bor.-occid. '

1

60. L, sericeus Pursh. Cali¬

fornia.

61. ]j, cæspiiosus Nutt. Cali¬

fornia. t

62. fj, aridus Dougl. Ara.

bor.-occid.

63. L, plumosus Dougl. Cali¬

fornia.

61. L. leucophyllus Lindi. Arn.

bor.-occid.

lv\\i,9, Noolkal enses :
legum, compressis, adpresse
pilosis; semin. compressis,
fuscis; foliolis obovatis, pu¬
bescentibus; caulibus sub-
persistentibus, primo erectis
dc patentissime villosis, dein¬
de decumbentibus ramosis¬
simis d& subglabris.

65. L, perennis L. Amer. bor.

Caules primo albo-villo-
sissimi, llores pulchri di¬
lute cærulei. Sequenti
valde similis, sed magis
' villosus dc floribus pal¬
lidioribus facile differt. —
(Quid L, perennis }, Ag.

t

Synops.?)

66. L, Noot kat ensis \}on,kvocv,

bor. — iL, affinis J. Ag.
eadem est species serius
florens cfe, ut supra mo-
nui, ideo magis glabre¬
scens).

67. L, variegatus Fisch. Insu¬

la Sitka. Species mihi
< ignota. 3.

68. fj, MarschaUianus Sweel.

Patr. ign.

69. L, mexicaiius Cerv. Mexico.

70. L, 7<M^«g (?w//5Kth. Peru via.

71. L, Alopecuroides Desr.

Quito.

72. L, stipulatus}. Ag. Mexico.

58

13. L. Hornemanni J. Ag.

Peruvia.

14. velulinuH Benlb. Bra-
silia. t

15. L. suhsessilis Beiilh. Bra-

silia. t

16. L. coriaceus Benlh. Bra-

silia* t

Trib. 10. Arborei: le¬
gum. compressis, sericeis;
se min. compressis, fuscis;
foliolis obovatis, glabris 1.
sericeis; caulibus persisten¬
tibus procumbentibus.
11. L. arboreus Sims. Amer,
austr.

18. L, montanus H. B. Klh.

Nova Hispania.

19. L, rivularis Lindi. Cali¬

fornia.

80. L. glabralus J. Ag. Amer.

bor.

81. L. albicauHs Dougl. Am.

bor.-occid.

82. L. albifrons Bentb. Cali¬

fornia.

83. L. Donglasii J. Ag. Cali¬

fornia. ,

■v.

84. L. flexuosus Lindi. Amer.

bor.

85. L. versicolor Lindi. Ca¬

lifornia.

86. L. litoralis Dougl. Cali-
, fornia.

81. L. holosericens Nutl. Amer,
bor. t

88. L. decumbens Torr. Amer.

bor.

89. L. leptocarpus Bentb.

Mexico, t

♦

90. L. Schiedeanus Sleud. (L.

leptopbyllus Schlechl),
Mexico, t

91. L. rupeslris H. B. Kth.

Quilo.

92. L. macrocarpus Hook. &

Arn. St. Francisco.

93. L. panicnlalus Desr. Pe¬

ruvia.

94. L. multiflorus Desr. Mon-

le Video.

95. L. tornent osus DC. Peruvia.

96. L. sarmentosus Desr. Pe¬

ruvia. '

91. L, bimacutalus'L;xvQ.Ve-
ruvia.

Trib. 1 L Microphylli:
leguminibus d; seminibus
ut in tribu antecedenti;
foliolis parvis, linearibus 1.
ovatis; caulibus fruticosis,

. decumbentibus, ramosissi¬
mis. Fruticuli nani.

98. L. Smithianns Kth. Quito.

99. L. prostratus J. Ag. Pe-
' ruvia.

100. L. micropliyllus Desr.

Peruvia.

101. L. Kunthii J. Ag. (L.

microphyllus H, B.
Klh.). Quito.

r

59

B. Foliis integris.

102. L. villosus Willd. 0
Atn. bor.

103* L. diffusus NuU. "Ifi Ca¬
rolina.

104. L. integrifoiius Lin. Gap.

bon. Spei.

Speciei inquirenda l. in-
cerl(B sedis»

105. L. africanns Lour. Tj

Africa

106. L. andicola Gillies. ø

Chii« t

lOT. L. aureonitens Gilies.
Chile, t

108. L. ^luo/iiYPrcsl.Sicilia.t

109. L. exaltatus Ziicc. h

Mexico, t

110. L. Jlabejlaris Berlol.

' «

Gualimala. t

111. L. javanicus Burm. la¬

va. s

112. L. incanus Graham. ^1?

Am. bor. t

113. L. Desv. Gal¬

lia. t

114. L. vflfgfwö/ws Schlechl. d;
Chara. Mexico. ^1*

115. L. trochophyllusY\^vaw%%»

Am. bor. t

116. L. lucidus (lepidus?)

' Benlb. Doiigl. sec. Stcu-

del. ^ California. J

II, Utdrag ur utläodsk^ arbeten.

I. En ny tysk Orohanche^ heskrifven af 1, Pfund. (Se Flo¬
ra od. allg. Bolan. Zeilung 1843 N:r 11).

Orphanche Avellana: Sepala plurinervia, subæqualiler
biGda , margine antico dcnle unico instriicla, conligua 1. coalila,^.
luburo corollæ dimidium subæquantia, laciniis lanccolalis aculis.
Corolla lubuloso-campanulata , anlrorsura curvala, labiis obluse
1. obsolete denliculalis, glanduloso-cilialis; lab. superius «mar¬
ginatura obtusissima, lobis duobus aculis patentibus, divisum;
inferius inæqualiler trilobum. Filamenta supra basin corollæ

inserta, interne pilorum densorum serie munita, slyloque su-

\

perne glanduloso-pilosa. Stigma læve.

Hab. in radicibus Coryli Avellanæ ad Prag.

Stängeln uprält, 8 — 10 tum hög, glandelhårig, blekt ho-
, Dungsgul, nedtill lätt och uplill småningom glesare betåckl med
lanseltlika långtillspclsade i kanten och vid basen håriga mörk¬
bruna fjäll; blommornå ljusgula ensamma i vecken af de så-

I

I

! —

1 j

I

60

som bracleer fungerande "öfra fjällen. — Ståndarslrängarnes eg¬
na beklädnad ulmärker denna art, som hörer till afdelningen
Os'proleon Wallr.

2. Om Carex OhmiUIeriana och C, grypos; af O. F. Lang.

(Flora oder allgemeine Bot. Zeitung 18^3 N:r 15).

Carex Ohmiilleriana n. sp. Spica composita disticha; spi¬
culis superioribus 4—6 masculis approximatis, inferioribus 2 — 4
femineis ovatis remotis basi masculis, infima bractea foliacea
scaberrima fulta; stigmatibus 2; fructibus erectis compressis lan-
ceolatis dorso ruguloso-plicalis glumam ovatam acutam longe
superantibus late marginatis, margine fere a basi ciliolato-serra-
tis in rostrum biOdum sensim attenuatis; 'culmo gracili triquetro
scabro ; foliis flaccidis longis scabris angustis; radice repente. — Hab.
in prato turfoso prope Rothenbuch Bavariæ; legit Ohmul ler.

Ehuru den har stor likhet med C. remota och axillaris^ .
så utmärker dock denna art sig genom en alldeles egen habi¬
tus. Den skiljer sig från jC. axillaris ^ remota och Bunning-
hausiana genom krypande rot, de 3 — 6 öfra småaxen alltid
helt och hållet masculæ, och den hinnkåntade frukten; från
C. brizoides , Schreberi och ligerica Gay genom de öfra rent
maskulina småaxen, (som hos dessa arter alltid äro androgyna),
genom den långa bladarlade bracleen vid nedersta honaxet, och
från de Ivenne första genom binnkantad frukt; från C, ar ena'-
ria , disticha och repens Bell, såväl genom hanbiommornes oli¬
ka ställning, som genom den alldeles afvikande habitus.

I fråga om Carex Grypos Schk. anställer Hr La ng, med
tillbjelp af en series af specimina från Svveitz och Tyrolen, cn
noi^grann jemnförelse mellan de* karakterer, hvilka Författarne
upgifvit för alt skilja denna art från C. stellnlata Good. eller
C, echinata Murr. (hvilket sistnämnda namn såsom äldre han
anser böra antagas) ocb kommer till del resultat alt ingen bland
dem håller stånd , utan återfinnas mera eller mindre tydliga
hos C. stellnlata ; det enda möjliga kännemärke, soni återstår,
är den mörkare bruna färgen hos axen på C, 'grypos , hvilken
ban åler anser kunna förklaras af vextslället i fjälltrakter. På

I

61

I

dessa grunder betraktar han C, grypos Schk. bloll såsom C.
ileilulala /?. alpina spiculis obscurioribus. — Han anmårker

ock att den stundom förblandas med C. Gaudiniana^ som dock

/

skiljer sig Ialt derigenom alt den har allenast elt strå från rolen.

3. Om t rentie arter af slagtet Iris; af J. C. Schauer.
^ (Flora od. allg. Bot. Zeil. 1843 N:r 31).

1. Iris nudicaulis Lam.: Barbata: folia ensiformia brevj-
ter acuminata subviridia caulem floriferum subæquantia , fructi¬
ferum duplo superantia, exteriora falcata; caulis 2 — 3-fidus,
ramo infimo infra medium 1. juxta basin exoriente; spathæ to-
læ herbaceæ, virides, inflato-venlricosæ, tubo perianlhii multo
longiores, flores manifeste pedicellati, perianlhii laciniæ exteri¬
ores recurvalo-patenles, curvatæ apice sublriangiilari obluso;

interiores erectæ, subconniveutes , ovales, undalæ margine un-

%

dulalo, apice denliculalæ; ovarium trigonum. — I. nudicaulis
Larn. Ene, — 1. bobemica Schmidt, Eieher in Sitirm Dent sch.
Flora, I. aphylla Vahl, an L.? I. fnrcala M, B. Fl, tauro-
canc, 3. — l biflora M, B, El. laur. cauc^ 1., hk, Hort. Ber,
Hab, Saxen, Bömen, Slesien, Kaukasus.

2. Iris hungarica W. el K.: barbata; folia ensiformia ,,
longe acuminata, glauca, caulem floriferum subæquanlia, fruc¬
tiferum longe superantia, exteriora subfalcata; caulis superne

3-fidus, ramo infimo ad medium I. juxta basin exoriente;
spathæ herbaceo-membraqaceæ superne exarescentes, viridi-vio-
laceæ, subvenlricosæ , superior tubo perianlhii paulo longior;
flores brevi-pedicellali; perianlhii laciniæ exteriores dependen¬
tes, ohovato-spathulatæ: interiores erectæ, connivenles, ovales,

/

ujidatæ, inlegerrimæ, emarginatæ; ovarium oblongum, oblusis-
sime-lrigonum. — I. hongaiMca W. K. pl. rar. Hung. — Eie’
ber in Sturm Deutschl. Fl. I. biflora Beich, exc. — Seidl.
— I. bisflorens Host Austr.

Hab. Ungern, Bömen.

3. Iris bifora L. : barbata; folia ensiformia longe acumi¬
nata, glaucescenlia, caulem floriferum subæquanlia, fructiferum
longe superantia, exteriora falcata; caulis '2— 3fidus, ramo in-

62

f

\

fimo subbasilari; spalbæ hcrbaceo*membranaceæ superne exare¬
scentes, viridi-violaceæ, venlricosæ, lubum perianlbii subæquan-
les; flores brevi-pedicellali, perianlbii laciniæ exteriores repli-
catæ, oblongo-spalbulalæ: interiores incurvæ, apicibus convo-
lulæ, oblongæ, undulalo-inferne plicalo-rugosæ, margine api¬
ceque subtiliter denticulatæ; ovarium sublereti-oblongum, sub-
sexangulare. — I. biflora L. Vakl, — I. nudicaulis ¥L
— 1. Fieberi Seidl^ Slurm Deutschi. Fl* — I. bobemica IV im,
Schles. FL ^

Hab* Slesien, Ungern, Bomen, Portugal.

1

4:^ Om Poda:viNeæ och elt nyl l sldgi e Gyrophrugmium ^ saml
anmärkniagar om Monlagnea^ C, Mon la g ne. (An-
na4es des Sciences naturelles, 20:de tomen 1843 sid. 69 följ.).

Bland den afJtlning af svamparne, som utgöres af Tricho-
gaslres ^ har Corda upslällt en egen familj under namn af
roduxineæ ^ hvilken ulom annal utmärker sig derigenom alt
en columella (slylidium') går tväfligenom peridium. Det är
deniia faraiij, sorn Mon tagne gjort till föremål för sina
betraktelser. — Efter en historisk öfversigt af de hit hörande
slaglen {Podaxon Desv., Cauloglossum Grev., Cycloderma
Klolzsch , Secotium Kz~e, Polypl ocium Berkel. och Gyrophrag-
mium Montagne) öfvergår ban till en allmän beskrifning af fa¬
miljen och dess karakterer, hvarvid ban jemnförer dessa hos de
särskildta slägtena; i sammanhang bärmed yttrar ban sin för¬
modan alt slagtet Monlagnea Fr. , som af grundläggaren hänförts
.till Agaricini^ framdeles kommer att inlaga sin plats främst
bland Podaxineæ. Med anledning bäraf meddelar Förf. följan¬
de nya karakter på delta slägle, åt hvilket han anser alt den
första benämningen Monlagnea bör, bibehållas, såsom i sjelfva
.verket äldre än den liknämniga Montagnæa DG., med anled¬
ning af hvilken F r i es ändrade sill första namn till Monlagnites*
Monlagnea : Pileus verus nullus. Slipes e media olva o-
vato-sphærica lignosa radicante, apice constricto fimbriata oriens
ipse lignosus, sursum in orbiculum planum subtus læve nu¬
dum hymenophori vice fungentem dilatatus. Lamellæ cullrifor-

63

mes uno punclo hymcnophori margini lanium ailixæ simplices
radianlcs conCerlæ sibi conliguæ, primo cereæ pallidæ, mox
arescentes nigerrimæ, fragiles, prorsus liberae (nulla scilicet
membrana nisi primitus volva ledae) acie oblusae inlegerriinæ.
Hymenium persistens. Basidia brevia oblongo-obovata , e trama
cellulosa prognala, slerigmalibus quatuor brevissimis mamilloso>
prominulis, sporas oblongas mature elabenles tandem alro-fuscas
gerentibus, coronata. — Fungus junior volvatus, volva cito
disrupla, semper defossa, primo hymenophori margini adnala lamel¬
las involvente. ‘Evolutio subterranea Balarrece^ Gyrophragmii.

Bland de Ivenue arter, som Fries uplagit under delta
> slagte, är den ena M. Ihinalii Fr. (BelrälTande delta namn
upgifver Mon tagne att del måste tillkommit genom skriflel i
stället för DelHei^ emedan del är Del i le och ej Dunal, som
först upläckt vexlcn och beskrifvil den under namn af Agari-
cus ochrealns). Förf., som varit i tillfälle alt närmare under¬
söka denna art och dess utveckling, har derigenom kommit till
den öfvei lygelsen , alt den ej kan hänföras till Monta^^nea ,
utan utgör typ för ett eget slägte, hvilket han kallar Cyro-
phragmium och på följande sätt karakteriserar:

Receptaculum stipitalum. Peridium primo turbinatum ,
dein medio orbibulatim ruptum superne pileiforme cum stipite
centrali ad apicem usque producto, volva ampla (quæ nihil
aliud nisi pars peridii inferior) instructo continuum. Capillitium
in dissepimenla contextum lamelliformia subparallela e peridii
loto bemisphærio descendentia, a stipite distantia, in plano ra¬
mosa (non autem anastomosanlia) sinuosa , plicalo-crispata , adeo-
que densata ut sibi cohaerere videantur, primo lenta olivacea ,
tandem exarescentia fragilissima nigra, subtus libera , labyrinthi-
formia. Flocci liberi nulli. Sporæ globosae pedicellatæ dissepi-
menlis alExæ. Contextus peridii stipitisque fibrosus in dissepi-
menta continuatus. •— Fungi arescentes, persistentes, habitu
Agarico 1. Boleto similes, specie volvati aut annulali, slipi-
tati, in arenosis maritimis Africae ^ borealis d* Galliae australis
hucusque obvii.

Delta slagle är isynnerhet anmärkningsvärdt derföre alt det
åtminstone med hänseende lill den yttre formen bildar en mel¬
lanlänk mellan Agarinini och Lycoperdineiy som i öfrigt äro
så långt skiljda från hvarandra. — Förf. genomgår dess skillna¬
der från öfriga släglen bland Fodaxineæ^ h varefter framstäl¬
las dels denna grupps analogier med slägten inom andra grup¬
per, dels ett förslag alt med afseende på peridiets morfosisdela
gruppen i tvenne sektioner, hvaraf den ena är analog med
Sclerodermei och ulgöres af Cycloderma , Secotium, Polyplo-
cium och Gyrophragminm ; den andra åter genom sitt capillitium
prorsus floccosum mera liknar Lyeoperdinei och bildas af
Cauloglossum och Podaxon. Slutligen tilläggas några allmän¬
na betraktelser.

64

i sammanhang med föregående torde del vara på sin pials
all ulur samma annaler for 1842 (lom. 11 sid. 14.S följ.) här
meddela karakteren på cll ny II af Desvaux upslaldl slagle
börande lill Lycoperdei^ äfven från Frånkrikes kuster.

Mycenaslram : Peridium in inilio carnosum dein solidum;
cortice duplici: cortex exterior tenuis fragmine delapsus; corl.
interior crassus induratus persistens suhslellalim erumpens; pars
interior peridii carnosa alha , dein dense sluposa fusca , adhæ¬
rens,' apice fibroso-pulveracea.

Sp. M. corium: subglobosum, albescens, dein griseo-bruo-
neum, lævigalum liberum coriaceum. — Crescit ad terram in
arenosis marilirnis Sept. — Oclobr. — Lycoperdon corium duers,
'in DC. Fl. Fr. Suppi. — Scleroderma corium Graves in
Duby Bot. Gall, — Monlagne anser all Bovista suberosa
Fr. äfven bör såsom synonym hilföras.

De karaklerer, h varigenom delta slag-le skiljes från de
dermed narmast beslaglade, utvecklas.

Hvarjehanda^

1. 1 likhet med hvad Kongl. Danska Videnskabernes Sel¬
skab gjort, har äfven Kongl. Vetenskaps Akademien i Stockholm
från ingången af della år borjal all genom en lidskrift uuder
titel 2i{ " ()fversig;l af li o ngl. Vetenskaps Akademiens förhand’-
lingar* meddela ällmänheten en fortgående redogörelse för sin
verksamhet, ett företagande som både är tidsenligt och af in¬
tresse, helst del vanligen dröjer långt in på kommande år innan
Kongb Vetenskaps Akademiens Handlingar för hvarje år bli fär¬
digtryckta och i bokhandeln tillgängliga. Af denna tidskrift ut¬
kommer ett nummer i slutet af hvarje månad; den kostar för
Velensk. Akad. ledamöter 1 R;dr och för andra 1: 16 B:ko i
prenumeration hos Förläggarne Norstedt cfc Söner i Stockholm
då hvarje nummer, försändes på posten till prenumeranten efter
den af honom upgifna adress.

2. Under sisiförflutna årels sommar företog Prof. Bl yl t,
med understöd af den till vetenskapliga undersökningar inom
Norge anslagna summa, en botanisk resa till vestra delen, af
Kristiansands stift.

,3. Under förra året blef Hynerieum linmifusum L. funnen
på vestra stranden af Sturkö i Bleking af Studeranden J, An¬
kar c rona, hvilken derstädes äfven, ehuru högst sällsynt, fann
en Allium^ som afviker från den på dessa stränder vanliga A.
Scheenoprasum och måhända torde vara A. stberieum. — Pro¬
visor A. Söderström har på Micklamoberget vid Båråkra i
Nätlraby socken funnit Lychnis alpina.

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1814.

t

BOTANISKA NOTISER

CTGIFNE AF -
AL. ED. LINDBLOM.

N:o 5. Lund Maj 1844^

-

I. Original-Afhandlingar.

t

1. Anteckningar Öfver vårens utveckling åren 1842 och 1843;

ordnade af 2i TV w.

Till följe af de dels i denna lidsskriO dels enskildl gjorda
upniauingar har jag haft fagnaden fran flera håll mollaga mer '
eller mindre fullständiga anteckningar öfver vårens utveckling

i

under åren 1842 och 1843. Dessa har jag här sammanslällt i.' >
och sökt bringa i den både mest kompendiösa och för jemnfö-
relsers anställande mest heqväma form, neml. den tabellariskä. *
Såsom en inledning tordé böra förutsändas redogörelse för de
materialier jag haft att begagna vid upgörandel af dessa tabeL
ler, äfvensom för det sätt, hvarpå jag vid deras ordnande gått
tillväga. ' •

Följande anteckningar hafva varit tillgängliga:

1. För vårarne åren 1842 och 1843 i Lund (omkr. 55^42’
nordl. lat. och 30®50' östl. long. från Ferro). — Att dessa an¬
teckningar,- gjorda af Studeranden Ludvig Borgström, icke
äro utförligare, måste hufvudsakligen tillskrifvas den omsländig-

N ^

beten, alt närmaste skog eller lund är | mil aflägsen, h varige¬
nom alla observationer å skogsvexler och träd myckel försvå¬
ras, bvartiil kommer alt största delen af jorden närmast staden
är uptagen till åker. — Sjelf bar jag dels genom en länge fort¬
farande sjuklighel, dels genom tjensteåligganden varit hindrad
från att anställa några sammanhängande hithörande observationer.

2. Iakttagelser anställda år 1843 vid' södra stranden af
Ringsjön i Bosjökloslers, Gudmundtorps och Lyby soknar i Skå¬
ne (ungefär .55^50’ n. lat. och 31^12' .pstl. long.). — Denna
trakt är skogbevext; boken det herskande trädslaget; berg sak-

- /

nas, men den underliggande ofvergångsformalioncn l'ramlrader
på ålskilliga slallen i dagen. — Anleckningarnc, livilka åro
mycket fullsländiga. från årcis början lill sliilet af Juni, åro
gjorda och meddelade af Studeranden N. Strömborg.

3. Iakttagelser år 1842 i So/enäs härad beläget i Bohus¬
län vid Nordsjön af hvilken det på tre sidor orngifves (omkr.
58®24’ 11. lat. och 29® ösll. long.). — Likasom öfriga kuslslråc-
kan af Bohuslän år åfven denna Irakl ganska bergig. — De ut-
inårkl fullständiga anleckningarne gå från årets början till Juli
månads slut och äro äfvenledes gjorda och meddelade af Stud.
N. S l r ö m b o r g.

4. Vårens utveckling år 1842 i trakten af Häreholm i
Hännelanda sokn af Högsälcrs pastorat i sydveslra, liöroet ^af
Dalsland på gränsen till Bohuslän nästan lika långt (ungefär 3
mil fågelvägen) från Venern och Nordsjön (omkr. 58®43’ n. lat.
och 29®56’ östl. long.). — "Traklen är mindre slät än bergig,
dock endast a'f lägre och föga utsträckta kullar, tillräckligt
försedd rned vatten samt passande för åkerliruk och isynnerhet
boskapsskötsel. Från den egentliga släta delen af Dalsland skil-
jes den genom Kroppefjäll *) och Sligsljäli, som är en forlsäll-
ning af del förra; från Bohuslän genom åtskilliga mindre berg.
Häresjön ulgör betydligaste vattnet i nejden (största bredden ^
och största längden ^ mil). — Trakten är i botaniskt hänseende
föga eller intet undersökt och' tyckes litet gifvandc; vegetatio¬
nen torde närmast öfvore^isslämnia med Norra Dalslands.*' — An¬
leckningarne, som äro ganska fullständiga, äro gjorda af Studer.
N. G. Glarbolm och jemlc de 4 följande meddelade genom
Stud. L. Borgström.

skogs sokn i Dalsland, vid den långa sjön Änimmen omkring'

“*) Dek torile böra anmärkas, atl n»e<l i dessa trakter ej me¬

nas sådana mot eller öfver trädgränsen nående hÖga berg och
bergssträckningar, som vanligen betecknas med detta namn, utan i
allmänhet alla mera sammanhängande berg.ssträek'X)r.

6*7

mil Ycslör fi3n Vcnern (nngof. 58‘^53’45” n. lal. och .30016’östl.
long.) — Anlcckningarnp iiio gjorda af Slud. Joh. Zegolsson.

6. Varens ulveckfing år 1842 kring Boäa beläget vid

••

Bodaelvens utlopp i sjön Ofra Fryken i Lysviks sokn i vestli-
ga Vermland (omkr. 60®4’30’’ n. lal. och 30^56’ osli. long.). —

' _ X s

Anteckuingarnc' aro gjorda af Slud. Er. Al ml of och uplaga en
del vårvexlers blomningstid och några träds löfsprickaing, men
ingenting som kan hänföras under rubriken 'diverse observationer.'

7. Vårens ulvecliling år 1842 kring Kar I ni ad i Verm¬
land vid den stora Klarelvens utlopp i Venern (ungef. 59^23’
n. lal. och 31®3’ o. long.). — Anleckningarne, som äro fullstän¬
digare än nästföregående och näst fcJjande, äro gjorda af Stud.
N. O. Sillen. (Med dessa böra jemnföras de från samma stäl¬
le för år 1840 af H:r L. Borgström meddelade, h Vil ka äro
införda i Bolan. Not. för 1841 n:r 4 sid. 71 följ.),

8. Anteckningar för år 1842 öfver vårens utveckling i
.Karlskoga sokn i östra delen af Vermland på gränsen till Ne-

rike (omkr. 59^20’ n. lat. och .32^3’ ö. long.). — De äro gjor¬
da af S. M. Adjunkterna A. 11 vass och J. J. Stave, samt om¬
fatta ett mindre antal vexlers blomningstid och träds löfsprick-
ning^ men uptaga åtskilliga andra observationer.

9. Vårens utveckling åren 1842 och 184.3 kring Streng-
näs i Södermanland vid Mälaren (ungef. 59®22’44’’ n. lat. och
,34049’ ö, long.). — Härifrån hafva anteckningar för 1842 be¬
näget mcddclafs både af Herr H. Hofberg och v. Lektorn
Mag. N. P. Ringstrand och för 1843 af denire sistnämnde.

10. 'Anteckningar under 1842 och 184.3 för iSorrtelje vid

« •

en vik <af Östersjön i den del af Upland som benämnes Rosla¬
gen (omkr. 59‘^45’57” n. lat. och 36‘^11’15’’ ö. long.). — De
äro gjorda och meddelade af Herr N. E. Forssell. — Röran¬
de traktens nalurbeskatfinhel hänvises till en i Bot. Not. ir.r 3
för delta år införd afhandling af s'ammc Författare^ v

11. Anteckningar öfver vårvexlers blomning år 1842 kring

SAocAäo/»* (59020’33”_n.lal. och ö. long.). — Dessa,

som äro gjorda af Stud. Joh. Andersson, uptaga ej trädens

1!

löfspricknilig ej heller nägra Miverse observationer/ — Härmed
böra jemnföras de i Prof. Wikströms Stockholms flora samla¬
de anleckniiigar. ' ^

12. Slutligen har jag genom Prof. Fr ies’ benägna försorg er¬
hållit ganska fiillsländiga observationer öfver löfsprickningen år
1812 kring Upsala (omkr. 59^42’ n. lat. och .35^14’ ö. long.).
— De äro anställda af Stud. Lindblad, som äfven för några
träd och buskar antecknat blomningstiden; men som afseende
ej är fästadl på andra vexter, har jag allenast i fråga om löf¬
sprickningen begagnat de meddelade upgifterna. . ,

I bifogade tabeller har jag i särskilda kolumner upta-
git de ur dessa materialier hämtade upgifter i den ordning de
nu blifvil af mig upräknade, så att den öfver hvarje kolumn
stående siffra härtill hänvisar. — Bokstafven u4 utmärker att ob¬
servationerna äro anställda år 1842, B 18^13. — Det i kolumnen
slående öfra sitferlalet utmärker dagen, del undra månaden» 1
de fall, då del i upgifterna är särskildi anmärkt både när blom^*
ningen eller löfsprickningen började och när den kunde anses

^ v

för allmän, har jag äfven uptagil detta; så t. ex. betecknar
— I att den motstående arten visade de första blommorna d.'^
23 Mars och var i allmän blomning d. 9 April, o. s. v. Om
alla observatörer ville, så vidt ske kunde, anteckna dessa båda <

I

stadier, skulle upgifterna derigenom vinna myckel, både i nog-
granhel och intresse; i fråga om löfsprickningen , borde helst
trenne stadier iakttagas och antecknas, nemligen: 1: då' bladen
börja utveckla sig eller uttränga ur knopparnc; 2; då de första
fullt utvecklade bladen visa sig, då äfven ,i allmänhet de öfri-
ge äro åtminstone halfbildade; 3: då alla bladen äro fullt ut-

I

vecklade och således-lrädel eller busken Cull-löfvad. Delta är

» t

i allmänhet iakttagit i de af H;rr Borgström och Ström¬
borg meddelade anteckningar, hvaraf jag dock i tabellen blott -
uptagil första och sista stadium. — Åtminstone är del af högsta
vigt, så väl i fråga om blomning som löfsprickning, alt upgifva
det utvecklingsstadium, hvari arten var stadd då observationen
gjordes. Underlåtandet häraf i en del af de vid upgörandet

i

60

af dessa tabeller af mig begagnade upgifler bar förorsakat, alt
man vid jemnforelsen dem imellan särdeles i fråga om blom¬
ningen finner åtskilliga anomalier, hvilka dock i de fiesta fali
torde vara mera skenbara än verkligå och skulle försvunnit om
observatörerna anmärkt huruvida den utsatta dagen Var den, då
arlen först anlräfiades blommande eller dä blommorna voro
mera allmänt utvecklade. Jag bör med hänseende härtill näm¬
na, alt de af Herr Strömborg meddelade upgifler (kolumn.
2 och .3) i de iall, då allenast en dalo är uplagen, i allmänhet
angifva den dag, då den -motstående arten hörjade blomutveck-
lingen och således de första blommorna anlräfiades utslagna. —
Till ju flera arter hithörande observationer utsträckas, desto
bättre är del, emedan så mycket fiera jemnförelse-punkter deri-
genom erbjuda sig. Jag bör med anledning häraf anmärka, alt
i flera bland de begagnade upgifterna voro antecknade obser¬
vationer öfver vida flera arters blomning än i tabellerna äro
upförda; i dessa har jag neniligen hufvudsakligen fästat mig
vid sådana, som på flera ställen voro observerade.

De båda år, under hvilka nu ifrågavarande observationer
äro anställda, äro icke lämpliga all derifrån draga några all¬
männare resultater, enär våren 1842 var ovanligt tidig och mild,
184.3 deremol ovanligt sen och kall; men del är af vigt alt
hafva äfven sådana ytterligheter observerade.

Slutligen får jag upraana alla, som intressera sig för delta
ingalunda ovigliga ämne, all anställa och forlsälla hithörande
observationer, samt anteckna allt, som kan bidraga alt meddela
kännedom och en fullständig öfversigt af vårens och årslidernäs
utveckling i de särskilda trakterna. — De hvilka möjligtvis för
de förflutna åren hafva dylika anteckningar utan alt hafva med¬
delat dem,, anmodas att till mig insända desamma för att vid

/

tillfälle publiceras, äfvensom all framdeles meddela dem, som '
anställas innevarande år, hvilket äfven, åtminstone här i Skåne,
utmärker sig för sin sena vår.

I: Blomningen och II: Löfsprickningen på åtföljande
tabeller uplagna.

I

10

Ill. Diverse observationer.

Lund 1812.

' . * ■

Kcdan i början af Februari bordes Lärkan. Vipan (Va-

nell. crislalus) hade lagt agg d. 4 Aprib Papitio Urlicee var
rramme den 1, men lorsvar.ii åler under sedan inlrälTade kalla
dagar; ålersynles d. 18 då äfven Tordyfveln (Scarab. stercora¬
rius) visade sig; Papitio Brassicæ anmärktes d. 24. Någon snö
föll d. 15 och nalllVosl egde rum den 26 April. — Svatan
(Hirundo ruslica) sags d. 1 Maj; Papitio Aurora d. 15; elt

rikt regn föll den .7, som krafligl inveikade på löfsprickningen.

\

Näkiergaten (Svlvia Philomela) sjöng i Reflen den 12 Maj för¬
sta gangen delta år.

I

Lund 1843.

De vanna dagarne i början af Febr. framlockade blommor¬
na hos Blasippan (Anem. hepul.) i botaniska trädgården d. 5

_ V

Febr. och hanhängen bos Hasseln (Goryl. Avell.) d. 4; men
glädjen va^ af föga varaktighet, emedan en skarp vinter inträf¬
fade, som något mildrades i medio af Mars, då Snösippan (Ga-
lanlhus nivalis) blommade d. 15, n köld inlrätfadc åter med
Öslanvinden. Under första hälften af April var väderleken högst
ostadig med regn stundtals. Först från ' månskiftet d. 14 kan
vårens början räknas. 1). 17 visade sig Papitio Urficee, men
kölden skrämde snart åler bort den, så alt den först från d. 10
Maj blef allmän. Den 3 Maj hördes Göken (Cuculus canorus)
första gången och d. 5 syntes den första Svatan; Papitio Au¬
rora anmärktes d. 15. — Under hela tiden herrskäde en kall
torr öslanviiid med natlfrosl; endast d. 12 föll något regn^ d.
26 gick vinden till vestlig och medförde genast regn och varma;
med Juni n^ånads ingång kunde sommaren sägas hafva börjat,
hvilken blef allljemnt utmärkt herrlig. — Pågen (Secale cere-
ale) gick i ax d. 23 Maj och blommade omkring d. 17 Juni. —
Den 26 Sepl. inträCTade skarp köld och d. 28 föll mycken snö,
och härifrån kan man räkna efterhostens början. — Med det
regn- och storm-fulla raånskifte, som ingick d. 23 Okt., kan löf-
fällningen anses hafva tagit sin början. Den 30 var Oxetn

1

ti

(Sorbus soaiKiica), som del Iräd, hvilkel bar forsi fäller löl-
ven» alldeles aflöfvad och de flesla öfriga Iräd hade bladen gu¬
la^ endast Aakefi (Frax. exeels.) och Popuhis dtlaiala hade
dem ännu alldeles gröna, och denna sislnämnde' slod grön ännu^
d. 6 Nov., dä alla andra Iräd voro nakna frän alla löf; försl d.
27 Nov. var äfven denna alldeles aflöfvad. , .

RingsjÖtrakJ en 1843.

Den sena och längsamma vä ren och dess väderlek alldeles
sådan som kring Lund. — Vipnn^ Gladan (Falco Milvus), Sta¬
ren (Slurnus vulgaris) voro synliga d. 19 Mars Orren spelade
d. 20; Storken (Ciconia alba) och Bofinken (Fringilla coelebs)
s\nles d. 26 Mars. Hägern (Ardea cinerea), Beckasiner, Duf-
vin, m. fl. omkring d. 1 April; denna dag bröl Ringsjön opp;
d. 13 föll qvarlersdjup snö, men d. 15 var snön för del mesta
försvunnen. — Björk, lind och alm börja 'laka* d. 16.' Vild-
gässen (Anser ciner.) ankomna d. 20 April. — Igelkotten är
framkommen d. 3 Maj; Göken började gala d. 6; Svalan syn-
les den 9; JSäk! ergaleii sjöng d. 11; Ängknarren (Gallinula
Crex) hördes d. 19 Maj. — Ringsjön 'blommar* d. 15 Juni.
Vinterrugen börjar blomma d. 18. De flesta Iräd voro vid
Midsommarstiden fullöfvade. — Förslå froslnallen pä hösten in-
Iräflade mellan den 25 och 26 Sept.

Sole näs kärad 1842.

Vinlei ir ovanligt blid, omskiftande af mest regn, någon snö
och frost; Bellis perennis odlad på lugna ställen blommade
hela vintern; Lonicera Fericlpmenum hade här och der i bergs¬
klyftor ulsl^igna löf från årets början, men de affröso under
starkare nattfroster, härkan hördes sjunga i slutet af Februari.
Krakan (Corvus Cornix) ankom d. 11 Mars. Kälen var i all¬
mänhet gången ur jorden d. It; Skogsdnfvan (Columba Oenas)
var synlig d.-28 Mars; Scorab. stercorar. d. It April, Mota¬
cilla alba d. 26, Majbaggen och flera Chrysomelæ d. 2t. Nat¬
ten mellcMi d. 15 — 16 April temligen stark frost (sednare på
våren är ingen i anleckningarne anmärkt, utom nätterna till tL

i

é

ri

20 och 21 Juni, då säden på sanka och kalla ställen skadades).
— Göken hade d, 15 Maj börjat gala; Aaltskärran (Caprimul-
gus europ.) var synlig d. 16; Sva/an syntes och Angsknarren
hördes d. 22- Maj; Vinlerrågen började bloninoa d. 5 Juni,

, Häreko/m 1812.

Vintern mild eller nästan ingen; våren ovanligt tidig och
vacker; väderleken i, Mars liknade den i April, och i April den
i Maj under vanliga år; med undantag af de 3 första dagarne
var April utmärkt vacker, dock under första hälften med kyli¬
ga nätter. — Våranden börjades allmänt d. 18 April och var
nästan Öfver allt slutad före d. 1 Maj, hvilket i denna ort är
mycket ovanligt. — Den första Lärkan observerades d. 2 Mars;
Göken hördes d. 16 Maj; Eraa^ens lektid inträffade d. 26 Maj;
.Grågässen observerades d. 24 April; Svalorna d. 29 Maj.

Henriksholm 1843.

Sednare hälften af Februari och början af Mars var vädret
för det mesta klart och' vackert under en fort varande köld,
som om nätterna egde rum hela Mars, oaktadt, särdeles under
medlet af månaden, dagarne voro klara och ganska niilda. April
var i allmänhet kall med en eller annan mild dag och stun¬
dom regn. Sainma karakter hade Maj och ännu den 2 Juni in¬
träffade nattfrost. — Den 12 Mars syntes den första Lärkan;
d. 21 var denna fågel mera allmän; Slarar skjölos den 19;
Trasten visade sig d. 29 Mars. — Gladan och Ander obser¬
verades I mil sydligare vid Venern d. 4 April. Rällosningen

\

började d. 12 och var i allmänhet slutad d. 26. Sädesärlan
(Motacilla alba) syntes d. 13 och Fjärilar d. 14 vid middagsti¬
den; AJyggor d. 21; Tordyjtar d. 28; Lommen d. 29 April,
hvilken dag sjön Animmen bröt opp; d. 3 Maj var den alldeles
fri från is. Våranden var allmänt börjad d. 1 Maj; och i all¬
mänhet slutad d. 22; Göken hördes d. 13; Svalor syntes d.
23 sistnämnde månad.

Karlstad 1812.

Lärkan och Tipulæ yovo redan framme de första dagarne

af Mars, Natton till d, J7 s.' m. upbröt Klare! von, men tillfrös
äter d. 21 och derpå följande kalla dagar, hvarefter den dock
de sisla dag^rne af månaden på allvar åler upbröt. Den första
milda vårdag var d. 4 April, då Anser segel Rana tempo¬
raria och Culices m. fl. visade sig. Harnmarösjön (én vik af
Venern), hvilken redan d. 1 April var öppen på flera slallcn,
var d. 9 helt och hållet fri från is. Papilio Urlicæ och Bras¬
sicae syntes d. 10^ ' Bumhricus lerreslris d. 18; Scarabaeus
stercorarius och vernalis d. 22 ^ Turdus musicus d. 2.7. — Nat¬
ten till d. 28 April inföll sista nattfrosten under våren. — Klar-
elven började natten till d. 1 Maj svälla af Jen detta år före¬
nade 'vår- och Hägg-floden;* d. 12 började den åter falla. —
Mogna Smultron plockades d. 29 Maj.

Karlskoga 1812.

Den .7 April började snön förläras; d. 4 begynte Gäddfl-
sket ; då visade sig ock AJyggor; d. 5 ankommo Änder, Den
6 och följande dagar bryta Möckeln cch Linnsjön opp, men de

» I

betydliga vattendrag, som gå genom dessa sjöar, göra att de gä
opp kanske tre veckor tidigare än annars skulle vara förhål¬
landet. — Svanen ankom d. 9, Grågässen d. 12; Sädesurlan
syntes d. 16 och Tranan d. 18. — Göken hördes och Svalan
ankom d. 10 Maj. — Bågen började skjuta ax den 21 Maj. •

Strengnäs 1842.

t

Mälaren häromkring fri från is d. 3 Mars. Bofinken syn¬
tes d. 20, Sångtrasten d. 25 och Sädesärlan de sista dagarne
af nämnde månad. — Grodor visade sig d. 13 April och voro
i full lek d. 21. — Göken hördes d. 7 Maj och d. 12 började
Baga,ren visa sig. Angsknarren hördes d. 18, Svalan syntes
d. 21 Maj. — Bågen blommade den 5 Juni; Hveleax fram-
kornmo d. 12, Bien svärmade d. 9 och Smultron voro mogna
d. 11 Juni. — Några hithörande observatiorrer för 1843 äro ej
från Strengnästrakten meddelade.

Norrtelje 1842.

Våren myckel tidig; snön borta och^ kälen ur jorden re-

74

dao d* 20 April; väderleken dereflpr under flera veckor vac¬
ker och varm. Lärkan hördes d. 30 Mars; Papilio Uriicæ
framme d. 1 April. Norrleljt viken och insjöarne isfria d. 20;
Grodorna lekle d. 22 ocii Ormar (Colubri) 'voro framme d.
20 April. Snö föll sednasl på våren d. 18 nämnde månad. —
Kryddgårdarne planterades d. 3 Maj; Tordyfveln visade sig d
1 ; rågen var i ax d. 18 Maj. — Smullron voro mogna d. 26
Juni. — Höslållorn börjades d. 4 Juli; Rågskörden d. 4 Augu¬
sti. — Första frostnatten på hösten inföll d. 2.5 Sept.; bäckar
och insjöar voro tillfrusna den 28 s. m. — Försla^ snön föll d.
4 Oktober. — Löfven hos Asp, Hägg, Björk, Lönn, Ek, Itönn
m. fl. gula och till en del atTallna d. iO och dessa träd 4)ell
och hållet allöfvade d. 20 sistnämnde månad.

Norrlelje 1813. .

i

Våren ovanligt sen; snön var visserligen borta omkring d.
25 April och några vackra dagar i slutet af denna månad
framlockade äfven en och annan af vårens förstlingar; men
från slutet' af April till sista dagarne af Maj blåste beständigt
nordlig vind, som nästan under hela Maj nedtvingade tempera¬
turen under -f- 10^^ G. Dertill kom all regn icke föll förrän
29 Maj, sodan önder mera än en månad varit ständig blåst och
torka. Vegetationen förblef till följe häraf under hela Maj
nästan på en och samma punkt.. Trädens frondescentia, som v\an-
ligen pjägar föisiggå i början af Maj, skedde nu först frami

Juni. På många år har ingen i denna trakt sett Aspen sakna

• •

löf d. 12 Juni. Angarne hade den 21 Maj samma utseende som

annars d. 21 April. — Lärkan hördes d. 25 och Papilio Ur~

1 icæ syntes framme den 26 Mars. — Sädesävlan var' synlig d.

lo,' Grodorna lekte den 26 April. Hnfren såddes d. 1 Maj,

/

kornel d. 4, kryddgårdarne planterades d. 18; denna dag hör¬
des Göken och visade sig Tordyfveln; Svalan syntes d. 20 och
sista snön föll d. 13 Maj. — Rågen gick i ax d. 6 Juni. —
Sinnllroti voro mogna d. 10 Jull;^ höslåtlern börjades d. 20 s.
m. — Rågskörden begynles d. 1 1 Ang. — Krusbär voro mogna
d. 12, Vinbär och Hallon d. l l,i Körsbär d. 26 Augusti. Äpp-

15

len d. 4 SepL; forsla froshialt iulräffade d. 11 nämnde mänad.
— - Forsla snön föll d. 10 ochjjäckar och insjöar voro tillfrus¬
na den 15 Nov. — Löfven på de flesla Iräd voro gula och llll
en del fällda d. 26 Okl. och lolaK alTallna dcu 2 November,

2. Underrällelse om Botaniska^ resor i Skandinavien IS43;

meddelade of 1^. Fries. (Se Bol. Not. 1814 i):r 4).

III. Herr Magisler W. Ai AYall har väuskapsfulll medde¬
lat mig en fullsländigare upgift öfver sina forskningar rörande
vpgelalionen i Weslmanländ. Då d'enna provins i- sistnämnde
afseendc hör lill de minsl bekanla hoppas vi all ell samman¬
drag deraf skall med nöje emollagas af denna t4d'sskrifls läsare:

— — 'Jemnför man särskilda delar af Weslmanland såsom
Westeråslraklen och Weslmanlands bergslag, så finner man ve¬
gela lionen i den förra rikare och mera om vex lande, i den sed-
nare mera enformig, om än anblicken deraf är skönare. Endast
' Skinskalleberj har en större omvexling och arlrikedom. Det
synes som den jernbernängda grunden icke skulle vara gynnan¬
de för Floras skaller, och alt der rikedomen blifvil nedlagd i klip¬
pan, fallens aftager. Nora och Lindes bergslagor, som räknas
lill Örebro län, lillhöra så väT genom folkels lynne som i vc-r
gelaliva förhållanden Weslmanland. Landel är skönl omvexlan-
de med berg och sjöar, barr- och löf-skog, saml odlade dalar.
Här så väl som på Weslmanlands slättbygd äro Cainpantila pa-
luluy Trifolium spadicenm och Volenl illa ?iorvegica allmän¬
na. jéqutlegia vn/garis förekommer både i Nora och Lindes
bergslag, äfvensom Trall iiis ej är sällsynt i dajarm'; för öfrigt
föiijena anmärkas Achillea P/armica, Carduus he! erophyllus.
Carex elongala^ pauciftora^ Scirpus ca esp U osus ; Belula .ni-
ua förekommer på de slora myrorne. Alnus incana är alhnän.
Stellaria longifolia är myckel allmän i de fuktiga skogarnc
(ej sedd i Vesleråslraklen)^ Campanula Cervicuria IräOas i
Lindes S;n, Silene rupesfris vid Brudäng i Nora S:nf J/onot ro-
pa och Linnaea äro iDvckel allmänna i barrskogarne ; Circaea

N >

tö

tilpiua vill Grufvornc, Lobelia och Myrir.a vid sjöslränderno.
Man kan kalla dessa trakters vegetation en rent svensk. Up-
giften om LonicercB coerulece förekommande i Nora Bergslag
är jag af egen erfarenhet ej i tillfälle alt bestyrka. Ramsbergs
bergslags vegetation är i det -närmaste lika; i Skinskatteberg
äter förekomma Fnlsa/illa vernalis (Riddarhyttan), Sempervi¬
vum ledorum^ Melampyrum arvense ^ Juncus s/ygius, Carex
microslacliia^ loliacea^ monlana^ globularis (Näset), Schoenus
fuscus, Convolvulus sepium, Campanula Cervicaria, Geranium
bohemidm, Chrysosplenium allernifolium, Silene rupeslris.
Papaver Argemone, Euphorbia Ksula , Orchis sambucina,
Malaxis paludosa (Damsjön), Cardamine amara. Salix hasla-
la, Dicranum alpeslre, Jungermannia undulata, Vid Köping
förekommer Lepigonum medium och i granskapet Stellaria
nemorum. Från Flackebo S:n är upgifven Dianlhus superbus
(?). Kring Veslerås träffas Veronica hederæfolia (Emaus), Gly¬
cerin dislqns. Avena elatior. Asperul a odorata, Kchium vul¬
gare (Engsö m. fl. ställen), Lithospermum officinale (Ridon),
Convolvulus (Jatsbergsviken m. fl. Campanula la¬

tifolia (Gångsholmen m. fl. st.). Viola epipsila (Viksäng), Im¬
patiens noli tangere (Björnö, Lindö), Convallaria multiflora
(på flera öar), Allium scorodoprasum (Fullerön), Ornilhoga-
tum nutans (ders. st.), Narcissus poeticus vexer förvildad på
flera öar, Tidön, Lindön och vid Emaus; Lilium bulbiferum
är särdeles ymnig på Björnön. Polygonum minus linnes vid
vägen till Nyqvarn och P, Bislorta i Slallhagen vid Veslerås
(vextställets natur skulle kiinna gifva anledning till den förmo-
dan alt den ej vore förvildad, ty den vexer i busksnår, der in-
tet spår till kultur i närheten linnes). Klatine Iriandra fanns
sisllidne sommar på en uplandning af Svarlön helt nära Vesler¬
ås blandad med A’. Hy drop iper ; båda på det torra och med
öppna blommor. Pyrola umhellala bakom Nordanby. Anemo-
sie Ranunculoides på veslra HäslhoInWn. Mentha gentilis en¬
dast i trädgårdar förvildad; Scutellaria hast eefolia allmän vid
Johannisberg och på Häslholmarne. Dracocephalum Bhuyschi-

I • ^

ana vid Johannisbergs storäng, förut funnen' af D:r Hall. Me-

I

17

lampyrum ttemorosum bär sällsynt, endast sedd vid Gånghol-
inarne och i Kongsåra. Cardamme hirsula i Slollshagen efter
l):r Hall. Erysimum hieracifolium på ön Skarplingen m. fl.
öar i Mälaren. Arabis t hal iana lyrata vid Viksäng. Denta~
ria hulhifera på Mälaröarne o. fl. st. Geranium pratense vid
Jobannisberg o. ti. sl. Geran* lucidum på Kalfbolmen nära
Engsön. Malva Alcea fleraslädes, troligen förvildad. Lathyrus
silvestris på ön Skarpiingen. Melilotus vulgär isr vid Vcslerås
och M. arvensis *) vid Nordanby. Trifolium Jragiferum vid
Yiksäng, Stallhagen; Tussilago Felasiles vid^ Barkarö Kommi-
nislers>boställe, jeinle Inula Helenium \ Carduus helerophyUus
endast vid Bolandet. Senecio viscosus vid Ramnäs. Chrysan^
themum segetum sågs inorn Vesterås stad 1842. Achillæa Ptar¬
mica här sällsyntare än i Bergslagen, endast funnen vid Kärrbo.
Coeloglossum vtride vid Bolandel, Neottia repens i skogen

I

bakom Nordanby, Orchis sambucina på Kalfbolmen vid Engsö.
Listera cordata vid Malina, Corallorhiza innata, vid Balund,
Malina, Carex montana ymnig. Bryonia alba Veslerås, Viscum
album vid Gångholmarne. Humulus Lupulus på flera öar i
Mälaren, Mercurialis perennis särdeles ymnig på Tullerön, äf-
ven när, mare staden; Atriplex hastata Veslerås, Botrychium
Mat r icar io ide s vid Frosvi i Komferluna Buxbaumia aphyl-,
la Veslerås, Hall, Fhaseum curvicollum, Marchantia conica
vid Emaus, Hypnum dimorphum vid Djaknebergel. Ulomdess
efter D:r Hall Malva silvestris och Lava t era thuringiaea på
den mera aflägsna Agarön, Stellaria Holostea vid Hubbo, Gyp-
sophila muralis vid Trumslagare-torpet. Euphorbia exigua skall
hafva blifvil funnen i Kärrbo vid Spritigsla. — Som öfver hela
Vestmanland utbredda kan man anse Campauula patula^ Tri¬
folium spadiceum och Potentilla norvegica*.

*) Denna, lom förekommer spridd, men sparsamt jemte Alopecurus
agrestis Öfver de flesta provinser till Upland (1843 vid Säfva
(jiästgifvaregård), synas båda i mellersta Sverge införde med ut*
lundskt klöfverfiö. Fr.

I

■i

\

T8

II. Hvarjehanda.

1. Magisler Nylander, hvilken såsom ensam sökande
lill Botaniska Adjunkluren vid Helsingfors’ Universilet förmodas
erhålla denna plals, ämnar i år' förelaga en Ircdje resa lill Ry¬
ska och Norrska Lappmarken, hvarefler han har för afsigl atl
ulgifva en Flora Lapponica _efler Lapplands naturliga gränser.

2. Bolanices Demonslralorn Wirsén i Helsingfors har
hörjal all i dispulalioner ulgifva en Prodromus Fioræ Fen-
iticeB efler sexnalsyslcmel. Karaklerisliskl är all denna oplager
äfven Norrska Finmarken såsom nalurligare lill hörande* Finland.
— I allmänhet synes vid Finska Universilelel elT nyll lif vak¬
nat för Botanikens sUidium, hvilket der erhållit flera yngre

A

idkare.

,3. Enligt iinderrällelser. från Sluderanden Nyman, dale-:
rade Messina d. 24 Fehr., hade dess resa från Känsö den 3 Ja¬
nuari gåll lyckligi, så alt han den 2 Febr. vid solens nedgång
anlände lill Malla. Vislandel derslädes lill d. 15 Febr. använ¬
des lill dagliga exkursioner i sällskap med en J):r Delicato^
han förljustes härunder af södrens herrliga vårvegelalion. — Från
'Idessina , der inga Lolaniska ulflygler ännu blifvil företagna,
kunde han således ej meddela några botaniska underrällelser.

4. Doccnlen K a m p h ö v e n e r är ålerkonunen lill Köpen¬
hamn från sin resa lill södra Europa. HaiiS helsolillsLånd är
mycket förbällradt.

\

(

‘ 5. Rocenl L i e bm a n n lärer nu vara sysslosall med be-

skrifvandel af de nya Palmer och Cycadeer han under sin resa
i Mexiko uplacivl, och öfver hvilka han länker publicera ett
verk.

6. Del arbete, hvarmed Doc. Drejer var sysslosall då
döden öfverraskade hon'om, ulkommcr ofördi öjeligen på Viden¬
skabernes Selskabs bekostnad; de flesta plancherna äro grave¬
rade och tryckningen nära afslulad. Arbetets titel blilver: *Sym-
holæ^ Caricolo^icæ ad synouymiam Caricum extricandam sta-
biliendamqne el affinitates naturales eruendas.

19

7. Bland de gynanasier i Svergo, der Bolaniken med slor-

sla ifver drifves, inlager säkerligen det i Slrengnäs främsla rum¬
mel* Enligt iipgifl flån dervarande Läraren i Nalurvelenska-
perna Magr N. P. Ringsi rand, skall hvarje Gymnasist vid-an-
komsleii hvarje hösllermin medhafva minsl 50 under sommaren
insamlade vexlarler, men vanligen medföras vida flera, emedan
en läflan upslår och den ene vill öfverlrälTa den andre. Dessa
vexlsamlingar granskas under vinlern af I.äraren, hvilken åt den
eller dem, som aflernnal de flesle eller sällsynlare, tilldelar pre¬
mier bestående af vexler från andra delar af fäderneslandet. _

\

Summao af arter uli de af Gymnasisterna sålunda aflemnade
samlingar ulgjorde sammanräknade: år 1841: 3136; år 1842:
4422 Och år 1843: 5481. — Del skulle vara i inånga hänseen¬
den gagnande om bolaniken vid Rikets öfriga Gymnasier bedref^
ves med samma ifver. Intressant vore del, om lärarne i della
ämne ville meddela underrällelser om botanikens studium vid
de läroverk der de äro anställda. '

8. Bland intressanta och för Södermanland nya' vexler,

som under förra årets sommar der upläckles, upgifvor Magr.
R in gsl rand följande: Sa/i\v Dofinia/ta, S, holosericea^ S»
pficafa^ SaL ?i?gricatts var. med myckel stora, breda och på
båda sidor ensfärgade blad, T^annicheUia pofycarpa. Avena
flavescens^' BracJiypodhim pinnatum; Trigfochin mnrit imnm i
mängd i Thorshälla trakten. Södermanlands flora räknar nu
något öfver 800 arter. . '

9. Vid Nalurforskarnes sammanträde i Slockliolm 1842

t

förevisades i Botaniska sektionen ett dyrbart gammalt herbari¬
um, som befanns hafva tillhört framlidne Domprosten O. Cel¬
sius. Rörande detta herhariels tillkomst och öden har Prof.
Fries meddelat följande uplysningar, hämtade ur det i Kongl.
Vetenskaps Akad. 1758 öfver O. Celsius hållna åminnelsetal sid.
14: 'Celsius samlade allestädes ifrån Floras Skaller, införde i sin

4

trädgård, sammanlade i sina herbarier, hvaraf ett i fem tomer,
som innefattar örterna i Upland, han hade nåden öfvcrlcmna
till Högslsalig Drottning Ulrika, sorn hedrado honom med en

80

slor guldiricdalj liilbaka och gaf del rum i siU bibliotek på
Ulriksdal. — Det andra kom till IJpsala Akademis

bibliotek."

10. , Tionde fascikcin af Herbarium normale är färdig och

distribuerad; vid reqvisilioner deraf bör alltid full liqvid åtfölja.

• •

— Annu har icke denne fascikel kommit Ref. tillhanda, ehuru
den är på vägen; så snarl den ankommer skall törleckning i
denna tidsskrift meddelas öfver de deri lemuade arter, hvari-
bland äro många högst intressanta.

11. Enligt i allmänna lidningarne införd inbjudning från
de för Skandinaviska JSatnrforskare-säl/sknpels mnie i Kri¬
stiania 1844 utsedde Ordförander (Prof. Hansteen och Prof.

Holsl) och Sekreterare (Prof. Boeck) kommer delta samman-
_ %

träde all laga sin början d. 12 Juli och fortfara i 6 dagar till
och med d. 18, Söndagen oberäknad. De, som ämna deltaga i
detta sammanträde, anmodas anmäla sig, helst inom medlet af
Juni månad, hos Prof. Eschricht i Köpenhamn, eller Prof.

A. Retzius i Stockholm, eller hos Sekreteraren Prof. Boeck
i Kristiania, och dervid äfven upgifva, huruvida de Önska att
få logis för sig ombesörjdt. Uplysningsvis nämnes, att ångbåt
afgår hvarje Tisdag från Köpenhamn och Onsdag frän Göteborg '
till Kristiania dil den ankommer Torsdagen och åler afgår Lör¬
dagen. ^ De, som ämna hålla något föredrag, böra vid inskrif-
ningen anmäla delta äfvensom upgifva det ämne, hvarom det
kommer all handla. Likaledes anmodas enhvar, som hållit ett
sådant all före afresan från Kristiania aflemna ett sammandrag
af detsamma för att införas i berättelsen om motels afhandilin-
gar, hvars tryckning man önskar strax efter mötets slut kunna
påbörja.

12. Från Botaniska trädgårdens i Köpenhamn Bibliotek är
utfärdad en tryckt förteckning på der befintliga duppleller af
botaniska arbeten, hvilka säljas till bestämda i förteckningen
uplagna priser. Häribiand äro många klassiska och goda arbe¬
ten särdeles inom den äldre lileraluren.

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1844..

BOTANISKA NOTISER

f- Ä

tTTGIFNE AP

AL. BD. LINDBLOM.

N:o 6.

Lund Juni

1844*

r»

\.4

1.

I. Original-Afhandlingan > " ■ ^

Berättelse o/ver en botanisk resa i Norra Hallandt^t /d-^

V retagen 1843 af 5, Sieurin *).

s

Den 10 Juli skedde afresan från Göteborg förbi Kärra
Gäslgifvaregård genom Lindome och Sjäps socknar. Naturen
bibehåller här vid kusten samma skaplynne som i södra delen
af Bohuslän, särdeles utmärkt genom höga kala berg, vid¬
sträckta ljungfält samt endast här och der smärre dungar af
löflräd* Akrar och ängar slodo i fullt flQr, ehuru båda tycktes
hafva lidit något af den långvariga torkan under delta års för-
sommar. De mest i ögonen fallande vexter voro Otionis liir^
cina ^ hvaraf fälten på många ställen lyste röda, Chrysanthe-
mum segetum och-Holens lanatus^ hvilka inom Bohuslän ej
förekomma i sådan ynjiiighet som här. Hafskusten i norra de¬
len af Släps socken var på åtskilliga ställen lätt bevext med
Halianthus peploides ^ bildande vidsträckta gröna fläckar på
den eljest magra sanden. Vid Malvik sågs Bubus ihyrsoideus
i mängd och yppigt blommande; stammen manshög med qvarters-
långa blomvippor — Äfven visade sig Angelica litoralis bär
temligen ymnigt. Något längre ifrån kusten och på båda sidor

. 1

*) Det var i egenskap af Kniggeausk stipendiat, som H:r Sieurin
företog resan; de uti herättelsen uptagiia rent ekononiiska an-
niärkningar hafva vTd införandet i denna tidsskrift blifvil förbi¬
gångna, hvaremot en något utförligare redogörel-se för de anmärk-
niii‘'svärdare vexter, soin föiekomma kring Varberg, blifvit till
en ledning för de botaniken.» älskare, hvilka möjligen komma att
hegagna badinrättningen i nämnde stad, tillagd af Prof. Fries,
hulken Ötg. har att tacka för ^eddelandek af denna reseberättelse.

Ut g. Anni.

82

om stora landsvägen, som föror genom Släps s:n, var lät löf-
skog mest beslående af al , dock oj särdeles Iiögvcxl ; bergväg-
garne voro prydligi behängda mod guirlander af Loriicera
Periclymenum ^ hvilken vidl omkring spridde den behagligaslc
vällukt. Här och der vid byarne började Chenopodium murule
visa sig, hvilken knapt läror förekomma nordligare på denna
sida af rikel^ äfven Hingre söderut tyckes den ej förekomma
särdeles allmän. Tält iiivid boningshusen frodades i\(isturlium
'Armoracia^ hvilken anses för ett svårt ogräs, emedan rollerna
ständigt skjuta nya skolt, och föres härslädes emot densamma
ett sländigt ulrotningskrig. Midi ibland massor af nämnde växt
upskjöto de raka sljelkarne af Al/ium scorodoprasuni till
halfannan alns höjd med slora, lysande blomllock^r. 1 ängarnc
pälrälfades temligen allmänt vexande Sclintim Carvifoiia ^ hvil¬
ken synes såväl bär som i Bohuslän i anseende lill höjd saml^
stjelkens och bladens beskaironhol mera karakteristisk än den
som träffas vid MälarOn. — Vägen logs vidare åt Särö förbi Släps
kyrka genom en bördig dalslräckning, hvilken genom en hög
bergås är skyddad mot hafsvindarne samt företer vidslräckla
sädes- och klöfver-fält jemle en mängd linodlingar.

Särö utgör såväl lill belägenhet som naturskönheter en af
de utmärklasle platser inom Hallands norra del och inlager
onekligen ett högt rum bland badorlerna i riket. På alla sidor
bevext med träd har denna ö sålunda erhållit lillräckligl skydd
mot hafsvindarne och företer i sitt inre en den yppigaste vege¬
tation i skarp kontrast mot den närgiänsande sterila kusten.
Träden ulgöras på veslra sidan af löflräd blandade med barr¬
träd, spdra sidan hyser huf\ udsakligen lall samt ek; föröfrigt
träffas lind och ask temligen luliika på norra sidan samt i del
inre af ön. Närmare veslra kusten träffades en ej obetydlig
mängd af Taxus baccata, hvilken på de slällen der den var
skyddad för hafsvindarne visade sig lifligt grön och frodig saml
af en vanlig hasselbuskes höjd, då den dcremot på de for haf-
- vet mera öppna ställen var lågvexl med vresig slam och af
mindre liflig färg. En exkursion kring ön är ganska lönande,
då man nemligen vid dess stränder finner, samlade de flesta

83

/

sallsjöväxlcr sÄsom Angelica litoralis^ Aster ^ Cakile^ Eryn-^
giutny Kryihræa pulchella båda formerna , A\//?Aor&«V7
Enpal ortum, Halianlhus, Lepigonum marinum och salinum,
Liguslicum -scoiicum, Salicornia, Stellaria crassifolia m. fl.
Längre från kusien (rälTar man Hydrocotyle och Lal hyrus siL
vestris saml i bergskréfvor Alliu?n arenarium , Geranium lu^
culum, Hyperieum mon/annni. Vid skuggiga bergssidor frodas
Impatiens, Melica unijiora och Triticum caninum.

Märkliga äro de snäcklagcr, som förekomma på flera stäl¬
len af ön. En backe näia säleribyggnaden föreler en vertikal
genomskärning af flera dylika horisoiilelt liggande och skiljda
från h varandra genom lager af sand och klappersten: i en del
af dessa lager synas snäckskalen fullkomligt söndergrusade , i
andra deremol mera hela och tydliga. Smärre granilslycken ,
som finnas inblandade i sandlagren, voro så sköra all de genom
tryckning mellan fingrarne lätt söndersmulades. Backen ligger
betydligt öfver hafsylan.

Vägen logs derefter åt Walda och Ousala socknar förbi
den såkallade Klefs kyrka, en samling af groteska stenmassor
utan ordning hopade på hvarandra och bildande djupa hålor i
bergel. Tält vid densamma Iräflådes Fot enl illa rupeslris, ehu¬
ru endast med frukt, samt Astragalus glycyphyllus och <Se-
dum riq)€str€ båda i fuU blomning. På nägot afstand, derifrån
sågs Aquilegia vulgaris i eh beteshage.

k '

Exkursion företogs sedermera långs Kongsbackafjorden ulan
alt något af särdeles interesse [»ålräffades. Onsala socken är
kanhända den magraste delen af liorra Halland såväl i botaniskt
som agronomiskl afseende: mestadels sandjord, der man odlat
råg, hvilken knappt tycktes ä,lergifva utsädet, och vidsträckta
ljungfält , der ögat ej kan upläcka elt träd eller buske om ej
här och der en dverglik Juniperus omgifven af Fleris.

Bland vexler observerades i bergspringor vid östra stranden
Asplenium Breynii lemligen ymnig; Senecio silvaticus stor
och grenig. Elt eget förhållande visade Barlsia Odontites ,
hvilken här jycktes ha alldeles flytt från åkrarne och i stället
vall stränderna till bostad: den förekom der storvext och slun-

84

dom lill hälften skyld af vallnet. Eljest sågs vid stränderna
den vanliga hafsvegelalionen : Ast er ^ Cakile, Carex arenaria f
Sai icor ii ia ^ Saisoia m. fl.

1 det inre af halfön sågs Chrysonl fiemuni sey;elam utomor¬
dentligt allmän; äfven observerades Epijtacl is palustris^ Astra--
galits glycyphyllus^ Latinjrus silvestris, Mnlaxis paludosa m. fl.

En högst egen , form antager Potamogeton natans i uttor¬
kade lorfmossar, der bladen blifva oskaftade och kransformigt
omgifvande blomskaftet, liknande vid ^orsla påseende en Planta¬
go. Sådan förekommer den dock endast på nyss uttorkade
ställen.

I en lund nära Onsala preslgård vexle Circeea alpina äf-
vensom en frisk mossvegetalion visade sig vid trädrötterna huf-
vudsakligen af Hypnum cordifolium och tenellum, Bryiim hor~
num, cuspidatum, ligulatum m. fl.

Derifrån logs vägen åt Kongsbacka inåt Tölö socken. Ex¬
kursioner förelogos i åtskilliga riktningar. Vid Skårhy en half
mil iiorr om Kongsbacka träftades den föi- detta ställe jpgifna
Rosa inodora i stor mängd vexande uli en beteshage^ dock är
den ej inskränkt till delta vexlslälle, ty man IrälTar, ehuru
enstaka, stånd deräf såväl norrut i bergen åt Alafors, som äf¬
ven i söder på Bjorkeris’s egor. Ifrån Rosa ruhiginosa , med
hvilken den af en del författare blifvil sammanförd, skiljes den
väsendlligt och såväl habitus som öftiga karaktererne ställa den
närmast intill R. canina. Den har nernligen liksom denna sed-
nare långa uprälla stammar och ingalunda den täthet i vext-
sätt som R. rabiginosa, Glandelhårighelen äfvensom lukten är
efter väderlekens beskatrenhel mer eller mindre märkbar alla
taggarne äro krökta, LladsUaflen lätt glandelhåriga och bladen
långdragna' till formen med serralurerna vettande åt biadels
spels, ej utslående som hos R. rubiginosa„ Blomskaften konstant
glandelfria och glatta; blommorna små, i knoppen och strax
efter utvecklingen blekröda, men efterhand hvila. Frukten
rundad läderaklig, med utslående ej lillbakaslagna foderflikar.

Föröfrigl observerades i denna ivakt Astragalus glycypliyE
lus, Mercurialis perennis bland buskar saml på Ijunghedarne

den läcka Erica t et ra! ia; omvex lande med Narthecium ossi*
fragum. Häromkring vidlager linodlingen,, hvilken i norra
Halland är särdeles allmän.

En ulvandring gjordes lill Gäsevadholm , der Irädvegelalio-
nen börjar lilllaga ju rnera man afiägsnar sig frän kuslen. Un¬
der vägen dil sågs Succisa pratensis näslan öfveralll rödblom-
mig och fiereslädrs så låg%exl alt man näslan vore freslad anse
den skiljd ifrån den vanliga; bvarlill likväl >id närmare under¬
sökning inga kännemärken gifva anledning. Föröfrigl var vexl-
ligbelen häromkring ganska jppig) i ängarnc' sågs Campanula
tat ifot ia ^ vid bäckarne Jr A*, Impatiens ^ Ranunculus LingUff^
Triticum caninum o. s. v. Eli egeb förhållande egde härslädes
rum med Hieraciuin umhel/rtum ^ hvilken vexle i slor mängd

på en äng nära Gåsevadholm och hade sina blommor dels en-

/

samma i toppen dels i bladveckeri långs sljelken, men intet en¬
da exemplar med blomflock. Marken var någol slenbunden.

På någol afslånd från detta slålle träffades i en skogsbacke
Spart itiin scojiarium i mängd; bloll några få exemplar erhöllos
i bloninia, de öfriga Voro redan i frukl. - — I denna trakt visade
sig Sedum rupeslre lemligen allmän; den lyckes härslädes ha
sin hufvudslalion , ty ju längre ned åt ATiskån desto sällsyntare
blir den och äfyen i nordligasie Halland är den ej allmän.

Dereflc* ställdes kosan till stränderna af Slensjön, hvilken
tillika med Sandsjön och Lyngnern bilda det slursla vattendraget
i Halland. — Vid Hjelm, en by nära vestra ändan af Slensjön,
' vexle invid byggnaderna ( henopodium muxale ^ i den från
sjön rinnande åeii JMyriophyllum allerniflorum och i bergen
på något afslånd från byn Pimpinetta dissecta^ bvilken hade
grå luden sljelk liksom P, nigra.

Vid R ossared, beläget på södra stranden af Slensjön, varse-
blefs den första egentliga bokskog inom Hallands område. Den
sträcker sig utmed nämnde strand och beslår dels af blott och
bar bokskog dels af bok blandad med andra trädslag I förra
fallet företer skogen ett ödsligt utseende synnerligen då träden
äro gamla; på marken bildas då ett täcke af gulnade löf, hvil-
ka endast långsamt förrultna och sålunda qväfva vegelalronen.

'86

Då härlill lägges den ständiga lystnad, som råder i dessa sko¬
gar, h varifrån både foglar ocli fyrfoladjur tyckas ha Hytt, så
måste vandringen i desamma oviikorligl inge en känsla af
dysterhet. Der bokskogen är yngre eller blandad med andra
trädslag framställer den en behaglig anblick genom bladens
lifliga grönska, och ett eget utseende få smärre buskar af bok,
hvars yngsta blad äro ljusgula, till någon Jel påminnande om
de i moderna horlikulluren förekommande ljusbladiga varieteter
af vanliga trädslag. En lemligen liflig mossvegelalion egde bär-
städes rum så att klippväggarne voro alldeles öfverklädda med
Hypnum enpreasiforme, l^eshen tnyosuroides ymnigt frukti-

f»

ficerande, JSeckern crispa på ett ställe nära Algårda, vidaiM?
Barlramiæ och Jun^ermanuiæ dock endast vanliga arter; på

* I

träden Orlholhrica synnerligen O, crispum, — f en äng imel-
lan Rossared och Algårda något närmare sistnämnda ställe vexle
Bul)us subereclus : stammen upräll nästan trind med få och
raka taggar, bladen på den sterila sljelken S-Sfingrade, pä den
blombärande 5- samt här och der 70ngrade, gemensamma blad-
;skaflel tydligt S-kanligl nästan fåradt, småbladen äggrundt-hjerl-
lika , långspelsade 5 blommorna rent hvita. För tagglöshelen
skulle den kanhända synas tillhöra varieteten mitis^ men bla¬
dens breda form anger den snarare såsom stående på öfvergån-

»

gen derlill.

Södra stranden af Stensjön är mera skogbevext än den
norra, der ljunghedarne sträcka sig ända ned till sjön i omvex-
ling med bördiga åkerfält och ängar. Bergen visa sig i denna
trakt mera lagerformigl bildade än annorstädes och af gråbrun
färg; de stengärdsgårdar , som man ser här, äro sålunda liksom
murade, emedan de Or bergen brutna slenarne med sina ytor
passa nogsr till h va rand ra.

Derifrån logs vägen ål Fjärås kyrka och öfver den såkal-
läde Bräckan med sina många (öfver 50) bautaslenar till min¬
ne af del slag, der danska' konungen Frode skall bafva lidit
nederlag. Nämnde valplats utgöres af en höjdsträckning vitl
vestra ändan af sjön Lyngnern och på höjden deraf har man den
herrligasle ulsigt ål öster öfver nämnde sjö, som är ^ mil lång

8t

och slräclicr sig inat Marks haiad, ål veslcr öfver saltsjön, till
hvars strand är en knapp half inil.- Oaktadl dctla ringa afstånd
mellan Lynguern och hafvet ullöminer den förra sill vatten först
i Sundsjön, hvilken åter ullöoimer sig i Stensjön och denna
slutligen genom en å i Kongshackafjorden. Vid Toms by ne-
danför Bräckan IrälTades i hergspringor Bryum roseum dock
såsom vanligl steril. På en mager sandbacke vid veslra ändan
af Lyngnern påträtfades oförmodadt en buske af Rosa inodora
fullkomligt lik den förut vid Skårhy tagna. Några flera stånd

N

deraf kunde ej upläckas i grannskapet, men väl /?. canina i
myckenhet. — På flera ställen af Lyngnerns södra strand vexlc
Valeriana samhucijoh'a. Den var konstant •slolonifera* med
2 — 4 par bredt lancetllika småblad till skillnad från V, offici--
na/is, som vexle i mängd närmare sallsjökuslen och 'hvars blad
voro 5 — lO-pariga med small lancetllika småblad^ denna sed-
nare var äfven ojemnförligl myckel högre till växten, hvilket
likväl troligen berodde af lokalen.

Flerstädes häromkring, äfvensom i bafslraklen i allmänhet
ser mat» en mängd saltsjövexter, hvilka slagit sina bopålar på
laken af boningshusen och der frodas lika väl som vid kusten:
sådane ixio K/ijmns arenarius. Alriplex l il orale. Pyrethrum
mnril imum m. fl. Saken är den att laken läckas med lång, som
härslädes finnes i slöire förråd än halm; vcxlerna synas imel-
leilid medelst sina rötler bidraga lill lakens 'täthet på samma
sätt som Sempervivum i det inre af riket.

' Vid stranden af Lyngnern logs vidare en spenslig form af
Carex v?/./garis ; i åkrar mellan Fjärås kyrka och Toms by
vexle Lolitnn l cinuh nlum , hvilken förut' ej varseblitvils un-

‘ der resan. , ‘

\

Härifrån logs vägen åt Tjolöholm, Qtt betydligt säteri be¬
läget på en balfö i Hanhals socken. Ofveralll på denna halfö
finnes skog, ehuru kala de kringliggande stränderna än ä ro, och
företer den häruli äfvensom i afseende på vegetationen i .Öfrigt
V mycken likhet med Särö. Vid södra stranden vexle Halymus
pedunculalus ehuru sparsam: delta voxlslälle är troligen det
nordligaste på Sveriges veslra kust såsom beläget 1 mil sÖder

!

\

I

88

om Kongsbacka. — Pa samma slälle och blandad med fhdymus
förekom Lepigonum sa/inum dock ej den vanliga upralla foi-
men, ulan en låg och lufvig samt lill öfriga delar lika utbil¬
dad som den egentliga arlen: bladen cylindriska, längre än in-
lernodierna , bipmfodrel tredjedelen kortare än det .trubbigt
trekantiga fröhuset. Ehuru den förekom vexande på en fast
gräsbeläckl mark ^ tycktes likväl äfven de stånd som spridl sig
till den lösare sandiga delen af stranden .bibehålla samma låga
sammanträngda form, så att den torde böra anmärkas såsom en
*forma cæspitosa’ af den va^nliga; dess medelhöjd utgjorde 2 — 3
tum. — Här förekom äfven Sa/icorutet herbacea såväl erecta
som prostrata. Vidare på veslra stranden af halfön, der en
så ovanlig frodighel visade ,sig alt de fleste vexler upnåll 2 — 3

' V

gånger sin vanliga höjd, Chenopodium maritimum i alnshöga
tälgreniga buskar, likaså Airip/ices crassifolia ^ latifolia och
lit'oralis. Yttersta kanten vid sjelfva vallubrynet lyste pä
sina ställen röd af Anagallis,

Denna yppighel i vegetationen tycktes äfven fortfara i det
inre, hvarjerole åtskilliga sällsynta vexler förckomino såsom:
Rubus thyrsoidens, Lallnjrus silvestris, Melica uniflora.
Vicia cossuhica saml Allium arenarium, som på en bergafsats
nästan allmänt bade 2- och .3-dubbla blomflockar.

Vägen logs derefter ål Ormcvalla socken. Bördiga åker¬
fält visa sig här i myckenhet , men bergen äro kala och kust¬
trakten består mest af vidsträckta lufviga ängar omvexlande
med magra ljunghedar. På åtskilliga ställen vid stranden sågs
Triticum junceum upskjutande mellan slenarne, vidare Cram¬
be mariiiuta i stora buskar ocl» redan fruktbärande, Atriplex
crassifolia på södra stranden af Ormanäs-udde bildande stora
vidt utbredda cirklar af 2 alnars diameter och deröfver, fill
färgen hvitblå mjölig med tjocka lätt sönderbrytliga blad, hvil-
kas form närmar sig murgrönans, men med yttersta fliken
längre utdragen. Af Angelica litoralis var här godt förråd
och tången, lyste hvit af Stellaria crassifolia. På sandiga
ställen förekom Carex arenaria i cerfiörd mängd, vidare Lepi-
^ona och Hydroeotyle. — 1 ett kärr på något afslånd från

V

so

stranden vexle Alisma ranuncu/oide» , mi’ii, besynnerligt nog I
livarje blomflock endast med en blomma utslagen' oeb aila de
öfriga öfverbloramade saml i frukt. Tillsamman med denna
IrätTades Sison innndalum ^ men förkrympt i anseende till
kärrets börjande ultorkning. Vidare sägs helt nära ' stran¬
den Geranium malle och Hedera Helix den sednare liksom
infattande sleriarne i gröna ramar.

fy • *

1 grannskapet af Asa gäslgifvaregärd logs exemplar af
Apargia autumnalis, men,hvars blomholk var så talullig och
brunglansande all den gjorde betydligt afbrolt mol den helt
nära invid vexande vanliga formen. Denna artförändring sägs
flerstädes i Halland äfvensom vid Göteborg, ehuru på sednare
stället mindre tydlig; öfrige karakterer lyckas öfverensstämma
med den vanliga formens. ' ^

, Nästan Öfveralll vid kusten sägos biiskårnc af Frunus spi-
nosa mer ell*'r mindre förtvinade med gulnade , sammanskrump-
na blad, hvilket visserligen till en del torde förorsakats af
hafsvindarne , men afven , 'om ej hufvudsakligen, af eiiAphisarl,
^om vid bladens uprullande träffades inuti desamma.

Härefter besöktes Frillesås socken. Höskörden var här
nästan fulländad, så alt svårigheter började upslå för botaniska
observationer. Bland odlade vexter inom denna socken inlager
linet ett utmärkt mm; dc^l odlas här nästan allmännare än an¬
norstädes i norra Halland. En betydlig skillnad visar sig dock
imellan del vanliga liin l och del såkallade ryska, hvilket här¬
slädes blifvil infördt och i storlek vida öfverträffar del först-

t

nämnda.

Utmed ån, som llyter genom Frillesås socken, vexle
aquatica samt en gigantisk form af Poa serotina omkring 3
alnar hög. Helt nära Frillesås piestgärd påträffades i bergen
några buskar af Hubus ideens med gola frukter. Sjelfva bus¬
ken liknade fullkomligt den vanliga till slam oeh blad, men
bären skiljde sig, utom genom den klara, gula färgen, äfven

A

genom en något syrlig smak.

En ulflygl gjordes derefter åt Stora Horrydsjön , hvars
stränder äro rundi omkring bevexla med skog, till stor del af

90

^ bok. Nära sjöns vcslia ända så^s cn sandbacke tned belydlij^a
snäcklager. Afslåndel fran liafskustm är någol öfver en inib
Häreflor brsöklrs öarne sSväl de lill Örmevalla hörande,
som de i Vendelsfjord belägna. Af den förra gruppen, som l)e-
slår af 13 öar, besök les 8 ulan all någol märkligi pålrälTades;
endasl en af dem benämnd Lindbolinen utmärkte sig genom den
mängd af lindar, hvarmed den var bevexl: de voro likväl saml
och synnerligen af hafsvinden så förlryckla , all de knappl up-
nall manshöjd. Samma ö var dessulom kring stränderne liksom
beklädd med en malla af Atriplex såväl hiiifolia som litoralis
och crassifofia. ^

Af de i Vendelsfjord belägna öar är Vendelsö den slörsla,
mesl bestående af kala berg och ljunghedar, ehuruväl någol
åkerbruk idkas på densamma. På en lilen ö, kallad Knallskar,
vexle Conium maculatum i mängd och tycktes förblifvit' allde¬
les oskadd af kreaturen, som betade på ön. På en annan nå¬
gol större , benämnd Uslö, sågs af Taxus baccata Ivenne större
buskar. En af öarne, nemligen Ramnö, påstods h\sa' en giftig
vext, af hvars förtärande en del af de på denna ö betande får
årligen dogo; i afsigl all pålrätTa denna illa beryktade vexl
kringvandrades strä^nderne äfvensom del inre af ön genomströf-
vades i alla riktningar, ulan all någon vexl syntes lill, som
rimligtvis kunde misstänkas för dylika mördande egenskaper om
ej Solanum nigrum^ hvaraf stånd här och der syntes vid
gljänderna, men då denna vexl i samma myckenhet förefanns
på de öfriga öarne samt på slränderria af fasta landel och öf-
verallt lycktes undvikas vid betningen, så måste orsaken till
den för nämnde ö upgifna större dödlighet bland fåren sökas i

4

någol annal och sannolikåsl i den större mängd af kärr, som
finnas på denna ö i jemnförelso med de öfriga öarne, som i
allmänhet voro torra och bergiga och der ingen särdeles död¬
lighet förspordes. Ehuru denna förmodan upgafs för folkel på
örten tycktes den dock med mindre förtroende emollagas. Alla
de nämnda öarne öfverensslämde föröfrigl deruti , alt de voro
nästan lotalT afbelade: i dessa trakter begagnas nemligen öarne
allmänt lill bele, dc större för häslar och hornboskap, dc

91

mindre för får, h vilka ulsläppas lidigl på våren och qvarslad-
na till senl pä hösten.

1 Värö socken, som derefter besöktes, träffades ånyo Ha^
lymus pf.ihincuiatus på stranden nedanför hyn Skälåkra, ganska
stor och ymnig. Vid Biskopshagen, <*n by belägen på en ut¬
skjutande udde, sågs Aua^uIUs i åkrar, dä den förut endast
varseblifvils vid sjelfva stranden. Ett jordstycke i grannskapet
häraf, som förut begagnats till linåker, var helt och hållet be-
yext med Lofium arve/ise, ulan iöblandning af ivågra andra
vexler. -

Derefter fortsattes kosan vidare ål Viska å, hvars båda
sti'ånder följdes ända till Asbro gästgifvaregård. I bergen pä
norra stranden sågs Allinm arenarium i myckenhet äfvensom
Sedum rupes/ re saml här och der Polenlilla rupeslris^ ehuru
redan fruktbärande. Vägen på åns norra strand förer genom
eu bördig och skogbevext trakt, iivilkel mindre är förhållandet

o

pä den södra. Vid Asbro träffades i skogsängar Prunus do¬
rnes/ wa som del syntes fullkomligt vild: grenarne voro ^fin-
håriga och torniga likasom på Pr, insi/i/ia, men frukten af¬
lang och ensam. På samma ställe sågs Campamda lalifoUa

änpu prunkande med sina stora ljusblå blommor.

*

Pä eu äng nära Viskäns utlopp vexle Senecio aqnalicus i
sådan mängd all ängen deraf lyste gul; den tycktes undvikas af
boskapen, som betade gräset rundt omkring, men ej rörde ett
enda stånd af denna. I jemnförelse med den vid Göta clf om¬
kring Göteborg allmänt förekommande - var den lemligen låg-
vexl, ehuru till öfi iga karakterer, öfverenstämmande dermed,

Derifran logs vägen ål lorpa och Lindbergs socknar; pä
en udde i den sistnämnde ligger Nas’s by, elt sedan gammalt
upgifvel vexlslälle för Halymus pedunculo/ us ; den vexle äfven
bärslädes i betydlig mängd [»a en af vattnet öfversvämmad äng
från 2 tums till qvarlcrs böjd. Ery/hræa tiloralis vexle äf-
venlcdes här stor och frodig samt Sa ! teornia herbacea prosi ra¬
ta^ men intet enda stånd af den uprälla formen. Silene rupe-
striSy ehuru liar och der upskjulandc ur renmossan, tycktes
dock allt mera a fl aga. >

92

Efter ankomsten till Varberg forelogos till en del i Prof.
Fries’ sällskap exkursioner i ätskiiliga riktningar kring staden.
På bergklippan nedanför fäslningsvallarne *) togs Trngopogon
porrifolius samt imcllan fästningen och staden Ghjceria plien-
la^ Armer Ut w«fr/7iV;/«, flera /?wwe^*arter, såsom crhtafin'^ ob-
Insifoiius och conspersus. Hvad /?. oblttsifolius beträflfar ha¬
de den mera långdragna och tandade fruktfoderskal än den om¬
kring Stockholm förekommande,, men med fullkomligt lika blad¬
form. Af Polyfona Persicariæ en mängd former.

Norr om staden samlades vid stranden Suttna strida r.
maritima^ Sper^ula subulala^ Trifolium filiforme^ Glyceria
maritima^ Stellaria crasstfolid^ m. fl. (Söder ^ om Slottet vid
stranden Glyceria fest ueæfortnis^ Trifolium fra^iferum^ Bar¬
hare a vulgaris m. fl. Fr.)

Exkursion företogs vidare åt Träslöfs kyrka Öster om Var-
berg: ängarne lyste här blå af Gentiana' pneumonanthe och
Campanula p^lomerala. Vid Himle å, som flyter genom Träs^
löfs socken, vexte Oenanthe fistulosa blandad med Butomus
och Ranunculus Lingua, Orchis incarnata är en stor raritet
för Halländska flOran, sedd endast i Varhergs närmaste grannskap.

Bohveleodlingen tyckes här i trakten vidtaga; norr om
Varherg är det nästan rart att träflTa åkrai deraf, då de dere-
mol mellan Varberg och Falkenberg förekomma temligen all¬
mänt och det på den magraste sandjord.

Söder om Varberg vid Appelviksbergen förekomma _ Lo/i/-
cera Periclymenum^ Rosa fubiginosa, Cornus suecica^ Atri-

*) På fästningsvaliarne förrkoiitiua afven Litliosperumm ofjidnale, i
niurar.nes springor Plantago maritima^ Cochlearia ofjicinalis orh
Sinapis nigra i stor inungd, samt Lepidium campestre, för öfrigt
icke 8e<i<t i Halland. På klippan utanför Slottet finnas i mängd li¬
kaledes Malva silvestris oeh Balluta ruderatis, båda föröfrigt icke
sedde i Haltand. — Den här, äf' ensom Öfver allt i det inre Sn»a-
laiul vexande Aretium minus är en annan än den ud Upsala ^ exan¬
de, Jag anser dem som skilde arter, och som sådane äro d« mig
meddelade af H:r Lange och' redan för flera år .sedun af H:r
Kingius, ehuru det knapt nu kan sägas hvilken är den äkta
Aretium minut. F r i e »,

I

93

filex crassifolia^ Ligusticum scolicum^ Eupatorium cnnnahi-
lium^ Asier iripolium^ Valeriana samhucifoliu^ Carex vulga¬
ris juucella^ in. fl. Eli exemplar af Raphanus m arit imus, s\)diV-
saml insamlad vid Vaiberg af Professor Fries, logs i denna
(rakt men med bleka blommor ocb lyrformigl pinndella blad
lydligen ofvergående i den vanliga Raphanislrnm. — Vid sö¬
dra Näs sågs en sträcka af fiygsandsfäll, lill slörre delen bun¬
dna af Carex oeb Arundo arenaria -Corynephorus cane¬
scens* Steriliteten var här ganska stor, men förundeiligl nog
florerade Veronica spicata herri igl i den magra sanden.

Derefter gjordes en iilfart till Gelleron helägen \ mil ulan-
' för Varberg. Bergen på denna ö äro låga samt stränderna san¬
diga och långgrunda. Coniurn insamlas här för Apotekens be-
hof. I anseende till stark afbelning voro de flesta vexler nä¬
stan dverglika ; så förhöllo sig Krjjthræa litoralis pulchel¬
la saml Lepigona : medium allmän, L. salinum och marinum
sparsamt. Föröfrigl samlades på denna ö Rlanta^^o Coronopus,
Glyceria dislans pulvinata *). Isällcs).

2. Anmärkning af C. J. H a r t m a n.

I Bot. Not. 1844 n:r 3 p. 48" förekommer en anmärk*ning
rörande sammansättningen af feminina nomina med adjeclivet
folius, såsom hederifolius dc. hvari yrkas, all dylika böra be-

t

hållä genitiva ändeisen hedereefolius o. s. v.; och som jag
uteslutande antagit bruket af förra skrifsället, torde jag böra
uplysa, att del ej skett af mindre noggrannhet, , ulan derföre,
all jag anseil sammansättningen med i mera 'korrekt* såsom i

♦) Bulftarirt, Liinosella, Itelosciadium inundatum, Atriplex prostrata
äro hur ymniga. Af Salicornia finnas har två foriorr, en trädar-
tad uprätt, och en örtartad, mycket grenig och iicdliggande, hvilka
här hålla sig be>taiiidt åtskilda. En liten märkvärdig var. af Ato^
pecurus geniculatus (Herh. N. X) här och på alla öfver.svämtnade
stränder ymnig; axen mest svaithlå. Triticum acutum är sällsynt
på ve.stra' siiian af öen, eller rättare vanligast afbetad. ^pergula
subulata finnes har som i hela trakten spridd; af Allium arenari¬
um ett och annat stånd. Föröfrigt vanliga strandvexter. Intres-
santare är den mera aflägsna Balgö. Fries.

öfverensslämmelse med de gamlos konslruklionssäll. Jag kän¬
ner nemligen inlol enda adjeklivum i lalinel, som icke i sam-
mansälhiing har såsom: heder i^er^ herbifer^ herbigradnsf^
herbipotens^ saliti ipot ens, itammicomus o^s. v. ocl), som jag
helt nyss crfaril, uppger Zumpl i sin IxMömda Grammatik, den¬
na sammanställning såsom regel. — Troligen är meningen, all-
den feminina ändeisen skall noggrannare angifva likheten med
den lill jemnförelse begagnade vcxlens blad, ej med hela vex-
len; men svårligen lärer för en småsak, hvilken ej kan medfö¬
ra någol vilseledande, del regelrätla höra uppotFras *). Del är
lill och med fråga, om geniliven kan användas vid samman-
sällning med cll adjeclivum? i synnerhel här, hvaresl lilläg-
gel folitis i sig sjelf är så meningslösi, all del endast genom
den intimaslc förening med elt nomen får betydelse. Till och
med substantiver behålla genitiva ändeisen endast dä "bå¬
da de förenade orden lika språkrigligl kunna slå åtskilda, l. ex.
aqfiædtic/us, ferræmol us, eljest aquilex^ terricola* — Emel¬
lertid lorde skälen för det i Bot. Nol. rekommenderade skrif-
sället äfven böra upgifvas.

Förklaring af Ulgif varen.

Med anledning af föregående får IJlg. förklara försl och
främsl, all han vid del hasliga nedskrifvandel af den anmärk¬
ning, som föranledi denna H:r Doklor Ha rl mans replik, all¬
deles ej afsell H:r Doklor Harlman och del i hans Skand.
Flora förekommande slafningssäll, ulan fastmera den inkonse-
quens, hvarlill de flesle, äfven mest ulmärkle botaniska Förfat¬
tare göra sig skyldiga, i det de i dylika sammansälluingär af
Irivialnarnn orn hvarlannal bruka i feminina än ändeisen æ än
t, så all man, ja ofla på samma sida, IrätTar båda. Till och
med D:r Hart man kan icke helt och hållet frilagas härifrån;
sålunda finner man l. c^x. sid. 2'Tl i 4:e upl. af Floran citerad
Se/iccio "'barbareop/olins" Fr.; sid. 394 Polylrichum '"ynccæjo-

*) Äfven i svenskan nytjas sulian genitiven och då, som det synvs,
endast för att lätta uttalet; således siiges och skilfves^ lönnbla¬
di g, ekbladig, pilblad i g; ej I ö n n s b I a d i g d:C. såsuni det
enligt äumäikarens regel borde skrifvas.

95

Hum* Ehrb., då han likväl i andra fail vid citerande af syno¬
nymer, ulan afseende på den citerade författarens slafningssält,
vanligen begagnar äiidelsen på /, såsom exempel hvarpå, utom
alla andra, kan anföras sid. 123 Epifobimn *ahi/tifofiinn* Fr.
(ett namn som, in parenthesi sagdl, Prof. Fries mig veterligen
aldrig begagnat), oakladt alla andra skrifva *a/sinrfoliam*. —
Jag vill ingalunda inlåta mig i några grnmmatikaliska undersök¬
ningar, ulan vill till och med gerna medgifva alt H.T'Doklor
Häriman ur denna synpunkt har fullkomligt rätt; men.jenite
det jag i förbigående får till honom framställa, hvarföre han ej
för konseqvensens och korrekthetens skull skrifver Millifolium
i ställe för Millefolium^ får jag i allmänhet anmärka all till

dylika sammansättningar synes vanligen och regelräll genitiva

/

ändeisen vara begagnad; sålunda sknfves '‘hyoseridi- bellidi-^
sulicl-folvi* dc., men icke "hgoscri-^ belli-^ salifolia* Vidare
kunna ganska betydliga och "vilseledande” tvetydigheter upkomma
genom alt både för maskulina, feminina och neutra begagna än-

I

delsen på sålunda skulle man sladna i fullkomlig ovisshet,
huruvida derivationen l. ex. af benämningen * Cochleariformia*
vore alt söka i Cochlear (sked) eller i Cochlearia'; * Arifolius*
i Arum eller i Aria o. s. v.; och enär, enligt den af D:r Hart-
man antagna rätlslafning,del \\eW\''linari-^a(iuile^ifolium*o,%.\,y
och ej linarii-^ aquilegii-fol., kan ju ej heller Ivelydighelen
undanrödjas genom begagnandet af iV. Namnet *st ip iform is*
skulle en hvar snarare derivera från latinska ordet stips \. slipis
äii från vextbenämningen Sfipa^' då deremöt *sl ipeeforf/ris* ej
lemnar anledning till någon tvekan eller tvetydighet. — Vidare
låter del tänka sig all begagnandet af i äfven för feminina än-
delser skulle kunna föranleda högst köiiösa niissförslånd ; om
man l. ex. fann en vext, som liknade Liutieea, och ville i
Irivialnamnet angifva denna likhet, så skulle den ju hela *Lin-
næ (form is*, men delta namn uttrycker likheten ej med Linnæa
utan med Linné sjelf. — Slutligen medgifver jag gerna, all i
stället för ordet "körrekthet* i den ladladc anmärkningen hclro
bort begagnas ordet ”konseqvens”. ^

/

96

!!♦ Hvarjehanda*

'1* Man har länge ansett Baobab fAdansonia digi/ulct)
vara ctl bland de trädslag, som vexa långsammast, bvaiTöre
man ock tillagt några till sin omkrets enorma exemplar deraf
en omätligt hög ålder. Men mot slutet af förra året låt Loi-
se l au I -1) e s I o n g c h a m ps i * Kcho du tnonde savunT införa
en upsats, bvari han, under åberopande af Per rot t et, hvil¬
ken sjelf uppeliållit sig viil Senegal, bestrider detta' och påstår
att nämnde trädslag tvärtom vexer myckel hastigt, hvilket åda-^
gaiägges deraf alt veden äi: myckel lös och porös, samt barken
alltid grön, glänsande och full af lif. Perrollet sjelf säg ett
träd omkullhuggas, som hade 12 fot i omkrets, men hvilket
enligt en infödings utsago, som sjelf sett del planteras, ej var
äldre än 31 eller 35 är., Perrollet räknade dock i genom¬
skärningen några och 60 konsenlriska ringar, hvilkas tillkomst
han förklarar derigenom, alt Ivenne perioder af torka hvarje
år bär inlrälfa, som afbryla vegetationens g^ng och medföra
bladfällning liksom vintern i norden. Enligt denna upgifl bör
således den höga åldei s-beräkningen för detta träd nedsättas åt¬
minstone till hälften, och de 800 år, som Adanson tillägger en
Baobab, minskas till 400.

2. Statsrådet l):r Garl Bernhard von Trinius, född
i Eislehen d. 7 Mars 1778, dog i Petersburg d. 12 sisll. Mars
efter mångårig sjukdom. Del .var ål Gräsen, som han företrä¬
desvis egnade sill studium och sin verksamhet, och öfver sär-
skildla slaglen och grupper bland dem har han ulgifvil en 'suit
af afbandJingar, men han hann ej fullborda sitt monografiska
verk öfver denna familj. Hans herbarium, som särdeles med
afseende på gräsen lärer varit mycket rikt, är förenadi med
Petersbnrgska Akademiens samlingar. — Gubei nialrådel och Pro¬
fessorn Jul. Vinc. von K r o m b h o I z, hvilken isynnerhet stu¬
derade svamparna och öfver de nyttiga och skadliga bland dem
ulgifvil ett planchverk, afled i Prag d. 1 November 1813. Han
var född i Polic i Leitmerilzer-krelsen den 18 Dec. 1782.

3. Herr Willkontm har från Leipzig anlrädl en nalur-
hist orisk resa till Spanien, dil han öfver Genf och Marseille
begifver sig.

4. Herr Bolan. Demonstralorn J. Agardh har härslädes
under titel: *ln syalemntu A!<^nrum hodierna adversaria'* ut-
gifvit en afhandling, hvari han rättfärdigar sig mot åtskilliga
särdeles af Kiitzing mot honom och hans åsigter framställda
klandrande anmärkningar.

5. ' Eör innevarande år har ett anslag af 200 R:dr B:ko
blifvii beviljadl såsom understöd till ulgifvandcl af Botaniska
Notiser.

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1844.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

N:o 7.

Lund Juli

koinsl rum, hvarvid Ledamölerna sig antecknade och de sär¬
skilda sektionerna bildades. Säsom medlemmar af den Botani¬

ska sektionen antecknade sig dels tiii dels under mötets fort¬

gång; Biskop m. ni* C. A. Agardb, Professor W. P. Schimpcr
från Strasburg, Prof. Blyil, Provincial-läkaren D:r Hartroan,
Bot. Doc. Liebman, Doc. Kamphövener, Bot. Demonstrator J.
Agardb, Akad. Adjunkt’ Lindblom, Akad. AdJ. Baron v. Duben,
Apotekare Möller, Apotekare Fries, Apotekare C. Wolff, Apo¬
tekare Thaulow, Keservla gc Schiibeler, Regimentskirurg Schjött,
Mag. Art. Orsted, Med. Filos. Kand. Ångström, Farmaceut v.
Ditten, Apotekare Slillesen, Bataljonskirurg Petit, Distriktslæge
Torgersen, Rot. Doc. Arrbenius,' Gymnasiilärarne Hardin och
Mathesius, l);r Hullgren. Utom dessa besöktes sektionens sam¬
mankomster esomoftast af andra, som Jnlresserade sig tor dess
förhandlingat*. '

Till Ordförande inom sektionen utsågs Biskop Agardb,
till Dansk-Norsk "Sekreterare Docent Liebman och till Svensk

D:r Hartman.,

Den 12 Ju/i öpnade Ordföranden sektionens sammankom¬
ster meJ några ord om Naluralhisloriens värde.

Doc. Liebman höll dereftei- ett intressant föredrag om
Palmerna, med hufvudsakligl afseende på fysiognomien och ut¬
bredningen af de i Mexiko förekommande arter. Förut kände

man från delta land allenast 8 arter hörande till 4 släglen;

I

98

H:r Lie bm an bar under sin rosa blifvit i liilfalie öka delta
antal till 31 arier fördelade i la genera, äfvensoni lian funnit
atl de åt norr gå ända lill 23^ n. br. En mängd herrliga af¬
bildningar förevisades, tillhörande det verk, soni II:r L. inoro
detta års slut hoppas kunna publicera såsom en förlsällning lill
Martii stora arbete öfver Palmerna.

Demonstrator J. Agardh framställde sina åsigler rörande
vextförvandliiTgar. Han ulgick från den vid mötet i Stockholm
ventilerade frågan om den obsei valion fl:r v. Berg i Neukirehen
i Pomern påstår sig hafva gjort, all Linser förvandlas 'i Arier
och Vicker. Genom Prof. Hornschuch liade Pol. trädgården
i Lund erhållit frön af alla de så kallade ölVcrgångsformerna ;
dessa hafva under 2 år odlats men icke visat ringaste tecken
(ill öfvergång eller förvandling, till styrko hvarför nu framvisa¬
des dels några 'af de öfversända frön i sina numrerade kapsler
dels de af samma slags frö upvexta plantor^ sektionens leda¬
möter förklarade enhälligt sig anse, så väl Ue sända frön icke
vara några^ medelformer, ulan vanliga Linser, Ärter och Vicker,
som ock de deraf framkomna vcxler tillhöra sina bestämda ar-

9

ler och alt således någon förvandling ej egl rum. — Ii:r J.
Agardh öfvergick derefter lill del af Biskop Agardh fram¬
ställda antagandet, all Conferva tnirahilis öfvergår till Sp/iæ-
rococens mirahiln'. Vid Medelhafvel hade H:r J. Agardh ob¬
serverat Conf, calenala^ som på samma sätt lyckles öfvergå i
en aiinan alg, troligen en Gral eloupia^ men vid noggrann un¬
dersökning befanns denna öfvergång blott vara skenbar, i del
att på sl jelken af Gonfervan deponerat sig friin eller så kalla¬
de favellidier af den andra, hvilka sedan under utvecklingen
utbredt sig öfver förstnämnda sljelk och med den bildat en så
intim förening all båda vexlerna syntes vara en enda, ehuru
den ena i sjelfva verket allenast var en parasit på Gonfervan.
Enahanda är förhållandet i, fråga om Conf mirahilis och Sphec-
rococeus mirab., af hvilka den sednarc är parasit på dén förra.
— I dén med anledning häraf upkomna diskussion deltog äfven
Biskop Agardh.

Professor Blyll utdelade lill sektionens medlemmar den

99

af honom nyligen publicerade förteckniug Öfvcr de i traklen af
Krisliania förekommande vexter.

Den 13 Jnti. H:r Licbman afhandladc de i Mexiko
förekommande af honom observerade rolparasiler,. börande lill
Halanophorees, Cy/ineæ, Orobujicheæ,, och Monolropeæ^ samt
förevisade af dessa både teckningar och inlagda exemplar. Bland
dessa var en ny art af He/osis märkvärdig för de parafyslika
bibang spm finnas i honblommorna, ej olika mossornas; äfven-
som hanblommorna vid basen hafva en cylindrisk kropp fylld
med ell poUenlikl ämne, — Ordföranden framställde, i an-
fedning af delta föredrag, åtskilliga anmärkningar om parasit-
vexler i allmänhet, och liiiruicdes vissa familjer lyckas kunna
bilda parasiter, som genom vextsältel modificerad lill elt slags
svampform, men hos hvilka familjens karakterer dock kunna
igenkännas: t. ex. Monolropa Rriceæ^ Orobanche af Perso-
futfæ, o. s. v., saml atl alla parasiter möjligen skulle kunna
sålunda återföras lill de typiska familjer, dil de höra. Dylika
- parasiter torde icke fortplantas med verkliga frön, ulan medelsl
sporidier. Häraf upstod en liflig diskussion, särdeles mellan
H:rr Kamp hövener och Lie b man med speciell hänseende
till Orchidece och deras fortplantning.

H:r Liebman förevisade del sisl ulkomnå 40:de häftel af
riora Danica och de redan färdiga leckningarne till hälften af
41. häftet; hvarjemlc han gaf tillkänna alt han, som köpl för¬
lagsrätten lill hela verket, erbjuder de 38 första häftena lill
belydligt nedsatt pris.

D:r Hart man föreläde seklionen exemplar med ritningar
och beskrifningar på 1, såsom han' förmodade, nya bladmossor,
i korthet nämnda i sista uplagaU af dess flora.' Dessa voro:
Gymnostomitm granu/iferum^ hvars aflinilel till Weissia fugax

anmärktes af Prof. Sch i m per, ehuru i flera afseenden afvi-

\

kande, särdeles genom del i alla åldrar felande perislomel; - —
Gymnoslommn spirale; — Tayloria cuspidato^ hvilken Prof.
Sch i m per sett genom flera medelformer sammanflyta med
Hookers T* sphlachnoides ; — Didymodon (Desmalodon) Blyt-
f«, som är synonym med Desm. Laureri Br. efe Sch. Br. eur.

I

100

Polylricliuni Swarlzii ; — flypnum i flf gidfif/t, funueii afvcn
af H:r Schimper i Vogesprna och lillaggd namnel //♦ g/are-
osum; — Fonlinafis fn/puoides,. vn liil t\ squamosa närgrän-
saadCy måiiäiKla deraf urarlad lorni.

1)» 15 Juli höll Prof. Schimper ell foredrag ofver
bladmossoriias klassitikalion, dcras iilveckling i allmauhcl och
de häraf härledda nya grunder för släglhesläraningen. Med slöd
af perislomets flerfaldiga afvikelser hos de naturliga släglena
Kncalypla och IJarframia .anser han delta af mycket under¬
ordnad vigt och all hufvudsakligl afseende hör, göras på hlom-
mornas ställning, särdeles deras förhållande med hänseende till
könen om sam- eller skild-könade o. s. v., hvarvid de hahiluela
karaktererna äfven höra rådfrågas samt vexlens hela evolution.
Könsdelarnes vigt finnes deraf, all då hlotl ena könet på en ort
finnes, någon egentlig frukt icke upkommer^ således förekom-
mer i södra Tyskland af PahideUa endast honvexlen och all¬
tid ^steril; sådant är äfven förhållandet Hypnum abiet inum,
— Efter en diskussion hufvudsakligen rörande viglen af peri-
slomel vid bildandet af genera, anmodades H:r Schimper all
skriftligt meddela hiifvudmomenlerna af delta i högsla grad
vigliga och inleressanta föredrag, lill inlagande i handlingartie,
Adj. Arrhenius anförde i-esullalen af sina försök alt
drifva vexler i vallen vinlertiden, med anledning af en vid mö¬
tet i Stockholm härom ujikomnien diskussion. Försöken voro
anställda med större afhuggna qvistar, som hehandlades på oli¬
ka sätt, med vatten utan is, med is omedelhart i vallenkärlel,
och med isen så all den endast afkylde det vallen, hvari vex-
Icrna slodo. Kesullalel hlef att dessa blommade efter hvad
metod som helst, ehuru olika tidigt* de som drefvos med is

X

blommade fortast, de med ofrusel - vatten sednasl.

l). 16 Juli Apolhekar Möller i Kristiania förevisade
några ur Lafvarnes apolhecier indragna nya kemiska ämnen
med egenskapen af syror. J)e förevisade voro erhållne ur Ever^
nia vulpina^ Eepraria chlorina^ Pavmelia vett t osa. H:r Möl¬
ler hade äfven mikroskopiskt undersökt fruklifikationsdelarne
och framlade teckningar af de i apolhecierna inneslutna sporer-

N- U

101

na, livilkas rgenskajjcr^ voro sa konslanta all tip möjligen skul¬
le kunna brgagnas vid släglbcslämningon.

Professor Roeck hrdl ell med leckningar beledsagadl fo¬
redrag om Corafh'na ocb 3h‘/fe]iora för all brslamma deras
pials i syslemel, onj’ de lillhörde djiir- eller vexl-rikel. Af de
fysiologiska grunder ban nu framslällde kom han liil del resul-
lal all de I)ojde ofverflyilas fuln djuren lill vexlerna. Della
var ej händelsen med Hpongif run^ af bvilka Prof. Roeck un¬
dersökt dem, som förekomma i diafvel ocb livilkas rör hade
en animalisk rörelse.

H:r Lieh man förevisade afbildningar .ocb exemplar af
några MexicaiisKa Cvsculce^ bvilka bade del egna, all sljelken
vid blomningen var aldeles borldod'och försvunnen, så all en-
dasi blomgyllringarne med sina bracleer ålerslodo ocb fullkorn-
ligi liknade ursprungliga parasiler. Äfven visades leckningar
af ell n\4l ]\!evicanskl i flera hänseenden märkvärdigt Orchid-
slägle: Amh'ochihis,

Eli of Dor. Lange i Köpenhamn insändl och afHrrLieb-
man framlcmnadl förslag, rörande en för de 3 skandinaviska'
nationerna gemensam bylesanslall af skandinaviska vexler, di¬
skuterades. hvarvid seklionen dotk ansåg drila icke böra blif-
va föremål för dess beslul, ulan kunde saken genom enskild
korrespondens upgöras. — (Ulg. hoppas framdeles blifva i lill-
fälle all i denna lidskrifl införa delsamma in exlenso).

Ordföranden föreläde seklionen Ivenne nyss ulgifna
verk : Drejers Symholæ Carieofo^ieæ och S c h o u w s om
Barri riUliUit geogrrjiilia j'6rhåUande)i i Jlalien,

l). 17 ./////. Gymnasiiläi aren Malhcsius förevisade nå¬
gra för Sverige dels nya, dels fordom funna, men sedan belvif-*
lade vexler: neml. Ffstvea sylvaiica, förut ej funnen i Sver¬
ge, från Hiinneberg; — Iris sibertca, redan i Linnés lid af J.
Afzelius upläckl i Veslergölland, men sedan förlorad. Ulls
den nu hlifvil olerfunnen af Slud. Li ed z én i Larf socken, tro¬
ligen på del ursprungliga slällel. (”Lar/' ad pagvm S/ätids in
palude inter Alnos: Joh. Afzelius.” Linn. 31 pl ad Fl. Suee.
Ref;s iillägg). — Orolanche Cirsit Fr. 3Ianl. Tagen af H:r

102

Ma t he si us på Mössebergs kalklager, vexande på Cirsium
heterophyllum.

Adj. Lindblom utdelade sällsyntare vexler, sända af H:r
Sv. J, Lindgren från Veslergötland; hvarjenilc han från ho-
/ nom meddelade en observation rörande Hierochloa borea/is,
hvilken träffas under 2:ne former, ined och ulan rotblad, samt
således möjligen bestående af 2 arter, hvarföre den rekommen¬
derades till vidare undersökning. " '

H:r Liebman höll ett föredrag öfver den Mexikanska
Guaco-vea;le/i, hvilken i hög grad förljenar Läkarnes upmärk- ~
samhet, såsom clt fullkomligt säkert medel mot ormbett, samt
Hyd rophobi. Afven i Asiatiska Koleran är den med förmån be¬
gagnad. Vexten har en slingrande slam, söm opstiger i trädens
högsta loppar, hvarföre dess fröredning förr icke varit under¬
sökt. Den lilihörer Årist alochiæ^ med det egna alt den har
2:ne slyli, och kallas af H:r Liebman Gnaco mexicana.
Stycken af sljelken, som af infödingarne begagnas, förevisles.'

' H:r Liebman meddelade vidare sina undersökningar öf¬
ver Cycadeernas plats i systemet, samt förevisade deras frukt
och sätt alt gro äfvensom noggranna teckningar häraf, hvilka
tydligt ådagalade, alt denna famAj tillhör fanerogamerna och
slod Conifererna närmast. Förfallarnes olika åsigler härom skär¬
skådades, och hufvudsakligen vederlädes Re ic h e n bac h s,'Som

\

isynnerhet sökt göra sig gällande. ^ '

H:r Liebman höll slutligen afven ett föredrag rörande

Zonaria och' ådagalade alt fiera ganska skiljda former

/

under delta namn äro sammanblandade.

/X 18 Jw/<. Prof. Bly 1 1 framställde en kritik öfver
Gun ners, i dess Flora Norv. uplagna vexler, hvilka H:r
B 1 y 1 1 för det mesta bestämt efter G u n n e r s eget herbarium,
ur hvilket de kritiska arterna i exemplar förelädes sektionen.
Denna för Norska Floran vigliga afhandling kommer all i Hand¬
lingarne utförligt inlagas.

H:r Arrhenius förevisade en ny svensk art af Rnhns :
R» Sprengelii Weihe från Kiillaberg i Skåne; äfvenledes /?.
Radula och discolor såsom skilda species. JLr A. upVyslc äf-

\

i

103

von all /?. pruinosus och IFnh/ljerv;ii Arrh. blifvil ftinna i
Danmark.

H:r Örslecl höll elt foredrag öfver fru k lifik alionsdela
bclydelse hos Orchideerna, h varvid en diskussion, rörande
hellens egenlliga bclydelse, egde rum.

H:r Liebman visade ritningar öfver nya' Orchideer

rnes

la¬

frå n

MoxikOt doribland Thorvaldsetiia speciosa, ulmärkt af pollen¬
massornas afvikaude delning, nenil. hv^e i 4 distinkta lober.
Mexikanska florans rikedom på arier af denna familj är ulom-
ordenllig såsom ulgörande omkring 500 arter.

Sektionen uplösles med elt kort afskedslal af Ordföranden
,H:r fliskop Agardh. ^

Vid de allmänna sammankomslerna, som höllos den 12,
15, 18 Juli, förekom ej något föredrag af specielt intresse för
- liolanislerue. — Genom votering efler förulgången längre dis¬
kussion beslöls alt de skandinaviska Nalurforskarne och Läkar-
iie hädanefter skola församlas allenast hvarl tredje år och be¬
stämdes, likaledes genom omröstning, Köpenhamn till det ställe,
der nästa möte år 1847 skali hållas och utsagos lill förste Ord¬
förande H:r Konforensrådet Örsled, lill andre Ordförande H:r

Professor Schouvv och lill Sekreterare H:r Doktor Mansa.

\

— Såsom ledamöter i den permanenta kommité, som under
mellantiden eger alt bevaka sällskapcls angelägenheter, bibe-
l.öllos i alla tre rikena de hittillsvarande. '

2. Berutlelse öfver en boianisk resa i JSorra Hallund, f'ö-
rela^^en 1843 <^J. Sieurin,

(Slut fr. n:o 6).

Ifrån Varberg logs vägen söderut genom Tvååkers och
Morups socknar lill Falkenberg. Vid åar i Morup vexte Buto-
mns umhellalus ymnigt, en eljest i Halland lemligen sällsynt
vcxl. Kusttrakten företer föga annat här än hvad som förut
IräfTals: slenarne voro här såsom eljest vid stränderna ända ut
i vattenbrynet läckta af Parmelia aquila och här och der sågs
BatnaJina scopulorum, eh,ui’u mindrt allmän än längre i norr

101

och ingenstädes i Halland så slorvext som i Bohusläns skärgård.
— I bergen vid kusten vexte ej sällsynt Hypuum lorenm och
Bryum alpinum. Närmare Falkenberg började Ononis xpinosa
och Cardnus acaulis visa sig, hvilken sednare ej förut varsc-
blifvits. I gropar vid stranden af Älraåii påträlfades Zfuiichel-
lia polycarpa och då beskrifningen af denna art ofta ofullstän-
digt upgifvils, torde några kännemärken böra tilläggas hämtade
af de exemplar som på detta ställe cihöllos. Först må armar-
kas alt den i allmänhet är spensligare och smaibladigare än Z.
pa/nsfris; de fruklilicerande stånden ha dem nära nog trådsma¬
la, de sterila deremot något bredare. Frukterna, hvilka sitta
på gemensamt skaft ifrån bladvecken, borde visserligen enligt
namnet vara många och möjligen är förhållandet sådant pä an¬
dra ställen; hos den härslädes insamlade observerades endast
några få med 5 frukter tillsamman, alladeöfriga hade 4. Fruk¬
ten är något plattad ifrån sidorna och längs dianterna försedd
med en stark nerv, på inre sidan starkast, så att den stundom
synes nästan vingad. Denna inre nerv är jemn, dä deremot den
yttre, ehuru stundom jemn, likväl vanligen är vågig. Någon
olikhet råder äfven mellan yngre och äldre exemplar. De för¬
ra ha den inåt vända sidan af frukten nästan räL; den blir dock
efterhand krökt, så att de äldre exemplaren ha den sidan nä¬
stan mera krökt än den yttre. Vidare har den yngre vexlen
ett rakt stift med sköldlikt märke, som efterhand hos den äldre blir
Krökt, men alltid ganska kort. Den skiljes sålunda ifrån Z.
palustris genom sina ska Ilade frukter samt genom sitt korta
och-krökld stift; dessutom lyckas sidonerverna på fröet af Z.
palustris ej vara så tydligt utvecklade äfvensoin den inre kan¬
ten af fröet hos denna ej alltid är jemn, hvilket den tyckes
vara hos Z. polycarpa. — Antalet af exemplar, som erhölls,
var éj särdeles' stort och som groparne, der den vexte, började
uttorka, torde exemplar från delta ställe med tiden bli allt svå¬
rare all erhålla.

Vid Falkenberg börja de egentliga flygsandsfälten, ehuru
äfven närmare Varberg förekommer något deraf. Sanden ligger
på båda sidor om åen^ utlopp i stora drifvor hopade mot gär-

105

dcsgårdarne alldeles sora snön efler yrväder. Närmasl stranden
bar den blifvil hämmad dymedelst all en vall bildal sig bevext
med Eiymus ocb Artttnlo arenoria saml här och der alhuskar
och ^gUx repens. F.angre ifrån si randen ha al och björk sla¬
gil fasi rol och upnått den för dessa träd vanliga höjd; äfven
Sa/iX pentandra.

Ifrån Falkenberg gjordes en exkursion inål Vessige socken.

' Naturen blir här mera vild med höga, branIa berg och lata
busksnår. I vallcndrag mellan Lia och Hiikared fanns Scirpus
jiuilans. Denna arl är särdeles nlniärkl med sina långa, fly¬
tande, tälbladiga slrån och små fina ax; dock bör anmärkas all
den på grunda ställen anlog en hell annan form, så alt den
blef lågveiande och lufvig.

Som Norra Hallands gräns i söder eller Älra-ån Ijärmed
var uphunpen och liden dessutom så långl framskriden all sä-
desbergningen lill slörre delen redan var slulad,, så loide an-
teckningarne under resan härmed få uphöra.

3. Ndgra VextsliiUen for IVesl er^^ut land anleknade 18-^3

^Nils Lagerheim.

Valeriana satnbiicifolia Mik. i sällskap med den vanliga,
vid Egendomen Tiibbetorp, belägen midl emellan Skara och
Axevalla hed.

Sempervivum t edorum L., på lak helt nära värdshuset
Ruslcsäler, ullalas vanligen Rössäter, på KlnnekuIIe sand vid
lorpel Välerne nära Axevalla hed.

Cardnmine parvifihra L. vid Tranebergs hamn Pirum på
Kollands ö i \Yenern.

Narthecium osstfragum Huds. — af allmogen kallad Sval¬
ört ~ ymnig ofvanpå Hunneberg vid Grindsjön.

Slipa pennata L. Angående de för denna vext , upgifoa -
vexlslällena ; 'Varlofla i Asaka socken’ samt ’Segerslad mellan

106

Billiugcn och Mössobcrg” (se l)oKl. Harim. Skaud. Flor. 4:de
Upl.), så lorde de iiågol närmare böra angifvas. J)et förslå,

o

"Varlofta i Asaka socken," bör rälleligcn ullryckas sålunda:
Åsaka i Varlofta härad, ly från Åsaka, hvarest den vexer, lill
Varlofla egendom är en god fjcrdingsväg ; saml del andra, "Se¬
gerstad mellan Billingen och Mösseberg,” egentligen hela: helt
nära Valtorps kyrka ej långt från byn Segerstad, ty dem emel¬
lan är också en fjerdingsväg. Här förekommer den ymnigare
än på förra stället. Valtorps k\rka ligger en mil nordos!,* och

o

Asaka en och en half mil sydost från Falköping.

På de samma backar vid Åsaka, der Sfipa logos

följande vexter: Dracocephalum Ihiyschiana L., Pol en! U/a ^
rupeslris^ Brachypodium pinnatuin P. B., PruneUa grandifiO-
ra Poll,, Aslerocephalus <Columhui'ia ^;^\\\\^ Asperula lincLb-
i'ia L. a. s. -v.

Pulmonaria anguslifolia L., vid Egendomen (jäddeberg' |
mil från Greby gäslgifvaregård.

Alnus incana Willd., vid Egendomen Braxlorj» j mil från
gäslgifvaregården Binneberg.

Filago minima Fr., vid 'egendomen Slora Kärr
Adolphs socken.

Gnslaf

Planlago major L. y agresl is, hittills Ijlott sedd i Skåne,
vid Wäringe kyrka | mil frän Greby gäslgifvaregård, enligt
anvisning af Stud. N. Kullberg.

Pedicularis Sceplrtim Carolinum L., nära egendomen Här-
lingslorp vid Axevalla hed en mil från Ska^ra, och

I

Jnula U elenium L.- nära Slennms kyrka i socken med
samma namn, enligl anvisning af Stud. H. Gyllenbaal. Den
uednare möjligtvis förvildad.

Genom misstag har, i Prof. Friess Mantissa tcrlia, Careo)
paludosa Good. ^ spadicea blifvit uptagen såsom vexande vid
Varlofta, då dess rälla vexlslälle är: Kungsgården Höjentorp
vid folen af Billingen i Eggby socken.

/

JO?

4. Yllerh'gare angra ord om ulafaiagssntiet af vissa sftm^
mansat (a ortnamn; af J. Harlman. *)

För discifssioncn af de sammansalla Adjectivernas slafnings-
salt i Bol. Nol. N:o 6 ar jag så myckel tacksammare, som jag
derigenom LliTvil gjord uppniili ksan» , dels på del svåra skrif-
felet Kpitohiutn alsinifotiam Fr, i slallel for K. origanif otium
Fr., dels på en annan inadverlance i slafsållel, iivarpå jag
lika lilel som andra hillills länkl. I ofrigl anser jag de gjorda
inkasleii icke egnadé all knllkasla den gifna och jif Red. såsom
riglig erkända Grammalikaliska regeln, alt substantivet i alla
dermed sanimansalla adjecliver bör slutas på /. Hvad nu an-
'markningen, all alla slafva E* ahinef otium med c, angår,
skrifver dock Smilh, som först i Engl. Bol. upptagit del Villar-
ska namnel, alllid atsinif otium och cilerar Viliars för samma
skrifsäll (hvilket jag dock ej kan conlrollera); afvenså den ic¬
ke olärde Sprängel, saml Engelsmännen i allmänbel. — Mitte-
fotium synes, såsom substantiv, icke höra lill regeln för ' adjec-
liverna, då Plinius (oakladt centnmvir, centumpondium) skrif¬
ver Fosa cent if otia. All subslanliver med tillaggd ändslaf-
velse, i Geneliven behålla denna vid sammansällning, är natur¬
ligt, och hörer ej till saken, men väl lill deu af mig yrkade
regeln såsom i della fall slutande med /, undergående en icke

mindre märklig förändring genom bortkastandet af i*, än för-

\

vandlingen af uli i. Ty efter Red. skulle ej skrifv^is betti-
difotia^ ulan bett id is-fot ia o. s. v. då hettidi ingalunda är nå¬
got bällre genitiv än hederi m. m. Hvad l v ä t y d i g h c l e r n a

angår, lära sådant* aldrig kunna fullt undvikas och måsle de

^ —

lemnas ål den sluderandes egen urskiljning; della är händeiseu-
med tusentals ord, som i språken hafva olika betydelse. Sjelf-
va del anförda ordet st ipæf ormis kan bli tvåtydigt, såsom äf'
ven derivabelt af stipa (— stupa). Med regeln gifven, tärer

*) Ehuru åtskilligt skulle kunna vara att anmärka vid det snin i
denna replik anföres, viil LUg. för närvarande leiuna det å siilo,
utan att dock deiföre viija anses haf\a fråntriidt sin en gång ut¬

talade åsigt löt ande d«'tta ämne.

IJtg. anm.

I

108

väl ock ingen Oolanist göra sig skvldig liii alll för Ivalvcliga
combinalioner, eller löjlig med dvlika som linnæiformis^ ej
ens, som Red. anser möjligl, n)C‘d iinttææfonnh^ hvarvid någon
efler möjlighclor äro i fråga — kunde komma all länka |)5
Elisabet Clir. Linnæa, som infört en up[>salts i Vel. Ac. Handl.
— Då jag endast fäst min uppmärksamhet vid den enkla geni¬
liven på a, har jag i Fioran begått den ofvannämnda inadver-

tancen, alt bär ocb der följa auelorernas skrifsäll med uleslu-

\

lande af rll i uli de ord, som hafva subslanlivel lyckladt på
itim eller iV/, och således skrifvit s^pavganif olins ocb aqui/ep^i-

^ t

Jo/ius, i slället för s/>ntp:anif/'o/itis efee. hvilket jag anser för
<let rälta ; ! inurifo! ivs minnes jag mig icke hafva skrifvit, ej
heller alt del la ord förekommer mér än vid Kryl liræn^ der
det efler regeln skrifves I innviifol ht. Om inan skrifver de an¬
förda orden: arifoUus och oriifoUus^ cochleariformis och
cochleariformis^ inser jag ej hur något Ivälydigl, om än nå¬
got dumt, derigerioin kan uppkomma?

Der jag skrifver cochlearif olins och cochleariformis, kom¬
ma namnen verkligen af cochlear, ej af cochlearia, som ej
kan blj en förnuftig grund lill sammansällning. Synonymernas
namn har jag lernnal sådana, som förfallarne hafva skrifvit dem,
såsom icke af mig upptagna artnamn, ulan deras enskilda lill-
hörighel. — Så vidt jag ser, lärer väl således den Grammalika-
liska regeln kunna i hela sin vidd ännu anses gällande och
skrifsället med i blifva norm äfven för bolanislerna.

IK Anmälan*

Sedan H:r K. J. Ekeblad G:son annonseral andra årgån¬
gen af "'Tidskrift föc Sveriges Landtmän' och då behofvel
och gagnet af en sådan periodisk skrift måslo anses obeslridligl,
är del med nöje som Ulg. lillmölesgår Hr Ekeblads begäran
all ur anmälan till nämnde tidskrift här reproducera följande,
önskande alt Udskriften målle ejhålla en stor publik:

'Ehuru Öfverlygad af en bedröllig erfarenhel, all skrifter,
som vilja befordra spridandet af upplysningar om' förbällrade

109

inelhoder t landthushålltiingfrif Sveriges vigligasle näring, ej
omfallas från allmänhelens sida med ringasie uppmunlran, kan
jag dock ej öfvergifva milt en gång med ungdomlig värma fal-
lade beslut, all egna hela mill lif ål, all befrämja allt, som
kan lända lill landlhushållningens förkofran; och må man än
aldrig så lågt uppskalla min ringa förmåga, så vågar jag dock
iofva, all Tidskriften ej skall blifva hell och hållel ulan intres¬
se, ly min brinnande kärlek för landlmannayrket skyr ej några
bindel*' och är en säker borgen för, alt jag ej skall förlröllas i
mill bemödande, all genom meddelandet af sådana nyheter, hvil-
ka äro af värde för den vellgirige åkerbrukaren förljena all-
mänhelens bevågenhet och uppmunlran, hvilken är eU oefler-
gifligl vilkor för Tidskriftens tillvai o, alidenslund mina enskildla
tillgångar ej lillåla mig, all forlsälla förelaget med fara af för¬
lust.' Del är en beklaglig sanning, alt arbelen i landthushåll-
ningen röiia f Sverige ringa afsällning, då deremol i ' del lilla
Danmark (lera periodiska landlbruksskrifler ega en ganska tal¬
rik publik.

På andra årgången af Tidskriften för" Sveriges Landlmän,
utgörande 52 numror, bvaraf minst elt utkommer i hvarje vec¬
ka efter lillslundande riksdags början, prenumereras direcle hos
*lle(lac/ to/i af Tidskriflen for Sveriges Landlmän i Nort-
köping* med 2 R:dr 32 sk. B:co, då prenumeranten erhåller
Tidskriften, för hvilken porl of riket är beviljad, sig per posto
tillsänd under korsomslag enligl uppgifven adress; erlägges pre¬
numeration på poslconlor, ökes afgiften med benäget modeie-
radt poslförvallarearvode.

Tidskriften skall innehålla afhandlingar om åkerbruk, djur-
förädling, trädgårdsskötsel och kommunala angelägenheter. Un-
deP loppet af riksdagen skall Kedaclion med uppmärksamhet
följa alla förhandlingar, hvilka i ett eller annat afseendc röra
landlhushållningen eller några af dess binäringar.

Då i allmänhet icke födgeni ulan äfven skönhelssinne bör
hnnas hos hvarje Landlman, äfven den ringaste, skola i Tidskrif¬
ten inrymmas då oeh då smärre uppsatser, som skola * visa, att
landtmannen ulan uppoffringar kan genom klok omlanka ocli

110

/

slräng ordning i sina arhclcn kring sig låta cn liten verld af
blommor spira upp, som stämma själen och hjertal lill mildhet
och a!ll hvad ljuft och godt är.

Lemnande den erfarne åkerbrukaren, talangen och foster¬
landskärleken tillfälle, alt i denna Tidskrift göra sig och sina
idéer kända, förbinder jag mig härmed alt med ell författare-
arvode lämpadt efter 8 R:dr för tryckt balfark honorera insän¬
da och med tacksamhet mottagna afhandling ar, rörande något
af de' ämnen, som äro eller kunna blifva föremål för Tidskrif¬
tens verksamhet. Norrköping i Juni 1844,"

III. Hvarjehanda.

. l. Professor Rlytt i Kristiania har, under form af pro¬
gram, ulgifvil en förteckning öfver de i trakten af Kristiania
förekommande fanerogama vexter. — Ulg. skall i det snart ut¬
kommande lileraturblailet särskildt redogöra för^denna^afhandling.

2. Docenten Fr. Liebman i Köpenhamn, som nu är
ulgifvare af Flora Danica och tillhandlat sig hela uplagan,
har för att befordra detta förträffliga planchverks allmännare

I

utbredning nedsatt priset pä de 38 första häftena. H varje af
dessa har hittills kostat med svarta figurer 3 specier, med ilu-
minerade 9; Hr Liebman lemnar ett häfte med svarta figurer
för 2 spec., och med illuminerade föV 1 sp. och lemnar köpar-
ne antingen hela verket på en gång eller häftevis, allt efter
deras önskan. ,Dc, som önska begagna sig häraf, hafva alt vän¬
da sig direkte till Hr Liebman. För häftet 39 och följande
gälla de gamla priserna.

3. Aflidne Docenten Drejers Symbo/æ Car iologicæ^ som
nu äro utkomna, afse egentligen en del exlraeuropeiska, särde¬
les Ostindiska, arter. Äfven till delta arhele hoppas Ulg. fram¬
deles återkomma.

4. Professor Hornschueh i Greifsvald ämnar på
Bokhandlaren Kochs derslädes' förlag under, titel: "Skan-
diiiavische Beyfräge zur Nal ur g es c li ich fe’ .ulgifva en tid¬
skrift, som kommer alt sysslosalla sig med de i Skandi-

/

I

IU

navten på något af de skandinaviska språken ulkoiiimande arbe¬
ten i naluralhisloricn, hufvudsakligen Botanik, Zoologi och Geo¬
logi; af alla de vigtigaste af déssa afhandlingar lemnas öfver-
sallningar, af de mindre vigtiga iildrag, och alla dilhörande an¬
mälas. Första häftet utkommer mot slutet af innevarande år.
Prof. Hornschuch påräknar att Skandinaviens naturforskare
skola, genom att till honom öfversäuda de af dem utgifna ar¬
beten och afhandlingar, understödja dfctta förelag.

5. Botaniska trädgården i Kristiania, hvilken sedan Prof.
Bly It öfver densamma erhöll öfverupsigten blifvit ryckt ur del
förfall hvari den höll på alt komma, utmärker sig isynnerhet
derigenom att de fiesta norska fjäll vexler der odlas och i all¬
mänhet Irifvas mycket väl; denna samling ökas hvarje år, så
att man innan kort der torde få se hela nordiska alpfioran
kultiverad. Prof. B lytt ämnar alt sä småningom här updraga
de* Siberiska och Nordamerikanska Ijällvexterna för att sålumla,

i

så vidt möjligt är, få hela arktiska fioran på ett ställe samlad.

6. Under Nalurforskarnes möte i Kristiania förelogos fie-
ra minduc exkursioner i den intressanta irakten kring Kristiania.
Prof. Sch i mper, i sällskap med Balaljonskirurg Pelil från
Köpenhamn och Gvmnasiiiärareji 11 ard in från Kailstad, gjorde
elt besök på Dovrefjeld, hufvudsakligen i muskoIogisKl ända¬
mål. Härifrån begaf IPr Sch i m per sig öfver Kailstad, Falun
ocb Gefie, till Upsala och Stockholm saml torde äfven besöka
södra Sverge. — I sällskap med D:r Hart man samt Docent
K a m p h ö V e n e r. från Köpenhamn gjorde Ulg. en kort exkursion
lill Norefjeld i Krydsherred vid insjön Krören; framdeles torde
en kort redogörelsQ för denna utfart komma all lemnas.

T. Under nu pågående Riksdag har Prof. P. F. Vahlherg
väckt motion derom, att ett särskildl lektorat i Naturvelcnska-
pernc må vid alla rikets Gymnasier inrättas. Del vore alt önska
alt denna motion måtte vinna det afseende och det bifall don
förljenar.

\

8. Likaledes har Biskop Agardh .väckt fråga om för-
ökadt anslag lill Lunds Botaniska Irädgård, hvaraf den sanner-

112

Ugen ar i slörsla bclioF, så vidt den skaii kunna höjas (ilT den
standpunkt den kunde och borde.

9. Bland vexler, bvilka i vår anmärkts här i -Skåne^ tor¬
de för lokaliteternas skull böra anmärkas: moilissitnn

Ehrb. ymnigt i pilebäckar vid Keflinge samt mellan Släfvie och
Borreby, på förra stället äfveu hantråd vexande bland S. atnyg-
daima; Foietttilla opaen nära Borreby; åtskilliga former af
FuhuUUa vulgaris och praleiisis på backarnc vid Lackalänga,
anmärkta af H:r Borgström och Utg. — Enligt npgift af H:r
Lilja har denne mellan Kemmarlöf och Harrie funnit Oaliuin

MoUugo med både hvita och gulaktiga blommor, samt nära

* •

Bil linge Scrop/iu/aria aqua/ica (ny för Sverges flora). Afven-
ledes har han i sista numeet af *tidning för trädgårdsskötsel,'
Æc. anfört åtskilliga nya vexlställen, hvaraf här torde böra
nämnas r J/e/iZ//« rubra Huds. ocli il/, viridis blai^d J/. saliva
i stor mängd vid N. Vram, 'måhända i början odlad’; Innia
Uelcuimn vid N. Vram; Diaiithus superbus i mängd i Björnet
vid Billit^ge, m. fl. — Våren detta år har ej varit gynnande
för Veronica, polila^ opaca och Iriphyllos, hvilka omkring
Lund annars äro ganska allmänna, men i vår varit mycket spar¬
samma. F. persica är i mängd tagen i Paradislyckan af H:r

Ankarcrona, men förgäfves sökt på de ställen hä! omkring,

/

der den förut funnits.

10. Den af H:r Lilja u^gifna 'Tidning för trädgårdssköt¬
sel och allmän vcxtkullur' har nu uphört.

Utg. måste anhålla om tillgift för det oförlåtliga dröjsmå¬
let med utgifvandet af detta nummer; ett dröjsmål, som för¬
nämligast förorsakats af besöket vid Naturforskaremötet, äfven-
som deraf att' han efter detsamma dels quardröjde i Norge längre
än från början var ämnadt, dels under återresan genom Dals¬
land, Veslergötland, Småland, ' och Bleking blef alltförmycket
uppehållen. — De följande numrorna skola oförtöfvadt utkom¬
ma jemte literaturbihang. — Lund. Sept. 1841.

LUND, tryckt uti Lundberg sk a Boktryckeriet, 1814.

CTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

N:o 8—9. Lund Augusti — September 1844^

. I. Original-Afhandling.

i

I

I

i

IVestra M'dlarslrandens ColyJedoner iakltagne och anteckna¬
de 1839 — 13 af H. von Post.

Sedan nagra år bpsalt i Köpings slad och på lediga lider.*)
sjsselsall med undersökningar af den fria naUiren, har en län-

- tv

gre eller korlare lid af somrarne hlifvil egnade all i omgifnia^
gen göra korlare exkursioner. Några förhållanden, som derun¬
der frainslåll, hafva hafl liil följd sarnlandel af nialerialcr till
en öfversigl af Iraklens vegelalion. Men då blolla regislret of-
ver dc förekommande vexlerne nära nog liknar en föga sägande
sifferlahell', måsle derföre flere förhållanden observeras; ju lie¬
re sådana man kan lägga i dagen, eller fiån ju flera sidor man
kan belrakla sill föremål, deslo bällre måsle del kunna upfatlas.

Alla, eller endasl de flesle af dessa förhållanden, har jäg ännu

•

icke varit i lillfälle all inhämla, hvarföre jag måsl åluöjas med
de försök härnedan ådagaläggas, aflallade enl. den plan, hvar-
lill ell ulkasl lemnades i denna Tidskrift 1842 sid. 103, och i
hopp all från andra Irakier erhålla dylika upgifter och dyme¬
delst få förslaget erkändl eller förkasladl.

I. Fysiskt-geografiska afdelningen.

Den region, som denna förteckning omfattar, är belägen vid
innersta viken af Mälaren, d. s. k. Gallen^ och innefallar, ulom
Köpings Slads- och Lands- saml KungsBarkarö' församlingars områ-

*) Sär.skildt måste nämnas, att muler den skönaste och kanske läro¬
rikaste delen af, våren och sommaren, tjenste-hefattniiigar årligen
afbrutit mina observationer, hvilket, jemte min ringa erfarenhet
och flere andra omständigheter, torde lända till ursägt för de osä¬
kerheter och fel, som oundvikligen blifvit begångne.

Nol. 1814 N:o 8-~9. 1

Ili

den, äfven smärre liilslOlande delar af Muuklorps och Rjörskogs

socknar, hvilka delar måst inlagas för Iraklvegeladonciis mera na-

\

turliga begränsning.

• * /

Mot O. utgör den lilla Släholms-ån gräns; i N. begränsas
gebilet af Odensvi och Malma socknar; i W. af Hedslrömmen (emot
Bro socken) och Björskogs sockengräns (undantagande ett in¬
skjutande hörn af den sistnämnde som äfven inbegripes beläget
mellan Hedströmmen och Barkarö socken), samt i S. af Arboga
ån emot Torpa s:n. — (Se föröfrigt Hermelins,, eller Topogr.
Korpsens: ”Karla öfver Westerås Län”, på hvilken scdnare äfven
höjdslräckningarne kunna iakttagas).

Området håller i vidd omkring | el. nära 1 Sv. qvadral miL
Böläget på primära eller urbergs formationen, utgöras de
i dagen gående berg och hällar af Gneis, ofvanlill mer och
mindre renspolade, eller ock öfverhöljde med stenblock och

sand-lager, hvilka dels^ samlat sig till diluvier vid bergens si-

, ✓

dor, dels alldeles öfverhöljt smärre af dem, bildande egna sten¬
kullar och åsar. Af bergens sträckning och af sand-diluviernes
och vatlendragerrs lika direktion, har trakten erhållit ett från
N. mot S. långsträckt utseende. Höjdslräckoi*ne dela derföre
trakten uti fiere större långsdälder, af hvilka den mellersta el.
Köpingsåns floddäld är den betydligaste; på båda sidor begrän¬
sas denna af än högre, än lägre bergbackar och kullar. Mel¬
lan dessa och helt nära åns W. sida genomsirykcs distriktet af
en bland de märkvärdiga minnesvårdarne från forntida revolu¬
tioner — en Sa/i(iäs, hvilken pä åtskilliga ställen är afbrulen
och låg, men på andra hög och utmärkt *). — Nedan om Sta¬
den bildar den d. s. k. Tegelbruksbacken, och sedan den ullu-
pit i Mälaren flere sandholmar (Malmön, Hvilön, Kalfskär dc.) ;
utgör sedermera en sammanhängande hög vall bredvid sjöstran¬
den och tilltar både i böjd och bredd emot Kungsör.

Slättlandet mellan böjderne utgöres af alluvier; den vanli¬
ga flod- eller slamra-leran intager de lägre och största delarne

*) Bå denna a.s är den i antiqvari.skt hänseende ofta anmärkta Strö-
bohög belägen. — Se "Runa''’ 2 iiäft. — o. fl, st.

I

115

nicn ol’vcrgår mol höjderna tiil sand. Mulljordcn är ganska
lunn, och några djupare lager deraf Unnas icke. *

1 allmänhel är Iraklen flack, och de nämnde höjderne in- ,
laga derföre, i anseende lill slälllandel, en mindre areal. J/é/-
/ersia delen är mesl flafck och upodlad. S.ådan är Iraklen emol
och iili Munktorps s:n samt slädens närmasle orogifningar. Höj¬
derne äro här kala (Gallbergeu, Nyckel berget, mellersta deléii
af Sandåsen, m. fl.)' eller på några ställen skogvexla (Norsa-
skog, Skoflsla skog). Nos'dliga delen är mer skogvexl och
mindre odlingsbar, högitindare och mera sandig. Den Södta
åler består mest af låglanda ängar på flodlera och af de afden^
samma upgriindade Gallens siränder (K ungsängarne mellan Hed¬
strömmen ech Baikarö Æc.): samt af de bär och der, likasom
öar uii gräsfälten, iipskjulande slenblockskullarne. Dessa kullar
klädas af löfskog, uti hvars fela och lösa mylla mellan slcnarne
framstår en yppig vegelalioii (Kråkholmai ne nära Köping, Tall-
holrriarne n. Barkarö, Ek- ock Löf-humparne omkring Barkarö '
och Kungsör). Barrskog bloU på få inskränkta slällen' (Djur¬
gården; nära Granö, nära Baikarö, ocb på S. Sandåsen).

✓

Egentliga kärr Unnas inga; mindre skogskärr bär och der
inom de små skogsparkerne (nära Skoflsla ; i Fanlelorpskogen cS:c.).

Vallendragen äro; Hedströmmen^ bred, vallem ik, med vac-

• •

kra stränder och ulmärkla fall vid Ekeby, Osluna och Kallsle¬
na. — Köpin^sän^ som slrax ofvan om staden uplager d. s. k.
Jemmerlunohäcken; Slältolmsun ; båda med gyljiga stränder
och grumligt eller lerigt vallen.— A onö-ÄffcÄc//, liten, sommar¬
tiden ofta nästan uttorkad ocb efterlemnande en mäng större el¬
ler mindre gröpper och hålor med stillastående vatten,

t

II. Wext-geografiska afd(?Iningen.

Föga är i allmänhet Iraklen ulmärkt genom sin vegetation.
En viss likformighet uli markens skaplynne medför vanligen
likformighet uli dess lefvande 'ullryck — vexterne. Men redan
hvarje minsta afbrolt från denna lik- eller en-formighel åstad¬
kommer stora förändringar uti vexlverlden. Ju mera derföre
ett land är likformigt i det hela, desto mera synes det vara ut-

116

V

märkl genom dess vextcrs massa -eller individrikhe! ; oeh Iverl-
om, jii mera/ olikartad och omvexlande, desto mera tyckes vex-
lerne omvcxla i anseende Ull art- och form-rikhel.

För all anvisa liera dylika förhållanden och dcrjemnle lät-
la den geografiska öfversiglen af denna Irakls flora, hafva alla
de {qt vilda ansedda vexler efter deras olika hut vudlokaler blif-
vit indelade och hänförde Ull vissa végetalions-grupper med si¬
na underafdelningar *). Sålunda är uU förteckningen PVea:lens
mer eller mindre allmänna forekomst betecknad med de för- ,
sta små boksläfverne såsom i' latinska floror vanligen brukas
(ff. — f. — pf. — p. — r. — rr.); med de stora derpå följande
ulmärkes IVegetatiotisgruppen^ och de små, de enskilda fVe-
getaiionslokalerne^ allt enligt de förhållanden observationerne
för denna trakt gifvit vid handen **).

' I, Barrskogs-Grfippen (BJ,'

(Plånlæ silvalicæ, uliginoso-silvat. cfce.)»

Inlager omkring ^ af vegetations arealen ***). Flera lokaler,
som annars förekomma inom denna grupp, saknas här. — De fö-

*) Wex ternes hänförande till sina egentliga lokaler måste vara af
största vigt. ”Svårligen låter en vexts egna natur och seder up-
fatta sig, om ej deras stamorter eller, om man så får kalla dem,
fädernehus med sina grannar och sin egendomliga organisation,
nogare upmärksammas. De svåra invecklingar och korsningar det
första betraktandet erbjuder, kunna först genom många fram- och
åter-steg, genom jemnförelser och rättelser, redas och befästas.
Härstädes är det icke tillfälle att redogöra för de grunder, hvar-
på den här följda indelning grundar sig; inom parenihes aro an¬
förde några de vanligaste, utaf hufvudgruppen omfattade, äldre
lokalerne. Den må endast anses såsom ett försök att mera pla¬
stiskt framställa vextlifvct alltid påminnande, att inom detta lif
en högre frihet ger sig tillkänna, än att det skulle kunna upfattas
genom den mest invecklade aritmetik.

**) Framtida rättelser torde, i mån af flere, och nogare observationer,
ändra och rätta de brister, som alltid åtfölja försök i denna väg.

***) Den areal, hvarje vegetations-grupp intager, borde till qvadral^-
måttet angifvas, då så ske kan; af brist på en noggran karta har
endast ungefärliga vidden kunnat uptagas.

in

rekom naiitle skogsparkerne aro för* del' mesla inskränkte till
‘ hojderne och lorra stenb'ackar. Till clenna vegelalion aro 30
spec. och 6 vårr. *) hänförde inom de särskilde lokalerne:

1. Egentliga skogen (s) — 16 sp. 1 var.

• •

2. Opuare ställen (ö.st.) — 2 sp. 2 vårr. — utgöras af de stör¬

re el. smärre s. k. GVånlorne i någol gräsbevexle, ofta med
många vexler från andra lokaler.

.3. Våta' ställen (w.sl.) — 4 sp. 2 varr. — våla och fuktiga
ställen i och utmed den egentl. skogen.

4. Skogskärr (k.) — 8 sp. 1 var.

IL Löf skogs- Gruppen (L).

(Planlæ dudielorum, nemorales, fruticetorum m. fl.).
Intager knappast ^ af vegel, arealen. Ulgöres hufvudsak-
ligen af ängsbackar och lundar, bevexle med Ek, Lind, Asp,
Alm, o. s. V.; Björken är mera sällsynt och spridd. — Afven
här saknas vigliga lokaler l. ex. Löfskogskärren o. fl. — Till denna
vegelat. hafva blifvit hänförde 119 sp'. 1 subsp. 26 varr. — Deraf:

1. Löfskogsbergen (bg.) 3 sp.

2. Lundarne (1.) 38 sp. 13 varr.

.3.' Löfskogsbackarne (Ib.) 72 sp. 10 varr. — Ofta betecknade
med Ängsbackar. — Innefattar tillika de vanl. Löfängar-
ne — o. s. v.

♦) Alla de Species, som icke rent framställa de allmänt antagne, 'ka¬
raktererne, utan afvika såsom underarter el. afarter, uptagas icke
i den Textgeiigrufi^ka fördelningen såsom Species; (t. ex. Galium
Aparine infestum m. fl. se förteekn ,Af varieteterne borde en¬
dast af arterne uptagits, men då många af de upförde artförän-
dringarne lyckas beroende af lokalerne, <»ch af detta skäl osä-

I

k»e såsom sådane, hafva en del af den> angifvits, under den
gemensamma benämningen varieteter.

**) Att särskildt för hvarje lokal upräkna några, 'antingen för afvi-
kelse frun vanl. förhållandet, eller för sällsyntheten utmärkta
vexter, skulle underlätta jemförelsen och lagga i dagen vigtiga
omständigheter. Härstädes har jag måst förbigå dem, då de icke
fullständigt kunnat anföras, men uti förteckningen, inom, parentes,
uptagit de förnämsta afvikelserne.

• »

4. Opnå slällcn (ö.sl.) 1 sp. l subsp. l var. — Innefallar såda¬

na Bara^ eller med gräs föga bevexte slä 11 en so rn l. ex. om-*
kring myrstackar, gamla nedmullnade iräd och jordfylde
remnor i häd, m. fl. sl.

5. Våla slällen (w.sl.) 5 sp. 2'varr. — omkring källor, smär¬
re valtusamlingar, fukliga st. o. s. v.

Ii I. Fäll -G tuppen ( FJ.

(Planlæ campestres, pratenses, pasciiæ, ericetor., montanæ, de.)

Nära ^ af bela vegelal. arealen inlages af dessa vexter. —
Ulgores af ängar och betesfält lilf största delen; vidare af de
kala bergen, åkerrenarne, m. fl. . — Hedar och Ljungfält sak¬
nas, jemle några andra lokaler.« — 172 sp. och 21 vair. bafva
blifvil hilförde, hvaraf på de särskilde lokalerne: ^ -

1. Bergen (bg.) — 5 sp. I var. — De kala bergen och klip¬
por ne höra hil. '

2. Betesmarker (b.) — 7.3 sp. II varr. — innefalla ej alle¬

nast de egentliga betesfälten — Hagarne — , ulan äfven
de fleste vexlerne pä renar, åkerholmar, slenrös, vägkanter

>

o. s, V.

3. Ängarne (ä.) — 24, sp. 1 var.

4. Opna slällen (ö.sl.) — 26 sp. 5 var. — Bara, pä ell eller

annat sält gräsmattan beröfvade slällen. — Slä närmast föt-

' jande grupp och äro svåra all särskilja.

/

, Väta slällen (v.sl.) — ,38 sp. 8 varr. — Vallensamlingar,
fukliga slällen; äfven diken, och dyl. uttorkade slällen.

6. kärrängar (k.ä.) -7- 6 sp. 1 var. — Några egenll. sådana

finnas väl icke; men på de upgrundade slrändei ne af Mäla¬
ren förekommer en vegelalion något liknande, h vårföre
desse blifvit afskiljde.

IV, Öppnade Jord- Gruppen (J),

(IManlæ ruderales, sativæ, agresles, arvenses, n5. fl.)
Inlager kanske ej mer än af vegelal. arealen. — Ulgö-
res hufvudsakligen af de menskliga kulluren åtföljande vexter-
nc; (borde kanhända naturenligare kallas Kull-rexler och
gruppen, Kult-gruppen). Marken, der desse vexler bafva sill
tillhåll, är gernenligen fte/r, eller har varit öppnad, h varefter

IJ9

de irilagil sina plalser, och försvinna ålrr i rnån af jordens igen-
vallning — o. s. v. — Till denna grn['p aro 99 sp. 4 siibsp.
och 18 vårr. hänförde.

1. Grus (gr.) 19 sp. 1 vårr.

^ o

2. Akrarne (å.) ,33 sp. 2 subsp. 4 vårr.

3. Tomler och Gardar (I.) 45 sp. 1 subsp. 12 vårr. — Inne- ,
fallaj de omkring gårdar och i Irädgårdar, lappor och islä'
der dc. befindtliga . vexlerne.

4. Våla slallen (v.st.) 2 sp. 1 subsp. 1 var. — ulgöres af så-
dane vexler, som förnämligasl upsöka våla och fuktiga
slällcD vid gårdar o. fl. sl.

V. PVallen-Gruppen (fVj.

(Planlæ ripariæ, lacuslrrs, fluv. el rivul., slagnalcs o. s. v.)

Omkring af hela vegelal. arealen inlagrs af denna grupp.

\

— Flere hilhörande vexler särskiljas icke läll från de föregå¬
ende gruppernas våla »iällen* ,Af Slrandvexlerne kunna flere ,
lokaler lydligt åtskiljas, hvilka dock här blifvil förbigångne *).

— 67 sp. 1 subsp. och 18 varr. äro uplagne, hvaraf:

I. Slränderne (sl.) 45 sp. 14 varr. — Innefallar vegetat, från
och med de' pä del torra vexande Ainas och Lysmachia
vulg, m. fl. lill och med Scripiis lacaslris.

' 2. Pölarne och Slillaslående Vallen (p.) 13 sp. 1 var.

3. Aar och Bäckarna (r.) 3 sp. 3 varr. De som egenll. lill-
höra del rinnande vallnel.

\

4. Djupa valinet (dj.) 6 sp. 1 subsp. — Innef. de egentliga
sjövexlerne, utanför Scirpus lacuslris.

r

Anmärkningar..

Långt från föregifvandel, all varielelernes och formernes
antal inom blott denna lilla region är ullömdl< eller all ens
slörsla delen, af dem här nedan blifvil uplagen, har jag icke
velfft angifva flere af dc vexlgeografiska förhåflanderne, byggde

*) De stnia syårigheierne, att rått naturenligt begränsa flere sär-
sivilila lokaler, hafva heidre blifvit undvikne, geiion» att af.söiidra
större afdelningar, än alt genom dessas underdelande bibringa ore¬
da och donkelln t.

120

af de ofullsländiga nialerialer, som varit mig lili hands. Del
lorde redan vara nog af del anförda, för all iilvisa ändamålet
och sältel, hvarefter vexlgeografien (enl. min lanke) borde til¬
lämpas, för alt dess resullaler i dylika speciela fall sknlle kun¬
na ulvisa något helt.

I fråga om familjernes anordnande bar hufvudsakligen :

* Nymans Öjvcrsi^^i af Vexlfamiljerne en!. Prof Pries' sy¬
stem* blifvit följd.

Angående ariernes beslämmande och omfattning hafva alle¬
städes de inhemske och bekanlasle verken blifvit laggde till
grund^ hvarföre äfvenledés Aiiklorernes namn blifvit uteslutne,
såsom en onödig åleruprepning af bekanta ting. En del nya
och nyaste åsigler och benämningar hafva förbigåtts, till dess de
allmännare antagas och bekräftas.

Uti Varielelernas hänförande har jag hufvudsakligen följt
de ledningar Prof. Fries lemnal i Bot. Not. 1840 sid. 5.3 o. v
följ., samt uti sina arbeten. — Många fel vidhänga dock i del¬
ta hänseende denna min upsals, hvars lillrätldvisande jag villigt
och tacksamt skall erkänna.

l)e af mig tillagde varieteter hafva endast blifvit proviso¬
riskt benämnde och korta diagnoser vidfogade (hvarigenom de
lorde kunna urskiljas) till dess bättre och fullständigare beskrif-
ningar gjort dem öfverflödige.

in. Fytografiska Afdelningon.

Coly/edoneæ ; innefattar 2^8 Gen. 48T Species, 6 Subspec.
79 Aberrationer, 63 variationer och 7 el. fiere Jormer. '
Dicoiyiedonees (200 Gen. 377 Sp. 6 Subsp. 62ab. 59 var.).

I , '

4 Ser. CoroUifiorce.

I. Klassen: Seminifloræ (34 Gen. 57 Sp. 1 Subsp. 8 ab. 8 var.)
Fam. 1 Synantheræ (46 Sp. 7 ab. 8 var.)

1. Bulens cernua f. — F. v. sl. (= frequens; — Fällgruppen våla sl.).

2. - tripartita, f. F. v. st.

3. Chrysanlhernum segetum r. — J. t.

4. Leuca nlhcmum. ff. — F. b. (ä. dc.) (blad med smärre och
täta lander.)

— silvaticum, n. L. Ib. Bladen cljupl och giofl

I sSgade med färre länder; Hela vexlen oflasl större*

5. Matricaria inodora ff. — J. å.

6. Chamomilla f. — J. å.

7. Antkemis lincloria. r. — ' J. I.

8. ' arvensis. p. — J, 1. '' . ,

j 9. Cotula. — f. J. t.

10. Achilfea millefolium, a» ff. h. rosea. (~ A. Idljeb. Ed. 2.)

f. — F. b.

11. Tanacetum vulgare, pf. — F. h. (ä.)

12. Artemisia Absinthium, f. — J. gr.

1.1. vulgaris, f. — J. t. ' — (gr.)

14; campestris p. — F. ö. st. '

I 15. Gnaph^lium dioicum. — a. albiflora och 6.rubrifiora.ff. — E.b.
j 10. silvaticum, p. — , L. Ib. ,

j 17. uliginosum, f. — F. v. st.

18. Fi/ago montana, p. (mest ebkel upräll). — F. o. st.

19. Senecio vulgaris, ff. — J. gr, — (t.)

20. So/idago Virgaurea. f. — L. Ib.

j 21; Erigeron acris, p. — F. b. ' ’

22. Tussilago farfara. p. — F. ö. sl.v

23. Sofichus arvensis f. — J. å. (l.)

I 24. oleraceus, f. J. l. •

25. asper, f. — J. l. ,

* /

26. Crepis tectorum f. — J. gr. (a. lak cfcc.)

27. Intybus prænriorsa.' p. — L. b. <

28. Leoni odan Taraxacum. <7, vulg. (nincinatifol. *) ff. — F. o. st.

\ (J. t.cCc.)

I 29. Hieracium pilosella. f. — F. b. (L., Ib.)

' 30. auricula, f. — F. b. (L. Ib.)

]' 31. comosum — A, Fr. Nov. — p. — L. Ib.

32. diapbanum. — pratense. Fr. Nov. M. lil. — p. E. b.

— rupincola. — r.iF. bg. (sprickor uti bergs-
klippor!). Något glaucescent; Bladrosetten af 3 — 4 glest,

*) Flere' feinier af denna t^)rde förekomtnu ännu ej <»bsen erade.

122

(icke djupl) landade, lån^^liåiiga (särdeles på undra si¬
dan »skaflet' och nerven I), brunfläekadc hlad. Sljelken
(omkr. 8—10 lum) nedtill långhårig 2 — 3 klufven. St.
bladen 2 — 4 smalt lanceltlika, oskaflade, små. Holk
stor, med breda och långa glandelhåriga fjäll *). — Gall-
bergen nära Köping.

33. vulgatum. a% latifolium — ^ Fr. N. M. III. — p, L. Ib.

.34. boreale (^) latifolium Fr. N. M. II. umbrosum, r. L. b.

• •

Holmarne uti Hedströmmen, vid Osluna och Kallstena. _ _

' I

Holkskaft mjöligt bvitludna , jemle de glatta-, vanli¬
gen tilltryckta, ofta med spetsen frånslående holkfjellen
glaudel-lösa (stundom med några få svarta hår). Bladen stora
mest släta och mjuka, de,öiVe halft-omfattande. Sljelk
(1— aln) hög, icke styf, med oftast utbredd få- eller
mång-blommig vippa *^*).

? — (6) anguslifolium. — r. L. Ib. — nära Barkarö

by. — Holkskafl mjöligt hvilludma (särdeles yngre), med
några strödda svarta hår. Blad lanceltlika , stylVa, afläg-
set landade; sljelken fin, n. styf, med få, strödda ocii
mjuka hår ***).

35. umbellatum typicum (hög, 1 — 1.^ aln, med regulier um-
bell och täta mörkgröna landade blad) f. — F. ö. st.

*) Östgötska exemplar, tagne på alldeles lika vextställen, 'ofverens-
stämnicC nog'a med de hurstudes befindtlige. Närmar sig var. col¬
linum Fr. M. 111. men skiljd af vextställe och karakter. — ^r för¬
modligen H. murorum C. myophorum Lilj. Ed. 2.

Från JF7. boreale lalif. H. Norm. skiljes denna form, genom siii
fullkomliga brist af den långa hårigheten vid stjelkens bas. —
Från H. rigidum — lalif. H. N. åter, utom andra skillnader,
genom bristen af glandelhår på holkskaften.

♦♦♦) piåu H. vulgatum — angnslif. H. N., med hvilken den synes
vara analog och liknar till habitus och vextsätt, skilje.s denna ge-

. nom: Stjelkblad 8 — 12, de nedre mera helbräddade un de öfre;
holkfjull med endast få glandelhår. — Dock är jag ännu oviss
om denira ft)rm tillhör samma art med föreg., ja oviss om de nå¬
gondera tillhöra H. boreale Fr. ! — Till H. rigidum, som är högst
■ ulimän omkring Nora, har jag icke kunnat hänföra någondera.

— paniculaluni. (T. •— F. b. (ä.) — lägre,
aln, med vippa eller ofullständig iimbell, (ofta grenad
langl från sidorne); blad mer eller mindre helbräddade,
glesare; blommar tidigare än föreg. (Denna står vanl, i
full blbmning då den föreg. endast har knoppar).

36. Tragopogon pratensis, ~ p. — F. ä.

37. Scorzonera humilis. — p. — L. Ib.

»

38. Apargia autumnalis, — a, glabra, ff. — b. hirsuta (holken
luden) — f. F. b. (ä).

— subumbellata. — rr, J. t. — vid Baslu’n
nära Jemmertuna. Stjélk upprätt, n. alnshög, med
inångblornmig, n. flocklik vippa, slora och långa blad.

39. Hypochæris jnaculata. ' — f. L. Ib. — (1-5 blom.)

I 40. Lapsofttt communis. — fi‘. — 'J. t.

41. Cariina vulgaris. — - p. — F, b.

42. Arclinm Lappa. — a. ff. — />. majuscula Hn. f. — L l.

43. Carduits crispus. — f. — J. t.

I 41. Cirsinm lanceolatum. a. (rubrifl.) ff. b» albiflora i. — : F. b.

45. ■ palustre. — p. — F. kä. '

46. arvense. — ff. — J. å. (F. ö. st.)

47. Cenlffurea Cyanus, — «r. cæruleifl. ff. 6. violaceifl. r. — c. al-

bifi. r. — J. å. '

48. Jacea. — ff. — b. elata Hn. — f. — F. b. f

,^Fam. 2. Dipsaceæ. (2 Sp),

49. Scabiosa arvensis'. — f. F. h.

50. Succisa pratensis. — f. ~ L. Ib.

Fam. 3. Valeriaueæ (2 Bp.)

51. Viburnum Opulus. — p. — L. b.

52. Valeriana sambucifolia. — f. W. st. — (L. v.sl.y

' Fam. 4. Hubiaeeæ (5 sp. 1 subsp. 1 ab.) «

53. Aspernla odorata, — r. L. 1. Lundar omkr, Rarkarö hy.
j 54. G alium borea 1 e. — fl‘. — L. Ib. — (F. b.>

55. palustre. — f. — F. v. st.

56. uliginosum. — (aquaticum), pf. — F. v. st.

— ericetorum. — merändels enkel och upräll. f. F.b.

57. verum. — ff. F. b.

58» Apariiie * infeslum. — f. J. l.

' ^ , Fam. 5. Caprifoliacece, (2 SpO

59. Lonicera xylosleum. — p. L. lb. (1.)

60. Linnæa borea lis. f. B. s.

II Kl. Annnlifloræ. (19 Gen. 35 Sp* 1 subsp. 8 ab. 8 var.)

Fam. 6. Campunnlaceæ (5 Sp. 2 abb. 1 var.)

61. Campanula rolundifolia. — a: ff. — b. aIl}iflora. p. -rr- F. b,

— silvatica. — p. B. s. — Sljelk up-
sLigande eller kulliggandc, med bredare lancelllika blad,
‘ vanligen smärre blommor.

62. persicæfolia. f. L. lb.

6.3. patula (graminea) p. F. ä. omkulliggande , utbredd
med, fina sljelkar och blad.

— • erecta, r. F. o. st. — Malmön på 'slranderne. Up-
rätt, med ljock stjelk och bredare blad *).

64. latifolia. — r. L. 1. — Kråkholmen , nära Köping.

65. Trachelium. — p. L. lb. — Lindön; Barkarö.

_ I

Fam. 7. Convohnlaceæ. (2 Sp.)

66. Convolvuins arvensis. — p. J. å.

67. Cuscuta europæa. — p. J. t.

Fam. 8. Boragineæ, (10 Sp. 2 ab.)

68. Anchttsa olBcinalis. ff. J. i. (gr.)

— ^ macranlba. — r., J. gr. På rudera efter
Köpingsbus. — Bl. foder upsväldt, med tlikar som aro
trubbade och kortare än kronpipen. Blommor stora ^
flikarne på midlen bleka, hvilakliga. — Mera slyf, en¬
kel och uprätt.

69. arvensis. — p. J. å.

70. My osol is palustris. — scorpioidcs Hn. f. V. si.

— laxifiora Hn. — f. V. si.

71. lingulata. — f. V. st.

r-

72. arvensis. — ff. F. ö. si. (J. t. å.)

73. collina. — p. F. Ö. si.

s

' *) Utom (lenna region, t. ex. i Malma och Hed .««ocknar, har j.jg sett
denna form i största mängd på åkrar bland vårsäd o. s. v.

I'

14.

15.

16.
11.

18.

19.

I 80.

i 81.

I 82.

83.

81.

85.

86.

81.

88.

sh'icla. — p. F. Ö. si.

Lifhospermum arvense.''— pf. J. å. .

Cynoglossnm ofGcinale — p. J. gr.

Aspervgö procumbens. — r. J. gr. Vid Lador nära Kråkholmen.

Fani. 9. Labidlce. (16 Sp. 1 Subsp. 4. ab. 1 var.)

Slachys paluslris. En forma aquatica p. W. sl. — en forma
ogreslis *) f. J. ä.

Galeopns Telrahil (major) f. J. I. «f purpurea ^ 6 rosea. Stor,
mörkgrön, folhög ocli deröfver, blompipen korl, leder
upsväida.

^ — minor. — p.>L. (F. ö. sl.) ö. st. «.albi-

flora; h. purpuriflora. Mörkgrön, omkr. 4 fot; leder jemn-
Ijocka ; blompip kort **).

Telrahil * bifida : virens. Fr. M. II. — r. L. ö. sl. bg.
Lindön.

— pallens. Fr. M. II. — If. J. l. å ct*c. — «.

pallidiflora. b. roseiflora.

veisirolor. — (T. J. å. 1. cfec.

]jaminm amplexicaule. — f. J. t.

incisum. — p. J. 1. — (endast omkring staden, men ymnigt).

purpureum’. — «. tf;; b, albiflora p. — J. l.

✓

album. — f. J. l.

Ghchoma hederaceum — umbrosum. — f. L. , lb. (1.) —
Blommor blåbleka af 2 — 3 g:r fodrets längd ; blad gröna,
stora ; .sljelken olera utdragen upräll.'

Scutellaria galericulata. — f. W. sl.

Pruuella vulgaris. — — b» albiflora r. — F. b.

— nemoralis r. L. 1. — Ösluna. — Mera
utdragen, skärm ocb foder gröna.

Leomirns Cardiaca. — p. J. gr.

*) Mellan dessa båda kan ännu ej upgifvas annat än lokal-skdina*
' den då jag ej i detalj jemfört dem lefrande.

Förekommer hufvudsakligast på lokaler något aflngsnade från bO;
ningarne: jordfyllde springor uti gammalt träd, bara st. i lun¬
dar ; o. s. V.

126

89. Thynnis Acinos. — r. F, o. sl. — Tcgclbruksbacken.

90. serpyllum, a, f. — b, albiflora. r. — F. b.

91. Clinopodimn vulgare. — p. L. Ib.

92. Mentha arvensis. a, ff, — fblomskaft glalla); r- b, blom>

skafl håriga, p. — F. k. ä. (fec. ^

93. Lycopus europæus. — p. W. sl.

Ili. Kl. Tubijioræ^ (23 gen. 41 sp. 4 ab* 7 var.)

Fani. 10. Solanaceos (6 Sp. 2 ab.)

9i. Solanum nigruna. — r. J. l. — på Galorna uli Köping.

95. ' Dulcamara — (aqualicunii) blad glalla. f. W. sl.

— lerreslre: blad ludna — r. (B. ö. sl.) Skoflsla.

— riparium; blad ulan sidoflikar, sljelken up-
räll, låg, grenad. — r. W. sl. — Kungsör.

96. Hyoscyamus niger. — f. J. gr.

91. Datura slramonium. — rr. J. gr.. — på kyrkogården i
Köping **).

- Verbascum Thapsus, p. F. b.

99. nigrum. — r. F. b. — ulmed Köpings ån slraxl ofvan om -
sladen.

Fara. llé Personatæ, (21 Sp. 1. ab. 5 var.) ■

100. Scrophularia nodosa, f, L. Ib. * >

101. Linaria vulgaris. — f. J. å. • ,

102. Veronica longifolia^ — p. W. st* Grönö; Johannisdal. ‘

103. serpylliiblia. — ff. F. b. . -

104. arvensis. ~ f. J. å. '

105. verna. — p. F. o. sl. ^

106. agrestis. ~ f. J. i.

107. Chamædrys. — fi*. L. Ib.- cCc.

108. tifiicinalis. ^ — ff. F. b. — (L. Ib.)

V

I

*) F0i*ck(nnnier nästan lika alhn.
och sjö-stränder; dock tyckes
äiigarne.

på fuktiga åkrar, k-urrängar, ^ bäck-
dess ursprungliga hikal rara kärr-

**) Åren 1839—40 vexte den ej obetydligt derstädes; men under de
2:ne påföljande somrarne syntes den nästan försvunnen. — Detta
år funnus några få exemplar.'

12T

109. Beccabunga. — p. F. v. st.

J 10- sculellaUi. a. f. F. v. sL — h, hirsuta, p. (B. k.)

111. Limosella aquatica — p. W.' si.

‘ 112. Melampyrum cristatum, a, p. L. Ib. (I.) — b, alulaceum. p. L.l
Blommor och bl. skärm hvitgula.

11.3. pratense. — f. L. Ib, (B.)

IM. silvaticum. — pf. L. Ib.

115. Euphrasia officinalis. — pralensis Hn.f. F. ä.

• — montana a, major ff. — b. curta Fr.

' — p. F. b. — a, tält grenad, blad uddsågUde; brun-
aklig, gråludén, .3—5 liim hög. h. mest enkel, kort
1 — 2 1. hög.

116. ' gracilis. Fr. M. III. — p. B. o. sl.

117. Pihinanlhm major — slenoplerus Fr. M. 111. a, pallens *)

f. J. å. — (större, blek.) — Ä. obscurus: mörk, af bruna
prickar, vani, mindre, f. F. ä.

118. minor. — a. obscurus, fl*. h. pallens, f, blek , grönaktig
(båda vexa blandade). F. ä.

119. Bartsia Odonliles. — p. J.'' å.

120. Pedicularis palustris. — f. F. kä.

Fam. 12. Po/ygaleæ. (1 Sp. 2. var.>

121. Polygala vulgaris. «. cæruleiflora ff. — é. loseifl. p. ~ c.

albifi. p. — L. Ib. (F. b.) “

Fam. 13. Gentianeee» (3. Spec.)

122. Genliana oblusifolia Fr. Novit. — p, F. b. (minor) **)

omk. fol bög, 10— 20-h!ommig. Rolblad kort spadli-
ka ; blommor violetla,

123. campestris. — p. F. b. (L. Ib.) '

121. Menyanlhes trifoliala. — p. W. st. ,

*) Alta häromkring förekomniaude former af denna art hafva icke
tillruckligen hlifvit iakttagne, hvaiföre jag måst framställa endast
dessa båda efter torra exempl.

**) Från H. ilorm. N:r 14 fasc._Vl är denna noga skiljd genom rot-
bladen, som äro kort spadlika,och ej såsom^på den förre utdra¬
get tunglika ; major är nordligare, (n. 1 fot hög, 30 — ÖOblommig)
förekommer i Skinnsbergs socken.

128

Fam. 14. Vrimnlaceæ (5 Sp.)

125. Trienlqiis europæa. — f. B. s.

'126. Lysimachia lliyrsiflöra. f. W. sl.

127. vulgaris, f. F. ä. (W. sl.)

128. Primula veris. pf. L. lb.

129. Hotlonia paluslris. — f. W. p.

Fara. 15. Lenlibularieæ. (1. Sp.)

130. Ulricularia vulgaris. — r. W* p. — ulaufor o. lullen nära
Köping.

Fani. 16. 'Plumbagineæ, (1. Sp.) ,

131. Armeria vulgaris.— r. F. b. — Hvilön ocli Malmön uli Gallen.
Fam. 17. Planta^iueæ, (3 Sp. 1 ab.)

132. Plaitlago major. ff. J. l.

133 media. -- f. F. b.

134. lanceolala. — f. F, b.

— allissiina Liljeb. — p. L. Ib.

2. Ser. Thalamijioræ*

IV. Kl. Discifioræ, (17 Gen. 17. Sp.' 1. var.)

Fam. t* Corneæ,

t. Cornus sanguinea *). Planleras vid Joliannisdals Brunn.
Fam. 18. Acerineæ. (1. Sp.)

135. Acer Plalanoides. r. L. 1. — uli Lundarne vid Barkaro och

Kungsör. « ,

Fam. 19. Araiiaceæ* (1. Sp.)

136. Adoxa moscbalellina. p. L. 1. — Planleringsbagcn , Kråk-
bolmen, IJndon, écc.

Fam. 20. Umbelliferæ, (14. Sp. 1 var.)

137. Chærophylium silveslre. IT. L. Ib. (J. 1.)

138. Laserpilium lalifolium. r. (egenli. L. Ib.) L. v. si. Hed¬
strömmens siränder.

139. Heracleum sibiricum Fr. — - p. L. 'b. (ä).

*) Alia de vexter, som tydligen synas varit eller Uro planterade och
.sedermera antingen qvarstå på deras af inenskliga oiinårdnaden
öfvergifne platser, eller förvildat sig, anser jag bUst på detta sätt
angifva, för den vigt de ega i historiskt hänseende. '

140. Pas' f in fj c ff sativa (glabrata). f. J.'l.

141. Peucedanum palustre. — p. B. k. (F. ä.)

• «

1^2, Angelica silvestris, pf. L. v. st. — Osluna, Kallslcna Æc.

143. Athamanlha Libanotis: campestris, f. F. h. (Stjelk smalare,

blomflocken ej så tät som hufvudformens, o. s. v. *)

144. Æ/////^«'Cynapium. — ff. J. t. - '

145. Oenanthe Phellandrium. — p. W. p.

146. Cicnla virosa. — p. W.st, — Galtens strander bland hvassen.

147. ^inm latifolium. — f. W. st. , -

148. Pimpine/la saxifraga. — a, ff. h. dissecta, f. — F. b.

149. Corum car vi. — f. F. b. '

150. Ægopodium Podagraria. p. J. t. — Östuna; Köping dc.

Fam. 21. Lorantheæ, (1 Sp.)

151. Viscum album. — p. L. Ib.

V. Kl. Basifloræ, (23 Gen. 53 Sp. 1 Subsp. 6 ab. 12 var.)
Fam. 22. Berberideæ, (1. Sp.)

152. Berberis vulgaris . — pf. F. b. — ymnig omkr. Kungsor.
Farn. 23. Cruciferæ, (28 Sp. 1. Subsp. 1 ab. 5 var.)

153. Bunias orientalia. — r, J. I. — Köping.

154. Brassica campestris. — pf. J. å.

155. Sinapis alba. r. J. t. — Kiingsör; Sylla n. Köping.

156. arvcnsis. — ff. J. å. — (Skidan kort , lipblåst, glatt).

* orientalis? **) — a hispida — b, glabra. — pf. J. å. (l.)

✓

Skidor mera tilltryckta, 3—4 gånger stiftets längd,

V smala (icke uphlåstel) a\ slyfhåriga , b, glatta.

157. Ery simum cheiranllioides. — f. J. å. "

158. hieracifoliurn. p. L. b.

159. Alliaria. r. L. I. — Kråkholmen.

*) Hufimitformen har jag endast sett på löfskogsbackar uti Öster¬
götland. Stjelk tjock, djupt rännlad ; flocken tät såsom hos Daucua
Carota culta.

**) Medelfornier förekoiwnra ej sällan ; dessa torde måhända vara
hybriditeter (?) Ytterligheterna bÖra derföre^ läggas mesta
vigt på.

Not. 1844 N:o 8-9. 2

130

160. Sisymbrium officinalc. — f. J. gr.

161. Sophia. — f. J. gr.' (l.) > >

162. Arabis Thaliana. — pf. F. Ö. st. (2ne former ej tillrack” I

ligt observerade: a. enkel, späd och fin, van!, brun-
aktig; b. flerstjelkig, grenad och gröfr^). 1

163. hirsuta. — r. F. b. — n. Tegelbruket — (anmärkt af j

Apotek. ^Silléu.)- ^ ' j

'164. Cardamine ainara Hn. ed. 3. r. W. st. Jemmertuna-bäcken.

165. pratensis. — f. F. v. sl.

166. ' impatiens. — r. L. 1, ' .

16T. Turritis glabra. — f. F. b.

168. Barbaræa stricta. — p. J. v. sl. >

169. vulgaris — a, f. J. 1. Blad 1 — 3-parflikadc , uddflik '|

tandad. — b, pinnalilida Hn? Blad 3, — i-llik. Uddhiken , |
äggrund, nästan buglbräddad. Skidor bågböjdl utslå>
ende smala.

170. Nasturtium palustre. — f. F. v. st. ,

171. silvestre. — f. W. sl.

/

172. armoracia, pf. J. v. st. (t.)

173. Camelina silvestris (macrocarpa) Fr. M. 111. f. J. å.

174. foetida, a. integrifolia. b. pinnalifida Fr. M. II!, pf. J.t.

I

(Linåkrar).

175. sativa: microcarpa Fr. M. IIl. r. J. å. Plojop nära Bar-
karö. Blad och stjclk håriga, grundt bugtaadade.

176. Draba verna, ff. F. ö. st. / '

17T. Snbuloria aquatica — f. W. st.

178. x Ijepidium campestre — f. J. å. (gr.)

179. rudera le — f. J. gr.^

180. Capsella Bursa Pastoris. </. inlegrifol. — b, pinnaliSda — ''I

’ ff. (F. o.st.) J. gr. (1. å.) dc. '

181. Thlaspi arvense — ff. J. å. (t.)

Fam. 24. Papaveraceæ, (3 sp. I ab. 1 var.)

182. Fumaria ofiicinalis — f. J. å.

183. Corydalis fabacea — laxa. a, major p. L. 1. Kråkholmen.

bland buskar. — a. 8 — 10 lum bog ; ljusgrön, glauce-
scenl, med stora breda rundade blad; siak sljelk ocb

\

/

131

blomhufvud 6—8 blommig!. — å. minor: 4— 6 lum hög,
2 — 5 blommig ; i öfrigt som foreg. — r. Djurgården. *)
— obesa. , pr. L. Ib. Planleringshagen^ Lindön öppnare
sl, — 5—7 tum; mörkgrön, upräU, något slyf,, slarkl
-glaucesGont med jemnbredl-Ianceltlikt flikade blad:
blommorno näslan större, klasen 8 — 10 blomniig.

184. Chelidonium majus. — f. J. gr. (1.)

Fam. 25. NymphæacecB (2 Sp.)

185. Nf/phar luteum. — f. W. dj. r.

186. Nymphæa alba. — f. AV. dj.

Fain. 26. Ranunculaceæ (19 Sp. 4 ab. 6 var.)

187. /Ic/rF« spieala. — p. L. 1.

188. Thalicirum flavum. — pf. «. vulgaris — F. ä — 5. jria-

jor (3 — 4 fol) L. I.

189. simplex — r. F. ä.

190. Delphinium Consolida — pf. J. å.

191. RuisaliUa vulgaris. — p. F. b.

192. Hepatica Iriloba. DC. — p. L. 1.

193. Anemone nemorosa. — a. — f. — rosea **) (hlorar. från

början röda), p. L. lb. (B. ö.st.) o. s. v.

194. Ficaria ranunciiloides. — p. L. 1.

195. Ranunculns Linguä. — p. AV. sl. — Kärrslränderne vid

Hvilön och Malmön. • '

196. flammula — vulgaris u. anguslifolia fl. F. v.sl. — b.
latifolia f. B. v.st. cC:c. Blommor större; Stjelk mer el.
mindre upstigande; blad sågtandade, hos a. omk. t.
b. n. 1 tum breda.

♦) h torde kanhända vara individuel; vextplatsen är något olika, då '
den förekommer uti en omgifning af barrträd.

**) Ater här måste ytterligheterne läggas till grund; en form är alh
deles hvitblommig; en endast utanpå rödaktig (denna blifver ofta
af ålder tielt rÖd!); en på båda sidor mer eller mindre rosen¬
röd. Lokalerne synas lika, dock den sista bäst i lundar. Alla
3:ne ^exa uti olika grupper, hvilket antyder rotens individ, olik¬
het; om fröen frambringa lika form har jag ej försökt, hvilket
dock ej är att förmoda,.

132

^ — inlegrifolia. p. F. v.sl, — Blommor slörre; blad
helbräddade. Vcxt lik foreg. — (F. k.ä.)

-r- inlermedia (Hn?). <7. glabra f. b. pubescens —
p. W. si. Blommor smärre; bladen mesl helbrädda¬
de; sljelken kulligande (då bågllkb krypande I), up-
sligande, eller upräll; a. glall b. läll gråluden.

— replans b. major — f. V. si. — Blommor sma ;
sljelk krypande, i bladvecken rolslående; blad linie-
small-lancetllika

197. auricomus. — a, (vulg.) f. b, dentatus p. F. ä.. — b,
bladflikar bredare, ojemnt sågade el. 2 — 3 flikade i
ändarne; (tyckes närma sig f?. auric fallax.').

198. acris — ff. F. ä. (b.)

199. polyanlhcrnos — p. L. Ib.

200. bulbosus. — p. F. b.

201. repens. — f. F. b.

202. sceleratus. — f. W. p* x

203. Batrachium aquatile — helerophyllum Fr. M. IU. — pf,

W. sU (r.) '

— panlholrix Fr. M. III. — p» W. p.

201. Myosurus minimus^ — a. minor, f. — 6. major _ p. J,

a.:(F. ö.“sl,)

205. Callha palustris. — f. W. st. (egenll. F. v. st.)

\

VI KI. Columnifioræ. (22 Gen. 43 Sp. 1 Subsp. 12 ab. 5 var.)

\ t

Farn. 27. Hypericineæ. (2 Sp.)

206. Hypericum quadrangulum. — f. F. b.

207. perforatum. — p. F. bg.

*) a med alldeles trådsmala blad, har jag ännu ej här omkring ob¬
serverat.

♦*) En forma umhrosa forekommer på våta ställen i lundarae om¬
kring Kungsor, der den dock* mest är utan blommor. — Ej till¬
räckligt observerad.

f

133

✓

Fam* * 28* Draseraceæ, (I Sp.)

,208« Drosera rolundifolia« — f. B. k« (afven F. v. si, — Gall-
bérgen *). , ^ :

Fam. 29, Violarieæ. (8 Sp, 3 ab,)

209, Viola palustris, f. W, st, — (ogen 11, L, v, sU ?)

210, epipsila, — r, L, v, si, — Johannisdals Brunn,

211, hirla — rhizodes Fr. M. 111 p, 118 _ — p. L. Ib,

^ umbricola Fr, M, 111, p, 118 — p, L, b.

212, mirabilis, — r, L, b. — Barkarö; Kungsör,

213, ' silvalica Fr, M, lll, — f. L, Ib,

— macranlha Fr. M, 111, — p. L. 1, , ^ .

214, arenaria, — r, F, b. — Tegelbruksbacken.

215, canina, — f, F, b,. (äfven L, lb, — ej Ci 11 rackligt ob¬
serverad,)

216, .Iricolor^ — p, L, bg, (äfven F. bg,),

— arvensis. — ff. J. ä.

Fam., 30, Tiliacéæ, (2 Sp,)

211. Tilia parvifolia. — Fr, M, 111, — f, L, Ib.

218, vulgaris, — Fr, M, Ill, — p. L. Ib. — (äfven plante¬
rad I) **) — Planleringshagen; Djurgården, efee.

Fam. 31, Malvaceæ, (1 Sp.)

219, Malva borealis. Wallm, — f. J, t. (gr.), ' .

Fam, 32, Geraniaceæ. (4 Sp, 1 ab, 1 var.)

220, Erodinm cicutarium — viscosum, p. J, gr, Kallstena.

Klibbluden, uprätt el. upsligande, ijocksljelkig ***)^

— arvale, pf, J, t, — Stor, utbredd och
nedliggande, icke klibbig, tjocksljelkig.

/ I

*J Ofta qvarstå långliga tider efter skogars undanhnggnlng en mängd
vexter på fälten; — hvilket ipnurniala förhållande noga måste
observeras.

/

Kanske från början planterad, sedermera och nn för tiden fort¬
plantande sig. ,

*♦♦) Från ö. Götl. har jag exemplar, som jag ansett såsom hufvud-

^ '

form — ”mer eller mindre uprätt, föga eller icke klibbig, med
fina, vanligen brunaktiga stjelkar”, o, s. v. '

221* Geranium silvalicurø, — a. grandiflorum — f. L, Ib. —

b. parviflorum. — p' L. 1.

222. pusillum. — p. J. t. (gr.J

223. Robertiauuæ. — p. L. bg. (äfven B. sleuros).

$

Fam. 33. Oxalideæ* (1 Sp.)

224. Oaraiis acelosella. — f. B. s. (L. 1.).

Fam. 34. Lineæ, (1 Sp.)

225. Linum calbarticum. — f. F. b. — (L. Ib. drc.)

usitatissimum (någon gång händelsevis på oppna
jordställen).

Fam. Caryophy lie ce, (23 Sp. 1 Subsp. 8 ab. 4 var.)

226. A^roslemma Githago. — f. J. å.

221. Lychnis fios cuculi. — f. F. ä. (k. ä.) — (En laxa

med slak, lutande sljelk och stora blommor; cn f.
slricla, rak, smärre !)lom:r. — Ej ännu lillräckligen
observerade.)

228. Viscaria purpurea Fr. Bot. Not. 1842. — f. F. b.

229. 3J€landrium vespertinum Fr. B. N. 1842. — r. J. gr.

2.30. diurnum Fr. l. c. — p. L. b.

231. Silene inflata. — p. J. l.

232. nutans. — pf. F. b. -

t. Sapunaria officinalis. — Nedom kyrkan på grus, förmod-
' ligen utkommen från Kyrkogården.

233. iyiantKus deltoides. — a. asper (vulg.) f. — glaber, p. —

c. glaiicescens rr. F. (b.) ä. *). a. sträf, b. glatt,
grön. c. glaucescent, icke slråf.

234. Alalachium aquaticum — riparium. — r. W. st. — Gal¬

tens stränder. Kulliggande el. upstigande, mycket gre¬
nad, brunaklig, blad mindre och tjockare (äu hufvud-
arten H. Norm. VI. 27).

21^5. 'Stellaria nemorum. — p. L. b. — Kråkholmen ; Kallste¬
na; Baj’karo.

*) Fanns 1840 vid Soldat-torpen n. Norsa by; sedermera ej åter¬
funnen. — Bör ej föibtandas med D. ^eltoida ^ glaucus Hn.
som tyckes vara vida mera skiljd.

135

'236, media* — ff* J* t* (L. ö. sl.) o* s. v. (formerna ej ännu
iakltagne).

237* uliginosa. — p. F. v. st. — (W. st.).

— silvatica, p. B. v. st. — Blad breda, lancellli-
' ka, tunna, grönare än hufvudformens, stjelken slak,

upsli gande, c&c.

238. ' palustris. — a. glauca /. — '5. viridis p. F. kä. (och V. sl.)

239. graminea. — (vulg.) ff. L. lb. Lång, nedliggande el.

\

upsligande med långa, vanl. brunaktiga bloniskaft;. sto¬
ra blommor, köllröda knappar, drc.

— ericetorum. f. F. b. .Upratt, med blomvippa i
loppen, något slyf, låg; oftast groøa blomskaft.

— fragilis. ,p. F. b. Styf,^ upratt el. kullfallen,
med korta, tjocka gröna blomskaft; blommor icke stör¬
re än fodret, med bleka knappar och' tjocka märken.
Stjelken bräcklig *).

240. Cerastium vulgatum. — f. F. b. (ö. sl.) **)

241. viscosum. Fr. — p. F. ö. st.

242. semidecandrum. — p. J. gr. '

213. Arenaria serpyllifolia — obscura, f. F. ö. sl. (b‘n brun-

«

aklig, blad små).

— viridis (grön bredbladig) p. J. l. (vanl.

gräsvexle sl.). ' ^

211. trinervia. — f. B. s.

s

' 215. Ijppigonum rubrum — (canescens vulg.) fl‘. F. ö. sl.

— gramineum (grön» uldrågen) p. J. 1.

246. medium Fr. M. III. — r. J. f. — i rännslenarne uti
Köping.

247. Äy?frg7//« arvensis. — a, f.' J. å. — maxima (= S.

max. IVeihe) f. J. l.

* sativa. (/9 Hn.) f. J. å.

*) Förekommer ymnigt nog; synes nästan vara föranledd af nagot
■ sjukligt tillstånd hos sjeffva vetten. — Lokalerne inverka icke,
' såsom det tyckes.

Ceraslia förekomma under flere former; ännu har jag ej varit i
lilifälle att iiogare granska de här befindtlige.

V.-

'136

248« Sagina nodosa Fr. M. IU. — p* F. v. st.

249* procumbens. — ff. F.-o. st.

— erecta. — p. J. l. (gräsvea;fa sL omkr. Kö¬
ping). Uprält, fin, med långa blom- och friikl-skafl.

3 Ser. Calycijloræ,

VII Kl. 'Fancijioræ^ (8 Gen. 16 Sp* 3 ab. 1 var.)

Fam. 36. Onagrariæ. Sp. 2 ab. 1 var.)

250. Epilobium anguslifolium. — f. F. b. (L. Ib.)

251. rnonlanum. — p. L* Ib. .(bredbladig, folliog och derof-
' ver, grön).

— campestre, p. F. ö. st. — Bredbladig; stjelk

✓

bch blad mer el. mindre bruna el. purpurascenta;
4 — 6 lum hög.

^ 252. palustre, a. viride p. F. v. sl. (Grenig, hög, grön.) —
h. purpuratum f. F. k. ä. — (Grenig, 6 — 10 t., brunröd.)
— simplex, p. L. v. sl. Kallslena. (Nästan enkel 8'— 10
l. hög).

t. Oenothera biennis. — Staholm; ulflydd ur trädgården.
Fam. 3T. Lylhrarieæ, (2 Sp.)

253. Lylhrtim salicaria. — f. W. st.

254. Peplis portula. — p. *F. v. st. (W. -st.) — Norsa ; Kö.-

pingsån; Strö.

Fäm. 38. Rhamneæ. (2 Sp.)

255. Rhamnus frangulä. p. L. 1. (B. s.) (obetydliga buskar).

/

256. calharlica. p. L. Ib. (äfven denna låg och förlryckly

Fam. 39. Ribesice. Fr. (4 Spec.)

257. Ribes uva crispa. — p. F. b. (L. lb.‘)

t. * Grossularia — flerestädes utkommen från gårdarue,
sällan fruktbärande.

258. nigrum. — r. L. v. st. — Malmön; Kallslena; nä'«

• •

ra Kromsla. — (Annu ej funnen med frukt).

259. rubrum. — p. L. Ib. — Kallslena: Stäholm och fl. sl.

260. alpiuum. — f. L. b.

Fam. 40 Crussulaceæ, (3 Spec. 1 ab.)

261. Sednm Telephium. p. L. bg. — (J. l. Tak. cfec.)

262. sexangulare. p. F. bg. — Gallbergeu.

)

i

263.

acre. — f. F. bg.

— virescens. — f. J. l. (F. ö. sl.) Tak. d% Uldra en,
upsligande; blad gröna.

N

Fam. 41. Hippuridcæ. (I Sp.) ,

264. Hippuris vulgaris. — W. sl.

Fam. 42. Halorageæ* (I Sp.)

265. Myriophyllum allerniflorum, f. W. dj. (r.)

VIII Kl. Torifloræ. (21 Gen. 48 Sp. 8 ab. 10 var.)

Fam. 43. Papilionaceæ». (18 Sp. 3 ab. 5 var.)

266^ Trifolium pralense — r?, f. — b* albiflora r. L,

l ' lb. (F. b.) '

261. medium. — f. L. lb.

268. arvense. — p. F. b.

269. hybriduni. — pf. F. b.

210. repens. — ^f. F. b.

211. agrarium, — p. F. b. '

212. Ldlus corniculalus — (volg.) — a* niinor ff. Ik major p.

F. b. Blornfoderflikar längre än fodret.

— ericelorum. p. F. b. — Gärdesbackar vid
Ullvi. — Sljélk nedliggande, tällbladig. Bladen små,
ijocka och Irubbiga. Blomfodrels Under korlare än fo-
drel, trubbiga eller uldragne i en någol smalare spels.

213. 3le(licago lupulina. — f. F. ö. sl.

214. Orohus niger. — p. L. 4. — Barkarö; Kungsör dc.

215. luberosus — anguslifol. (vulg.) a. f. — h. albiflorus
r. — L. Ib.

— latifolia, p. L. 1. Stor, biedbladig.

216. vernus, p. L. b. Jdndön; Kråkholmen; Barkarö.

211. Lathyrus pralensis, — ^/. glabra tus f. 6. pubescens f. L. Ib*

218. V icia cracca. — «. sericea p. F. b. — b scandens f. L. b. *)

— segetalis. — ^ f. J. å. — (fi och 1)

219. villosa. — p. J. å.

*) a. tillhör torra och magra (leriga?) fält; b. busksnår, d:c. , är
högre, klängande och mera gleshårig, — Ahu'ten till diagnostiken
ej ti III äckligen observerad.

us

280* sppium, ~ f. L» lb.

281. saliva. — f. J. 3. — («. uiiiflora) *}♦

282. Ervum letraspermum. — a. vulg. p. — b» lenue Ho. f.

J. 3. (F. usl.)

283. hirsulum. — p. J. å.

t* Pisum salivum — (någon gång händelsevis ulkomraen lill
F. Ö. sl. blir då enbloinmig, låg, och med nära krols-
runda, små blad).

_ ^ \

Fam. 44. Drupaceæ* (1 Sp.)

281. Prunus Padus. — f. L. b. (omkring gårdar dk;c.)

t* Cerasus. — Tvenne träd i en hage nära Köping
(qvarslående förmodligen efter någol öfvergifvct Torp,
eller dyl.)

Fam. 45. Bomaceæ. (3 Sp.)

285. Colonensl er vulgaris, p, L> Ib.

286. Sorbus aucuparia. — p. L. Ib. (F. b.)

281. Pyrus Malus. — r. L. Ib. (t. oli d. s k. Kungslrädgården,
numera äng, nära Kungsör, qvarslående). — Eljest en¬
dast såsom smärre buskar eller förlrvckta icke frukt-
' bärande träd, spridt förekommande; nära Köping;
vid Barkarö.

Fam. 46. Rosaceæ, (23 Sp. 5 ab. 5 ,var.)

288. Rosa canina. — nitida Fr. M. III. — p. L. 1. (B. s.)

— opaca. Fr. M. 111. </. If. F. b. — (L. Ib.) —
Ä. senticosa. Sv. Bol. 415. — p. F. b. Bladskaft och
qvislar fina glalla, vanligen rödbruna ; blad utdragna,
smala, sågade, med lång spels, vanligen mer eller
mindre dubbelvikne och opaka.

'289. domelorum. Fr. M. lll. — f. L. Ib. (F. b.)

290. collina. Fr. M. 111. — eglandulosa. — p. L. Ib.'
— Kungsör; Barkarö, o. Jl. sl. Blad finludna eller
glalla; bladskaft ludna; fruktskaft och blomfoder mer
eller mindre glandelhåriga **).

- - - / s

\

*) Den 2-bloinniiga, bredbladigare formen, som torde vara den mest
typiska, har jag ej funnit häromkring.

**) Ilufvudformen — Herh. Norm, VI, 42 — finnes icke. —

Denna

139

291« mollissima* Fr* Nov. — rr, glandulosa« r. L. 1.

Kråkholmen. — Mörk af läla och ymniga glandelhår;
. mörkblommig. — b» subeglandulosa. f. L. Ib. —
Få glandelhår, ljusare blommor. — r. albiflora (pube¬
scens!) p. B. ö. sl. '

— ovalis. — ‘ r. L. Ib. — nära Norsa by. —
Frukler aflånga, stora, utmärkt saftiga och lidig'are.

^ - Endast några få låga buskar förekomma. ' ,

292. cinnamomeä. — p. L. Ib. — nära Wallby, vid Hed¬
strömmen; Barkarö.

•*

— subincrmis. r. L. 1. , — Kråkholmen. — Hög,
med långa och stora blad, nära tagglösa. qvislar.

293. Rnbus Idæus. — ff. F. b. (L. 1. drc.) -

291. cæsins. — p. L. b. ^ Kråkholmen; Barkarö.

295. ' saxatilis. ~ f. L. Ib.

— elongala. — p. L. 1. Kråkholmen. — Till alla
delar större, och mera utdragen, än den vanl. Blom¬
skaften 3 — 6 gånger blomfodrels längd.

296. Chamæmorus. — r. B. k* — i Skoftsla skogen.

297. Fragaria vesca. — cr. (vulg.) f. — : b, conica, p. (frukter

käggellika) L* Ib. (F. b.)

298. collina. , — f. F. b.

- 0

299. PoienHUa anserina. — f. F. v. sl.

300. replans. — f. F. ö..sl.

301. N orvegica* — pf. F. ö. st.

302. argentea. — f. F. b. *) '

303. aljjeslris- — p. L. Ib. '

301. Tormcnlilla. — ff. F. b. (L. Ib.) ^

305. Comaruw palustre, f. F, v. sl..

306. Geum rivale, — f. F. ä, '

öfverensstämmer (så vidt af torra exemplarens jpioföruiidc^ kai'. hps)
noga med b. undantagande endast glandelhårigheten p<å bladskaft,
stipler oeh blomfuderflikar. — På samma buske förekomma frukt¬
skaft med och utan glandelhår,

Flera former förekomma, men hafva ej blifvit tillräckligen iukttagne.

Alns-

14(»

4

— nemorale* p* L. b. — Kiakholmen* —
hög, med slora breda^ blad, och mera grenad»

307» urbanum. — p<r L» ö. st» (J» l.)

308»' Spiræa filipendula» — f» F»,b»

.309» Ulmaria» — f» F. ä»

* t» salicifolia» — Planterad, men qvarstaendé på några nu
mera igqnlagde ställen» Kromsta; Strö; Jobannisdal».
310» AlchemiUa vulgaris» «» sericea» f. — Ä» montana (glatt)
p» L» Ib» (F» b») '

Fam» 47. Paronychieæ. (3 Sp»)

311» Het n tar ia glabra. — f» ö» st»

312» Scleranfhus annuus» — f» J» å» (F. ö. st»)

313» ' perennis» — p» F» bg. (ö. st»)

IX Kl» Centrifloræ. (16 Gen» 39 Sp» 1 Subsp» 5 ab» 5 var.)

Fam. 48» Vaccinieæ. (1 Sp.)

314» Vaccin ium Myrtillus» — * pf» L» Ib» (B. s.)

, 315» uliginosum» — p. B» k» — (äfven F» v» st.)

316» Oxycoccos Vitis idæa Fr. Bot. 'Not. 1840. — f» B» s»
317» palustris»- — pf» B. k. (äfven F» k» ä» — Se
nolen vid Drosera.)

, -• Fam» 49» Fricinece. (11 Sp»)

318» Aret ost aphylos Uva ursi» — pf» B» ^» (F. b»)

319» Callnnu vulgaris, — ff. F. b»

320» Lednm palustre» — r» B» k»

321» Pyrola rolundifolia. — p» L» v» st» Strö» Sillen.

322» cblorantha» — r» B. s. — Skoflsla skogen.

323» . media» — r» B» s» Skoflsla skogen»

(324» hiinor» — B» s» Skoflsla skogen upgifven af Dybeck,
Runa Ä» 2 sid. 14. *) , ,

325» secunda» — p» B» s.

(.326» Chimaphila uniflora» — B. s» — Skoflsla skogen» — Dy¬
beck, anf. ställe.')

327. umbellata» — r» B. s. — Norsa' skogen.

I

♦) Denna, jemte Chim. unijlora. som finnas iipglfne uti Runay har
jag icke återfunnit, hvarföre de inom parentes anföras.

141

328. Monotropa Hypopilys. pf. B. s.

' Fam. 50. Empelreæ* (1 Sp.)

329. Emp,e1rum nigrum. — p. B. o. st. Gallbergen; Norsaskog.

Fam. 51. Euphorh{aceæ, (2 Sp.)

3.30* Euphorbia Peplus. — p. J. 1. — Köping.

331. helioscopia. — f. J. 1.

I

Fam. 52. Pofygoneæ. (13 sp. 1 subsp. 5 ab 3 var.)

3.32. Rumex domesticus Fr. M. III. — f. J. 1.

— riparius Fr. M. III. — p. W. st.

333. conspersus Fr. M. lII. ~ r. W. sl. — - Köpingsån n. åminne.
.3.34. crispus. — f. J. I.

335. acelosa. — f. L. Ib. (F. ä.)

.336. acelosella. — ^montana f. F. bg. (ö.sU sand (fec.). Brun¬
röd, finsljelkig. .

— viridis, pf. J. ö.st.' — Hela vexlen mörkgrön,
med tjocka stjelkar; bögre, ojnkr. 1 fof.

.337. Polygonum viviparum. — f. L. Ib. (b.)

338. . convolvulus. — pf. J. t.

339. dumetorum. — p. L. Ib.

310. aviculare domesticum. — f. F. ö.st. (J. l.) — Bredbla-

' /

dig ; mörkgrön.

— campestre a. prostratum f. — h. erectum
f. F. öst. Smalbladig, rödbrun, a, kulliggande; utbredd ;
b. kort, uprätt.

341. Hydropiper. - ff. F. v..sl.

312. Persicaria — agreste Fr. M. 111. — a. latifolium, f. J.

' t. (uprätt). — b. angustifolium : utbredd, kulliggande

eller uprätt. — pf. W. st.

313. Lapathilblium — pallidum «. ramosum (latifol.) Fr.

M. III. — f. J. l.

. — riparium (angustif.) a. macrocarpon.
f. W. st. *) — b, microcarpon p. W. st.

Mörkgrön, något smalbladigare ; kulliggande eller ' up¬
rätt." Slidor kort bårbräddade; bjomskärm glandel-

*) Då ej alla <le former af dessa märkvärdiga arter som iouin trakten
förekomma, kunna införas under den af Prof. Fries uti M, 111.

142 . ■ . ;

i

bärnnde; bladen, afbrulet spetsade.' Frön hos = P. j
Lap. pall.) hos b hälften mindre* J

^ laxum Fr. M.III. — Simplex, incanum. — p. J. v. \
st. — (Sand.) » , " ^

^ ' t

344. amphibium. p. W. r. (dj.) ;■

— terrestre. — f. F. v. st. |

Fam. 53. Porlulacaceæ (l sp.)

345. Monlia fontanä — minor. r. F. kä. nära rudera efter Köpingshus.

Fam. 54. Elatinece, (l sp.) ^

346. Elaiine hydropiper. — f. W. st.

Fam. 55. Chenopodieæ* sp.) ;

347. Airiplex angiislifolium Hn. 3. — f. J. l.

348. Cheiiopodiitm Bonus Henricus. — pf. J. gr.

349. rubrum. — p. J. t.

350. urbicum. — f. J. gr.

351. album. — a, — f. J. i. (enkel, med täta, tilltryckta
Ijlomgytlringar).

h, viride. — ft*. J. t. — (grenad, med utdragna gles¬
blommiga, frånböjda och bladiga grenar).

I ' - ' ' ;

352. polyspermum. — obtusifolium fl. viride. — f. J. t. \

b. purpurascens. — p. J. t. (F. ö. st.) Stjelk och ä
blad finare, purpurfärgade -eller blodröda.

(Fortsattes).

IL Hvarjehanda^

1. Magister A reschoug har, enligt uli Ofversigl af j
Jiongl Vele/iskaps AhadeMicns Förhandlingar för 1844 sid.

124 följ. meddelad notis, vid Göteborg på en Jd observerat-
den märkvärdiga förut icke i Sverge anmärkta algen Achlya
prolifera (Vaucheria aquatica Leptomitus clavatus

gifue fördelning, har jag måst framställa denna afart. — Den sy¬
nes vara analog med varr. af P. ♦ nodosum, hvilken ej finnes här-
städes. — Alla formerne, såväl af denna, som föreg. art, förekom- <
ma med rÖda och hvita (eller blekgröna) blommor, som dock till j
utbredningen ej hunnit iakttagas. En forma prostrata och en
erecta synas äfven tillhöra de fleste, och bero af omgiffdngen och 1
markens beskaffenhet. ' . j

143

Densamma är isynnerhet märkvärdig der före all den vexer så¬
väl på döda, som isynnerhet på lefvande vallendjur, särdeles
fiskar, hvilkas sjuklighcl och slutliga, död den, förorsakar» På
anförda stället äro iiplagne de af Mag. Areschoug gjorda
observationer.

2. Den botaniska sektionen vid italienska läkarnes och
nalurforskarnes 4:e möle i Padua 1842 beslöt föranstalta ut-

[

gifvandet af en botanisk jurnal i Italien. Denna har nu från
och med 1844, under lilel "'Giornale botanico Itaiiano'', bör¬
jat ulgifvas i Florens; Prof. Ph. Pariatore är redaktör.

/

Uti jurnalen, sbm egentligen författas på Italienska (utom dia-

I

gnoser efee.), mottagas äfven till införande afhandlingar på latin.
Den utgifves häftevis, hvarje häfte utgörande 5 ark med plancher
då sådana äro af behofvel'; årgången kostar 22 Florentiner Lire.
— Till Maj hade 2 häften utkommit.

o

3. Ållönde bandet af Decandolles Prodromus syste¬
matis naturalis regni vegetabilis^ utgifvel af Alph. l)(‘can-

I ' dolle, är för par månader sedan utkommet, ehuru det ännu
ej hunnit anlända hit Wll Lund. Nionde bandet är under tryck-
ning. Som flera utmärkta botanister förenat sig om fulländan-

1

del af delta arbete, .så all de till behandling öfverlagit hvar sina
familjer, kommer det all utgöra en samling af monografier och
således äfven vinna ett ännu högre värde.

4. En ny *Xeilschrifl filr wisseuschaflliche Solanik*
har börjat ulgifvas af M. J. Sch le iden och G. Näg eli; den
utkommer på förlag af Orell, Fiissli Cp. i Ziirich. Då Ref.,

I . som han hoppas, snart erhåller det hittills ulgifna häftet, skall

I

han närmare redogöra för dess syftning och innehåll.

5. Dr Schauer, känd genom flera värdefulla botaniska
afhandlingar och som förut varit Prival-docent i Breslau, har
blifvil anställd som extraordinarie Professor i Botanik vid Uni-

, versilelet i Grcifswald och . Lärare i Nalurvelenskaperne vid
Landlbruksakademien i'Eldena. '

6. Den svenske Naturforskaren J. F. Wa h 1 berg, som under
några år varit stadd på en naturhistorisk resa i södra Afrika
och derifrån hemsändt flera stora öch goda samlingar, särdeles

lU

inom Zoologiens område, lärer efter all sannolikhet blifvil mör¬
dad af infödingarne* Notiser i tyska tidningar antyda detta
och man har mycket länge varit utan alla underrättelser från
eller om honom» Som han var en ovanligt ifrig och oullrötte-
lig forskare, vore detta en mycket stor och beklaglig förlust
för naturvelenskaperne.

T* Den med så mycket skäl högtberömde Botanisten Prof.
Kochs femlio-åriga Doklorsjubileum firades i Erlangen d. 4
Juli^ både Universitetet och de Studerande ådagalade dervid
sin upmärksamhet och kärlek för den utmärkte mannen.

8. Den berömde Naturforskaren Eiienne Geoffroy de
Sl. Hilaire, född d. 15 April 1712, afled i Paris d. 19 Juni in¬
nevarande år.

9., Efter en kall vår med 'mycken blåst, Iiar sommaren
detta år varit ovanligt regnig särdeles i östra delarne af riket,
der både hö och säd blifvit till betydlig grad förderfvade; i de
mellersta och sydliga provinserna har regnat myckel ehuru icke
till sådan mängd; i de vestra (Halland och Bohuslän) har varit
vida mindre nederbörd. Hösten och eflaihösten hafva bibehål¬
lit samma regniga karakter, ehuru då och då varit några vackra
och varma dagar. — Äfven Norge har, åtminstone sunnan- och
östan-fjälls, isynnerhet på sednare delen af sommaren och hösten
varit hemsökt af enahanda nederbörd, så alt elfvarna svällt och
åstadkommit mycken skada. — Från Tyskland har man ock
haft underrättelser om förfärliga öfversvämningar, särdeles i
östra delarne. — På några ställen i Rhendalen föll snö i *Juli
eller Augusti. — Delta år Jiar således i meteorologiskt hänseen- .
de varit ganska märkligt, men för Botanisterne högst ofördelak¬
tigt, emedan knappt någon längre exkursioiv kunnat företagas
under sommaren och hösten ulan att man varit ulSall för all
blifva genomblött och få sina samlingar förderfvade.

Rättelser: Nto 7 sid. 98 rad. 17 nedifrån står : Fries : läs: Trier.
— Sid. 99 rad. 13 opifrån står: modificerad : läs: ntodificeras. — Sid.
100 rad 15 nedifrån står: Adj. läs: Doc. — Sid. 110 rad. 8 nedifrån
slår: Cariologicæ : läs: Caricologica. '

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet 1814.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

N:o 10.

October*

1844.

I. Original-Afhandling'ar..

1. fVesträ Mälarstrandens Cotyledoner iakltaghe och an¬
tecknade 1839 — r42 af H. von Post.

• «

(Forts. fr. N:r 8 — 9).

4. Ser. Incompletas, .

X. Kl. Bracteifloræ, (3 Gen. 4 Spec.).

Fam. 56. Ulmaceæ, (1 Sp.);

I

353. Ulmiis montana - Fr. Mant. III. — pf. L. 1. (Ib). Planter ings-

hagen;^ Barkarö, <fec.

Fam. 57. Urticeæ, (3 Sp.).

354. Urlica -urens. — ff. J. t.

/

.355. dioica. — If. L. 1. (J. t. <fec.).

.356. Humnlus Lupulus. — p. L. b. — Kråkbolmen; Djur-
gårdstorpet nara Tegelbruket, dc. (nära gårdarne plante¬
rad flerastädcs).

XL KL Juliforæ, (10 Gen. 22 Sp. 4 ab. 1 var.).

' Fam. oSi. Fraxineae, (1 Sp.).

357. Fraxinus excelsior, p. L. lb. (I.) — Barkarö och Kungsör.

Fam. 59. Ciipuliferæ, (2 Sp.).

.358. Quercus Robur. — f. L. lb. (ä. dc.).

.359. Corylus Avellana. — pf. L. lb.

Fam. 60. Betnlineee, (4 Sp.)

360. Betula alba. — pf. L. Ib.

.361. , glutinosa. — p. L. Ib.

362. Almis glutinosa. f. W. st.

363. incana. — p. W. st. — Endast på Hedströmmens stränder.

*)

♦) Förekomma ganska sparsamt inom trakten, och äldre träd en¬
dast vid Kungsör och Stähulm. Bådas former ej ännu tillräckli-
ffen observerade. '

146

^ Faou 61, Salicineæ, (1 Sp,).

364, Populus Iremula, — f, L, Ib, '

t. balsamifera, — några Iriid vid Kronisla, från början
planterade, men skjutit sedan en mängd rotskott,

365, Salia; pentandra, ~ p, f, L. Ib,

366, fragilis, — f, W, st, samt odlad vid vagarne,

' viridis Fr, — ursprungligen planterad vid Johannisdal,

alba — likaledes,

purpurea — fordom planterad; qvarslående vid Krom¬
sla, Strö, Johannisdal,

viminalis — ursprungligen planterad vid Kromsta, Strö
o, fl. st, , .

/

Capræa, — pf, L, Ib,

cinerea — f,, — a* latifolia, F, v, st, (L, v, st,)
— h. anguslifolia, W, st.
aurita, — ff, F, v, st, (W, si, d*c,),
nigricans. — campestris Fr, Bot, Not, 1840, r, L.
Ib.-Kungsör^ vid Johannisdal förmodligen planterad,

— prunifolia Fr, Bot, Not, 1840, — r. L. 1. —
Lindön,

repens, — (vulg,) f. F. b. (ä.) a» eriocarpa. — h»
lejocarpa. Blad under dagghvila,

— parvifolia (?) Fr, Bot, Not, 1840. — f,, F,
b, (L, Ib,) — a. & b.*)

Fam, 62, Abietineæ, (2 Sp,)

312, Pinus silvestris. — ff. B. s.

373, abies. — ff. B. s.

'Fain. 63. Cupressineæ^ (I Sp,).

374, Juniperus communis, — ff. F, b. — (B, s.)

' Fam, 64, Equiselaceæ, (5 Sp,)

375, Equisetum arvense, — f. F, b. (ä; J, å, dc.),

376, unibrosum, — p, L. lb, — Kramsta; Ösluna,

377, silvaticum, pf. L. 1, (lb.)

t*

t,

t.

t,

367,

368,

369,

370,

371,

) Nagra flere former — 'kanske afven arter — förekomma af iletta
slagte, hviika dock icke med säkerhet kuiuiat bestämmas.

147

V

paliisirc. • p, B. v* * sl, (k?) Skogspölar i Norsa

skogen o. fi, sU ,

limosum» •— f* W» sU — ^ SlÖriT, med få små grenar^
på sjöslrändcrne»

rivulare. — f» AV» sl» — mindre, med' flere
eller färre n» längre smågrenar; , på å- och bäck-
slränderne»

XII» lil» Nudlflorcp, (2 Gen, 4 Sp» 1 Subsp» 4 ab» 1 var»)»

Fam» 65» Callilrichmeæ. (3 Sp. 3 ab» 1 var»)»

380» Cafläriche vcrna» — «» inlermedia (Hn»)» f» AV» p» —
h. major '(Hn») p» AV» p»

— * fluilans» Hn» — pf, AV» r»/

— repens. Hn.- — p. F» v» sl» — (B» v» sl» Æc»)»

— minima» Hn» — p. AV» st» — (Stift aflfallande;
frukt i loppen hinnakligt förlängd dc.) *)»

381» haniulala» — r» B» v» sl» — Stift qvarsillande, diver¬
gerande ; .frukler jeinnl och smalt .vingkanlade; stjelk
krypande med rollråtlar i grenvecken; de öfre bladen
spadlika, de nedsänkte jemnbredt lancelllika eller
jernn breda»

382» autumnalis. — r» AV» r. — Kallslena»

Fam» 66» Characew. (l Sp. l Subsp» l ab.)

383. Chara flexilis» — p. AV» p» — Kallslena» — Uprätt,
lälgrenad, mörk»

fluilans» — f. AV» r» — utdragen; kransgrenar få,
långt åtskiljda»

* nidilica. — r» AA^» dj» — Gullens stränder, vid
. Malmön»

II» Monocotyledoneæ. (^8 Gen» 110 Sp» 17 ab» 4 var»)»

XIII» Kl» FructiHoræ, (5 Gen» 6 Sp» 1 ab»)

Fam» 67» Orchideæ* (3 Sp. 1 ab.)

381» Orchis maculata» — vulg» (latifolia) p. L» Ib» (och bland ,
buskar cfec»)»

— campestris (angustifolia)» — p. F» b.

- X

378.

379»

*) Ea eller annan af deasa afarter torde vara egna species»

118

385* P/al ani Itera bifolia* — pf. F, b, (L. Ib.)

386. chloranlha. p. L. Ib. — Planleringsbagen; Barkarodc.
ymnigt.

Fam. 68. Irideæ. (1 Sp.)

.387. Pseiidacorus. — p. W. st. \ —

♦

Fam* 69. Hydroc/iarideæ* (2 Sp.) ' !

388. Hydrocharis morsus ranæ. — p. W. p. (afven F. kä.) ;

389. Straf toles aloides. — r. W. ,dj. — - Uli viken vid Kö-

/

\

piugsåns utlopp.

XIV. Kl. LUia^oræ. (11 Gen. 20 Sp. 2 ab.)

Fam. 70. Liliaceæ, (7 Sp.) ’

390. Allium oleraceum, p. L. lb.

391. Gagea Iulea. — pl. L. J. (J. l.)

392. ’ minima. — p. L. 1. (J. l.) .

393. Convallaria majalis. — f. L. Ib.

.394. multiflora. — r. L. 1. — Krakholmen; Barkarö.

395. polygonatum. — r. L. Ib. — med foreg.

396. Majatil hemum blfoliuin. — p. B. v. st. (L. v. st.).

Fam. 71.' Melanthacece. (1 Sp.) j

Paris quadrifolia.^ — p. L. I. |

Fam. 72. Alismaceee. (2 Sp.)

398. Sagittaria sagillæfolia. — f. W. st. ^ j

.399. Alisma plantago. — f. F. v. st.

' Fam. 73. Pulomeæ* (1 Sp.)

400. Butomus umbellalus. — f. W. st. |

Fam. 74. Jtmcaginece, (1 SpO ' l

401. Triglochin palustre. — ji.. F. v. st.

Fam. 75. Juucacece. (8 Sp. 2 ab.)

402. Juncus conglomeratus. — f. F. v. st. j

effusus. — p. F. V. st. ' j

filiformis. — f. F. v. st. I

\

articulatus Fr. — ff. forma major d minor. — F. v. st.

— virens; 3 — 6 t. hög; blad fina, borsllika; i

kalkbladen grönaktiga. — P. F. v. st. — gräsvexta st.
bulbosus. — p. F. V. st.

403.

404.

405.

406.

i

I

149

/ '

_ \

40T. ' bufonius. — ff* F. v. st. — Forina vulg« och parvu-

la (Hn*)

— virens* p* F* (eller L*) v* si. Gräsvexta
slallen* — Från roten mångsljelkad, n* lufvad; vexten
helt groD, utdragen.

j 408. Luznla campestris. — f. F. h. ' .

I 409. pilosa, — f. B. s. Æc.

XV. Kl. Spodicifloræ. (9 Gen. 40 Sp. 6 ab. 3 var.)

Fam. TO. Typhaceæ, (3 Sp.)

410. Sparganium ramosum. — r. W. si.- — Hedströmmen n.

Kräk holmen. . / _

V

411. simplex. — p. W. p.

I 412. Typha angustifolia. — pf. W. st.

Fam. 17. Aroidéæ* (1 Sp.)

; I -> '

: 41.3. Acorns calamus. — r. W. p. — Grönö.

Fam. 18. Lemnaceæ. (3 Sp.)

414. Lemna trisulca* — p. W. p. (afv. F. kä. „Matmö-kärrel)

415. minor. — ff. W. p.

I 416. gibba. — r. W. p. — Kungsor.

{ Fam. Pol ame æ* (1 Sp. 1 ab. l var.)

411. Fatumogeton natans. — pf. W. st. — (dj.?)

418. gramineus. — p. W sl. ' ,

419. rufescens. — r. W. r. — Kopingsån.

420. lucens. — r. W. dj. — uti Gallen, vid Kopingsåns
utlopp.

421. perfolialus. a. vulg. f. — b, rolundalus. r. W. dj. —
Ä. Blad rundade, hälften' mindre än hos a, — (Fruk-
lerne lyckas vara mera frånstående med topparne). ,

, — ri villaris. — f. W. r. — Hufvudstjelkens

■ blad större, grenarnes något mindre, alla uldragne-af-
långa, flytande; grönare efee.

422. " pusillus. — vulgär. — p. W. p.

*) Rödbrun. Formerne kunna ej särskiljas af samma skäl som Paris
S—5—6-folia o. fl. d. På samma ställe synes det ena ' året huf-
vudarten, ett annat forma parvula; dessutom vexa de ofta blandade.

i

150

423. Zannkhellia — ? — *) it. W. p. — Ladngårdspölen

vid Kungsör. Sljelken krypande, i grenvecken med
långå rottrådar; blad smala, (något finare än foreg,
bland hvilken den vexer). Fröen med slift af onikr.
^ af deras längd, oskaflade i grenvecken; ryggasen
föga höjd, ringa knölig <n. jernn). — Märket n. tratt-
formigt, tandadt i kanten, och bläddrigl.

Fani. 80. Cyperaceæ. (26 Sp. 5 ab. 2 var.)

424. Eréophorum angustifolium. pf. F. k.ä.

425. vaginatum. — p. B. k.

426. Scirpus silvaticus. — f.'W., sl.

421. lacuslris. — ff. W. sl.

428. acicularis. f. W. sl. forma major och miøor.

429. palustris. — a, minor, f. b, major. — p. W. st. ä.
5—8 l. hog — afven på F. a. — W. st. dc. b. fot-
hög och deröfver. — Köpingsan, o. fl. sl.

430. Carex digitala — r. L. Ib. Kungsör.

431. montana. L. (campestris) **) — pf. F. b. Tegelbruks-

backen, o. fl. sl. ,

432. ericelorum. — f. F, b.

433. præcox. — f. F. b.

434. pilulifera. — - i\ B. o. sl. — n.,Skoflsla skans.

435. flava pygmæa Hn. — p. F. w. sl.

/ .

436. hirta. — p. F. b. (ä. dc.)'

431. panicea. — f. F. ä. '

*) Då, af brist på nogare undersökning, jag ick^ knnnat hänföra den-

•/

na till någon viss art, anfores blott iirvininnet t)ch efter de torra
exemplaren det vigtigaste. — Fanns i mängd 1841 ; de båda på¬
följande somrarne har vattnet varit- uttorkadt, oc!i vexten således

icke utbildad, hvarföre den icke vidare kunnat undersökas.

✓

Denna hnun, som vexer tillsammans med C. præcox och ericelo¬
rum på torra backar, öfverensstämmer på tlet nogaste med
4jinnés beskrifn. och vextstulle uti Fl. Suecica. — Lätt att för¬
blanda med C. præcox, om man ej iakttager de fåfröiga .alldeles

' - I

oskaftade och slidlösa honaxen, mörkare axfjäll (dock bruna), iudi
den brunröda bladklädnaden vid stråets bas. — 3—4 tum hög. —
N:u 72. f. VI. Ilerbar. \orni. tillhör /M/id-foraien.

\

151

138. ' pallescens. — f. L. lb. — forma major och minor.

439. ampullacea. — viridis f, — glauca, p. F. v. s(.
(W. sl.)

4

440. ' vesicaria. — f. F. v. st. - - •

441. cæspilosa. — pf. F. v. sl.

442. acula. — IF. W. st. *).

— fluviatilis Hn. — pf. W. sl.

443. vulgaris Fr. M. 111. — f. F. v. st.

— aterrima (= concolor? M. III.) p. F. v. st:
(L. V. st.). Vexten mjukare, ljusgrön; axen kolsvarla.

441. , canescens, — pf. W. sl.

445. slellulata. ~ pf. B. k. cfec.

416. leporina. — pf. F. v. sl.

447. intermedia. — elongata f. — b, firma p. F.

' (v. st.) Æc.

— viridis. — p. L. v.' st. — Axen gröna.

448. vulpina. ■ — p. F. v. sl.

— viridis? — r. F. v. sl. Kungsör (osäker!)

449. muricata. — pf. F, b.

i

450. dioica. — p. F. v. st. (egenti, F. kä.).

XVI. Kl. G/umifloræ, (23 Gen. 44 Sp. 8 ab. 1 var. 7 form.).
Fara. 81. GraminetE* (44 Sp. 8. ab, 1 var. 7 former).

451. A/opecurus pratensis. — f. F. ä.

452. geniculatus. — p. F. v. sl.

153. fulvus Sm. (= A. gen. /?. Hn.) — p. F, v. sl. Kö-

pingsåns stränder. . _

454. Phleum pratense, f. F. ä.

455. phalaroides. — p. F. b.

456. Phalaris arundinacea. — f. W. sl* — (en forma pan.

variegata, en pan. viridi) **).

*) Hela slagtet aniiu ej tiiIrUckligen undersökt. — C. acutOj caspi-
tosa och culgaris med affina och former Uro niycket försummade,
hvarföre flere icke blifvit uptagne.

I *

**) De fleste af gräsen hafva en färgad och en gron forni, i anseen¬
de till vippan eller axet. — Dä än ilen förra, äik den sednare

/

152

45'!. Arundo Phragmiies. — iOT. W. sl. (afveu F. ä.)

458. Calamagroslis (Epigeios var?) — r. W. st. — Malm- och

Hvit-öns stränder. Kronan kortare’ än de omgifvande

håren; dessa och foderskalen n. lika långa; kron-

\

borstet fäst vid lopp inskärningen^ nående lika högt
med kronhåren. Vippan smal, ofla^ lång. Foderskalen
hälften mindre än C. Epigeios^ hvilken den till form,
blad, vexsätl och färg ganska mycket liknar. Strået
sträfl, omjkr. alnshögt.

459. strida. — pf. F. ä. ' , » \

460. arundinacea. — pf. L. Ib.

561. Halleriana. — p. F. ä. — n. Köpingshus; Kungsängarne
nära Tegelbruket, och vid Barkarö Æc.

462. lanceolala. — f. F. ä. — forma panic. viridi — bl. buskar

463. Aper a spica venti. — f. J. å. Æc.

N

464. Agros! is canina. — f. F. v. st.

465. vulgaris. — ff.- F. b.

466. slolonifera. — p. F. ä. Kungsängarne; n. Kråkholmen.
46T. Milium effusum. — p. L. 1.

468. Aira cæspilosa. — ff. F. ä. — en f. pan. viricji p. L.v. st.

469. flexuosa. — f. F. b.

4T0. Anthoxanlhum odoratum. — f. L. Ib. (F. ~ B. Æc.)

411. Avena pubescens. — f. L. Ib. (F. ä.) — f. pan. viridi —

p. L. 1.

412. pratensis. — f. F^ ä. (b.)

41.3. Poa trivialis. — p. — F. v. sl. åstränderne omkr. Köping.

— biflora. — p. J. t. Rännstenar i Köping.
Strået spensligt, blad mjuka, lifligt gröna; småaxen 2-
blommiga; en fot hög el. högre.

414. pratensis. — p. F. b. *)

415. serotina Herh, N. n. 83. f. VI. — f. F. v.st. (W. st.)

— tenuissima. — p. W. st. Slränderne af Köpings-

' tyckes vara typisk, böra de anmärkas. Måhända att de böra an¬
ses såsom afarter, då lokalerne äro de bestämmande.

Icke tillräckligt observerad. — En mjuk, grön form är vanligast.

ån, — Vippan vid ocli ulbrcdd^ , med hårfina i vin¬
den fladdrande smågrenar och 2 — 3-blommiga ax; fär-

» -

gen grön.

4T6. nemoralis — micranlha Hn. f. L. 1.

— major Hn. — p. L. Ib.

411. Poa compressa. — r. L. Jb. Carlberg, nära Köping.

478. annna. — fT. Forma pan. virsicolori J. F. ö. sl. och
forma pan. viridi. J. l,

— verna (biennis 1) — pf. F. ö.sl. *) (vanl. (ram-
pade sl.). Korl, tufvad; slråen 2 — 4 lum långa, blom-
roande vid utgåendet ur slidån, strax öm våren; blad
korta d'c.

479. media. — f. F. ä. dc.

480. Gfyceria fluitans. — f. F v. st. (W. sl) **).

— inflata. — pf. J. v. sl. Diken dc. pmkr.
Köping. Strået tjockt, upblåst; blad mjuka ljusare
gröna; Hachis u. trind dc.

481. Enodium cæruleum. — f. F. b. (ä.)

482. Melica nutans. — p. L. b.

483. Eesluca ovina^ — f. F. bl.

484. rubra. — p. F. b. — en forma viridis p. L. b.

485. pratensis — ff. F. öst. (W. st.) f. violacea, p. F, öst.

486. Bromus secalinus. — f. J. å.

— grossus Koc/i syn, — r. J. å. — n. Johan-
nisdal J813.

487. arvensis. — r. J. å.

I

488. mollis. — p. J. l. (egenti. F. ö.sl,).

489. Schedonorus lectorum Fr. Hol. Not. 184.3. — p, J. gr. Gak dc.

490. Dffclylis glorpcrala. — f. L. Ib. (J. l.)

49J. Lolium perenne (campestre) — f. F. b. (mörk, slyf, 1 —
l.j'fot hög).

*) Bör kanske uteslutas, om orsaken endast ligger uti det mekaniska
(trampningen !) såsom då tillhörande kunstprodukterne (alienatio¬
nes Fr,),

*•) En mera gracil form, som förekommer på sandiga och våta ang-
stränder, är ej tillräckligt observerad. '

151

— viriJe. -f. J. I. Grön, slal4, och røcd
mjuka, bredal c blad, hogre (2 — 3 fol) slrå.

492. Triticum caninum. — p. L. b.

493. repens. — a, arislalum. pf. F. o.sl. dc. — h, mu¬
ticum. f. J. l. do. Hell grön.

— glaucum (c?) — r. F. b. — Daggblå, slyf,
upralt, kronor med borst dc.

494. Nardus slricla. — pf. F. b.

^2. De Svetiska fjell-cirt erna af slagtet Epilohium. ^'Nils

JohanAndersson.

Då i sednare lider arlbegränsningen af olika författare så
blika bestämmes, och i följd deraf vissa slaglen på elt så för¬
virrande sätt framställas, måsle detta ganska menligt inverka på
hela vetenskapen; och all delta kan ega rum med så poly-
morfa slägten som t. ex. H ieracitim, Salix^ Rubns^ Draba,
liumex och Poa väcker ej så mycket förundran, men all äf-
ven andra blifva underkastade denna ovissa behandling är i san¬
ning mera besynnerligt. Släglel Epilobium är ett tjenligt be¬
vis härpå, och då vi nu ändteligen, särdeles om dess lappska
arter, kommit till den erfarenheten alt snart sagdl hvarje för-
fallare har sin egen mening derom, och dess lileralur sålunda
blifvil i hög grad mångskiftande, torde det vara lid all på ett
slälle samla de olika äsigter som fäderneslandets botaniske för¬
fattare uttalat, och dymedelst ytterligare vända upmärksamhe-
Icn på ett slägle, hvars noggrannare studium kommande fjoll-
bolanisler måtte handlägga.

- J, Epilobium origanifoUnm Lamarck diet. 2. 376. — (1786) :
Ep. caule e basi stolones fi abe l liform es foliis sparsis
tectos repentes emittente, adseeudente ereclove, lineis
, duobus elevatis puberulis^ sursum subancipile, dlorifero

apice cernuo', foliis acuminatis, remoiiuscule

repando-denticulalis, nitidis glaberrimis, imis oblusis^
petalis venosis; stigmate clavato.

Syn. Linn, Lapp, N:o 147; ”Epilob. foliis ovalis denla^lis*
(cui admngilur: *glabrum majus, purpureo norc” Dill). —
Ep. alpinum /?. fontanum iVbg, Lopp, N:o 181 ro. -
Ep. alp. majus tVbg, Suee, A;o 422. — Ep. origani-
folium Eries Mant, II, p, 19, III, p, 186, But, Nof.
1844 p. 12 — 13. — Ep. alp. f alsinifolium Hn, Skand,
El, Ed, 4 p, 123. — Ep. origanifolium Lindblom Phy-
siogr, Siillsk, Tidskr, 1838 H, 4. p, 346. — Sven&k
Bot, /. 707 f 2. — flerb. Norm, V, //.,41 (majus
Æ minus).

155

Ha b. ad rivulos aipiiios fonksque sylvalicos subalpinos regionis
præserlim belnlinæ sal frequens.

Heskr. Rot krypande, ulsändancle långa horizoulell gåen¬
de, livilakliga lågor. Sfje/k fasi, enkel, från någol ned-*
liggande bas nprält med frainål lulande slulligen upräll lopp,

1 — 2 quarler hög, purpurfärgad, nedlill rund, uplill kanlig, ge¬
nom de nedlöpande bladkanlcrna 2-sidigl hårig; vid hasen ul-
sandande ofvan jord krypande med slrödda blad glesl besalia
upböjda refvor. R/ad lunna, glalla och oljeglänsande ; de
nédre molsalla, ellipliska, på kori bladskafl viuglikl nedlöpan¬
de, omärkligt bugllandade, de mei/ers/e molsalla äggrunda med
iildragcn någol Irubbig spels, föga skaflade, mer bugllan lade ; r/e
ofre skifl_esvisa, oskaflade, från bredl äggrund bas märkbart af-
spelsad(^, hvassl landade, sällan märkligi hårbräddade. Blomskaft

2 — 6 i de (2) öfre bladvecken, korla, 1 ulande, runda med ho-
rizonlell ulslående (glandellika) hår glesl beströdda. Foderfli-
karrie aflångt jemnbreda, spelsade, omärkligt håriga, oflasl röd-
akliga, lilllryckla. Kronblad purpurfärgade (af mig aldrig sed¬
da hvila), ådriga, aflångt viggformiga, djupl iirnupne, dubbelt
längre än fodrel, Märke hell,- klubLlikt. Fruktämne (yngre)
läll beläckl af klubblika utslående hår. Frokapsel (mogen)
uprält, många gånger längre än skaftet, glall, Ynörkslrimmig,
glänsande. -Frän omvändt koniska, 2-fåradt skrynklige, läll
punkterade, mörkl glänsande. — Växten blir under pressen
oljakligl gulglänsande.

2. Epilobium alvinum (C. Spec. plant. 495.): Ep. caule e
radice repente, slolones folHs rosulatis terminatos itxml-
lenle, ereclo, tereli, bifariam pubescente^ florifero apice
recurvat o ; foliis oblongis v. oblougo-lanccolalis, obtusis^
denliculalls, opacis; petalis unicolorihus ; stigmalibus in
clavam coalitis.

Syn. Linn. f^app. iS:o 150.* ”Ep. foliis ovalo-oblougis, iule-
gerrimis” (forma pusilla). — Ep. alpirsum Ij. Suec. A.v/*
331 (forma eadem). - — E. a 1 pinum cc, IV b^. i^app. A.'o
181 Æ Suer. A:o 422 (eliam pusilla). — E. alpiumiv
Fr. Mant. i/, p. 29, Ilf.ASe, Bot. Nol. l. r. — E.,
a 1 pinum y. n ulans II 114 /♦ c. — E. a 1 pinum Lindbl. /. <‘-
— Ep. alpiniim Sv. Bot. t. 707 /. 1. — Herb. Noruu
VI IL N:o 44 (majus Æ minus). - - z

Hab. locis prioris ejusque in socielale frequens.

Bcskrifn. Bot krypande (utsändande under jorden kry¬
pande skolt med i loppen roselllikt samlade blad), stundom
lågig. Stfe/k' enkel, mer örtarlad än föregående, vid basen ned-
liggande och oftasl S-formigl krokig, aldrig så rak och upräll
som hos foregående; i loppen oflast tillbakaböjd, ehuru ock

156

I

sUmdoii) (fraiiiål) lulamJe, sällan nående mer än 1 quarlers höjd,
mindre piirpurfärgad ; trind eller kanlig och 2-sidigl hårig som
foreg. Bladeu tjockare, opaka; de nedre motsatta, genom del
mäslan vingade bladskaftet något spadlika, helbräddade; de mel-
iersta molsalla, aflångt ellipliska, Irubhiga, omärkligt biigllan-
dade ; de ofre skiftevisa, aflånga, oskaflade, åt båda ändar spetsa¬
de, bngttandade. Blornskafi 2—8 i de ofre bladvecken, korla,
lillbakaböjda, runda, med knappi utslående hår (stundom ludd)
tätt beströdda. Foderfiikarne afiånga, trubbigare än föreg.
oftast glatta, mindre färgade. Kronblad allra oftast hvila.
Miirkel kliibblikl. Fruklämne mer lilllrvckt hårigt. Frö¬
kapsel upböjd, många gånger längre än skaftet, glatt. Frön
lancettlika, rner tydligt plattade och prickiga, samt på ena si¬
dan kölade, och ej så spetsade och mörka som föregåendes.

.3. Epilobium lineare Miihlenb., Fr. Mani. III. p. 185: Ep.
caule e radice repenle stolones foliis rosulafis termi¬
natos e terra emittente, erecto, inferne subangulalo superne
tereti, nndique puherulo^ florifero apice nutante; foliis
sessilibus, sparsis,, linearibus^ (irnis ellipticis, oppositis),
oblusis, integerrimis v. remole-dcnlieulalis, glaberrimis;
petalis unicoloribus, (sæpissime) lacteis, minimis y stigmate
clavato,* emarginato; capsulis pube tenuissima conspersis
"glabrescentibus, demum rubescentibus erectisque !

Syn. Lysimachion sfliquosa anguslifolia minor: Rudbeck cat,
26. — Ep. foliis linearibus: Linn. Lapp. N:o 149 (quod
autem hi FI. Suee. cum Kp. palustri N:o 330 conjunxit).
— Ep. nuläns Smjtt. Supplem. p. 17 exchis. syn. FI.
Dan. (quæ, sec. Fries in Bot. Not. 1844 p. 14, forma quae¬
dam est Ep. origantfolii, mihi autem E. alpino propius
accedere videtur). — Ep. nutans Fr. Mant. II. p. 22.
— Ep. nutans Lindbl.J. c. — Ep. 'nutans Zetterstedt
in " W ikström : Bot. Arsberatt . 1838* p. 584. syn. alla¬
tis etiam exclusis. — Herb. ISorm, Ji.

Obs. Del af de fleste författare begagnade namnet Ff. nutans
tillägges bättre, såsom redan Prof. Fries I. c. yrkal, en
hel afdelning af delta slägte, emedan det blott åstadkom¬
mer oreda då man äflas all dermed utmärka en viss art.
Sådana kollektiva benämningar äro: Fjp. palustre lap-
ponieum Wbg. Lapp. p. 95, Fjp. palustre /9. albescens
Wbg. Suee. p. 244 (möjligen också Ff. pal. /9. Wbg.
Ups. p. 126), och Ep. palustre y. fiutans Hn. Skand. I.
c. innefattande både Ep. lineare och en smalbladig, Ijus-
blommig, men mycket afvikande form af Ep. palustre.^
hvilken förekommer neråt landet, och ymnigt nog bakom
Linnés Hammarby nära Upsala.

Variat, ut ^præcedenles, mapis efe minus.

157

Habilal locis sylvalicis lurfosis ina<Ji(lisquc ad radices alp.

Walli Lapponiæ Lulensis, Jemliæ IVequens; Dovre, Lom

Gudbrandsdaliæ.

Beskr. Vaxer liifvig. Roi n. krypande, med långa, fina,
bvila rollrådar. S/je/k (utsändande skoll med ofvan jord iip-
bojd och rosellformigl bladig spels) från finger- lill quarler-hög,
enkel, vid basen n. rolslående, siiarl rak, blommande i spelsen
framål lulande, stundom båglikt upböjd, afblommad uprall; de
nedersta sljelkmellanledcrna kanliga, glalla och ljusare^ de
mellersla (purpurfargade) och ofversle (grönaktiga) Irinda, of-
veralli glesL beströdda med ell lilllryckt lunnl ludd, ehuru
med 2 föga märkbari hårigare linier. B/adeu Irubbiga, opalia",
glalla, helbräddade eller afiagset och fint bugllandade (med knap¬
past mer än .3 små länder i brädden); de nedre mer läll sam¬
lade, mölsatla, spadlika, oflasl rodnande, med vinglikl halfl sljelk-
omfallande och nedlöpande bladskaft; de mellersta mplsalla,
fullkomligl jemnbreda med Ivärl rundad spets; de ofre slun-
dom skiflevisa och obetydligt bräddlandade. Blomskaft ned¬
böjda,, korla, Irinda, lält och smått hvitludna. Blommorne små;
foderflikarne aflånga, trubbiga, i brädden pnrpurfärgade, glatta.
A ronblad af mig alllid sedda hvila, vigglika, iirnupne, Irubbi¬
ga, ulan ådror, dubbelt så långa som fodret. 3i(}rke( klubblikl,
lydligl urnupet. Bruktämne myckel glest beströdi af tilltryckta
hvila hår. tröknpseln med äfven under loupe knappt inärldi-
ga hår, glänsande, oftasl rodnande, slutligen nprält. Brön om-
vändl koniska, längre 'Och smalare än föregående, kantigt 2-få-
rade, omärkligt prickiga.

Betraktar man^ nu alla dessa inhemska synonymer, så skall
man finna alt en del förena och en del ålskilja dessa arier.
Till dé sednare hörde Linné, hvilken, då han i Luleå Lapp-
marK.s fjelldalar först såg och beskref fjellväxlerne, äfven om
dessa Bfilobiu hyste alldeles samma åsigler som nutidens nyaste '
författare, ehuru han sedernun a, skiljd från fjellnaturen, orikligt
mindes och derföre oriktigt sammanförde i 2:a uplagan af 'Flo¬
ra Suecica Ep. origanifolium med Ep. montanum (I. c. N:o
.329), och Ejp. lineare med palustre. — Wahlenberg stäl¬
ler Bjp. origatiifoliurn under Bf. alpinnm och A/>. lineare
under palustre., ehuru han i Fl. Lapp. (1. c.) yttrar 'nec dubi¬
lo quin Ep. paiuslri affinius sil” (E. origanifolium). — Dr
Har I man har under Ep. <7 //?^/^///« förblandat 1) en pygmeisk
form af Ep. alpinnm., som kallas a) hinnæanum^ 2) Eji. orir
ganifolinm, den han orält benämner aVsin i forium., och 3) den
verkliga Ep. alpinnm., här y. nutans ; S2i{Xii under Bf. palustre
npförl Ep. lineare (kollektiv) såsom en nulanl varietel. —
Lindblom, Epilobiernes utmärkte bearbelare, yllrar all Mel
behöfs knappast mera än en dag i Juli månad göra en exkursion
på Dovre, för all Iräffia former, om hvilka man sladnar i full-

158

Komlig ovisshet lill hvilken af dessa 4 arler (paluslre iubcrak-
nad) (ic böra hänföras; och de arier hvilka bero på något nier
eller mindre pubescens, eller någol bredare eller smalare blad
aro i sanning ej af naycket värd<‘.’* Af dessa förvillande inler-
mediär-former anföras under Ep, origaitifolium en ramosum
och en itilermedinm, hvilken sodnare slår så fullkomligt iniel-
lan alla 3 fjellarlerna alt den *blolt genora summan af kän-
neleckcn* hänföres under E, origauifoliumy samt af Ep, pa-
iustre äniur en miermedium som ånyo bildar en föreningslänk
mellan dem alla, och föranleder den åsigten "alt ifall man före¬
nar någon, nödgas .man ock förena alia' 4 ifrågavarande arler*.

lletraktar man deremol de nvss fråmslalide karaklererna,
så visa de sig, åtminstone efler min ofvcrlygelse, fullt tillräck¬
liga alt grundlägga sjelfsländiga arler, särdeles med fäsladt af-
seende på deras olika vegelalionssäll, till en del framslälldl
genom de olikartade rolskollen. Och kring Quickjock, på de
genom Linnés forskningar klassiska släHena, förekom näppe¬
ligen någon form om hvars plals jag blef villrådig, ehuru jag
gerna rnedgifver att bättre skiljda och karakteristiska arter kun¬
na finnas. Jag vill dock ingalunda häi slädes kämpa för «leras
arlrälls antagande af andra; må hvar och en öfvcrlyga sig sjelf;
jag tror alt de äro egna species.

Ville man genomgå ullandets botaniska lileralur och
deri upsöka allas åsigler om ifrågavarande arier, blefve del i
sanning ell vidlöfligl arbele nog. Så myckel kan dock anmär¬
kas alt de flesta, ja snart sagdt alla, antaga E, origanifolium
och E. alpinum skiljda, såsom K och, DeCand., Hook. tCrc.
ehuru Wimmer förenar E, alpinum med palusirel Men an¬
gående E, lineare^ så förenar Ho ok er den med alpinum
(”Like Wahlenberg and Horneman J am unable lo separate the
/9. fiulans from E, alpinum as a dislinet species; especially
J posess amongsl several norlhern specimens Ihe most evident
transitions, hl. boreal. Amer, /.'206.^^, då dcrerøot DeCan-
do 11c (Prodromus v. 3 p. 42) och R e i c h e n b a c h (Ic. 1. 180)
skilja den under namn af Ej, Hornemanni. M«m slödja de sig
härulinnau på Horne manus fig. i Fl. Danica 1. I.IST så synes
mig delta origligt, ithy all nämnde figur i rnånga afseenden me¬
ra närmar sig E, alpinum än någon annan.

Tillägg af Utgifvaren.

Med anledning af föregående upsals torde del tillåtas mig
till densamma bifoga några få anmärkningar, hufvudsakligen
afseende det förhållande, hvari här beskrifna arter slå till de af

I

159

mig i FysiograCska Sällskapets Tidskrift framställda former,
dervid stödjande mig vid de af Författaren mig benäget medde¬
lade exemplar. — Under Ep. origanifolium har jag samman¬
fört hithörande fonner med Ep. al pinum majns Fr.; sålunda hör
Ep. origani/olium y. intermedium 1. c. rätteligen till Ep.
alpin, majus. Ep. orig. ^ ramosum hörer åter till den verk¬
liga- ii/;. origantj'. ocli utgör deraf en ej allenast ganska stor,
ulan äfven ovanligt grenig form. — Ep. alpinum i Fys, Sällsk.
Tidskr. afser den mindre formen af den sannskyldiga Ep. alpi¬
num. — Ejp. milans 1. c. är alldeles densamma som
hvilket sednare namn i alla hänseender är alt föredraga och
som förträffligt utmärker bladformen, som hos denna är mera '
linear, än hos någon bland de öfriga. — Ep. palustre ^ inter¬
medium 1. c. tillhör Ejp. palustre^ såsom kapselns hårighel och
de (mer eller mindre) tillbakavikna bladkanterna ådagalägga. —
Hvad vidare angår sjelfva arterna, så medgifver jag gerna alt
de kunna förtjena upslälias som skiljda, ehuru jag anser deras
historia ännu icke böra betraktas soni afslutad. Den mest utmärkta
är måhända Ep. lineare genom sill mera cæspilosa vexlsält, sina
jemnbreda trubbiga blad och små blommor, hvilka regelrätt
äro hvila, ehuru jag på Dovre såg former med blekröda kron¬
blad, som svårligen till någon annan art kunde hänföras. Ep.
origanifolium utmärker sig genom stora, mörka, purpurfärgade
ådriga blommor, ål den äggrunda formen mera lendei ande blad,
hvilka jemle sljelken äro mera glänsande, då deremol Ep. al¬
pinum har mindre, blekare ofta hvila blommor, ål den aflånga
formen mera tenderande blad, som jemle sljelken äro mera
opaka. Jag hav dock samlat former med hvila blommor i stor¬
lek mycket närmandö sig dem hos Ep. origanijol. ^ äfvensom
mycket små- och hvil- eller blek-blommiga specimina med glän¬
sande stjelk och blad. Ep., origanifolium frodas bäst i infer-
och sub-alpinska regionerna, der den utmärker sig med både
de .mellersta och öfversla bladen spetsade, då den på tjällen of¬
ta har allä bladen, utom de aljra öfversla, trubbiga, ja till och
med i spelsen fullkomligt afrundade; former, hvilka yäl- böra
hänföras till Ep. alpinum majus hafva äfvenledes de öfra bla¬
den ganska ofta fullt ut så spetsiga som Ep. orignn ifolii (så¬
dant specimen förekommer i mitt ex. af Hcrb. norm. VIII n:o
44, h varemot i milt ex. af H. N. V. n:o 41 förefinnes under h
en form, som svårligen kan hänföras till Ep. miganifol. ulan
väl måste antagas genom 'någon förblandning hafva der fått sin
plats, enär bladform och hela habitus antyder Ep. alpinum).

— E. alpinum minus har jag på fjällen såväl i sydveslra som
mellgrsla Norge, om ej oftare, så åtminstone likaså ofta anträf¬
fat med röda (ehuru ljusare) blommor, som med hvila, hvilka
åler synas vara vanligast hos den stora formen. — Månne icke
rotskottens olika beskaffenhet bestämmes af de olika stationerna
och lokaliteterna ; jag tyckte mig på Dovre varseblifva något dy-

160

liki. — Måhända eger, med hänseende lill E/n7obia^ sarnmai (öi'-
hållande rum, som synes gälla i fråga om flera fjellgenera, all
de på de norska cenlralfjallen visa sig vida mera variabla och
rika på former än på de lappska fjällen. Det bade varit önsk-
värdt om Hr Andersson för Jemnförelses skull äfven Icmnat
beskrifning på Ep* palustre^ hvilken med de öfriga fjäll-Epilobia
bildar en vacker series af former eller arter, så all de alllid i
förening böra undersökas och afhandlas. — Som jag ej för lill-
fället har lillgång lill del band af Fl. Danica, hvari Ep. nutans
Horn. är afbildadl, vill jag ej inlåla mig i något vidare yttran¬
de, an'alt, om denna figur ej hörer lill Ep, l^neare^ hyilket
synes mig. sannolikast, måsle den hänföras lill någon form af
E. alpinum och ej lill E. origanifolium, BelräflTande Ep,
Hornimanni Reich. Iconogr. fig. 31.3, synes denna icke passa
in pä Ep, lineare^ ulan höra lill Ep, afpinum^ livarmed såväl
bladformen, som de små blommorna snarast instämma, under
del all dessa aflägsna den från Ep. origanifolinm, — Ep, alpi¬
num /? fontanum Wahl. Lapp. hörer enligt heskrifningen (*ha-
bilu fere Ep. montani") ovedersägligen till E, origanifolium
ehuru Ep, nutans Flora Danica oriktigt härtill cileras, hvilk^el
Wahlenberg också i Fl. Suee. ändrat i del han der hänfört
della synon. lill sjelfva E, alpinum^ hvartill nämnde figur äf¬
ven slår vida närmare än lill Ep, origanif,^ såsom redan nyss
är anmärkt. — Torde hända alt jag framdeles åleikommer lill
dessa i många hänseenden inlressanta fjäll former..

II. Hvarjehanda.

1. Det är för Ref. en särdeles fä/nad alt nu kunna åter¬
kalla den i förra numrel meddelade notis om Naturforskaren
J. F. Wahlbergs förmodade död. Tidningarne hafva nemli-
gen nyligen innehållit den angenäma underräUelsen att nämnde
oförlrulne forskare lefver och är sladd på återvägen till Gap.

2. Ett utförligt utdrag af den i "Velenskaps Akademiens

botaniska årsberällelse" införda berällelse om Prof. Zelter-

s led Is år 1810 företagna resa lill Jemtland och angränsande

delar af Norge, är inlaget i "Botanische Zeitung von Schlechlen-

dahl und Mohl* för 1844 N:o 13 — .32.

♦

.3. 1 samma lidning för 1813 N:o 15 meddelas diagnos öf-

ver Polamogeton Zettersledlii Wallm. samlad i Carolina i
NordAmerika af Dahlman. Denna art, som hörer lill sektionen
heterophylla, slår enligt af Schlechlendahl meddelad önder-
rällelse ganska nära Pot, hybridus Michaux.

LUND, tryckt uti Lundberg sk a Boktryckeriet 1844.

BOTANISKANOTISER

UTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

N:o 11. November. 1844*

I. Original-Afhaadling.

Rn , exkursion i Villands Härad sommaren 1844; ^ Lu d vig

Borgström.

Skåne, såsom' Sverges vextrikasle provins, har framför de
tlesla ofriga landskaper haft den furmånen, att i botaniskt hän¬
seende blifva ganska noga undersökt. Delta gäller dock egentligen
kuststräckorna, samt de sydligare och mellersta delarne af land¬
skapet, eller med andra ord de trakter, som ha de sällsyntaste
och för Skåne mera egendomliga vexler all erbjuda. Den nor¬
ra delen eller den s. k. 'skogsbyggden” har deremot alltför myc¬
ket blifvit försummad. Och likväl vore en närmare kännedom
om dessa trakters vegetation af ganska stort värde; ty först der-
igenom kan man erhålla en fullt klar föreställning om den syd¬
ligare Skånska vegela tionens öfvergång till den upländska; och
vidare skulle, genom en grundligare undersökning af dessa trak¬
ter, Skånes flora utan Ivifvel riktas med flera nya, det mel¬
lersta Sverge egentligast tillhörande arter.

På grund häraf torde nedanstående anteckningar ej sakna
allt värde. De äro tillkomna under den lilla utvandring, som
jag i sällskap med Zool. Doc. Mag. W. Lilje borg hade till¬
fälle alt göra i det natursköna Villands Härad, under loppet af
Juli, månad nu förflutna sommar. Den knappa lid vi hade oss
tillmätt inskränktes ännu ytterligare af den mest missgynnande
väderlek , hvilken omständighet i någon mån torde få ijena som
ursägl för d^s.sa anteckningars lorftighel.

Före den egentliga exkursionen till Villands härad, hade
jag tillfälle företaga några utvandringar omkring V. Vram i Gärds
härad. Liuderöds-åsen, som genoraslryker Vrams s:n, är bekant
för don rika vegetation den erbj ider. Åsen är inom denna soc-

r ;

t

\

I

ken jöfver allt beklädd med en vacker Lind- och Rok-skog , hvars
skugga dock ('j är starkare, än all en yppig grönska frodas der¬
under. Så IrälTar man l. ex. vid den så kallade *KIinta-slugan’

(en vacker klyfta i berget, der "Jättar” fordom liaft sin boning)
på ell ställe samlade (lera af de ulmärklare vexler denna ås-
slräcka har att erbjuda. ThaUclrum aquife^ifoUun, och Lu-
naria i största mängd; likaså GaUinn saa;al i/e ^ Cornus sangui¬
nea^ Convallaria ver/ icil/ata ^ Aclæa, Ga/eobdolon luleum <
m. fl. På sankare ställen Valeriana Samhucifolin manshög,
Hieracium paludosum i flera nyanser, Impal iens , o. s. v. På
de ställen der skogen är glesare bildas vackra naturliga ängar
med Hieracium vulga/ um Fr., Orchis maculata, som i Skåne
ofta får ell så främmande utseende alt den upländskc botanisten
har svårt igenkänna den; Pia/ an/ hera bifolia ^ la/ifoliOf en
mycket robust och bredbladig form. 1 de täcka skogsdiingarne '
af Lind och Hassel , hvilka alltid orngifva Åsen der denna sän¬
ker sig ned mol slatten, träffas Silene nutans^ 3Ielandrium
diurnum och vesper/ intim ,, 3Jelompprum cristatum^ Vicia
villosa^ här långt allmännare än V. cracca^ Carex hirta ^ C,
pallescens ^ undulata Kze. På de vidsträckta sandhaltiga slätt¬
markerna , bär ”Sanna)” kallade, trifvas i synnerhet Androsace \
sept entr iotial is ^ Anthericum f^iliago^ Scierant hus-^v-

lerna , Teesdalia nudicaulis^ 0 nonis repens^, Hypochæris
glahra^ Arnoseris pusilla y Fifago minima G naphal ium are¬
narium Æ var. aurantiacum, m. fi. — Arum maculat um vexle 1
éj sparsaml i prostgårdens tiädgård. — Vid Maltesholm anmärk¬
tes Carex drymeja Ehrh. i största mängd, Plat ant hera chloran-
iha öfver allt i bokskogarna, Symphytum asperrimum
i parken , Malva moschala (hvil blommig och torkad föga mo-
skusluk tande) troligen föivildad. — Kring Sälesholm antraflades
Hypericnm hurnifusum i lemiig mychenhel, /VAr/. chlorantha
och Vaier, Sambudfol ia i parken. A pålverkel vid Sätesholms ‘j
molla tycktes Barbula lævipila trifvas synnerligt väl ; äfven å
pilstammar vid Vrams prostgård anträffades denna art och //^rÄ.
latifolia (båda sterila), vexande i sällskap med Orlholrichum
diaphanuniy affine o, S\. — Valeriana sambudfol ia iw ^

\ /

mai> i dossa Iraklcr, men F«/. observerade jag endast

vid Klockarebäcken i Vram, der denna arl, ehuru slolonifera och

\

vexande blandad med F. Sambue, ^ génasl vid forslå påseendet
kunde urskiljas. Slolonernas blad hos Va!, ofjic, aro 5 — T-pa*
riga^ uddbladel mindre än de öfriga småbladen eller stundom

sammanvuxet med del öfversla bladparet, h varigenom elt stort

/

3-deJl nddblad lyckes upkomma. Deremol äro slolonernas blad
bos F«/. Sambueffof, 1 — .3-pariga, med uddbladel större än de
öfiign : ja, stundom äro slolonernas Jorala blad odelta! (lika¬
som hos F, dioica allii stolon-bladen) äggrunda groflandade;
men de följande bladen blifva parbladiga som vanligt. Äfven
i småbladens form är skiljaktig bos de båda arterna: Val, offic,
i har dem smalare än VaL sambue,^ hvars småblad, särdelessto-
i lönernas, äro mer eller mindre äggrunda. För öfrigl hqr Val.
ojfic. elt robustare utseende, bladen ha en mörkare grönska,
«Ijelken rödbrun och glatt, då deremol den gracilare F. sam--
! hncifal. alltid bar deh gröna stjeiken nedtill hårig. — Flere
författare fördela de olika formerna af Val. officinal is på tven-
ne arter, hvilka Koch endast uptager som varieteter. Eixligt
j beskrifning hörer ifrågavarande form af F. offic, till Val. pro-
currens Wallr. Linnæa 1810 p. 510 (= Val. aquatica Hill).

' Vid Klockarebäcken erbjöd sig ock tillfälle studera Carex
I vulgaris Fj’. Den vexle ymnigt å de grusiga stränderna, just i
i sjelfva vallubrynet, I aln hög; men ju längre den steg upp på

landet, desto mindre i>!efvo exemplaren. Dess frukter voro än-

1

i nu alldeles gröna, under det Carex cæspilosa L. Fr., som i
I kärren häromkring véxte tillsammans med Pedicularis silvatica
i fl. alb. , redan hade sina frukter fullkomligt mogna och till en
, dcl redan alfallna.

I Från V. Viam gick resan hastigt till Oppmanna sjö och

/

I under vägen anmärktes endast Cynanchum Vincet oxieum och
I Thalici rum. aqnilegiJoUum i Osterslöfs S:n. — De trakter, som
! omgifva Oppmanuasjön , äro till sin nalurbeskaflenhet ganska
, olika: i söder omgifves sjön af ett slättland med yppiga sädes-
' fält: i norr draga sig höjder och berg tält till hvarandra och
1 skogarna nedstiga här ända till sjöns bräddar. Denna olikhet

161

oakladl har, sjön likväl ulbrcdl cn ungefär likarlad vegetation
öfver allt kring sina siränder.

Vid Karsholm IrälTas Tlmliclr, Lam* incisum^

Datura slramonium (4 och utom trädgården), Allium Scoro-
doprasum m. fl. I de grunda vikarna af sjön vexer en anmärk¬
ningsvärd form af Apmpkæa alba: foliis subrepandis, lobis ba¬
seos subæqualilér ovalis sinu exlrorsum aperto, sligmale 10-ra-

*

diato. Föröfrigt äro blad och blommor hälften mindre än hos
den vanliga formen : bladen på undersidan gröna. Stigma är rent
gult och saknar de*!! macula sanguinea, som karakteriserar Ty¬
skarnes iV. biradiata med hvilken art ifrågavarande form tyc¬
kes ha flera kännemärken gemensamma. — Karsholms borggård
är planterad med flera åldriga Lindar (Tilia plalyphyllos
* glutinosa), hvars karakterer äro nog mycket afvikande. De
stora mycket snedt hjerllika bladen voro alla å öfra sidan öf-
verdragna med en söL och klibbig vätska, hvari lusendetals in¬
sekter funnit sin död. Som träden just nu blommade som bäst
och några fruktexemplar ej kunde erbålias, är det ej möjligt
närmare bestämma med hvilken af de T. platypliylli modilika-
tioner Reichenbach af blida l, ifrågavarande form mest öf-
verensslämmer ; med afseende å bladformen tyckes den slå nära
TiL obliqua Horl. Reichenb. Icon. cenl. XVI fig. 5146.

Stammarna af Populus dilatata bekläddes med vackra mat-

/

tor af Orthotrichum obfusifoiium med frukt — ,en synnerlig
rarilet i Skåne. På slenarnc deromkring Iräflades Barbula
lævipila Rrid., äfven fruklFärande I

o

A andra sidan sjön anlräffas Malva Alcæa i lemlig myc¬
kenhet imellan Oppmanna kyrka och Söndraby; Verbascum
jiigrum , Ballota ruderalis, 31 al va silvestris och borealis.
Val, officiualis äro alla mycket allmänna \ men V, Sambuci-
J^olia saknas helt och hållet.

På Bjernön och kringliggande smärre öar anmärktes ¥ra~
garia collina, som ännu stod i blomma, då ¥r, vesca k dessa
trakter halt mogna bör redan 14 dagar före midsommar; Hie-
racium diaphanum; Potent illa argentea, foliis supra tomento-

>

165

sis, hvilKeu form ofv r alil i tlrnna nojd är den allmännaste.
V erhuscum Thapsus och Seclum maximum Suler forekomme
endasl på de kalasle bergsskären. Ifrån dessa öar lill sjöns nor¬
ra ända är passagen myckel angenäm. Stränderna höja sig allt
mer och mer, i synnerhet å veslra sidan der bergen med run¬
dade sidor stuj)a ned mol sjön; skogarna <Bok , Lind, Björk)

I sliga ända ned till vallenspegeln och i deras skugga bilda Cha-
mænerium au^usl ifolinm ^ CampanulcB ^ Vicia si/va/ica läla
snår, och längst bort i fonden reser- sig Tollarpahöjdcn , hvari-
fiån man kan räkna 18 kyrkor. När stranden^ någongång ar
lågländlare bildar sjön vidslräckla Iräsk l. ex. de så kallade "Dy-
arne*. Der Irifvas förträffligt Oxycoccos pa/ttsfris, Lathyrus
pnhislris^ Carex limosa^ acula^ och ibland dessa stora massor
af en högvext Orchis augus! ifolia Harlm. ed. 4 (= O. incar^

I nata ^ aa^nsHfolia Mani. III). — Kring Kalkgrafven, vid

i ^

sjöns norra slrand, IräfTas Veronica opaca ^ Echium^ Melan^
cirium vespertinum ( på en mängd ex. var kronbladets klo å
ena kanlen jemn, men å den andra med en stor utdragen land

eller fiik), Thdlictrum simplex^ JJelampyrum arvense ^ Ono^

/

i nis repens o. s. v. Anl irrhinum Oronlinm förekom ganska ym-
' nigl i råg- och vickcr-fällen imellan Kalkgrafven och sjön, vi-
i dare sporadiskt å åkrar och på gårdstomter flerestädes. Bland
buskager af Rosa lomeniosa nära Kalkgrafven vexer Ruhus
nemorosus var. acuminatus, Samma utmärkta /?MÄ?/5-form , som
först af Lindblom anmärkts i Bleking och måhända torde ut¬
göra en distinkt ail, förekommer flerestädes inom denna trakt,

f s

som hyser en synnerlig rikedom på hv'ad antalet af exem¬
plar belrätTar. Rubus fruticosus är här allmännaste arlen och
I förekommer öfveralll i skogsdungar vid, vägkanter och gärdes-
I gårdar: dernäsl är /?. suberectus And. (i Arrhenii Monografi
i ej anmärkt för Skåne) den allmännaste; vidare /?. cæsius ^ne~
morosus var. acuminatus , Idæus. Löfdungarna och skogsän¬
garna pråla med Erythræa Cent aurium ^ Melampyrum nemo-
irosum^ Orchis maculata i många färger, ända till rent hvit
ulan alla fläckar, Gymnaclenia Conopsea densiftora ^ med öf-
I ver quarlerslång blnmspira; Plct anthera brachyglossa Rchb; ,

/

den enda arlen som h'åv häftas, men genast Ialt all urskilja frän
sina båda samsläglingar.

Vandrar man nu från Oppmanna norr ul lill Wånga socken,

så finner man här, inom mindre än en mils afsländ, en alldeles

\ /

förändrad vegetation. En half mil norr om Oppmanna sjö vidta¬
ger den vidsträckta , af löfrika öar och skär iipfyllda sjön Immeln,

• •

som utgör gränsen imellan O. Göinge och Villands härader.
Ansenliga höjder åtskilja dessa sjöar, och vid gården Skarvik
har man från en och samma punkt, emot söder en af de vid¬
sträcktaste , och mot nordost en af de skönaste ulsigler Skåne
kan erbjuda. Så snart man från höjden nedsligii till Immelns
stränder har den sydligt skånska vegetationen uphörl och man
mötes af en ny, om jag så får säga, rent svensk natur, ^kogar-
ne beslå här af Björk (B. afha och pubescens) ; i norra delen
af Vånga vidlaga stora barrskogar. Bokskogarnc hafva helt och
hållet uphörl. Omkring stränderna af Immeln vexa B, pubescens
och alba om hvarandra, båda lika talrika, men så snart man
nalkas något högländlare ställen har B» pubescens alldeles för¬
svunnit och skogarna utgöras da endast af B. alba. — Af Oxel
påstods blott ett enda träd finnas i hela socknen. — På sanka¬
re ställen i skogarne öfverdrages marken genast med en lät
matta af Sphngna , ibland bvilka Myrica gale Irifves synner¬
ligt väl. Salix viminalis ("Svensk PiLOträlTas endast här och
der vid gårdarna. Allt antyder alt man lemnat det egentliga
Skåne. Ett stort antal vexler, som ännu i Oppmanna voro all¬
männa, saknas i Vånga, I. ex. Kchium, Verbascum nigrum^
Ballola^ O nonis repens.^ Anl irrhinnm Oronlium ^ Malva Al-
cæa m. fl. M. silvestris träffas endast i bond-läppoi na *). Bu¬
bus Jrul icosus , suberectus ^ nemorosus var. acuminat us dc.
förekomma här i lika mängd som i Oppmanna. Af Plat. bra-
chyglossa såg jag blott ett ei.da ex. (i Skärsnäs skog) ; men vid

♦) Saniina ulikhet, som i botaniskt hänseende visade sig mellan de
trakter som omgåfvo dessa båda sjöar, företedde sig äfven i zoo¬
logiskt åfsecride. Så hade t. ex. Oppmanna en stor rikedom på
Mollusker, då man dereinot i Wånga knappast kunde anträffa an¬
dra än Succinea amphibia, Tjymnan ovata och Nerelina Jtuvialitis.

16T

liiirmare undtrsökniug lordc den vara lika allmän här, som i
Oppmaniia. Kn ulmärkt vaeKcr färgförändring Me famp. pra¬
tense var här allmän. Ofverensslämde i allo med den vanliga,
ulocn blommornas färg. Ifrån en hvil pip öfvergick blommans
färg lill mörk purpur; en hvil slreck gick långs efter öfre läp¬
pens köl, och 3 dylika slreck längs nedre läppen, som å inre
sidan var brandgul. Slåndarsträngarna å den iilål böjda sidan,
isynnerhel mot basen, besalia med korla ijocka piggar. — 1
sjön Irnmeln var Myriophyllutn af l ern iflor nm yllerst allmän :
Lobelia Dortmuuna X)q\\ LUorelia facuslris likaså kring sirän¬
derna. De slora slenblocken eller ”skärfven”, som allestädes om-
gåfvo sjöbrädden, bekläddes med en svarl iovm Ortholrichum

Hatclii/isicp. Bland dessa skärf förekommo vid Skärsnäs Ivenne

\

Ga/eopsis-aviev , dels vexande om hvarandra, dels hvar för sig.

båda i slor mängd men alllid lälla all urskilja från hvarandra.
I brisl på nyare arhelen kunna dessa ej med fullkomlig säker¬
het till namnen beslämmas, men äro troligen Galeopsis Tetra^
fiil Recent, och G. bijida Bönnigh. All ifrågavarande vexler
verkligen äro skiljda arter lider inlel Ivifvel, ehuru man har
svårt erhålla aiågra skarpa karakterer. Vexande om bvarandra
kunde G, Telrahit^ äfven om den icke blommade, lätt igen¬
kännas på sin robuslare habilus, sina äggrunda spelsade mörk¬
gröna blad. Blommorna högröda, nedre läppens flik näslan qua-
dralisk , rundad, utåt något vidgad, yllersl tinl naggad, ej i
brädden intryckt. Galeopsis bifida hade deremol ell spensligare
ulseende , bhulen äggrundi aflånga spetsade, bleka, gulgröna,
med vigglik ofia fullkomligt rälliuigt begränsad basis. Läppens
flik, hvars form alllid lyckes vara konstant, var hos denna art
allång, i brädden inlryckl, konvex , och medelst en fördjupning
som gick längs midlen från svalget lill inlryckningon i brädden ,
delades fliken i fäll. Blommornas färg varierade mycket:
från rosenröda till alldeles hvila ulan antydan lill färglekning,
sådana de förekomma å svedjelonden uppe bland bergen. Ga¬
leopsis Jjadannm och versicolor voro äfvenledes myckel laln-
ka i dessa nejder. Denna sednare varierade mycket lill storlek
o. s. V. och blef bland säden ofla endast ell par lum hög, med

108

3—4 blommor; dock kunde jag aldrig finna nägra öfvergängs-
cller liybrida-former (som I):r Harlman omnämner), ulan
vill i allo inslämrna med Reichenbach: ”species conslanlissi-
ma, Umen ægrc diagnosi concipienda*.

Betula alba och pubescens voro båda , som redan nämudl
är, ganska allmänna inom Wånga, och allmogen vissle mycket
'noga urskilja dessa båda arier, hade egna namn på dem och
gåfvo bällre d. v. s. nalurlrognarc beskrifningar öfver dem, än
jag funnit i någon Flora. Betula pubescens Ehrh. benämndes
j^Söl/ufsbJörhi, sades vexa endast på sid jord, får aldrig ”kar¬
tig* eller skroflig bark ulan har alltid näfver. Bladen ha då
de tuggas en mild eller ålminslone indifferent smak. Bildar hö¬
ga ranka väl vuxna träd — 'liknande unga bokar", men aldrig
bängbjörkar. Trädet är som virke ”frakt” och rälklufvel, kallas
för sin sprödhels skull ”Glasbjörk”, och begagnas endast till fi¬
nare snickare-arbeten.

Den ^wanllga Björken’»')^ B, verrucosa Ehrh. B* alba
Auel. plurim.) får dereinol,, då den blir g;^mmal, ”karlig” bark,
hängande grenar och dess löf ha en mycket bitter smak.

De flesta af dessa upgiflcr fick jag vid undersökningar i
naturen fullt konstaterade. Åldriga träd af B. pubescens hafva
visserligen de yttersta qvislarna hängande, och de eljest ägg¬
runda bladen erhålla då cu mera aflång form, men den får dock
aldrig så långa hängande grenar och 'så dcltoidiska blad, som
B. alba pendula. Smaken på bladen är ganska olika för de
båda arterna. Bladens form är mindre konstant: dock har B.
pubescens alltid enkelt sågade, äggrunda mer eller mindre af-
långa blad *): B^ alba varierar i^ oändlighet, allt efter den o-
lika lokal hvarpå den vexer, med foliis deltoideis, rhomboideis,
cordatis de., men bildar dock inga verkliga öfvergångar till J^c-
tula pubescens. Visst är ålminstone, all bland de lOOO-lals

♦) D:i Ha rtinans Bet, pubescens microphylla fiåii Vermland känner
jag ej. Den i Botan. Notis, 1842 p. 8G för Elgå S:n anförda B.
alba laciniata Wahlenb. tillhör ej denna, utan B. alba tabulata
, C. Anderss. — Wahlenbergs var. ul marker sig genom smalare utdrag¬
na flikar, lilligore grönska o. s. v.

169

exemplar jag denna sommar undersökle, icke elt enda anlräf-
fades, .om livars rälla beslämmande jag eU ögonblick behöfde
tveka. — Som Bei. pubescens otvifvelakligt förekommer i dét
ej långt från Vånga belägna Slenbrohult (Linnés vaggal) lika
ymnigt som B, {a/bnj Merrucosa Ehrh. och del således är tro¬
ligt, all B. pubescens , som dessutom bildar det vackraste trä¬
det , lemnal de flesta ingredienser till den ideala Björk , som
slod för Linnés tanke när ban nedskref sin diagnos öfver
alba (hvilket ock bestyrkes af hans egna ord: foliis ovalis, ser¬
ratis cfec.), så tyckes det härutaf som B, pubescens bäst fortjen¬
te namnet B, alba Linn,^ Onder hvilket namn Flora danica och
flere författare också framställt denna art. Men lämpligast tor¬
de väl i alla hänseenden vara, att uptaga Ehr harts namn, så¬
som på en gång varande de äldsta och bästa, och låta Linnés
namn Bei. alba qvarstå såsom kollektivt namn , omfattande en
hel sektion af Bet ulæ ^ 'strobilis pedunculatis pendulis, squa¬
mis Irilobis, tricarpis o. s. v.*

Till de Ivenne nu mera allmänt erkända Svenska arter af
Platanlherä kan, till följe af hvad jag i det föregående anmärkt,
nu en tredje artJäggas, nemligen Flat. brachyglossa Rchb.
Sinsimellan kunna dessa Irenne arter sålunda karakteriseras.

J. Pl. bifolia Rich. Anlheræ loculis parallelis, petalis acumi¬
natis supeime conniventibus apicibus adscendentibus , au-
drostylio apice rotundato, calcare subulato germen plus

V ‘ *

duplum longo descendente.

Pl. bifolia Reicbenb. ic. IX. fig. 1113. — llerb. Normal.
VI. 11. 60. — Pl. solsl ilialis a., laxifiora Drej. in FI.
Dan. l. 2360.

2. Pl. bracby^lossa Reicbenb. Antlieræ loculis parallelis, peta¬

lis obtusis apice conniventibus, androstylio apice Iriinca-
tulo vel subemarginato , calcare subcarinato germen sesqui-
longo descendente.

/7. brav/iyglossu' Kchh. ic. IX. fig. 1141. — Pl. so/xti”
lialis densiflora Drej. in FI. Dah. l. 2361.

3. Pl. chloranlha Cusi. Anlheræ loculis basi valde distantibus,

j»elalis oblusiusculis conniventibus, calcare ad apicem cla-

1

Ito

f —

vato-dilalalo compresso germeu dnplmi; longo iiorizonlali- *

ter porreclo. ,1

Ph chlor. Reicheiib. ic. IX. fig. 1145. — v. Duhrn in f

Bol. Not. 1839. p. 8T. — Herb. Norma!. VI. n. 6I.FJ. Dan. f

t. 2362. j

Af P/. hifolia förekommer i Skåne l venne nyanser: lai i- 1

folia ^ slorvext och robust, sporren 3 — 4 ganger längre än I

fruktämnet, blomax utdraget , bladen myckel bieda. Sådan var I

den form som förekom i V. Vrams bokskogar. Pl. bfol. «'//«•//- i

slifolia^ spenslig och förtryckt, bladen jemnbreda, mycket sma- |

la o. s. V., förekommer å sterilare ställen t. ex. Kungsmarken 1

utanför Lund. P/. bif. lalifolia närmar sig till Pl. chiorani ha ^

hvad habitus, de breda stundom nästan cirkelrunda bladen be- i

’ ‘.I

Irätfar, men kan dock aldrig blifva ansedd för någon öfvergångs-
form, enär den flygligasle blick på blomdelarna visar dess öf- ;

verensstämmelse med PL bifoJio. — * Skil jaktighelerna imellan |

PL bifolia och chiorani ha har förut af H:r Lind g ren, så
förträffligt blifvit framslälde alt hvarje vidare ordande derom vo- |
ré bfverflödigl. — Angående PL brachy glossa Rchb. torde deremol'
några anmärkningar ej vara ur vägen, helst arlen har blifvit
underkänd af flere författare. Genast vid första påseendet skil¬
jer sig PL brachyglossa ifrån sine båda samsläglingar genom sin
späda och spensliga habitus, genom de små blommorna o. s. v.

Det upslående bladet af de 3 yttre kalkbladen är Iriangulärl-
'äggrundl (men ej så bredt som hos PL chloranlha) ganska
trubbigt. De 2 inre upstående kalkbladen med lundad trubbig
spels och mera inåt böjda kanter, spetsarna sammanstötande.
Läppen jemnbred, med största tjockleken långs efter midlen,
utplattad mot kanterna, men saknar den fåra å undra sidan som
PL chL eger, och likaså den ribba å läppens ölVa sida , som
utmärker PL bifolia. Sporren är mot nedre delen hoptryckt
och tydligen kölad å öfre sidan eller den, som siltery/v?// stjelken.

1 genomskärning gifver den kölade delen af spoTien således ett
rundadl-lriangulärt snitt. Från den vidgade kölen afsmalnar
sporren åler i en korrl spels, men blir dock ej så trubbig, som
hos Pl. chloranlha. Könpclaren ganska liten, tvärhuggen eller

något iirnupoii', loKulanienlcrna läll sammanslående, parallela.
Blomdelarnas karalUerer ölVerensslämma således dels rned dem
hos /V. chloronlha dels med bifolia ^ men arlen slår ulan Ivif*
vel , såsom ock Reichen hach anmärkl, närmast chloronlha.
De Svenska föiTallare, som förut lalat öm PL brachy^/ossa
hafva troligen haft former af P/. Z>//b//V/ för ögonen. l):r Hai:,l-
m a n (Sk. Flora ed. 4.) säger alt Pl. brachygfossa skulle vara
funnen i Weslergölland af Herr Lindgren; men enl. H:r L:s
egen rällelse i Bol. Nolis. 181.3. p. .3 är den Wesigötiska s. k.
Pl. brachyg/ossa den sanskyldiga PL chloraniha. — Arterna
af släglel Plalaulhera tarfva ännu en Vmggran undersökning och
jemnförelse sinsimellan i lefvande lillslånd. ölom nu nämnde ,3
former afbildas i' Fl. .Dan. en märklig form ’pelalis oblusis a
basi ad apicem divergentibus, androslylio apice oblusalo", under
namnet Pl sohf ilialh y. palt/la Drej.

Till sluJ loide det vara på sin pials all här, rörande den
i del föregående omnämnda Pubt/s nemorosaa var. aca/ni/iol tfs,
inlaga följande meddelande,., som lemnals af Adj. Lind blom,
hvilken under längre tid observerat denna fornn *

"Den vid Kaikgrafven ocli på andra slallen i Oppmanna och
Vånga socknar samlade Ihiba» öfverensslämmer lemligen noga
med en form, sem jag anmärkl och insamlat på åtskilliga slällen
omkring Ronneby i Bleking, och om hvars rälla pials jag länge
varit i villrådighet. Då Magr. Arrhenius år 1810 bcsökle
Ronneby och vi lillsammans cgnade särdeles upmärksamhel åt
de i denna Irakl ganska lalrika foimerna af /s//Ä//.s-släglel, var
den nu ifrågavarande (ii Ldand dem, som först ådrog sig våra
blickar. Arrhenius ansåg den vara en egen distinkt arl, en
åsigl, som jag så mycket helre omfallade, som den synles mig
både konslanl och fulll skiljd från ofriga arier jag varil i lill-
fälle observera (hvadan jag äfven i Bol. Nol. 1840 sid. 116 om¬
nämner den såsom "en för Skandinavien Iroligen ny arl"). Under
innevarande års sommar log jag den i )llerligare skärskådande
och efter jemnförelse af flerfaldiga exemplar och former af i?.
ncT/iorosus Hayne saml olika Förfallares beskrifningar har jag
nu kommit till den förmening, all denna form snarast bör hän-

föras undPi’ nyssuiimiidc arl, rhuiu den i åtskilliga häiis( (nilcn
afviker från beskrifninj’arne, särdolos Arrhenii i doss Mono-
^rnphiu Ruborum Suecice 46 — 49, så all den förljenar

iiplagas såsom en utmärkl variclel eller underart.

/?. ufmorouui! vai*. acu minal ua : canle sterili procuiiibenle
1. suberecto, sublereli^ foliorum raniealiuni præserlim superio¬
rum foliolis longe acuminatis, acumine integerrimo^ sepalis ulrin-
que canescentibus ovalis apice acuto paium producto; petalis
magnis calycem 2 — 4-plo superantibus subrotundis retusis.

Habitat in nemorosis inter Rnb. frulicoaum L. Scaniæ in
Par. Oppmanna et Vånga variis locis (BorgstrOni); Blekingiæ
Par. Ronneby in Karö et ad ripam 'orientalem lacus Hcrslorps-
sjö (L i n d b I 0 m).

Den sterila stjelkcn är ofta nästan alldeles uprätt, blott
med toppen lutande, trind eller omärkligt kantig, föga pruinös,
glatt, mer eller mindij^ taggig; taggarné vid sljelkens basis ko-
niska, de öfriga uiod hoptryckt bas, alla raka, äfven de som
sitta på grenarne, bladskaften, bladens ryggnerv och i blomvip¬
pan, ehuru dessa sednare ofta äro riktade nedåt, men högst säl¬
lan klolilla. De blombärande grenarne oftast böjda i zigzag; bla¬
den 5 — 3-bladiga, de mellersta sidobladen och isynnerhet udd¬
bladet med lång utdragen alldeles helbräddad spels; de öfversla
bladen 'ofta enkja utdraget äggrunda långt tillspetsade, liksom
de öfre sammansatta bladens uddblad mot basen sammandragna
liksHIn från sidorne hoptryckta med rak (icke sned) något tvär¬
huggen eller grundt hjertlik bas. Alla bladen tunna, gröna, på
undra sidan blekare och jemte bladskaften, de blombärande gre~
narne och blomskaften mera ludna, stundom ‘ nästan gråaktiga.
Bladen, äro i öfrigt, som Arrhenius beskrifver dem hos /?.
nemor., ojemnl djupt ofta nästan inskuret dubbel-sågade. Blom¬
vippan utdragen, gles, vanligen med enkla blomsljelkar. Blom-
fodret pä håda sidor hviltgrålt tättludet; flikarne äggrunda med
kort spels; kronbladen hvita eller vid sjelfva ulsprickandel blekt
rosenröda, stora, nästan runda, , med kanterna berörande eller
beläckande bvarandra och med myckel kort nästan omärklig
klo, skrynkliga, i kanten hårbräddade och oregelbundet nagga¬
de, i spetsen intryckta eller urnupna.

Denna form är vid första påseendet ganska olik R. nemor.
g/abrnlfis, sådan den i trakten af Ronneby förekommer; men
mellanformer ega rum, äfvensom sådana, hvilka genom de sär¬
deles på öfra delen af de blombärande stjelkarne och blomskaf¬
ten hopade fina taggarné närma sig R* nem, c* ferox Arrh.
Med R.fruiicosusy bland hvilken jag alltid Iräflal denna vexan¬
de, kan den ej förblandas; sljelken, bladen, inflorescensen skilja
dem fullkomligt, all ej tala om de för R. frul. och affinis karak¬
teristiska på yttre sidan gröna nästan glänsande foderfliharne.
/?. cæsius och dess former skilja sig utom annat lätt genom de
stora bredt äggrunda fodei llikarne, och i sjelfva verket synes

/?, nemorosus liafva slöne förvaiidlskap med IL coryiifolins
än med någon annan svensk arl ; älven från denna skiljes den
dock genom de inskurel dubbelsågade bladen och andra känne¬
märken, SQm af Arrhenius framslällls; och alla de former af
densamma, som jag observerat, utmärka sig genom en egen ha¬
bitus, som är lättare alt fatta än beskrifva. — Biand sådana
former är en myckel småbladig med helt och hållet nedliggan-
de sljelk, men i öfrigt öfverenssläramande y,M\ aciiminglus ;
jag fann den på solöppna backar; en annan derenjol, som mera
nalkas var. b. 1 omentosus Arrh., bar lång utdragen blomvippa,
som är försedd med många medelmålligl stora enkla blad, hvar-
igenom hela vippan blir bladig. — Af /?. ( ory! ifolins förekom¬
ma i Ronneby trakten Ilera former, bvaraf några bafva 'taggarne
på öfra delen af sljelken, grenarne och vippan vida starkare
och tjockare än hos någon af mig observerad form af IL nemo¬
rosus ; vidare variera bladen ganska mycket till konsistensen;
ofta nästan lika så tjocka,- som hos /?. fVahlbergit\ samt på
undra sidan lätt beläckla med ett hvitgrått ludJ; blomklasen
varierar äfven mer och mindie sammansatt och utbredd; hvil¬
ket alU tyckes ha sin grund i de olika lokaliteter, der de sär¬
skilda formerna vexa”.

II. Utdrag’ ill* utländska arbeten.

1. Under de sednase åren har upmärksan|helen särdtdes
riktats på slagtet Cuscuta och fiera arter deraf urskiljts. Som
hithörande former äPven här i Skandinavien förtjena närmare
gransknings har Ref. ansett sig här böra i utdrag meddela hvad .
i särskildla nummer af Schfechtendahls Botanische 7eUun^
härom är infördt.

Redan i N:r 41 för 1813 beskrifver L. Pfeiffer i Kassel
en af honom anmärkt högst intressant arl, som han anser för
ny och kallar Cuscuta Hnssiaca: caule ramoso, floribus irre-
gulariler fasciculatis pedunculalis, fasciculis et floribus singulis
bractea fultis, calyce carnpanulalo 5-lido, tubo corollae campa-
nulalo limbum æquanle, squamis convergentibus clauso, 5-fido,
laciniis expansis apice subcorniculato inflexis; staminibus 5 an-
thera brevioribus; stylis 2 filiformibus, stigmatibus capitatis. —
Fahns nära Kassel i Hessen på en torr sörföppen åkerren bland
Anlhemis catula^ Sonchus asper^ Gatium eer;////, m. fl. — Prof.
H. Mohl uplyste sedermera (Bot. Zeit. 1841 N:r 1) all denna
arl äfven blifvil funnen vid Weilmiinster i Nassau, der den vexle
på Medicago saliva; i sammanhang hvarmed anmärkes, att den¬
na art genom sina stigmata capitata skiljer sig från alla andra
europeiska arter och hörer till de amerikanska arternas grupp,
sådan Engel m ann i sin monografi öfver denna slägt, fram¬
ställt den. — I N:r 32 af samma . tidning meddelar A. Bra un

ni '

-all samma ari blifvU funnen, äfvcn föregående år, vid Offeiibach
nära Fiankfurl, bvareflcr uldrag lemnais ur ell bref från D:r
Engel ni ann i Sl. Louis, lill hvilken exemplar af denna vext
blifvil öfversända. Denne säger, all han genast fann all nämn¬
de vext ej lillhör någon af de nordamerikanska arterna, men
all den ulan Ivifvel är idcnlisk med den ail, som funnils i åkrar
med Medicago sativa i Iraklen af Geneve, dit den (enligt
Ghoisy) kommit fråii Picmonl, äfvensom den lär varit funnen
vid Leyden. Ghoisy anser den tillhöra den sydamérikanska C
cortjwbosa Ruiz et Pavon, hvaraf dock Engel ma nn ej sett
aulenlika exemplar eller ens kunnat jemnföra den af desse för¬
fattare lemnade figur. Under förulsältning alt Gh'oisys he¬
slämning är riklig, IVamsläller Engel ma nn följande diagnos
hämtad från exemplar både från (ieneve och Hessen : Gaule
subcapillaceo ramoso; fasciculis Horum subsessilibus compositis;
floribus singulis pedicellalis penlameris; calycis semi-qifmquefidi
lobis obtusiifsculis; tubo corollæ campauulalo-lurbinato, cal vcem
suhduplo exccdenle, laciniis limbi ovalis, aculis, apice inflexis, erec¬
tis, demum palentibus suhduplo longiore ; staminibus limbo mullo
brevioribus, filamenlis e basi lata subulalis, anlheris oblongo-
linearibus, squamis limbriaGs incurvis; stylis ovarium pyriforme
(basi carnosum constrictum) æquanlibus, crassis, faucem corollæ
atlingenlibus; stigmatibus capitalis. — Slutligen har Sonder i
N:r 39 anmarkl, alt Ghoisy s beslaauiing ej ‘lorde vara allde¬
les alt lila på, enär C. ha'ssiaca i åtskilliga delar afvikor från
beskrifningen och figuren af C. conjmhosn ; sålunda är den för¬
ra pentamerisk, med fjåll vid slåndarnes basis och klockformig
krona, då den sednare åler är lelramerisk ulan fjäll och med
en längre blomkrona; hvarförc lian auser C. hnssiaea som en
egen dislinkl art. Han upmanai- afven lill cn näi mare upmark-
samhet på C. enropæ% emedan lian anser mojiigl, alt Ivenne
arter derunder förekomma; en del Förf. beskrifva kronan så¬
som invändigt försedd med Ivå klufna fjäll, andra deiemot så¬
som bar; vidare har den på en del vexler oftast 5- sällan 4-
delade blommor, då deremol den som vexer på Labialerna har
af H:r Sonder alitid funnils med kpnslanl 4-delade blommor.

I N:r 31 af Bol. Zeil. meddelas uldrag ur en i ”Iho annals
and magaziue of nalural hislory” införd afhandling af Bah in g-'
ton rörande de i Sloi brilanien inhemska aiierna af Vascula;
han lemnar på dem, ^ned undantag af den (illräckligl kända C.
epilitmm, följande diagnoser: C. Epithymum Murr. florum glo¬
meruli? bracteatis, lubo corollæ cylindrico, squamis convergen¬
tibus fimbriatis subacutis spalhulalis basi dislanlibus, calyce lubo
corollæ mullo breviori, 'germine sphærico, stigm. filiformibus.

— Temligeu allmän på buskar 1. ex. Krica^ (7/e.r, Sarol ham¬
nus (tc. — C. Trifolii Bab. florum glomerulis bracteatis sessi¬
libus, lubo corollæ cylindrico, sqiramis fimbriatis apice rolunda- '
lis lateribus parallelis basi distantibus, calyce lubo corollæ b.re-

It5

vioii, germine obovalo, sligm. lilifornriibus. — Vexer endasl på
Lcgiiminosæ, särdeles Ulöfver. -- C approximala Bab. florum
glomerulis braelealis sessilibus, lubo corollae venlricoso vix ca-'
lyce longiore, squamis aj)proximalis bifidis: Jobis divergentibus
lalis apice fiinbrialis Innicalis; germine ovali, sligm. fililormibus.
Fauns på Medieago saliva updragon af frön från Ostindien. —
C. europæa L. flor. glomerulis braelealis sessilibus, lubo co-
rollæ per anlhesin cylindi ico, frucliferæ venlricoso, squamis ad-
pressis ereclis bifidis basi dislanlibus: lobis divergenlibus alle-
nualis; calyce corolla mullo breviori, sligm. filiformibus. — På
Örlakliga vexler, särdeles Urtica^ Humuius cfec.

2. 1 N:r 30 meddelas ur ofvannämnda engelska lidsskrift
uldrag af en upsals, hvaii D:r F r. Boot framställer kännetec¬
ken på Carex saXaliiis L. (C. pulla Good,} och en ny dermed
nära besläglad art funnen i Clovabergen i Skotlland. - — Dessa
arter diagnostiseras sålunda: C. saxatilis L. spicis 2—3 atro-
purpureis, mascnla 1 (rarius 2) cylindrica pedunculata, femineis
1 — 2 rotundatis ovalisve infima plus minusve pedunculata eva¬
ginata bracleala erecta, sligm. 2 — 3, perfgyniis subgiobosis ova¬
lisve roslratis emarginalis slipilalis patentibus enerviis alropur-
pureis basi pallidis, squama ovata oblusiuscula nigropurpurea
apice albida nervo concolori largioribus. — C. Grahami n. sp.
spicis 4—5 cylindricis ferrugineis, masculis 2 (rarius 1) gracili¬
bus aculis, femineis 2— i-3 subremolis crassis oblusis, inferioribus
pedunculalis, evaginatis subnulantibiis, sligm. 2, perigyniis ob-
longo-ovatis rostralis bifurcatis indatis nervosis suberectis fei ru-
gineis (rarius stramineis) basi pallidis, squama ovata oblusiuscula
nigro-purpurea apice- albida nervo concolori longioribus.

3. 1 samma n;r och ur samma tidsskrift meddelas diagnos
på en såsom ny art af Coleman upslälld Oenanthe^ dittills
förblandad med Oe. Phe/latidrium. Följande diagnoser leinnas
på dessa arter: Ov. fluvia/ ilis Colem, caule fiuilanle sursum
incrassato basi repenle ad genicula . radicante, foliis bipinnalis,
segmentis simplicibus pinnalifidisve, submersorum pellucidis cu¬
neatis fissis, nervis pluribus parallelis; umbellis opposilifoliis,
fructu late elliptico stylis divaricatis triplo longiore. — Peren¬
nis; habilat in fluminibus planitierum el rarius florei. — Oe.

" Phe/lufidrium Lam. caule erecto deorsum incrassato, fibris ad ^
genicula verlicillalis, fol. Iripinnalis, segmentis simplicibus pin-
natifidlsve, submersorum capillaceis, superiorum diva: icatis, um¬
bellis opposilifoliis, fructu ovalo stylis suberectis duplo longio¬
re. — Biennis; habilat in aquis slagnanlibus'.

ni* H varjehanda*

/

1. Hofrådet Professor W. D. J. Koch har den 14 sisll.
Oklober blifvil utnämnd lill Riddare af Kongl. Nordstjerne-Orden.

176

• »

2. Kyrkoherden i Runslens församling på Oland, Konlrakls-
proslen Magr. Abraham Ahiquisl dog den 9 Juli 1814 i en
ålder af 51 år. Han sysslosallc sig förr mycket ifrigt med bo-
lanik och har i synnerhet bidragit att göra Olands vegetation
känd; 1815 iilgaf han i form af akademisk disserlalion Flora
Rnm! e niens is ; i Vet. Ak. Handl, för år 1821 finnes en afhand¬
ling af honom: ')'>AmnUrkningar om O/ands fysiska beskaffen-
het ock ve^elalioim, — Lektorn vid Gefle Athenæum, Magr.
Ed u ard Bergström dog den 27 Aug. 1814 i en ålder af 34
år. Hans älsklingsstudium var Botanik. Han kondilionerade
någon lid i traklen af Kristianstad och del var då han vid Ahus
uptäckle AUiam serotinum Schleich., som derefter ej blifvit
återfunnen.

3. Botanices Professorn D:r Gaétano Sa v i , hvilken sär¬
deles mol slulel af förra århundradet ulgifvil en mängd afhand¬
lingar lill uplysande af Italiens Flora, dog i Pisa d. 28 April
delta år.

4. Det omtalas att Botaniska trädgården i Rostock ansetts
öfverflödig och således uphäflsl!! Deremot har den nu rege¬
rande Påfven låtit i Rom anlägga en botanisk trädgård och öf-
verlemnat direktionen af densamma åt D:r Donarelli.

5. Enligt af Herr Lilja benäget meddelad upgift har H:r
Lethin under förflutna sommaren anmärkt följande vextslällen :
Euphorbia Esula vid Röddinge på prästgårdens egor *vid en
vall, som leder från trädgården mot enskifler^ Hy oser is mini-
nfUy Hyperieutn telraplerum^ Malachinm aquaticum vid Kur-
remölla i Röddinge sokn; sammastädes i största yganighet Tus¬
silago alba, äfvcnsom i Röddinge-dalcn ; Malva ulcea vid Röd¬
dinge, samt mellan Harlösa och Ofvedskloster i mängd; Farse-
tia incana. Vida cassuhica, Thymus Acinos, Ori^anltm vul¬
gare, Hedera Helix kring Ramsåsa; Juncus obtusiflorus
Röddinge. — Slud. A. F. Hallberg har i trakten af Oppman-
na Prästgård pa en kulle funnit Colchicum aut umnale, ^om mu-
der flera år der varit observerad ehuru sparsamt. Likaledes har
han nära Ovcsholm i Träne sokn anmärkt Valeriana sambuci-
foUa, som synes vara allmän i Skånes skogstrakter.

Med anledning af flerfaldiga förnyade förfrågningar rörande
de Laf-exsikkaler, h varpå H:r Torsell för' par år sedan låt la¬
ga aktier, anser Utg. som insamlat och behörigen till H:r Tor¬
sell öfversändl åtskilliga akliebidrag, sig böra meddela, alt han
flera gånger dels sjelf genom bref, dels genom andra erinrat H:r
Torsell om afbördandet af den åtagna förbindelsen eller ock
återbärandel af de upburna penningarna, utan alt annan verkan
än förnyade löften ännu försports.

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet 1841.

BOTANISKA NOTISER

HTGIFNE AF

AL. ED. LINDBLOM.

N:o 12- December. . 1844^

1. Original-Afhandlingar.

1. Vårens utveckling vid Gejlcy åren 1842 ack 1843; af C. / ^
J. Hartman. ^

Huru mycket lokala forbållanden, utan afseende på latitu- $
den, inverka på vegetationen och dess utveckling, visa äfven v
dessa två åren, af hvilka 1842 föregicks af en ovanligt blid
vinter (medeltemp. — 0,90) under mest vestliga och sydvestliga
vin'dar'*). Hafvet gick i följd deraf hela vintern öppet,- ända
till de inre skären, h varigenom äfven hafsvindarne saknade sin
vanliga vinterkyla och den lilla vårvärmen redan i Mars för>V^
mådde drifva några vcxter till blomning. Efter en mindre varm V
April inträffade i förra tredjedelen af Maj en ihållande värme,
stundom ända till 18^, så alt alla vårvexter i denna månad
framskyndades, samt slutligen från den 25 Maj till den 15 Juni
full sommarvärme, med påföljd att äfven de vanligen först i
Juli blommande vexlerna stodo midsommarstiden i fullt flo?'.

/ Vintern 1842 — 43 var väl kallare än den förra, dock ej
tillräckligt stark (—2,5) att islägga hafvet, men ihållande nord¬
liga vindar medförde i Mars och halfva April så stark köld, att

det tillfrös och öppnades ej åter. förrän i början af Maj. Våren

%

och vegetationen blefvo härigenom fördröjda en månad- längre
än år 1842. Under sednare delen af April blefvo slutligen vin-
darne vestliga, så att värmen myckel tilltog och de 2 sista da-
garne steg ända till 18®. Sedan hafsisen härigenom åter borl-

Jemf. Bot. Not. 1842 n:r 4, såväl rörande de allmänna lokala fÖr*
hållanderne vid Getle, som särskildt öm vårens utveckling härstä-
des åren 1840 och 1841.

ns

suiäll ocli den, geiioiu eu miid vinler med lagom snö, Inga djup¬
gående Ivälen snarl lemnal jorden, var deniöfiigl ringa vännen
i Maj lilliacklig all framkalla de flesla vårvexterna, ehuru allt
mycket senare än 1812. Förhållandet i sédnare hälffen af Juni
kan ej upgifvas, emedan resor gjorde afbroll i observalionerna.

Således äro af nu och förut (Bot. Nol. 1812 *) anförda orsa¬

ker, dessa 2 åren, i synnerhet 1812, att räkna hland de tidiga¬
re. i afseende på vårens ankomsl.

Nederbörden 1812 = 16, 21 Dec. tum.; 1813 = 16, 33,
eller ungefär 2| tum under det förui upgifna medium' 18, 75.

Vårvexternas Blomning vid Gefle. (Bladsprickn.

« •

1

1812.

1843.

1842.

1843.

>

Månad:

3

4| 5

4

5

4

5

5

6

Alnus incana ;

♦ ♦ ♦

17

19

13

20

Corylus Avell'. ,

t

20

\

25

13

20

Alnus ^lut, . *

- • ♦ ♦

27

25

“

15

20

TiissiL

♦ # ^

28

25

Anem. Hepat, *

1

26

Daphne Mez.

9

28

18

Draba verna

« ♦ •

18

29

-

Anem. nemor. .

* # *

18

30

Empelrum . .

* • ♦

18

N

30

-

Coryd. fab. . .

20

30

'

Chrysospl. _ . .

♦ # •

23

3

Fulmon. off.

23

6

Draba nemor. .

• « ^

21

6

Popul. trem.

* « •

21

8

22

6

Carex er icet.

♦ ♦ #

24

-

-

8

Adoxa . . ..

« • ♦

25

8

Gagea lulea

. .

.

27

8

Oxalis Acet.

1

« ♦ ♦

27

LO

Satix capr. . .

♦ ♦ ♦

28

5

11

27

Arabis Thai.

♦ ♦ ♦

30

12

Salix rep. . .

3()

12

Ulmus camp.

* * ♦ ♦

30

10

15

21

*) Det torde bö

naninas a

t 'de i noten p. 67 anförda Campan.

Trachelium och Oyhrys Myodes sedermera afven äro funna inom
Gefleflorans egentliga område; likväl icke nordligare än förut, nien^

väl längre från hafvet.

t

119

Hiomning. |Biadsprickih

Är:

1842.

1843.

1842.

1843.

Måuad :

5

6

5

6

5

5

6

Caflha paL , .

2

14

Viola pal. * .

2

14

Myrica . * .

' *

3

24

Ribes Gross.

3

14

Vioia aren. . .

4

14

Primula ver. . ,

4

16

Rn tinne. Fie. »

4

16

Viola odor. _* *

4

-

14

Pulsal. vern.

5

11

Hyacin! h. botr. .

m

O

26

Salia' nii!;r. . ;

■■

- ^

X

♦ ♦ *

5

20

Acer Pial. *; ♦

6

25

11

31

Polent. maeui. .

6

20

Ribes rubr. . ♦

6

20

Salix frag. > ,

1

24

Androsace sept.

9

20

SaXif. graniil. .

9

20

-

Primula farin. .

9

1

20

Belula alba . .

10

28

Fragar. vesca .

11

20

_ Rannnc. anric. .

11

21

Genm riv. . .

12

21

Friiid. Mel.

'

12

30

\

Cardam, pral, ,

V*

12

6

Aesculus . , .

14

1

.. Sorbus scand. .

11

1

Primus Pad.^ .

18

28

9

24

Fraxinus . . :

18

29

25

9

Pinus Ahies . .

» *

20

Lychn. silv.

20

29

l ilia' eur. . .

. . .

20

Prunus Ceras. .

22

10

Trientalis . .

22

1 ■

6

Veron. Cham. .

^ r

22

29

Pinus silv. , ,

'

24

Androm, polif.

24

13

Tussil. Petas. .

24

Convall. maj. .

24

8]

-

(luercus Rob. .

24

Pyrus comm. . '

^ -

24

“

10

\

Sorbus auc. . ,

26

13

6

24

Pyrus Malus

28

13

Syringa vulg. .

28

14

t

1

180 ,

r*.

‘ ' Blomning.

Ar:

1842.

1843.

Månad:

5

6

5

6

Ledum . . .

30

16

Calla . .

31

31

Orchis august if. . . . . ' * . . .

11

Ruhus arct . ' . .

12

10

Gentiana camp* . . . ,

20

\

Campan* rot, . .

20

Parnassia . .

21

Sedum acre . .

24

Rosa canina . .

26

8 #

Diverse observationer för Gcfle.

1842.

1843.

-

3

4

5

6

4

5

6

Lärkan hördes först ....

Ti

8

Papilio Urticae .....

24

16

-

Storån isfri till fjärden . .

14

20

— — till Skansen , . '

11

2

Hafvet öppet till Limön . .

he

a vintern

1

Hela segelleden öppen . . .

20

5

Tjädern leker .

29

16

Snön borta på slätten . . ♦

16

1

i

Morkullan (Scolop. rustica) leker

8

Tranorna flytta .

28

Hafren sås .

25

12

Sädesärlan (Motac* alha) framme .

3

18

Humlor och Bin .

21

2

Papilio Rhamni .....

24

4

— ' Antiopa .

22

4

Första Sillen till salu . . ,

20

1

— Strömming d:o . . .

10

1

Kornet sås . . . . . . .

30

16

' Kälen ur slättlandet ....

24

6

Storsjön sköljer .

11

Kryddgårdar planteras . ' . ;

2

20

Grodan leker .

1

Ormar framme .

i

1

Svalan ........

4

11

Göken . . .

15

18

Rågen visar ax .

24

Trollsländan (Lihfllula vulg,)

29

13

Smultrpn mogna .

19

Kornet visar ax .

21

I

1

LufUemperaturen vid Gefle. 181

1842

Medium

1843

Medium

Medium af
23 åi'.s obs.
(1821-43).

Jan. 1 — 10 , , ,

11—20 , . ,

21—31 . . ,

—4,91

—2,05

—1,70

—2,89

— 5,35
—0,21
—0,74

—2,10

—4,71

Febr. 1 — 10 . . ,

11—20 . . .
21—28 . . ,

—4,01

+3,09

+0,84

—0,03

—0,70

—6,84

—7,48

—4,67

—3,26

Mars 1—10 . . .

11—20 . . .
21—31 . . ,

—1,24

+1,52

—0,25

+0,01

—2,90

—4,29

—0,57

—2,59

—1,22

Apr. 1 — 10 . . *

11—20 . . .
21—30 , . .

+1,88

2,74

7,00

+3,8T

—3,62
— 1,01
+4,01

—0,19

+2,93 -

Maj 1—10 . . .

11—20 . . .

21—31 . . .

+11,54

8,35

14,03

+11,31

f

+5,46

5,20

9,26

+6,64

1

+9,11

Juni 1 — 10 . . »

11—20 . . .

21—30 . . .

+14,44

13,51

13,66

+13,88

+10,88

14,30

13,05

+12,11

+14,55

* /

Juli 1—10 . . .

11—20 . . .

21—31 . . .

+14,54

15,46

13,76

+ 14,59

+17,95

17,07

13,06

+16,03

+16,44

Åug. 1 — 10 . . ,

11—20 . . .
21—31 . . .

+16,97

17,83

19,15

+11,98

+16,47

17,50

18,03

+11,33

+15,23

Sept. 1 — 10 . . .

11—20 . . .
21—30 . . .

+11,30

12,26

6,93

+ 10,16

+12,87

14,00

7,63

+11,50

+11,09

Oct. 1—10 . . .

11—20 . . ,
21-^31 . . .

+5,19

7,14

3,52

+5,28

+4,45

0,05

4,11

+2,81

+6,59

Nov. 1 — 10 . . .
11—20 . . .
21—30 . . .

+2,27

+0,20

—6,39

—1,34

+6,09

—0,27

—1,58

+ 1,41

+0,90

bec. 1—10 . . .

11—20 ...
21—31 . . .

+0,30

0,31

0,39

+0,33

+0,70

—0,06

+2,09

+0,91

—2,30

Hela årets medium
Mars — Maj med. . .

Juni — Aug. . . .
Sept.- — Nov. ...
Hec. (föreg. år) — Feb.
April — Sept. . . .

Oct, (foreg, år) — Mars

+6,09

5,06

15,48

4,10

—0,90

+11,91

+0,11

«

+4,99
1,29
15,37
5,26
—2,15
+10,68 -
— 0,85

+5,45

3,61

15,41

6,19

—2,44

-fll,56

—9,67

182

2. Ani echnni^nr om vårens nlvecUmg; kring Karlskrona

uren 1843 or.h 1844: af k, Sedorslroip. ,

Karlskrona är belägen ungefär under 56^ 10' n, lal. och .33^

• •

13’ östlig longit. på holmar i Östersjön. Dessa utgöras af kala herg
hörande till iirformalionen liksom lela derra del af Bleking
I närheten af staden saknas näslan all egentlig trädvegetation,
hvarföre ock iakllagelser öfver löfsprickningen äro här under¬
kastade svårigheter ; de i efterföljande anteckningar uptagna äro
i allmänhet anmärkta i elt stadium mellan halft utbildade och
näslan fullkomligt ulslagna (jenmf. Bot. Not. 1844 sid. 68). Blom¬
ningen^ är antecknad då den var någorlunda allmän hos hvarje art,
utom i de fall för år 1811 då Ivenne data äro i kolumnen uptagna,
afhvilka det första visar när arten började utveckla blommor, del
andra åter då blommorna mera allinant utslagit. — Ofullsländighe-
len i de meddelade upgifterna torde ursägtas af det' skäl all iaktta
gelserna egentligen gjorts för eget nöje utan tanke på deras publi ¬
cerande. På derom gjord anhållan lemnas de imellertid sådana de
äro. På observ. öfver lufttemperaturen har ej varit tillgång.

Yårvexternas vid Karlskrona blomning. [bladsprickn.

j

•t

• «

1843.|

1844.

1843.

1844.

Månad:

3

4

4

5

4

5

4

<

Galaiil lius niva! is .......

23

8

Corijhis AveUiuia .

23

8

5

5

Ahius glutinosa ......

21

n

e»

a

5

Anemone hepatica .....

8

8—13

Dr aha verna . .

8

20

Vrociis vernus . . . ' .

10

13

Dapitfie 3f( zereum .....

10

8

21

Chrysosplenitim alt evn ifolivm . .

10

2

%

Gagea iulea .

15

n

('o ry (tal is Lohe/ii . ' .

15

20

Ranuneu/us Ficaria .....

1

n

n

Anemone nemorjosn .....

18

21

-

Var da mine hirsuta .....

18

21

•*

Salix Caprea . . .

18

21

30

0

Populus tremula .

18

V eronica hederæfoUa . . . .

23

Viola odorata

23

21

Ribes Grossular ia .....

23

21

Pulmonaria q/fcinalis ....

21

t

b!

183

blomning. (bladsprickn.

I -

[

l

-

Ar;

!843.

1811.,

I843.|

1844.

Manad :

4i

0^

o

4

5

4

5

5

Viola hirta * ♦ . ♦.

211

2

— ' canina . » .

\

2-6

Luznla pilosa . .. .

* ♦ «

21!

2

Ulmus c/impestris . .

25

2T

-

Arabis hirsuta . ♦ .

✓

25

2

Hyacint ha s b otryo ides

28

2

Adb.ra moschat cllina

28

6

1

Caltha palustris

28

6

Mercurialis perennis

28

2

i

\

Prunus, Padus . . . '
Primula veris . . .

e

1

3

2—6

30

5

Oag;ea minima . ♦

3

2I

, -

A esc alus Hippocast an um

• 4

3

6

Cerastium semidecandrum . . .

3

Putent illa venia . .

Dftt/la alba - . .

3

8

3

6

Ribes Grossularia

1

6

8

Pianuncuius A ur icamus

4- •

6

5—11

Acer piat ano ides

l ^ ♦

6

6

Prunus spinosa . ..

Sorbus Aucupar ia

/

9

11

9

3,

Orohus tuberosus . .

4 4«

9

11

Saxifraga granulat a

♦- ♦ 4

1 1

8—11

Orchis sambucina . .

11

T— 11

Praxinus excelsior .

♦ t ♦

11

13

Myosurus minimus
Saxfra^ a tridacl ijl U es

13

8

13

1

Lit hosperm um are ense

15

8

Vaccin ium Myrt ili us

■

15

1

■

Vragnria vesca

Er odium Cirut mdum .

15

lo

14

f ^

Ribes rubrum . . .

16

13

Geum rivale , .

16

ii

1

Oxalis Acet osellu

16

1

2’

Veronica Chamædrys
Sorbus scan dica

1

19

1

19

13

Ran unculus aquat ilis

19

j

k

26

1

Ajuga pyramidalis

.

193

11

!

A sp erui a odorata . .

20

1

.

Cardomine pratensis .

20

14

Prunus Avium , . .

20

11

Viola palustris . .

25

1

Prunus Padus . .

' Pyrus communis
Che/idonium majus

25

11

25

23

25

14

IHL

bionming.

— ^ - 1 . .

•; '

Ar

•

•

1843.

1844.

' Månad :

5

6

5

6

Fagus si/vat ica . . , .

25

Sa/ia; fragil is .

25

12

Convallaria majalis . .

26

20

Pyrus Malus ' ♦ . ♦ ♦ * . ♦ . . , *

26

26

/

Polygala vulgaris .

26

31

Hottonia paluslris . s . . .

27

Convallaria Polygonatum .

27

31

Hieracium Pilosella ^ .

30

31

Syringn vntgnris .

3

26

Lychnis Viscaria

3

26

Frysimum AUiaria . .

3

11

Qvercus Robur . . . . \ * .

3

31

Aesculus Hippocaslanum .

7

26

Sedum annuum « . « * . .

10

2

Mel^mpyrum pratense

10

2

Trifolium pratense » . . .

10

31

Triglochin maritimum ........

12

Cynanchum Vincet oxictim . . » , , .

2

Majantliemnm Convallaria ......

T

Rhin anilins Crista Galh » , . « .

T

Scrophularia nodosa . .

7

Matricaria^ Chamomilla . . . ^ . . .

i

7

Diverse observationer. Ar :

1843.

1844.

Månad :

3

4

5

3

4

5

Slararne visade sig ........ .

16

-

28

Myror . * . .' .

20

/

Första stnåsillen till salu . . .

29

10

Husflugan (ymnig på väggar 1 solskenet)

27

9

1

Lärkan hördes ♦ . .

6

Papilio Urtic æ syntes

18

10

,

Sädesärlan . . . : . .

18

17

All käle ur jorden . .

25

Hafre såddes ...........

27

Göken hördes ..........

3

8

Potatis sattes ; . . . .

6

Näktergalen hördes .........

13

8

Svalan . . . .

19

Korn såddes .

19

All is borta från vikarna ......

17

Rågen visade ax . . ^. . . .

26

N

23

Alen, som 1843 var ytterst rikt befransad

med hängen, visade 1844 högst få.

\

185

11. Utdrag ur utländska arbeten.

Ur ’i’iBeifrage zur Botanik^ von WaIIroth.'>'> \:e B:d 2:s HefL

Monogi'aphtscher Versuch ilher die Gewächa-Gatlung
Ar mer ia WilhU

Ref. vill här iiptaga diagnoserna på de arter, som angifvas
förekomma i nordliga och mellersta Europa.

Secl, 1 Mastrucalæ: fructus undique vestiti:, i. e. pube
æqualiter ad costas simulae ad intervalla interjecta plus mi-
nusve profusa sericeo-pilosi. >

Trib. 1. Truncatæ: fructus basis curta oblique truncata ovato-
subrotunda, ungulae æqvinæ instar obtusata apicemque ver¬
sus vix nisi leviter producta, latere obliquato pedicello ad¬
mota 1. rectius superaddita.

Sp. Arm, maritima ,WiIld. caule multicipite pulvinato-cæ-
spitoso polyphyllo, foliis conformibus linearibus acutiiisculis
marginati » viridi-glaucescentibus calvis, scapo erecto pilis paten-
lissimis villoso pubente (humili), capitulo laxo depresso-hemi-
sphærico vaginam æqvante, involucri foliolis subconformibus late
herbaceis, externis ovatis dorso excurrente acutiusculis, reliquis
ovato-subrotundis circa dorsum oblusum longe retractum late
marginalis, internis ellipticis conformibus, bracteis ovalis oblu¬
sis fructum æquantibus, fructibus (mastrucatis) e basi contracta
ovalis approximalis costatis pedicello æquali tubum superante
suffultis, pappi lobis -abrupte ovalis nervo evanido inscriptis
arislalis niveis.

a. ajigfica: a. silvestris: caule subsimplici, fol. calvis tenuiter
marginalis, involucri foliolis externis ovato-elliplicis aculis.
- — b. hortensis: caule cæspiloso-pulvinato, involucri folio¬
lis omnibus oblusis.

helgica: habitus præcedenlis at elatior.
y. gallica: caule subsimplici, fol. lalo-linearibus glabriusciilis
glandulosis in rosam congestis scapum uncialem æqvantibus.
itala: caule late cæspitoso, fol. glabriusculis, scapo palmari
capituloqve mediocriter magno.

186

>

6. germanica : caule cæspitoso, fol. anguslc linearibus, scapo
tenui parce villoso, involucri foliol. externis ellipticis late
marginalis dorso anguslo excurrenle obtwsiusculis.

Synes förekomma i hela Europa; dock förelrädesvis på
liafsslränderna och närliggande höjder.

Trib. 11. Rosiellalæ : huvXws basis elliplica s. linearis ad pedi>
celium seuli s. aciculæ instar declinata.

Hil föres allenast en art från Portugal.

Sceiio H. Burbatæ: fructus pro parle i. e. ad costas inler^
stilia calva cingentes solum hirsulo-pilosi.

Trib. 1. Trnu erfæ: fr. basis obliqiic truncata pedicello leviter
admota.

Sp. A, HaUeri Wallr. caule abbreviato cæspitoso demum
mullicipiti nndiqve folioso, foliis e basi subæqvali sensim tenu¬
atis anguste linearibus subcanaliculalis ihimarginatis obtusiuscu-
lis viridibus (brevibus) caulem (2 — 4 uncialem) calvum latitu¬
dine a qvanlibiis, capitulo hemisphærico laxo paucitloro (exiguo)
vaginam subæqvante, involucri foliolis inæqvalibus, externis ova¬
tis acutius<Aulis (brevissimis) herbaceis, seqvenlibus ovato-snbro-
tundis ■ lato-marginatis illis duplo latioribus, bracteis obovatis
obtusis integris hyalinis fructus æq vales involventibus, fructu
e basi attracta rotundata elliptico pedicello pappum æq vante
suffulto, costis coutiaclis adpresso-pilosis inscripto, pappi plicati
lobis ovatis longe abrupteque aristaliS. — På fria grasplatsar i
vestra Ilartz, särdeles i trakten af Hertzberg.

Sp. /A. alpina Willd. glaberrima, caule subsimplici poly-
phyllo, foi. e basi lata vagiuante lineari-lanceoiatis 3-5-jjei viis
planis obiusiusculis late marginatis stipatis, scapo (humili) robu¬
sto, capitulo subgloboso laxo (iiAsigni), involucri foliolis diffor-
mibus. externis ellipticis s(‘iisim acuminatis herbaceis, seqveiiti-
bus ovalo-subi olundis marginalis abrupte mucronatis, bracteis
tobovalis cuculiatis 'dilatatis byalino-membranaceis infra apicem
runca tum complicatum crenulatuni purpureo-villatis fructum
æqvantibus, fructu brevissime pedicellalo e basi attracta ellip-
lico-rolundata obovalo, costis laxe pilosis distantibus exarato.

N

m

pappi plicafi lobis rolundalis longe abrupteque aristalis. — l'a.
de högsta fjällen särdeles i Tyrol, Slejermark, Salzburg (för egi
Sweitz Ivifvelaklig); Pyreneeriva, Italien, Ungern.

Sp. A. campes'/ris Wallr. (A\ vulgaris Willd, pro parle)
pube varia, caule bievi polyphyllo, fol. linearibus aculiusctdis *
1-nerviis' imuiarginalis (sieeandd longiludinaliler corrugatis), sca¬
po strido elato, capitulo hemisphaerico deuso miillifioio, involu¬
cri phyllis difiorniibiis, externis ellipticis sensim cuspidatis her¬
baceis anguste marginalis, reiiqvis conformibus mucronatis, in¬
ternis ellipticis obtusis late marginalis, bracteis oblongis acutis
fructu brevioribus, fructu e basi ovata obliqtie truncata obova-
10 pedicello tubum calycinum æqvante sufl’ullo, costis distantibus
exaratis hirsulo-pilosis, pappi plicati lobis oblusis longe abrup-
teque aristalis.

a. Chawiitsoi : caule brevissimo simplici oligophyllo, fol. ab¬
breviatis scapoqiu' humili calvis, involucri phyllis strami¬
neis acuminatis capitulo mullo brevioribus. — Arktisk form
från Lorenzobugten af Ch am is so,

V

/?. Litik ii : caule cæspiloso polyphyllo, fol. elongatis glabris,

scapo elato robuslo pilis brevissimis pubenle, capitulo sub-

globoso. (A. pubescens A. litoralis tVifliLy Hom, et

• •

Schuft, tiec — På Östersjöns kust och Mecklenburgs

1

ängar.

y, Hpffmntitti : caule polyphyllo, fol. (angustius laliusve) line«,
.aribus margine s. uti inque tenuiter pubentibus, scapo pro-,
cero, capitulo hemisphærico, involucri folio!, externis lan-
ceolalo-linearibus longius breviusvc cuspidatis capitulum^
subæqvanlibus (nonnisi yelut elongalo-prolilV ris illud supe-,
ranlibiis). (Stalice elongata J\och Syti.^. 1 mellei sta och.
nordliga Tyskland på torra, vanligen sandiga ställen.

Ö, Kochii'. glaberrima, caule simplici producto vaginis elonga-

/

tis foliorum fusco-ruhenlibus obducto, scapo elato, involu¬
cri foliolis ovato-oblongis, dorso angusto herbaceo acumi¬
natis capitulo brevioribus. (St. purpurea Korfi 'Syn.^ S.

188

Armeria Wahlenb. Suec. pr, />.). våla ocb sumpiga
ängar. — Förf. har seil ex. från Stockholms traklen.

Denna art, blommar sednare än Hnlleri och maritima.

Trib. 11. Rostellalæ : fructus basis brevius longiusve producta,
ad pedicellum aciciilæ instar declinata.

Sp. A, montana: Wallr. caule subsimplici oblongo emerso
oligophyllo, foliis e basi late vaginanle Jineari-lanceolatis ulrin*
que attenuatis marginalis S-l-nerviis sensim acuminatis stipatis
strictis pallide viridibus, scapo procero, capitulo sphaerico denso
(parvo), involucri foliol. 4-serialibus, externis lanceolatis linea-
ribusve seqvenlibusqve ovalis marginatis, illis sensim, his abrup¬
te cuspidatis, reliqvis obovalis obtusis late marginalis costa her¬
bacea excurrente mucronatis bracteis obovalis hyalinis pedicel-
lisque externis fructum æqvanlibus, fructibus e basi rostrata el¬
lipticis piloso-costalis, pappi lobis ovalis longe aristalis. — (Stat,
planlaginoa Gmel,^ Koeh Syn. — nec AlUon,^ WiUd,^ DC,
aliorumque aucU flor, europ. ausiral., qvae' Armeria rigida
Wallr.). ~ I Irakien af Mainz.

•i >

Sectio III, Calvæ: fructus costatus calvus.

Hit föres allenast Arm, mauritanica Wallr. från norra Afrika.

III. Hvarjehanda.

1. Enligt underrätlelse meddelad af Prof. Hornschuch
är l:a hällel af den tidsskrift han under titel: Skandinavische
Beiträge %ur Naturgeschichle : börjat ulgifva, nu från trycket
utkommet; men som det till Ref. benäget öfversända exemplaret
ännu icke hunnit framkomma, kan någon upgift på deri inne¬
hållna afhandlingar för närvarande icke meddelas.

✓ '

2. H:r Apotekaren A. Söderström bar på Verkö och
andra ställen omkring Karlskrona funnit Gagea spathacea; äf-
vensom han meddelar, alt Lychnis alpina förekommer ingalun¬
da sällsynt pa berg i Nätlraby socken.

189

3. B:r Lindgren hai’ i brcf omnämnt följande af honom
i Veslergölland funna intressanta mossor: Bryum torquescensy
arcticum^ pallens ^ microstomiim i trakten kring Degeberg,
der Br, uliginosum^ inclinatum, cernuum, intermedium och
erythrocarpon icke äro några egentliga rariteter. Bi\ lacustre,
latifolium och turbinatum vexa pä Venerhs stränder, ehuru
sparsamt. BltHonotis falcata vexer på Kinnekulle ofvanom
Ruslsäter; Hypnum catenulatum beläcker i mängd rödkalken
nedom Westerplana på Kinnekulle. Tortula gracilis är ymnig
på gamla åkrar mellan torpet Salen o^ch Stallstugan i Rackeby
sokn. Grimmia Scliulzii öfyerkläder alla klippor vid Venern
i hela Kållands härad. Bacomitrium ericoides bär ymnig frukt
vid vestra ändan af Dalbobron i Venersborg och flerestädes i
grannskapet. Anthoceros lævis och Jungermannia crenulala
äro rikligen insamlade till Musci exsiccati, hvaraf elt par fascik-
lar. äro nära färdiga och många arter insamlade till andra sed-
nare utkommande. — Dessutom har' H:r Lindgren i Lidkö¬
pings trakten funnit åtskilliga nya arter ^VAgaricus och Bole^
tus, hvilka han framdeles ämnar publicera. — H:r Malhesius,
som föruT på en inskränkt lokal vid foten af Hunneberg funnit
Festuca silvatica, har i år återfunnit den i mängd vid foten af
Hälleberg åt Venerssidan.

, Rättelser.

^N;r 7) Sid. 97 r. 17 nedifråS står: Fries: läs: Trier. — S. 99 v,
13 opifrån läs: niodificeras. — S. 100 r. 16 nedifrån »tar: Adj* läs:
Doc. — S. 110 r. 8 nedifrån läs: Caricologica.

(N:r 8 — 9j Sid. 115 r. 9 nedifrån läs: mängd. — S. 121 och följ*
»tår vid hänvisningen till vextlokalerna ofta ”L. b.” — men bör vara
Ij. 1. — S. 125 r. 14 opifrån står bg. lUs : (bgj — S. 128 r, 20 opifrån
läs: planterad. — S. 130 r. 14 nedifrån står sativa: microcarpa Fr.
M. 111 — skall vara: Neslia paniculata. — S." 134 r. 22 opifrån efter
”Kyrkan” tillsättes: i Köping. — S. 136, 140—146 står på flera stäl-
. len: Kromsta: skall vara Kramsta.

('N:r 11) sid. 164 r. 14 nedifr. står Hort. läs Host. — S* 167 r. 5
ivedifrån läs : färgteckning. — S. 168 r* 1 opifrån läs: några.

Register öfver Botaniska Notiser för år 1844.*

Afhandlingar.

^Andersson, de svenska fjällai terna af släglel Kpilobium 15i. ,

t

Borgslröm, exkursion i Villands härad . . . . , 161.

— , anteckningar om vårens utveckling . . 65.

Forssell, auleckningar öfver vegetationen i trakten

af Norrtelje . ♦ ♦ ♦ V .. ♦ ♦ . . . ,33.

Fries, reservation mot en del antagna åsigter öfver

I ' '

åtskilliga svenska vexter . . . , L

— , ytterligare underrättelser om botaniska resor

i Skandinavien 1843 *««***••« 49^ 75.

Hartman, vårens titveckling vid Gelle 1842 — 43- V77.

— och Lindblom, redogörelse för botaniska
sektionens förhandlingar vid Naturforskaremötet

i Kristiania «««.«•««««.«, 97.

/

Lagerheim, vcxtställen antecknade för Vestergötland 105.

^ Lilja, enumeratio specierum generis Lupini * . , 54.

Lindblom, anteckningar öfver vårens utveckling

1842 — 43 ordnade . . ♦ , 65.

— - , förslag till Fäderneslandets botanister * 4.3.

Ov — , oor Fjäll-Epilobierna . . « ♦ . . , 158.

Lindgren, tillägg och rättelser vid bidrag till Upsala-

florans bryologi 26.

’ v. Post, veslra Mälarstrandens cotyledoner ... . 113, 145,

Sieurin, berättelse oro en botanisk resa i norra Halland 81, 103.
Strömborg, vårens utveckling kring llingsjön och

vid Sotenäs 65.

Söderström, vårens utveckling vid Karlskrona 1843 — 44 182.

Befordringar och heder sbemmingar.

W. D. J. Koc^i — Lindblom 32. — Schauer 14.3.

Dödsfall.

A.'Ahlqvisl 176. — Bergström, 176. — E. G. de St. Hilaire
144. — Savi 176. — Trinius 96.

191

Resande naturforskare.

Bl^ll 61. — Borgström 161, — Hardin 111. — Harlinan,
Kamphövener och Lindblom 111. — Nylander 52, 18. — Nyman
18. — Petit 111. — W. Schimper 32. — W. P. Scbimper 111.
— J. F. Wahlberg 113, 160. — Wall 15. — Willkomm 96. —
Ångström 49.

o , , ■ -

Smärre upsatser och notiser.

Aclilya prolifera funnen vid Göteborg af Areschoug 112.

J. Agardh, om vexlförvandlingar ...... 98.

Anmälan af "Tidsskrift för Landtmän afEkeblad G:sou- '108.
Arrhenius, om vexlers drifnihg vintertiden . . , 100.

Botaniska trädgården i Kristiania . . 111.

^ — i Rom och Rostock ... 116.

O. Celsii herbarium ........... 19.

Drejer, symbolæ Caricologicæ . . . . . - . . 18, HO.

Fortsättningen af Bischoffs botanische Terminologi c^c. 32.

— — De Candolles Prodromus . . , 31, 143.

Giornale botanico Italiano utgifven ...... 113.

Herbarium normale fascic. 10 . . 80.

Hornschuch’s Skandinavische Beilräge zur Naturge-

schichte ............. 110, 188.

Kutziiig Phycologia generalis ........ 48.

Liebmann, om palmvegetationen i Mejico . . ♦ , 91.

— , om rotparasiler .....*.. 99.

— , om mexikanska Cuscutæ « . . . . 101.

— , om Guaco mexicana ....... 102.

— om Cycadeernes plats . 102.

Liljas Tidning för trädgårdsskölsel dc. uphörd . . 112.

Motion af Vahlberg om egna lektorat i naturalhi-

storien vid Gymnasierna ...... 111*

— — Agardh om förökadi anslag till Lunds

botaniska trädgård ,111*

S V

Musa paradisiaca, med mogen frukt . 48.

Naturvetenskapernas studium vid Strengnäs gymna¬
sium .............. 19i

Nedsatt pris å Flora Danica . 110.

192

Nylanders resa i Finland och Ryssland , ♦ . . 52.

Om Adansonia digitata och dess ålder .... 96.

Om rätta slafningen af trivialnamn sammansatta

med fol mm « 48^ 93j 107.

' Potamogeton Zetterstedlii Wallm. . . * . . • 160.

Schimpcr, om bladmossornas klassifikation « » . lOR.

Schleidens och Nägelis Zeitschrift fiir wissenschaft-

\

liche Botanik ••••'• . 143.

Sommarens och höstens beskafienhet 1844 * ♦ * 144.

Understöd lemnadl till fortsättande af Bot. Notiser 96.

Wall, om vegetationen i Westmanland • ♦ . . 15.

Weber, ej Wiggers, författare till Primitiæ Fl. Hol-

saticæ . ,32.

Vexler funna i Bleking 64, 188,

— — i Skåne . . 112, 116.

— — i Södermanland ♦ . . , . . ■ . 19.

— — i Yestergölland ♦ . . . . . . 101, 189.

Wirsén, prodromus floræ Fennicæ . ♦ - j 18.

o

Ångströms erbjudande af Finskt-ryska vexter . . 48.

— resa i Finland och Ryssland .... 49. '

•Ofversigt af Kongl. Vetenskäps Akademiens för¬
handlingar* utgifven . . 64.

\

Utdrag ur utländsha skrifter.

Aresolioug, Algarum minus rile cognitarum pugillus . . 21.
Boot, ora Carex' saxatilis och G. Grahami . . . . . . 115.
Goleman, om Oenanthe fluviatilis och O. Pbellandrium . 115.

Lang, Carex Ohmiillcriana och C. Grypjos . . 60.

Montagne, om Podaxineæ ........... 62.

Om Cuscuta och dilhörande. europeiska arter .... 112.

Pfund, Orobanche Avellanae . . 59.

Schauer, tre arter af slägtet Iris . . 01*

Wallrolh, slagtet Armeria . . . . 185.

i- nextnamn.

Achlya prolifera 142. Adansonia digitata 96. — Ajuga
alpina 11. — Alchemilla fissa et vulgaris hybrida 8. — Allium
Schoenoprasiini et Sibiricum II. — Alisma ranunculoides 89. —

Alopecurus ilignea ns 6. — Anlhoeeros lævis 189. — Anlirrbinum
OrODlium 165,^ — Äpargia aulumnalis 89. — Arclium minus 92.

— Arenariæ 14. — Armerlæ 185 följ. — Alriplex crassifolia 88^ '

Barbarea præcox et alT. 18. — Barbula lævipila 162, 164.

— B. latifolia 162. — Betulæ 24, 168. — Bromus 'racemosus
8. — Bry a 26, 189.

Camelinæ 18. — Gardaraine parviflora 105. — Carex Gra-
bami et saxatilis 175. — C. Grypos 60. — C. Ohmiilleriana 60

— C. paludosa spadicea 106. — G. vulgaris 163. — Carices 23,.
53. — Cochlearia anglica 18. — Colchicum autumnale 176. —
Conferva cannabina et vadorum 31. — C. catenata 98. — C.
mirabilis 98. — Corydales 19. — Cruoria 29. — Cuscutæ 101,
174. — C. hassiaca 173. — Cystopteris crena t a 52.

Desmatodon' Laurcri 99. — Didymodon Blytti 99.

Elachislæ 29. • — Epilobia 12. — Ep. alpinum ét aflf. 13,
154 följ. — Epipactis media 23. — Eqviselum prostratum et ripa¬
rium 26. = — Eriophorum Charaissonis 6. — Euphorbia Esula 176.

Festuca ovina et aff. 7. — F. silvatica 101, 189. — Fuma¬
ria capreolata, media, Pelteri 19. ■ — Furcellaria fastigiala 27.

V

Gagea pratensis' 11. — G. spathacea 188. — Galeopsides 17,
167. — Galium aparine et spurium 9. G. mollugo 112. —
Gentiana obtusifolia 9. — Glyceria plicata, remota 53. — Grim-
mia Schulzii 189. — Guaco mexicana 102. — Gymnostomum gra¬
nuliferum 99. — Gyrophragmium 63.

Halymus pedunculatus 87. — Heraclea 11. — Hieracia 21.

— H. umbeliatum 85. — Hierochloa borealis 102. ~ Hyperi-
cum humifusum 61, 162. — Hypnum -catenulalum 189.

Juncus nigrilollus 12. — Jungermannia crenulata 189.

Inula Helenium 106, 112. — Iris nudicaulis, hungarica, bi¬
flora 61. — I. sibirica 101.

Lamium incisum 17. — Lepigona 14. — Lep. salinum 88.
Lupinus 54 följ. — Luzula glabrata 12. — Lychnis alpina 64, 188.

Malricariæ 22. — Melampyrum pratense var. 167. — Me--
landrium vespertinum 165. — Menthæ 17, 112. — Mesogloia 28.

— Montagnea 62. — Musa paradisiaca 48. — Mycenaslrnm 64.

Narthecium ossifragum 105. — Nymphæa alba var. 164.

s

Oenanthe fluviatilis el Phellandrinm 175. — Ononides '20.

— Orchis anguslifolia 165. O. cordigera 23. •— O. incarnata
92. — O. latifolia 22i — Orobanche Avellanæ 59. — O. Cirsii
101. Orlholrichum oblusifolium 164.

Padinella 28. — Pedicularis Sceptrum Carol. 106. ~ Phi-
lonolis falcata 189. — , Plantago major agrestis 106.. ~ Platan-
iheræ 169. — Poa cæsia 7. — P. depauperata 7. — P. sudeli-
ca 6. — Podaxincæ 62. — Polygonum Persicaria var. 14. — P.
tataricurn 14. — Polyides rotundus 28. — Polaipogelon Zeller-
slcdlii 160. — Polenlilla sordida 16. •*— Prunus domestica 91.

— ^Pulmonaria anguslifolia 106.

Racomitrium ericoides 189. — Raphanus maritimus 93. —
Rosa inodora ct aflT. 15, 84. — R. tomeniosa 16. — Rubi 165.

— Rubus nemorosus var. 165, 171. — R. Sprengelii 102. — R.
suberectus 86. — Rumices 92.

Salices, 25, 79. — S. mollissima 112. ~ Salicornia herba¬
cea 88, 91, 93. — Scirpus fluitans 105. ^ — Scrophularia aqua¬
tica 112. — Sempervivum lectorum 10.5. — Senecio aqvaticus
91. — S. barbareæfolius 21. — Silene maritima 14. — Sinapis
arvensis 19. — Sisymbrium arenosum 18.- — Spartium scoparium
85. — Sphærococcus mirabilis 98, — Slatice Limonium. 11. —
Stipa pennata 105. — Straliotes aloides' 43. -r- Succisa pratensis
85. — Symphytum patens 9.

Thaliclra 16. — Thorvaldsenia Speciosa 10.3, — Tilia pia ly*
phy Ilos 164. — Tortula gracilis 189, — Tritica 8.

Ulmi 10. '

Valeriana sambiicifolia 87, 105, 162 följ., 176. — V. offi-
cinalis var. 163. Verbasca 10. — Viola fennica, umbrosa 53.

Zannichellia polycarpa 104. — Zonaria deusta 102.

Botaniska Notiser med dertill hörande Lite-
RATURBiHANG foitsättas linder år 1845 efter samma
plan som hittills. Prenumerationspriset å tidsskrif¬
ten jemte bihang blir 1: 32 b:ko och kan erläggas
lios Herrar Bokhandlare eller ock direkte insändas
till Herr C. TV, K, Gleerufs Bohhandel i Lund^
som benäget ombesörjer uttielningen och till hvil¬
ken således alla reqvisitioner böra insändas. — På
postkontoren tillägges postförvaltarearvode. — Up-
satser och notiser såsom bidrag till tidsskriften
mottagas med största tacksamhet, och böra sådana
ad resseras til! Akad. Adjunkten Al, Ed, Lindblom
t Lund.

LUND, tryckt uti Lundbergs ka Boktryckeriet 1844.

A nem. liopal.
I'nssil. l'arf.
Tuss. alba
Tuss. Pclas.
Goryl. Aveli.
Aln. glul.

Aln. incan.
Daplin. Mez.
Draba vern.

Anem. nem.

\

Gagea lul.

Gag. min.

Empelr. nig.

Chrysospl. all.

Tarax. off.

Pop. trem.

1

Salix Gapr.

Sal. rep.

Veron, heder.

(

Coryd. Lobel.
Coryd. fab.
Goryd. cava
Luz. pilos.
Kan. Fie.
Capsella bursa
Sisyrabr. Thal.
Ulm. camp.
Oxal. acel.
Fulmon, off.
Acer Plat.
Prim. ver.
Viola Iric.
Viol. can.

Viol. hirla
Viol. palus.

I. 131oiniiin<^ciL

1

2.

3. 1

4.

5.

6.

1.

8.

9.

10. '

il.

A.

li.

y|.

A.

/i.

A.

y/.

A.

A.

!

A.

n.

yl.

1~ 15

20

1 —20

23_ 9

6

16—28

24

5-10

!20_9

23—28

12

20

19 14

4

4

4

3 4

4

4'

T

4

3 4

4

y

y

3 4

4— T

20

18

20_ 6

16

•

4—23

22

12

20

2—10

4

6—15

4

20

1

2—21

3 4

4

■

4

y

y

y

4

4

4

• 4

30_ 7

21-21

-

18

10

6

29

3 4

2T 6

4

28

23_ 4

28

24

1

y

15-30

5

23—28

y

30

20

26 10

3 4
29

«

3

6

3 4

28

3

3

12

4

1

3

4

28

y

12

y

28

2 F
16—21

3

4

3

4

8

4

4

4

y

3

*

-

y

,

23

20-26

4—1

20

11

1

10

21

20_4

15-.30

29

11

y

23

4

14—22

4

15—20

4

20

4

16 .

4

11

4

16

4

2

11

3 4

10

11

3

19

4

25_ 3

4

20

4

25

4

20—29

4

15

4

20

4

15—20

4

4—20

4

24

5

30

4

4

y

y

6—19

y y
26

y

15

y

25

4

1-20

4

20 1

4

20

4

^ 4

4

4

t

4

12—19

y

3

y

y

4

16—23

4 5

4

16

■

4

4

5

20

.6

4

20— .30

5—15

20

8—16

4

16

16

8

4

25

24

1

4

4

4

21 2

4

11—26

4

21—30

4

30

4

21

T

21

• y

13—26

25

y

21

y

5

28

y y

24—10

4

4

4

4

4

5

4

T

y

4

1

28

15 — 26

21

23—28

28

20

•

28

T

6

29

5

4

28

3

4

24

4

21

4

1

y

5

y

20

18—28

2

5

4

24

'l

4

5

4

*

4

y

4

y

20

4

213

5

3

T

5

18

T

5

26

T

4

12

Z

5

/

•

• '

-

5

y

4 5

21_13

y y

22

23

,i

-

20

3

22

20

15—20

4

4

18—26

4

20

5

3

4

5

4

15—20

16 1

T T

20

T

3

T

4

4

5

4

19

T

13

, 20

T

11

23

T

9—20

18

T

21

3

20

y

28

y

23

y

21

3

y

30

1

20

26_ 3

y y
11—28

/1

1

■

y

/

....

_

20

4

21

4

29

4

3

1—14

20

4

21-

4

'2

5

5

4

26

4

1

5

12

20

4

10

T

25

4

1

y

16

y

1

y

5

y

18

5

21

y

25

y

19

y

10

y

18

6

y

20

y

18

y

26__18
y y

25 2

4

15—26

4

15

T

29

Z

23

4

10

Z

5

4

5

5

26

T

5

3

30

'4

26

4

20

f

4

4

5

21

24

T

1,

13

y

12

y

20

3

y

4

28

y

8

y

,29

r

y

4

4

y

28

y

2

y

20-30

5

20

y

10

y

23

y

12

1

y

8

y

22

y

20
y '

29

y

6

y y

29_4

y y
28_10

y y

20 6

4

5

4

10—20

5 .

10-18

5

6

2

4

26

4

21

5

y

y

4 i"
20 3

8

Ä

4

30

T

2

T

4

21

T

21

T

28

T

4

1

5

10

y

4

y

26

\

y

10

20

y y

1—12

O

21

T

1

t

5

1

y

5

5

8

y

4

24

z

-■

5

22

y

21

5

5

3

y

1

y

5

24_4

y y
10_22

5 y

I

1.

2.

3.

4.

5.

6.

8.

9.

10.

11.

.1.

II.

B,

A.

A.

/1.

A.

/1.

A.

y|.

H.

A.

//.

A,

Anein, ran.

1

1

-

23

3

5

5

4

5

Adoxa moscli.

1

24

25

24

1

1

30

.10

1

24

3—10

5

4

4

4

4

5

5

4

5

Gallba. pal.

1

5

30

28__1(

1 21

6

6

21

2

1

31

12

4-10

5

5

4

4 5

4

5

y

4

y

5

5

5

5

Bel. ulb. 1. glut.

13

4

5

10

21

30

1

16

<

5

5

5

5

4

4

6

5

Latr. squam.

21

' 1

21

5

23

1

20

4

5

4

5

5

5

5

Carex, præc.

20

26

1

20

3

-

4

4

4

5

20—3(1

9-2(

>

1

23

Mere. perenn.

4

4

5

y

Polen 1. vern.

-

12— 2(

)

i

1

10

1

20'

2—16

•

5

5

5

5

5

»Pol. inaciil.

-

•

20

4

19-27

.

5

6

'

5

Pol. Torm.

!

21

12

16

12

12

5

1 ^

5

5

-

5

Frag. vesca

1

16

'29 Vz

1

10

6

28

8

31

24

6—22

5

4 5

5

5

5

4

5

5

5

5

Equis, arv.

28

21

- -

'

1

4

4

5

Lam. purp.

1

18

30

24

22

30

13

19__4

4

4

4

4

4

4

5

3 5

Lam. inlerm.

23

19

20

4

4

5

Laro. alb.

29

13

23

10

T

6—20

4

5

5

*

5

6

o

Glech. heder.

15

8

28

' 1

31

1

•

30

6

18

2—18

! 5

5 '

4

5

5

5

4

5

5

5 i

Puls. vulg.

5

1

.

21

22-24

5

5

4

4

Puls. veru.

1

<

5

Frax. exe.

16

11

6

11

30

23

2

6—10

i

5

5

5

5

4

5

6

5

Rib. gross.

9

10

30

«

5

20

'

y

30

22

10

30

29 10

5

5

4

5

5 '

4

5

f»

o

y

¥ y

Rib. rubr.

10

2

6

22

2

10

25

'

-

10-20

5

5

5

5

5

5

5

-

- - -

5

Ran. auric.

1

5

4

30

1 -

2

/

10—15

5

5

5

4

5

6

5

Orch. samb.

10

1

1

20

8—20

N

5

'

5

5

'5

Geum. riv. , . /

1 '

14

10

2—16

1—10

;i3-26

15

16

12

1

20

i.

i '

5

J

5

5

5

T

5

5

y

y

Myrica Gale . ;

T i 1 » f ■ • f

4 1

i-' h-.i'/f’

1 1

10

5

21
¥ '

5

5

'

t

29

T

Orob. vern.

/10"

-

10 .

-

1

1

15

10—20

* .

i ’5

^ - i 1

' 5

5

5

y

5

Orob. lub.

IOV-19

16

1

3

30

5

..

6 — 14

* j j ' ,5 li ( ‘

”5

- -'{|

5 -

5

5

5

5

' 5

Vacc. Myrl. P*'

■r

»>•!'*»>

1

2

T

8—18

5

5

5

Saxifr. gran!" •

- 16

GT^:.

14-20

4—15

5

8

11

10

30

6^18

HOJ h

-1, 5j-J

5

5

5

5

•

5

5

5

Cardam, pral.

1

14

10—30

1—15

13

8

. 22

12

11

12—20

2

16-23

- ' ' ■ ■ ••Ml,;

l

5

5

5

6

~5

5

5

5

6

s

i'- /

Litbosp. arv. .. ..

* ; ä i !

3CJ H)*

' 1

— 5ior

24

5

14

26

«J

4—11

V

5 '

5

/

5

5

5

-

5

Lychn. silv.

' 1

9

10—20

20

29

-

20

10

■ /fr;,'.;-

6

5

5

5

'

5

y

-

Thiaspi arv.

16

26

18

9

11

2

6—20

5

5

5

5

5

y

5

Prim. farin.

1

'yi

11—30

18

1 '

22

5

-

5

V

5

y

5

Prim. Pad.

24

11

13

28

12

13

as

3

16

5

13—23

*

5

5

5

5

/

5

y

5

y

y

6

O

Pr. Ceras.

>0—28

13

<

21—29

1'3

19

11

2

'

’

5

5

5

5

T

y

y

y

1

Pr. spin.

5

5—23

16 '

3—16

10

4—22

5~

5

5

5

y

5 . 1

Pyr. mal.

*;■

a

.010

20

21 24 1

-

11

21

11

16 ^

!

il-25!

5 6

5

5

5 6

5

5

6

6

¥ (

O !

Pyr. com.

16 2

4 2

_j — _

20

13

'

21

6

16

1

t

i

5 1

> 6

5

5

5

6

6

J

Alch. vulg.

11

8—16

8

23

19

*

1

0—21

1

5 1

5

5

5 •

y

3

Sorb. auc. i

25

3—15 2

1-30

28

19

28,

11

23

28

1

5

6

5

5

5

5

y

y

Syr. vulg.

1

1

6 2

1— .30

'

23

15

14

1

6

5

1

5

y

y

1 «

A.

li.

Æse, llippoc.

-

7

6^

Uanuuc. acr.

-

Hai), aqnat,

10

7

I0_ 1

T Y

'Coiivall. niaj.

Anlhox. odor.

I

Polygal. vulg.

rianl. la ne.

23

T

12—20

5

Ajiig. pyr.

-

Veron. Chain.

'

Par. quadr.

Sisvmbr. Ali.

•

Narc. 4)oél.

Garum Garvi

-

Aulhrisc. silv.

Men. Uifol.

Lonic. Xyl.

16—25

5

Chelid. maj.

11

9—28

5

o

Qaerc. Rob.

Ledum pal.

-

Trienl. eur.

-

\

Berb. vulg. ,

'

Pinus.

Geran. silv.

Pol. anser.

f

Lol. corn.

IJierac. Pil.

25

T

Gynogl. off.

Lychn. vise.

-

Hyose. nig.

1

Oullä pdl*

'

Chrys. leue.

-

Parnass, pal.

Myosur. min.

10—16

5

Tragop. prat.

25

Y

Genlaur. Gyan.

%

Pol. arg.

Pedic. pal.

Gonvall. bif.

Arnica mont.

•

Rosa can.

s

//.

A.

A. ,

n.

A.

A.

11

6^

» <

17-21

16

23

22

5 .

5

Y

5

5—28

16-28

26

5'

5

Y

1

23

20

3

21

19

6

5

Y

IT

Y

5

19

5

l

7

5

5

1

8—17

19

30

6

5

Y

Y

20

3—15

6

5

p»

. i>

T

23

3—16

10

25

16

5

5

5

Y

7

1

18—23

18

18

14

6

' 5

Y

5

7

31

13

20

18

5

Y

7

13

12

■

T

Y

18

21

17

•

5

5

Y

«

24—31

7

V-

5

7

31

17

- 18

5

"5

Y

/

10

11-24

20

12

6

5

*5

7

1

1

6

Y

-

r -

26

20

6

5

Y

11

24

\

' '

5

Y

>

■ »

16

5

12

12—26

15

28

17

6

5

5

5

7

10

24

30

27

6

5

"5

-

7

11

12

25

t

9 6

6

Y

12

20

28

18

6

5

5

7

11

17—31

20

-

18

6

5 1

5*

7"

9

^ 1

«c

1 1

0

30

26

6

5

T

7”

5

25 1

\

6

5 6

-

22

21

26

29

26

6

* 5

"5

Y

7

5

25__ 1

6

5 6

26

1

7

/

21

29

10

26

6

' 5

"7

7

10

\

7

-

1 '

•

/

Y:

1

11

15

10

6

Y

6

20—25

4

'

10

.30

• 6

6

7

5

12

20-31

25

27

6

5

5

Y

11

25—31

30

8

6

5

5

> Y

5

6

V

3 .

6

9.

10.

11.

A.

//.

A.

yy.

A.

28

16

"7

7"

23

6

1

Y

7

19

12

22

5

6

5

18

10

16

22—25

5

6

5

1 6

5

8—13

5

7—15

15—25

5

5

14—21

0

20—26

12

5

6

20

18—30

5

6

6

r>

18

11

18—28

5

6

5

21

10

24

5

7"

'

Y

24-26

5

21

12

13—27

5

6

5

22

12

5

7

20

7

18

5

7

Y

18

18

6—14

5

6

5

13

16

6

7"

\

23

16

•

6

1

7*.

* f,

28

-Si

6

12

7

18

10

1

21

5

6

5

3

17

t

6

7"

\

»

21

7"

•

27

21_3

Y

12

-

5 6

7"

3

17

24

7

7"

7"

3

23

1

7

6

1

30

-

' '

7"

4

T

13

5

-

3

30

-

23

Y

7"

5

-

'

28

-

5

1

i

11

8

7"

/ ^

T

*

c

Ribes gross.

Rib! rubr.
Lonic. Pericl.
Lon. Kyl.
Rub. Icl.

Sorb. Auc.

/

Rosa ca’n.

N.

Viburn. Op.
Coryl. Av.
Aln. glul. ,
Rerb. vulg.
Syr. vulg.
Prun. Pad.
Gral. Ox.

Rel. alba
. Ulm. camp.
Acer. Plat.
Fag. silv.
Pyr. mal.
Pyr. coro.
Sal. frag.

Sal. Gapr.
Prun. dom.
Sorb. scand.
Æsc. Hipp.

I

Querc. Rob.
Frax. excels.
Til. eur.

Pop. Irem.
s Sarah. nigr.
Prun. spin.
Garp. Bel.

IK Lofspricknia^ciK *)

1.

A.

52—^^ I,

T T ’’

9

'T'*

.5

f.

25

21

— ‘b.
4

10

f.

29 15

29_15

r T

25 .

12

T

29

T

b.

b.

29

h.

2.

3.

n:

IL

' A.

30

19 ,

4 2

— b.

— b.

_ _ _ _ -

4

4

4 5

23 .

10 2

— b.

_ _ .

4

4 5

10,.

5 _2l

6

4" Y

b.

5

13 2

4 5

20 ,

1 16

23__15

— b.
5

Y 6

Y ^

*>

^ 1

21

_ i).

T b.

5

4

4 ,

21

_ b.

^ b.

5

4

5 ,

29 ^6

21 30

— - b.
5

4 5

2 18

21 30

Y ^

Y Y

21

_ b.

— b.

5

4

-

21 ,
_ b.

28

— b.

4

4

8 K

29 16

28 31

— n*

5

T 6

Y Y

29 18

28 .

T 6

b.

'4

4 19

26,

Y 6

— b.
4

1 22

— b.

1

1

0

!0

-"s

- 5

4 5

30 30

5

4 5

6 18

1-21

Y 6

5

3__W

1—30

5 6

5

1 J. 19

30

'

Y 6

— f.

5

-

i-b.

2 11

-

5

5 6

4 5

6

5 6

11 19

-i

-

5 6

- JJ*

5

1.

A.

4

16

T

5

/;.

26_ 20

T/T

30 22

1 p

1—21 4—31

5

29_ 18

1
18

T

o

11

a

29

T

15

— b.
5

29 ,

a

1

T*'-

14—19

6

21

£18
T ~6

3

Y

4

5

5

b.

b.

b.

— b.
5

21

f.

5

2if.

5

a

6

1

5 6

4-29

5

2—22

2

5

6

Y

s

5

1

~6^

1

6"

1

15

Y

2

”6

2 ,

15—24

10—22

6.

A

1.

A.

8.

A.

21 ,

9. i 10. .

12.

A.

i-b

A.

20

// 1.1.
4-18! 1

IL

20

- iK

J

1

i

i

in

5

5

3— 22l^__£
4 5

5 ,

b *^_JL

jT Y

5

22—29

b.

h.

3—20

5

2412
4 5

26_12

T "5

9—24

4

9—24

12—21

5

30

29

15_£

4* Y

21

T

5

24__n

4 5

21

4-f

5

3

T '*

23
— I'.
5

21

5

I .

21

5

b.

9

15

— h,

5

?5r.

5

11-23

lir.

5

4

ib.

5

^b.

i2b.

5

3

Y

12

b.

^b.

5

8

4

25

21

T

24

h.

6

f.

^_12

5 "6

.28

b.

25

T

12

b.

b.

12

6“^*

5

o"

12

5

12

~5

16

5

20

Y

20

5~

5

6”

1

6”

6

5

6*

5

6^

16

16

Y

16

6^

10

-r b.

a

20

— h.
5

16

— b.

o

1

26

T" b.

a

21

— h.

a

29

“ h,

5

21

“b.
a

19

T**-

5

T*-

18

~ b.
a

18

T-b.

a

5

15

T»-

13

T”-

5

^b.

5

i5b.

5

— b.
5

— b.
5

6

26

29

r»-

11

— b.

5

ib.

6

N «

•) Nägra ob.ervalörer haf.a .är.kilrf, a„,„a.kl både „ar lofve,. började ute^iicka „r knoppen eeh nar de vnrn fullbildade- andra å, K r

va binu uplagu eu Uadlnm nch da vanligen an.niirkt hvilke.dera; deUa bar jag , Umark. med bnkuafver ef.er da.nm - ’.å be.vT'- A
au lof.pncknmgen omkring den npgifna dagen började, A. aU bladen vorn halfbildade; nä.lan fnilbildade- f f IlL ,■ f '

dérförerlgto' nb.rrverad, hvarföre' jag T !fr „iVaU

I I

LITERATURBLAI)

I

' ' I I

- UH ■ /

BOTANISKA NOTISER

\

i

1844«

1

. . » ^

/

LUND,

TRYCKT UTI LUNDBERG S KA BOKTRYCKERIET,

4 /•r'.

■xi

rHi

i. '4

C ;§-;.'

1 . •i#^A *

-y*

V \

IL II 12 ® A 10 IB « 33 a la A ©

TILL

BOTANISKA NOTISER.

*r^

"i.

N:r 1,

Lund.

1844.1^'

1. Taschenbtich der Deti/xchen tind Scjitveizer l^lora tS&c,

bearheitet von D, Wilh, Dan. Jos. Koch* Leipzig.

Gebhardi und Reisland. 1844. 82 och 604 sid. lit.S.'oh,

Under denna »litel har den vidlfräjdade Författaren här i
en lagom volyra, hvars formal gör den passande att medhafva
på exkursioner, meddelat den botaniska allmänheten sjelfva,
quinlessensen af hvad som innehålles i samme Författares
opsis Flor. Germ. el Helv. Samma ordning är följd i båda
dessa arbeten, men Taschenbuck, som är ulgifven endast på ty¬
ska språket, är mera hopträngd och i' den användes en mängd
abbreviationer, som dock ingalunda äro svåra att reda helst en
förklaring öfver dem derjemte lemnas; äfven äro en del syno¬
nymer och anmärkningar ulelemnade, likväl så alt allt det vig-
ligaste finnes uplagel. — Som delta arbete, ehuru med tryckår
1844, dock utkom 1843 och nästan samtidigt med första afdel-
ningen af den nya uplagan af Synopsis, så kan någon hufvud-
saklig olikhet i fråga om sättet för behandlingen af de vextfa-
miljer, som för båda äro gemensamma, icke ega rum. I Taschen^
buch äro imellerlid de i tillägget till Synopsis uplagna förän¬
dringar och förbättringar hvar på sina ^ställen -införda, men der-
jemle förefinnes en och annan mindre väsendllig ändring; så
t. ex. är här Ranunculus Pel iveri åler hänförd som varietet till
Ran. aqualilis; Capparis ovala anses som varietet af C, spi¬
nosa; Saxifraga Holienwarlbii likaledes till S.
conlroversa uptages under namnet adscendens L.; Poten-
tilla intermedia Synops. kallas Po t. heptaphylla^ emedan den
af Fries återställda P, intermedia L. är annan art; Astraga¬
lus alpinus och Orohoides återföras till detta slagte från Plia-

o

m; Ahine sedoides Frol. eller Sagina decandra Reichb. up-
tages såsom Ahine ruhella Wahlenb. (om rikligbelen hvaraf
dock åtskilligt torde kunna anmärkas, hvarom- mera på annat
ställe); namnet Valer ianella denlala är utbytt mot V, Morh
soni\ o. s. V. — I den delen deremot af Tasche7ibuch^%om om--
fattar de vexter, hvilka utgöra föremål för andra afdelningen af

Synopsis, finner man en mängd ändringar och tillägg Ull hvad

✓

första uplagan ^f sistnämnde arbete innehåller. Åjlt ådagaläg¬
ger den upraärksamhct, hvarmed Förf. följt alla nya uptäckter
och framställningar, och deri grundliga kritik han underkastat
sina förra åsigter och antaganden, för hvilka han icke visar
någon förkärlek, ulan, så som det egnar den ‘sanne vetenskaps¬
mannen, öfvergifver då han finner dem af andra vederlagda el¬
ler rättade; men han antager också icke heller på blott god
tro andras upgifter, så framt det' icke för honom varit omöjligt
att kontrollera dem, då han också, liksom annars, antyder de¬
ras källa. — Man skulle, l. ex. i fråga om slagtet Hieracium,
som här ulgöres af 52 arter, kunna tycka att Förf. visat sig
väl benägen för antagandet af en del arter, hvilka allenast ge¬
nom mindre väsendtliga karakterer utmärka sig, men dels är
delta ett fel, som i allmänhet icke kan tilläggas denne Förfat¬
tare, dels torde det i fråga om ett så inveckladt slagte, hvars
historia ännu är långt från afslutad, vara bättre att såsom arter
upföra alla former, som visa sig olika, än att sammanfösa dem
under en eller med tystnad förbigå dem, hvarigehom upmärk-
samheten undaudrages dem. — Det kan icke vara Ref. afsigt
att här framställa allt det nya, som i detta arbete förekommer;
han vill allenast fästa den svenska botaniska allmänhetens up-
märksamhet på denna Taschenhuch, hvilken bör vara ett oål-
^skiljeligt vadc-mccum för en hvar, som i den fria naturen eg¬
nar sig åt vexternas undersökning. — Det yttre är mycket vac¬
kert och nätt; papperet hvilt och fast; trycket sammanlrängdt
men mycket redigt; korrekturen i allmänhet med omsorg
förd.

t

2. Grnndziige der wisseiischaf I lichen Botanik von M,

J» Schieiden» Zweiter The il: Morphologi^ Organologi*
Leipzig. Lngelmann. 1843. 18 och 564 sid. S:o h.

Med denna del är detla märkvärdiga arbele fulländadt,
bvilkel med skäl väckt så mycken upmärksambet, funnit många
försvarare, men också många häftiga vedersakare, något som all¬
tid är förhållandet med arbeten, hvilka bryta nya banor och be¬
reda inträdet för nya epoker i vetenskaperna; och som ett så¬
dant bör delta ulan fråga anses. Men Förf. bar äfven sjelfför-
I ' anledt det bittra tadel, som från vissa håll IräfTal honom, ge-
nom det att han utan ringaste skonsmål och ej så sällan med-
alltför stor bitterhet behandlat nästan alla, som hittills förvärf-
vat sig ett stort namn inom botaniken och hvilkas auktoritet
man i allmänhet med blind tro omfattat. Det är mot denna
blinda tro han och del med rätta — ifrar; häri söker han
för en stor del orsaken dertill, alt den verkliga vetenskapliga
behandlingen af botaniken icke skridit längre framåt, alt den
I ej trängt djupare in i vexlernas inre natur ulan håller sig vid
ytan och det oväsendlliga. Hela arbetet utgör en fortgående
polemik mot denna ytlighet, men angifver derjemle de hufvud-
' frågor, hvilkas lösning är af vigt för alt åt botaniken vindicera
anspråken på att utgöra en verklig vetenskap och ej blott va¬
ra dels ett torrt register på JialurfÖremål och deras kännemär¬
ken, dels en hopad massa af enskildta facta utan all innehålla
eller upgifva för dem' någon högre ur vexlens inre lif hämtad

förklaringsgrund, hvarigenom de först vinna en högre betydelse«

i

I ^

I närvarande del går Förf. tillväga alldeles på samma sätt

t

och efter samma metod, som i den första, för hvilken Ref. för¬
ut cLil. bihang 1812 n:r 5) lemnat'en kort redogörelse. Först
afhandlas (sid. 1 — 445) morfologien eller läran om vextformer-

I 1

na och deras delar, bvarvid först i allmänna morfologien fram¬
ställas de enkla grundformerna och dessas kombinationer, hvar-
efler Förf. öfvergår till den specicia morfologien, vid hvars af-
1 handlande han särskildt genomgår de särskilda klasserna bland
vexterna (l. Gymnosporoe ncml. Alger, svampar, lafvar, cha-

4

raceæ; 2. Angiosporæ: a agamæ neoil. lofmossor, Ipfvermossor»
Lycopodiaceæ, Filices, EquisetaCcæ; gamicæ: Rbizocarpæ och
Fanerogamer)) vid faneroganierna afhandlas sarskildt rot-, axel-,
blad-, knopp-organcrna,' bland bvilka sistnämnda ban isynnerbel
nppebålicr sig vid blom- oclu frukl-bildningarne. Jemle det
bvarje särskild del karakteriseras ocb formolikbelerna samt
deras upkomst utvecklas, anförer ban del vigtigaste af termino¬
logien, men ifrar derunder alltjemnl möt den malngd termer
man infört för alt beteckna de särskilda formförändringarne och
bvarvid man vanligen mera afselt det yttre än den. verkliga
inre betydelsen, bvarföre ban äfven anser dem såsom förkastliga
ej blott som en öfverflödig ocb vetenskapen slutligen alldeles
nedtyngande barlast, utan ock som skadlig, emedan de föranle¬
da den tanken att någon verklig inre olikbet eger rum, der den
blott är skenbar ocb grundande sig på en ytlig ocb ofullständig
insigt eller rent af skef upfattning. — Förf. fortgår slutligen till
organologien eller läran om bela vextens ocb dess särskildta
organers lif (sid. 4.36 — 558). Här uptager den allmänna organ¬
ologien det största rummet, bvarvid särskildt genomgås: 1 de
allmänna fenomenen i vexlernas lif: neml. bela vextens lif,
groendet, vexandet, näringsprocessen, fortplantningen, bela vex-
tens-'död; 2 de speciela fenomenen, neml. varmeutveckling, ljus-
utveckling, vextdelarnes rörelser. — I den speciela ©rganologi-
en framställas kortligen vegetations- ocb* fortplanlnings-organer-
na. — Slutligen (sid. 559—564) lemnas tillägg ocb rättelser
till bela arbetet.

Ref. anser öfverflödigt alt bär särskildt framställa de åsig-
ter, som i delta arbete uttalas, emedan de böra i sin belbet
ocb sammanhang studeras ocb begrundas; ingen, som med all-
' var vill göra sig hemmastadd i botaniken och dess fysiologiska
del kan undvara detta arbete, hvars noga studerande Ref. på
del varmaste rekommenderar. ' *

3.

V orlesuti^en iiber die Kräulerkunde Jär Freunde der
Wissenscfiafl ^ der Natur und der Gurten '^on Dr W

Liink- £rste?i Baiides 1 Ablh. mif 2 kwpferlafeln,
Berlin Liiderilz 1843. 184 sid. 2 /?/. 8.'o h.

Bland dem, som i mångfaldiga hänseenden gjort sig högt
förljenla om Botaniken i snart sagdl alla dess grenar, inlager
Prof. Link ett af de utmarklasle rummen. Närvarande arbete

har till föremål alt på elt populärt sätt afhandla och framställa

\

särskilda delar af vexlläran. - Denna första afdelning, som sön¬
derfaller i 14 föreläsningar, sysslosäller sig med vexlen i all¬
mänhet, skilnaden mellan organiska och oorganiska' krdppar»
viexldelarnes proporlionela utveckling och , metamorfos, kort
karakteristik af fanero-, meso- och kryplo-fyler ; hvarefler Förf.
öfvergår till framställningen af vexternas inre byggnad och dc
särskildla slagen af celler ,_kärl dc. samt deras förrättningar;
i sista föreläsningen vidröies korlligen morfologien och termi¬
nologien. Vid afhandlingen af hvarje särskildt ämne 'förutsän¬
des en kort historisk öfversigt öfver de vigligaslc olika åsigler,
som derom framställts. De bifögade plancherna hafva till före¬
mål all tydligare åskådliggöra åtskilligt rörande den inre
byggnaden.

4. Anatomia plantarum iconibus illustrata Auctore H. F.
Link. Fasciculus 1 cmn tabulis lithographicis XII. —
Anatomie' der Fflanzen iSec. Berlin. Liideritz 1843. 1 1
pog. d; 12 i ab. 4.*o h. '

Delta arbete af den om vexlanalomien höglförljenle För¬
fattaren slår i närmaste samband med det här näst förut an-
mäldta, som kan betraktas såsom en fortgående kommenlarie

till detsamma. Också lemnas i den på latinska och tyska språ-
/

ken författade texten eller förklaringen öfver plancherna öfver-
alll hänvisning på del ställe i nämnde föreläsningar, der det
afbildadc föremålet afhandlas. — Plancherna äro vackra, rediga
och med omsorg utförda ; all de äfven äro trogna, derför är
Författarens namn en borgen. Ref. kan ej annat än rekommen¬
dera delta arbete hos enbvar som önskar förskaffa sig känne¬
dom om vexlernas inre byggnad.

6

5. Grundzu^e der Botanik entworfen von Stepk, Rndlicher
und Franz Unger, Wien. Gerold 1843. 40, 494
sid, S:o 11,

_ Bland den mängd läroböcker och handledningar i Bolanik ,
som under de sednare åren särdeles i Tyskland ulkoramil, in¬
tager närvarande säkerligen ett af de främsta rummen. Det
sönderfaller i 2 hufvuddelar: 1 läran om vexlens natur betrak¬
tad som individ; 2 Läran om vcxlerna såsom systematisk en¬
het. Den förra innefattar: a: histologien; b: organologicn ; c:
fysiologien; den sednare deremol: a: systematik; b: geograG;
c: historia. Af dessa äro histologien och organologicn vidlyfti¬
gast afhandlade (sid. 1 — 364) och här är en stor mängd figurer
i trädsnitt insalta i texten till alt uplysa och förtydliga dess
innehåll; de äro i allmänhet rediga och motsvara sin bestäm¬
melse. De öfriga afdelningarne äro mera generelt behandlade
men uplaga dock de vigtigäsle momenlerna, som i fråga om
hvardera höra afses. I systematiken upräknas klasserna och
ordningarne enligt Endlichers upställning, men utan upgif-
vande af några karakterer för dem. — Geografien är åtföljd af
en liten karta, för att förtydliga de särskilda vexlregionerna
och isoterma linierna. — Historien omfattar ej vetenskapens
ulan vegetationens historia och framställer således hjfvudmo-
menterna af de förändringar, som vextverldcn i tidernas längd
undergått. — Till slut meddelas ett utförligt register. — Det
yltre är vackert, trycket drygt och i allmänhet korrekt.

6. A, von Jnssieus Elementarkurs der Botanik ^ abgefusst
nach dem Program der Univeriität von Paris vom 14
September 1840. Aus dem französischen iihersetzt nnd
mil Aumerhungen nnd Zusätzen versehen von Dr H,
Ål, Schmidt-Göbel und J. Pfttnd, Ålit vieten Abbildun-
gen, \:e Abth, Prag. Calve. 1844. 239 sid, och 5
Tajeln, 8:o h,

a

Ater en lärobok i Botanik; den tyckes vara ganska full¬
ständig, men uppehåller sig företrädesvis vid de i Frankrike

framställda åsigter. Ifrån definilionön på vexl öfvergår Förf.
Ull framställningen af de elementar- och öfriga organer, hvaraf
den ulgörcs, deras sammansättnipgar och öfriga förhåJIander,
hvarefter vegetationsorganernes funktioner afhandlas och de oli¬
ka åsigter utvecklas, som med afseende härpå framställts. —
De bifogade plancherna afse dels det vextanätomiska , dels
terminologien.

7. Mantissa botanica sistens Generum plantarum supple-

mentum secundum Auctore S» Endlicher, fVindob, Beck
1842. 114 pag, lex. 8.0 h.

\

8. Stephani Endlicher Mantissa botanica altera^ sistens

Generum plantarum supplementum tertium, fVindobonæ.

Beck. 1843. 1 1 1 pag. lex. S:o h.

Man kan ej nog prisa Hr Endlicher , för det han lid
efter aunan särskildt utgifver supplementer till silt utmärkta
arbete Genera Plantarum^ hvarigenom alla småningoin till¬
kommande tillägg och förbättringar blifva tillgängliga för yeten^
skåpens idkare, hvilka sålunda få på ett ställe samladl, hvad
de annai^ finge i tidsskrifter och andra arbeten med stort be¬
svär eftersöka.

I fråga ora anordningen följes naturligtvis hufvudverket;
nya tillkomna genera införas på sina ställen, och vid de gamla
gifvas hänvisningar till nya plancher öfver deni, äfvensom till
de sednare utkomna arbeten, bvari något af vigt röraifdc dem
förekommer; äro i dessa meddelade nya karakterer dc. uptagas
dessa, l. ex. i första manlissan Fenzls öfver Lyclmideæ; va, ro.
fl. — 1 andra mantissan äro algerna underkastade en alldeles
ny bearbetning, som föregås af ett alfabetiskt register öfver de
författare, som skrifvil rörande dessa vexler, samt de af dem
utgifna arbeten. Vidare äro under hvarje slagte upräknade alla
dit hörande arter, samt slutjigen meddelad en af Unger för¬
fattad öfversigt af de fossila algerna. Hvarje supplement inne¬
håller till slut register öfver alla deri omnämnda slägten.

8

f

Med hänseende lill papper och tryck aro dessa supplemcn-
ler lika nitida som sjelfva hufvudarbelet.

9. Genera plantarum floræ gerrnaniceB iconibus et descriptio*
nibus illustrata Auctore T. Fr. L. Nees ab Esenbeck.
Opus continuatum ab A. Putterlick 6c S. Kndlicher.
Fasciculus 23. Bonn^ Henry efe Cohen. 1843. 20 pl,
och 19 blad text S.o.

f Det är fägnande all delta arbete nu åter raskt fortsalles.
Närvarande häfte, som i alla delar slutar sig till de foregående,
innehåller figurer och beskrifningar på följande slaglen: Vitex
L. , Stenhainmera Reich. , Mattia Schull., Eritrichum Schrad.,

i

Qrobanche L. , Phelipeea Desf. , L., Tournef.

(på 2 blad), 7 022?« Michel., Pedicularis Tournef., Lin-
dernia All,, Limosella L. , Buphthalmum Neck., Telekia
Baumg., Pallenis Cass. , Bidens L., Micropus L., Gärln.,
Ambrosia Tournef. — Ref. hoppas att snart få anmäla elt
' nytt häfte.

10, Zur Flora Mecklenburgs, Von Joh. Boper. I.t Tkeil.
Rostock. Leopold, 1843. 160 pag. 8.*o h,

/

Ju närmare ell land ligger ens eget och ju mera det med
hänseende till sin fysiska konstitution dermed öfverensstämmer,
-desto intressantare är del alt erhålla underrättelse om dess ve¬
getativa förhållander och den likhet eller olikhet, som i detta
hänseende röjer sig mellan detsamma och ens eget. Här i Sverge

hafva vi alltför liten detaljerad kännedom om vegetationen i

^ ••
de särskilda trakter, som i söder och öster omgifva Östersjön

och som således tillhöra samma basin som Sverge, och alla bi¬
drag all öka denna kunskap höra derföre för oss vara af vigt.
Nu ifrågavarande arbete är af detta slag och Ref. vill derföre
egna det en närmare uprnärksamhel. Det är icke ämnat utgöra
någon flora i vanlig mening, ulan snarare alt för landets yngre^
botanister lemna en anvisning på hvad som är funnet och an-

o

/

ledning alt eftersöka hvad som annu inom landet ej blifvil up*

tackl, sanat rikla deras upmärksamhel på de särskilda formerna.

Det sönderfaller i 2:nc afdelningar: * Alleerne men* och

*Besonder€s* Den förra afdelningen innefallar åter: 1. ”Zur

Geognosie, physikalischen Geographie nnd Pflanzengeographie”,

hvari först kortligen angifves medeltemperaturen 79 R.)

för Rostock och lemperalurförhållauderna i allmänhet, hvar-

\

efter åtskilligt vexlgeografiskt afhandlas, hvarvid Förf, äfven
kommer in på frågan om landets ursprungliga vegetation och
de orsaker, som föranleda förändringar i densamma. 2. *Zur
Systematik, Morphologic och Physiologie’: här anföres åtskilligt
rörande afarler, hyhridileler, mohslrositeler och metamorfoser
och Förf. iipmanar yngre botanister alt under sina exkursioner
noga gifva akt på dessa, samt på de omständigheter, hvarun-
der de förekomma. — I andra afdelningen upräknas de i Meck¬
lenburg funna vexlformer, hvarvid början göres med Filices*

• •

Ofver hela familjen lemnas först några allmänna anmärkningar,
särdeles rörande sporangierna. Vid upräkningen af de särskilda
arterna , som hittills äro funna i Mceklenhurg, lemnas ingen
beskrifning af dem, ulan under hvarje art anföres först allmän¬
na anmärkningar. öfver dess utbredning, affinitet med andra ar¬
ter, de oltka former, hvarunder den upträder och de omstän¬
digheter, hvaraf dessa synas betingas, o. s. v., h varefter dess
vexlslälle Cstandort") och slutligen dess förekomst i närmare
belägna länder (Brilanicn, Hannover, Holstein, Brandenburg,
Pommern, Danmark, Sverge) uplagas. Med hänseende till
Sverge har Förf. endast begagnat Wahl en bergs Flora Sve^

I N

cica, hvaraf bändt all några ärter, som verkligen här förekom¬
ma , ej såsom sådana anförts. Hit höra: Aspleninm Adianlhnm
nigrum^ Nephrodinm Oreopteris (som upgifves allenast före¬
finnas i Helgeland, ehuru den är allmän i hela sydvesira Norge
och, som bekant är, äfven vexer i Skåne), AspiiUtim angu¬
lare, — Vid Pleris aqniliina anföres den håriga varietelen,
med anledning hvaraf diagnos lemnas på Pl . arachnoidea

som Förf. anser höra hit. — Till JSephrodium spinulosnm

\

hänföras såsom former både Aspid. dilatalnm och A, crislatum

»(>

och dessa genomgås vidlyftigt. Likaledes anses Aspid. aculea¬
tum^ angulare och lobalum som former af en och samma a.rl.
‘rr- Vidare afhandlas Lycopodinece och Equisetaceæ^ med hvil-
ka delta häfte slutar. Såväl under sjelfva klasserna som de
särskilda arterna förekomma ganska många intressanta anmärk*
ningar, som förljena upmärksamhet.

I Mecklenburg äro, enligt delta arbete, hitintills med sä¬
kerhet funna följande Filices: Polypod, vulgafe ^ phegopteris ^
dry opt eris ; Fleris aquilina; Blechnum boreale ; Asplen, sep¬
tentrionale^ germanicum^ ruta muraria^ trichomanes ; Athy-
rium filix femina; Cyst opt eris fragilis; Nephrodifim tJie-
lypteris^ oreopteris ^ filix mas ^ spinulosum jemlc dilatatum
och cristatum ; Aspidium aculeatum ; Osmunda regalis; Bo-
ticy cilium Lunaria^ rutaceum Sw.; Ophioglossum vulgatum;
af Lycopodinece; Lycopodium Selago , inundatum ^ clavatum^
complanatum annotinum ; af Equisetaceæ : Equisetum arven¬
se ^ Telmateja^ silvaticum^ pratense Ehrh. (E. umbrosum
Willd.), palustre^ hiemale; Pilularia globulifera,

il. Flora Von OberSchlesieu und dem Gesenhe^ mit Be-
riichsicht igung der geognostischen , Boden- und Höheti-
Verhält nisse, von H, Grabowski, Breslau. Gosohorsky.
1843, 10 och 451 sid, S:o h.

Få trakter hafva inom få år haft alt glädja sig åt så mån¬
ga och noggranna floror som Slesien; först ulgåfvo Wimmer
och G rabowsky gemensamt sin Flora Silesiæ (1828 — 29);
•derefter utkom 1840 Wimmer s Schlesiens Flora och här haf¬
va vi en tredje af Grabowsky; denna ulgiTvcr sig visserligen
l)lolt för en flora ofver öfra Slesien, men den är i sjelfva
verket öfver hela landet, helst i elt särskildi bihang äro up-

tagna diagnoser på de vextor, som förekomma ! andra delar af

♦ »

Slesien men saknas i Ofver-Slesien. Del är svårt all säga,bvar-
lill denna flora egentligen skulle tjena så slrax efter M im-
mers ulmår.kla arbete; ej heller kan man genom företalet
derom få någon klar insigl; ty alt flora speciela vextslällen bär
äro uptugna torde väl ej vara något verkligt skäl.

I

M -

Floran är upstald efter sexualsj-stemol, med diagnoser Ae.
[>a tyska; naslan inga synonymer, ulom de som afse förfallare

I

i Slesiska floran, anföras; Sfi/vmiaceæ, Kquisetaceæ^ Fi/ices
och Lycopodiaceæ Wand kryptogamerna aro ock uplagna. Efter
sjelfva floran följer en förteckning öfver gebitets vexler efter
naturliga. systemet och med hänseende till deras olika lokalile-
. ter och yninighel i särskilda delar-af gebitet, hvilket i särskil¬
da kolumner är utmärkt. Vidare följer alfabetiskt register' öf¬
ver arter och synonymer. Sednare afdelningen innefattar ’die
geognoslischen. Boden- und Höhen-Verhällnisse."' Här lemnasen'
slags fysico-bolanisk heskrifning öfver Ofver-Slesien och Gesenke,
med upgift på särskilda ställens höjd öfver hafvcl och tabeller

öfver de särskilda vexlfamiljerqas och dilhörande arters antal i

• •

hela Slésien, i Ofver-Slesien och i olika höjdregioner och trak¬
ter (dessa tabeller jemle derur hämtade resultater äro fram-
ställde af Be i Isch mied); till slut lemnas en geognostisk öf-

versigt af Öfver-Slesien föifallad af v. Carnali.

^ ■ ■ ■" ■

12. Flora Dalekarlica. Landsköpet Dalarnes indigena Pha-^
nerogainer och F'ilices, Uppsats af C\ G,' Krönings-
svärd* Falun 1843. 66 sid* 8:o.

f

Eli bland de förnämsta och vigligaslc medel för att kom-

V

ma till en fullständig kännedom om ett helt lands flora ulgöres
af noggranna förteckningar öfver de vexter, som förekomma i
särskilda trakter af landet samt upgifler öfver de momenter-,,
hvilka der på ett bestämmande sätt inverka på vegelalionea
och gifva den dess karakter. Hel är i delta hänseende som så
kallade specialfioror äro, af stort intresse. Särdeles under de
sednare åren har svenska botaniska lileraturen riktats med ett
betydligare antal af dylika, och bland dessa tillkommer största
intresset dem, som hafva till föremål de provinser eller trakter,
hvilka antingen utmärka sig genom en (vare sig till följe af
rikedom eller fattigdom) från den öfriga delen af landet af-
vikande vegetation, eller ock genom sin belägenhet och lokala
förhåi^anden , bilda liksom en öfv-ergång mellan olika vegetations-
gebiler. Det är i delta sistnämnde hänseende, som provinsen

/

12

Dalarne är förljenl af bolanislens upmärksamhel; delta är nem-
ligen del sydligaste* landskap i Sverge, der fjelllrakler före¬
komma och hvaresl man således åt delta håll har all söka syd¬
ligaste gränsen för fjällvexlerna samt har lillfälle. observera
fjällvegetationens öfvergång (iil låglandets. De stora, slutligen
förenade ,' elfvar som genomströmma provinsen gifva , också ål
densamma, äfven i botaniskt hänseende, intresse. En fullstän¬
dig förteckning öfver Dalarnes vexler var till följe- häraf af
vigt och det sä mycket mera, som delta landskaps flora ända
tills för några år. sedan var så godt som okänd. Det är H:r
K r ö n i n gss V ä r d ,, hos hvilken man står i förbindelse för fyl¬
landet af denna lucka i kunskapen om fäderneslandets vege-
talionsförhållander. Redan i de af honom 1830 — 31 utgifna
*afhandligar rörande nalurvelenskaperne* påbörjade han en flora
öfver Dalarne, men som afbröls med klassen Pojyadelphia.
Det var således af dubbelt intresse att i nu ifrågavarande af¬
handling erhålla en fullständig vexlförleckning för Dalarne.

Sedan Förf. upgifvit dem , hvilka genom sina forskningar
och åt Förf. meddelade underrättelser bidragit till kännedom
om Dalarnes vegetation, lemnas en öfversigl af de flera dal-
sträckningar, kom förekomma inom provinsen och föranledi dess
benämning, hvarvid alla de särskildta vattendragen noga angif-

vas. — Vidare upräknas de af Fries antagna familjer, liH'hvil-

»

ka de inom provinsen förekommande fanerogamer och filices
höra, samt antalet af arter af hvarje familj, hvarefler sjelfva
förteckningen öfver dessa arter följer; denna är upstäld efter
sexualsystemet och i enlighet med 3:e upl. af Harlmans flora.
Derefter meddelas upgifl på vexlslällen för de anmärkningsvär-
-dare eller sällsyntare arterna, samt förteckning på några *osäkra
och främmande vextarter.* Härefter meddelas de i särskilda
delar af provinsen brukliga benämningar på en mängd vexler.
Slutligen följa några "noter och uplysningar* förnämligast inne¬
hållande upgifl på de förnämsta fjällen i provinsen, äfvensom
på anställda mätningar öfver deras höjd öfver hafvel samt en
del sjöars och de båda grenarnes af Dalclfven höjd öfver hafvel
på olika ställen.

t

13

De uplagDa arterna af fanerogamer och filices utgöra 606,
hvilka på följande sätt äivo fördelta på de naturliga familjerna:

Synantheræ

Cyperaceæ

Gramineæ

Caryophylleæ

Ranunculaceæ

Gruciferæ

Senlicosæ

59

53

49

30

25

23

22

Leguminosæ, Pcrsonatæ hvar-
dera 21

Ericineæ, Labialæ, Salicineæ

» bvardera " IT

;

Polypodiaceæ 16

Orchideæ 14

Juncace^e 13

Umbelliferæ, Boragineæ 12

Polygoneæ, Primulaeeæ 11

Cislineæ 10

Equiselaceæ, Amentaceæ 8

Lycopodiaceæ, Rubiaceæ, Ca-

I

lycanlbemæ, Succulentae 7

-Polamagetoneæ, Campanula-

Bland dessa vextér förekomma en ej obetydlig del fjäll-
vexter; den inom några trakter af provinsen berskande öfyer-
gångsformalionen utöfvar ock ett märkbart inflytande på vege¬
tationen. — Bland mindre allmänna arter torde följande böra
nämnas: Lonicera ccBrulea^ Viola nmhrosa^ epipsila, Gypso--
phil a fasligiata ^ arenaria^ Aconitum ISapellus^ Raminctilus
aconilif olins ^ Farselia incana.^ Cardamine parviftora, Epipo-
gium Gmelini^ Epipactis al rombens, Malaxis paludosa. Sa¬
lix daphnoides, Vohjpodium calcareum, Botrychium virgini-
cum, m. fl. — Troligen torde åtskilliga fjällvcxter ännu hafva
undgått iipmärksamheten. — Bland främmande vextarter, som
någon gång funnits i provinsen, uptages äfven Medicago mini-

ceæ, Gruinales , Hyperi-
cineæ

Ghcnopodicæ

Alismaceæ, Gentianeæ, So-
lanaceæ, Ophioglosseæ
Goniferæ, Urticeæ, Liliaceae,
Gallitrichineæ, Najadeæ,
Gaprifoliaceæ, Plantagineæ,
Drupaceæ, Melanlhaceæ
Gharaceæ, Nymphæaceæ, Dip-
saceæ, Orontiaceæ, Galla-
ceæ, Papaveraceæ, Vale-
rianeæ, Paronychieæ, Por-
tulacaceæ

Rbizospermeæ, Myriceæ, Em-
- petreæ, Malvaceæ, Rhain-
neæ, Vepreculae, Gorneæ,
Euphorbiaceæ, Balsami-
neæ, Tiliaceae, Malpighia-
ceæ, Araliaceæ, Irideæ,
Fraxineæ, Hydrocharideæ
bvardera

6

5

3

14

ma Wilh.; månne ej ^kriffel för M. iupuima'L,^ hvilken i’Af-
handlingar rör. naturvetenskaperna* (hält. 2 sid. 144) uplages
från samma ställe (rännstenar i Falun), som i floran anföres för
J/. minima?

13. Linuæa. Ein Journal flir die Bolaiiik in ihrem ganzen

Umfange, Herausgegeben t)on /). E, L. von Sc/i/ech-

i en da L 16 Band, 4 — 6 Hiifle. Hal le 1842.

De 3 första häftena af detta band hafva till siti innehåll

I

refererats i Literaturbihanget för 1842. Särskilda omständighe¬
ter ha fogal all redogörelsen för de Irenne sednare ända tilis
nu fördröjts. Ref. vill också allenast i största korthet fram¬
ställa innehållet.

1. Jlonographische Erlänl erung der G all ung Pennan^
fia nnd Auflilärung ihrer nalilrl ichen Vertcandlsckafl, Von
S. Beissek (sid. 33T — 346 och 2 plancher). Sedan Förf. med¬
delat utförlig karakter för «lägtel, heskrifvas de tvenne dilhö-
rande arterna P. vorpmhosa Forsi, och P, Endlicheri Reiss.
Derefter augifvas de olikheter, som skilja del från de naturliga
familjer, dil. del förut hänförts, och dess rätta plats anvises det

' hland Anacardiacece i granskapel af Mauria och Blius,

2. Catalogus plani arum, quas in itinere per Caucasum

&c. 18*36 el 1837 collegit D:r Cari Koch, Jenensts (sid.
341 _ .366). I denna fortsättning redogöres lör Boseæ till och

' med Corne,æ, Särdeles bland Umbell feres flera nya släglen
* och arter. — Epilobium virgalum Fr. uptages, men till följe
af E, obscurum Reich., som slår midt imellan denna och E.
paluslre, är Förf. höjd all anse alla tre såsom former af en
och samma arU Någon jemnförelse med Ep, tetragonum sät¬
tes ej i fråga.

3. De Steiviis tionnullis mexicanis disseril D, F, L, de
Schlechtendal (sid. 36T— 373).

4. ' Uber eine neue G al tung der Campnnulacecs, V om
Herausgegeber (sid. .374' — 376). Under namn af Depierrea
campanuloides har Förf. funnit på ett halft folioark en lilogra-

15

fierad och illuminerad figur jemle beskrifning på en vexl fun¬
nen 1841 i kanton Neufchalel i Sweilz, ulan all någon auklor
är anförd. Förf. anser al Usa mman ej vara annat än en mon-
slrosilcl af Comp. rolundifolia eller någon dess anförvandt.

5. Eiwas nber Pfanzenhaslorde, Voti E, Humpe — samt
— - Nac/dräge zur Flora des Hurzgebief es -(sid. 3TT — .383).
Öland ”Nachlrägc" uplagas Ihimex conspersus Hln, i?. Hippo-
lapathum Fr., /?. domesticus Hin, samt *Lecidea assimilis n.
sp. crusla squamuioso-conglornerala olivaceo-fusca; hypolhallo
obsoleto; apolheciis snbelevalis marginalis primitus nudis, nigris,
nitidis, intus albidis*. Lik LecuL badia Fr. raen skiljer sig
genom ini hvilakliga apolecier saml dessas glans.

6. Neuesle Sammlung anslralischer Nttlurprodukt e in

Hamburg (sid. 381 — .388). Hr L. Preiss redogör för sina

resor i Australien och de derunder samlade naturalster, hvilka

✓

nu finnas i Hamburg.

7. Beschreibung einer telramerischen Orchisb/uthe, vom
Dr iT/. Seubert (sid. 389 — 393 med 1 planch). På ett stånd

■ af Orchis palustris Jacqu. befanns den nedersta blomman, som
till ställningen var alldeles normal, abnorm, hufvudsakligen i
det hänseende att den hade e.n dubbel labell med hvar sin spor¬
re, samt mellan dessa labeller ett med dem lika långt, lanselt-
likl-jemnbredt blomblad, som enligt sin ställning tydligen till¬
hörde den yttre kretsen af perigonialbladen. Härigenom blef
fyrtalet rådande både i den yttre och inre blombladskranseh;
slåndaickrelsen äfven 4talig, ehuru blott den öfversla utbildad
och de 3 öfriga representeras genom glandler, o. s. v. — Förf.
anser denna abnormitet ej kunna förklaras g^enom antagandet
alt två blommor sammanvext^ ulan så att det annars herskande
tretalet stegrats till fyrial; ett förhållande, som bland monoko-
tyledonerne är normalt hos Paris och Majanthe/num, Figurer¬
na på den bifogade planchen åskådliggöra förhållandet.

8. De plantis Mexicanis a Schiede^ Ehr enberg aliisque
collectis nuntium adferl /). F', L, de Schlechtendal
394—400, 480—489, 523—533).

16

9. Uber die Culicnld der Gewachse* Vom Hu^o Mohl
(sid. 401 — 416 och 2^ plancher). Efter en historisk ofverblick
af de olika åsigter, livilka framställts rörande cuticula och dess
förhållande till epidermis, hvarvid Förf. såsom falsk återtager
sin förut yttrade mening, att cuticula skulle härleda sig från
ett lager af interccllulär substans, som beläckte yttra sidan af
epidermis-cellerna, öfvergår han till framställning af de experi-
menler och undersökningar han anställt för atl få sanna förhål¬
landet utredl. Resultatet häiaf blir, alt cuticula bildas af epi-
dermis-cellernas yttre lager, och atl den således ej är att anse
som en egeii sjelfständig membran, ehuru den ganska väl för-
tjenar alt genom ett eget namn skiljas från epidermis. Figurer¬
na på de bifogade plancherna fra,mslälla epidermis och cuticula
hos en mängd olika vexter.

10. Hem erkungen iiber die Epipact isart e7i der deul-

schen E/ora, mUgetheilt voti Thi/o Irfnisch (sid. 417 _ 462

och 1 planch). Efter en komparativ granskning af de former,
hvilka förfallarne upslällt som skiljda arter och efter framställ¬
ningen af flera monslrösa EpipacI isformer, hvarigenom blomde-
larnes föränderlighel ådagalägges och^att man således vid arters
skiljande ej alltför hufvudsakligen dcrvid bör fästa sig, lemnar
Förf. en öfversigt af de tyska formerna Epipactis, sådana
han uplallal dem. Han antager 2 sektioner med hvar sin art:
1 Euepipactis : "Lippe durch Eindriicke <ler beiden Seilenrän-
der in zwei (eine hintere und vordere) Hälften geschieden,

' von denen die hintere (Hypochilium) concav und rings geschlos-
sen ist;* hit föres Ep, latifolia All. med följande former så¬
som varieteter: a otrorubens (Serap. alrorubens ^

microphylla CSerap. microphylla Ehrhi)\ y viridifiora (Serap.
viridiflora \ 8 platyphylla (Serap latifolia e bre-

fVffolia. 2 Ärlhrochilium : "Lippe durch liefe Einschnitle in
die Seilenränder in zwei (eine hintere, der Columna zunächsl sle-

hende, und eine vordere) Hälften gelheill, die Ränder der hinlern
0 0

in 2 freie Ohrchen auslaufend. Nectarabsonderung auf einen schma- ,
- len linienförmigen Slreifcn beschränkt, welcher den Grund der hin-
len Hälfle der Länge nach durchläufl;" hit hänföres E. palustris
Crantz. — Slutligen följer i ett bihang anmärkningar rörande
Orchid-blommorna och sältel all förklara dem. (Forts.)

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1844.

IL a s IB A ?? u IB « 10 a m ii o

TILL

BOTANISKA NOTISER.

- \

N:r 2.

Lund.

13

, Linnæa, Herat/sgegeben von D. F, L, von SchlecMen^ J., ^
dai. 16 Bajid, 4 — 6 Hefte, Halte 1842. (Forls.'fr. n:r 1)?

11. Pflanzen-missbildungen gesammelt von D. F.%
von Schlecktendal' (sid. 463 — 464). Här framslällas 4 abnj^m|^ .
bildningar hos blommor af Philadelphus coronarius, ft

12. Anatomische Bemerkungen iiber den Ban der ‘IHerW’
locacten^ von F', A, W, Miquel (sid. 465 — 419). Förf. vill sjci
att donna tipsals betraktas som etl supplement till Schleidens
afhandling om Cacleernas anatomi, hvarfore han också allenast
Ilplager sådant som är eget för AJelocaeti, Något uldrag kan
ej lemnas.

1.3. Finige Bemerkungen iiber die Grbssenbesi immung
mikr o skopis cher Objekt e^ vom Prof, H, Alohl (sid. 489 — ^^512).
Förf. som mycket syssiosalt sig med mikroskopiska undersök¬
ningar, framställer här de särskildla slagen af mikrometer, de
fellag, hvarföre man vid deras begagnande är utsalt, saml huru
man, såvidt ske kan, skall kunna undvika dem.

14. Hem Andenken an Diedr, F'riedr, Carl v, Schlech-
lendal. P^on dessen Sohne D, F', Tj, v, Schlechlendal (sid.
514 — 522). En kort teckning lemnas öfver den aflidne, hvil-
ken under lifsliden var nära förbunden med Wi 1 Ideno w och
under sina frän de egentliga juridiska Ijenslåligganderna lediga
stunder oförtrutet sysslosalle sig med botanik och författade
samt ulgaf äfven flera hithörande afhandlingar och var ledamot
af åtskilliga lärda' sällskaper. Han var född i Xanlen 1T67 d.
24 Sept. och dog d. 22 Febr. 1842 i Paderborn, der han var
*Oberlandsgerichlspräsident*.

IH

J5. ^ Einige ISachrichlen ubtr J, II. T. Vogeh Von L.

^ o

c. Treviranus (sid. 533 — 560). Aler en ung Naturforskaro,
som fallit ell olfor för sin ifvcr. Vogel var född i Berlin 30
Juli 1812, var Privaldoccnt i Bolaniken först i Berlin och se¬
dermera i Bonn, saml förfallade flera ^fhandlingar införda dels
i Linnæa, dels i Bonnska Ijandlingarne, dels i andra lidsskrifler.
Blef såsom Bolanisl anslälld vid den Nigcr-cxpedilion, som 1811
* afgick från England och under hvilken han d. IT Dec. dog på
6n Eernando Po liil följe af en genom jklimalels inverkan ådra¬
gen sjukdom. — Flera inlressanla utdrag ur Vogel s under
resan skrifna bréf äro meddelade.

16. Knrzgefass! € Dar sf ell ung eines neuen Systems der
Pjlanz€nlehre.i' von E. Chr. v. Traulveller (sid. 561 — 582).
Förf.^ erkänner sjelf alt han ej är egentlig bolanisl och hans sy^
steni torde ej heller få påräkna någol bifall hvarföre del här-
glades 'ätven kan lemnas utan vidare afseendc.

. Delta band ålföljes af Lileralurbihang, hvari en mängd bo-
tanj^ka skrifter äro i slörre eller mindre korthet refererade.
Ulrymmet tillåter ej alt dcrur här uplaga någol.

14. hinnæa. Band XVII oder Bie/räge zur FJJanzenhunde. '

Band I. Herausgegeben von Sclilec.ht endal. Halle 1843.

Sedan Scbl ech lenda 1 i förening med H. Mohl började
ulgifva Botanische Zeihing^ hvari den LU eralnrbericht, som
förut uplogs i Linnæa, nninrra fåll sin pials, har Ulgifvaren af
Linnæa anselt sig böra gifva denna lidsskrifl jémle den gamla
titeln äfven en ny. Deri uptagas nu endast originalupsalser och
hvarje häfte har lill arklalel blifvit någol förminskadl. 1 de 4

förslå häftena för 1813 innehållas följande:

« •

, 1. Uber eine nene Gallnng ans der Faviilie der
gophyllaceCB. Vom J):r Alex. v. Bunge (sid. 1 — 9). Släglel
kallas Sarcozygium och den enda arlen Å’. xanlhoxyhun^ fun¬
nen i Kina vid vägen mellan Peking och Kjachla i öknen Gho-
bi, är afbildad på den bifogade planchen.

2. Monsiröse Blumen von Linaria vulgaris. Bcschrie-

I

19

hen vom Riller L. Hettfler (sid. 10 — 14). Isynnerhet ståndare
och pistill hade undergalt förändHng; de förra hade förvandlats
till, strutformiga rör af åtskillig skapnad, ofta med rudiment till
ända till sju slåndare. i ställe för pistill var der en annan mer
eller mindre utbildad blomma, vida monslrösare än den första.
På den bifogade planchen är allt detta framslälldl. .

t

3. Lichenen des Reiseverims und des Hochstellerschen
j. Herbarii* Untersnchl und beschriehen von J. v. Flolow

(sid. 15 — 30). Här genomgås lafvar samlade dels under Schim-
pers resa i Abyssinien, dels på Cypern, dels slutligen på Kap^
Flera nya arter och former beskrifvas, äfvensom anmärkningar
vid förut kända meddelas. Några rättelser lemnas i ett *Nachtrag’
sid. 254-256. , ,

4. Cal alogus plani arum^ quas in Hinere per Caucasum^
Georgiam Armeniamque annis 1836 — 37 coUegil J):r C. Koch
J enensis (sid. 31 — 50, 213 — 314). Fortsättning fiån 15:de ban¬
det. Här refereras Caprifoliaeeæ, till och med Chenopodiaeeæ*

5. Ijber Byssus Flos Aquee L, Von L* C, Treviranus
(sid. 51 — 51). I korthet framställas de olika arter, som af oli¬
ka författare ansetts för Linnés Byssus Jios aquæ. En af För¬
fattarens broder anmärkt form, som han anser böra hänföras
till Palmella^ ehuru skiljd från P. hyalina Lyngb., beskrifves,
äfvensom andra former. En planch medföljer.

! '6. tJber einige Pflanze?i aus Surinam, von, P\ A, hV*

I Miquel (sid. 58 — 14).

I T. jjber die syslemalisclie Finlheilung der Algen, von
\ Pr* Tinlzing (sid. 15 — 101). Efter en kort, ingalunda fullstän-
; dig, historisk öfversigt öfver Algernas systematiska behandling,
öfvergår Förf. till upräLning af alla de i hans Phycologia ge^
neralis uptagna arter (1534 arter i 350 slägten och 11 familjer).
Inga karakterer på afdelningar, familjer eller slägten lemnas,
uian allenast blotta namnen.

8. Observaiiones bolaniceB n:r II Muclore N. Filja,
Botanico Lundensi (sid. 108 — 112). Afser förnämligast syno-
nymiken, hvarjemte några varieteter af odlade vexler beskrifvas.

I

20

9. Charæ Preissianee adjectis reliquis speciehus e No*
va Hollandia hucusque cognitis. Auctore A. Bruun (sid.

o '

113 — 119). Alta arler, de llesla förut ej beuämtida och hvijka
alla icke äro funna annorstädes än i Nya Holland.

10. Genus novum Chenopodearum^ auctore Al, Bunge
(sid. 120). Alexandra" lillhörer afdelningen SuedinecB^ har
blott en art Al, Lehmanni från öknen kring Aral.

11. Parnieliarum species tres novas offert E, Hampe
(sid. 121 — 123). -Sticta Lucæana från Nya Holland, Parmelia
(Evernia) denudata .från Peru, Boccella mollis raed var.
Dufouriæformis äfvenledes från Peru.

12. Plantes Kotschyanes nonnuUæ^ novæ censitæ a D,
E, L, de Schlechtendal (sid. 124 — 128). Sex arter dels från
Aleppo, dels från Kurdistan; deribland ett nytt slägtc bland
Unabellalerna : Polyeyrlns,

13. Einiges zur Lebensgeschiclite der Achlya prolifera,
von JJ:r P\ Unger (sid. 129 — 152). Förf. redogör för de ob¬
servationer rörande denna parasitiska alg, hvilka han var i till¬
fälle anställa på några arter af fisksläglel Cyprinus, som deraf
voro anfallna. Denna, alg, hvaraf Fl. Dan. l. 89Q redan lemnar
en ganska kärilig bild och som af Lyngby beskrifves under
namn af Vaucheria aquatica, öfverens^tämmer såväl i vegeta¬
tion som fruktbildning med Vaucherierna, särdeles V, clavata,
alt Förf. anser dessa båda såsom ganska nära förvandla. Förf.
Leskrifver bildningen af sporidicrna och den säck, hvari de äro
inneslutna, äfvensom deras rörelse och del sätt hvarpå de ut-

. släppas ur säcken, allt sedl under betydlig förstoring och på en
bifogad planch afbildadl. Det lyckades ej Förf. all få se sporidi-
erna gro; men från sjuka Oskar inympade han parasiten på fri¬
ska. Till slut meddelas en historisk öfversigt af lileraturen rö-
rande Achlya,

11. Uber dichotome Verziveigung der Bliilhenaxe (cy*
möse Inflor escenz) dicotyledonischer Gewächse, Von H,
IVydler, Prof, in Bern (sid. 153 — 192)* Efter förutsändandet
af åtskilliga allmänna satser och anmärkningar rörande 'Vorbläl-

21

ler, Kelchspirale, Dichasium", m. m. genomgår Förf. särskildt
förhåilandcrna med hänseende lill inflorescenscn hos de särskilda
familjerna, hvarjemle 2 plancher äro bifogade för alt bildlikt
förtydliga dessa symelriska förhållandcr. — Några rältelser äro
meddelade sid. 408 — 409.

15. Beobachlungen tiher den Vrsjnnnig nnd Zieeck der
Siipe/n, von E. Regel (sid. 193 — 231). Efler en kort fram-
' slällning af hufvudsakligen D^candolles och Bischoffs
åsigler rörande sliplerna, upsläller Föif. några allmänna satser
såsom resultat af sina undersökningar. Bland dem vill Ref. här
anföra följande: Alla bladartade organer bos fanerogama vaxter
sönderfalla i tvenne från hvarandra skiljda bildningar, stipel-
och blad-bildningar; axelspelsen, som i form af en vårta höjer
sig ur knoppkärnan, öfvervexes från basen af den stipulära bild¬
ningen såsom af ett i den enklaste formen alltid enkelt slipel-
hylle, som dock ej totalt läcker axelspelsen, ulan lemnar an¬
tingen en öppning i loppen eller på sidan; de mera utbildade
slipelformerna upslå, då slipelbyllet bar 2,-4 eller (sällan) flera
långsål gående öppningar, bvarigenom lika många stipelblad up-
korama. Sliplerna få sina nerver direkte från sljelken. Slip-
lerna Ijena alltid all beläcka axelspelsen, som under deras skydd

forlvcxer. Finnas derjemle äfven verkliga blad, så bevara slip-

• • •

lerna äfven dem under deras utveckling. Ofveralll hos vexten,
der delar bildas hvilka äro alt anse liksom nya individer på
vexten, eller upkommit genom ombildning af en sådan, upslår
först del nya individets axelspels, som närmast är kringvext af
ett eller flera, slipclhyllen. Såsom allmän regel kan man der-
före nästan upslälla följande; alla i vexlvcrlden till betäckning
eller hylle använda organer böra ej lill blad- ulan till slipel-
bildningen (bit höra "die Hullen der Knospen, die Eybiille, die
Colyledonen und die Fruchlbiille*)* Sliplerna föregå bladbildnin¬
gen; «ty bos de ny utvecklade individerna framträder slipelbild-
ningen före bladbildningen, — Med hänseende lill bladens och
stiplernas ömsesidiga slällning visar sig en Ivåfaldig olikhet, i
det slipelkrclsen antingen har sin plats högre eller lägre än
bladet: d. v. s. de äro fäslade antingen innanför eller ulanföre

X

22

bladel; i förra fallel skydda och bevara de den näsl högre le-
dens blad, i sednare det blad ulanföre hvilkel dc äro fäslade,
' hvilket alltid utvecklas /sednare än derlill hörande slipler, då der-
emol i förra fallel, eller då sliplerna' äro fäslade innanföre bla¬
det, detta ulvecklar sig antingen något förr eller liklidigl med
sliplerna. I allmänhet finnas inga knopper i sliplernes axiller;
men så snart inga verkliga blad äro förhanden, ulan slipeln,
som omger axelspelsen, ingår i en vidare bladarlad bildning,
finnes äfven alllid en axillarknopp vid slipelns bas. — Förf.
synes för öfrigl vara benägen all antaga, del slipelbildiiing eger
rum hos alla vexier ålminslone i deras spädaste ungdom. . Hos
monokolyledonerna förekomma de allmänt och hinna bos dem
ofta lill fullkomlig bladartad utveckling på de verkliga bladens

I

bekostnad. — Till slut visar Förf. speciell hos en mängd mono-
och di-kolyledoncr sliplernes bildning och utveckling, som ge¬
nom Ivenne plancher göres än mera åskådligt. '

é

16. Ge?! er a Myrt aceariim nova vel den no recognita
auctore J. C\ Schauer (sid. 235—244).

IT. J)e ptanlis mexicanh a G, Scliede, C. Ehrenher-
gio aliuque collectis nuntium udfert l). F. L» de Sclilech-
tendal (sid. 245 — 253).

18. Algarum (phycearum) minus rite cognitarum pugil¬
lus secundus. Scripsit J, K. Areschoug (sid. 25T— 269). För
denna upsals redogöres särskildi i Botaniska uoliser.

19. Observationes in Yuccæ species auctore IK F. A.
de Schlecht endal (sid. 270 — 272).

20. a her die Lcubmoosgruppe der l^eucoplianeen

von Karl JSliiller (sid.r 315 — 322). Förf. klagar alt del af
Hampc 1837 grundade slagtet Leucobryum icke hlifvit all¬
mänt anlaget, ehuru del är likså utmärkt som de flesta öfriga
och utgör typ för en. egen grupp Ac?ccoy///c7Wc<« H:pe, men som
Förf. helre ville kalla Leucobryacece. Förf. upräknar de lill
denna grupp hörande slaglen: l^encobryum H:pe grundadi på
Vicranum glaucum hvarliil 4 ahdra cxolisKa arter komma;

23

Didymodon Sphagnoides Ilook, sluljor sig fran förra genom med
nerv försedda tlad och ulgör Iroligen eget slägle; slutligen

' t

Oet ohhpharttm', J)et är genom bladbyggnaden som denna glrypp
karakteriseras och Förf. framställer densamma samt lemnar på
den bifogade planchen afbildningar af dess egenheter. Såsom
karakter för gruppen upgifves slutligen följande: Bladnätet be¬
står af flera lager af celkiler och är försedt med interccllulär-

\

gångar i samma plan: bladställning: tjockå knippen i spiral;
frukt i toppen; mössan på halfva sidan^ lock långt tillspetsad!.

21. Pewpfas siirpium 7iOvaru7ii Capeiisiutn. And or e

E. Fenzl (sid. .323—334).

22. Bolannche BeUräge von A, Scheele^ Pastor zu
Heersum le i Hildesheitn (sid. 335—352). Åtskilliga extraeuro-
peiska nya arter diagnosticeras, men derjemte en del europei¬
ska, hvarförutan anmärkningar vidfogas vid andra. Sålunda up-
ställes en ny Galinm pratense^ som skall skiljas från G, uli~
gitiosnm genom "aufwärts stackelig-rauhe, stumpfe Blätter und
glatte Friichte”; förekommer i trakten af Göttingen; en från
Schweilz under namn af G. Hal/eri Suter prbållen art kallas
G, a/pinnm; en Btilta dalmat ica bcsknfvcs, äfvensom en Eu¬
phorbia ffiicans från Istrien. Anmärkningar meddelas rörande
skillnaden mellan åtskilliga arter af Galinm ; vidare öfver släg-
tena bland Ahine^^ öfver Atriplex liasiaia ocb lat ifolia^xA-
gra Cruciferer; Rannnc. cassuhiens och anricomtis anses som
former af en art; Praxinns simplicifulia deremot såsom skiljd
från' Pt\ excelsior. Nya diagnoser för Erylhræa Cenlanri-
um^ linarierfolia och pulchella meddelas.

23. Descriptiones Diosmearnm Capensinm novarum vel
fiondufn xite cognitarum Anciore Bartling (sid. .35.3 — 382
med en planch).

24. Macromilrium truncatum nov, 'sp, Beschriehen von
Karl Muller (sid. 383 — 384). Denna nya art är från St. Vincent.

T

25. De gramineis Eiiropæ australis observat iones bota-
nieæ. Auctore H. P\ Link. (sid. 38^ — 40T). Fö tf. meddelar

24

bär en del bland de observalioncr han varit i tillfälle göra un-

I

der de resor han dels i sednaste åren företagit i Italien, dels
ock 1833 och 1838 i Grekland, hvarlill äfven komma åtskilligt
rörande de i Portugal observerade gräs, med anledning bvaraf
han tillägger, all den af honom och Grefve von Hoffmansegg
påbörjade Flora Lusitanica s<1kerligen aldrig hinner till gräsen
och anmärker ban äfven att del 1841 utgifna häftet af nämnda
flora redan före 1806 icke blott var sammanskrifvel ulan äfven
tryckt. — Bland de många härefter följande observationer öfver
gräsen, förekomma några nya genera och arter samt nya be-
skrifningar öfver äldre, nära besläglade eller förblandade arter:
t. ex. Hordeum murinum och dermed affina. Trilicum repens
med beslägtade. — Rummet tillåter icke all bär specielare Te-
dogöra för dessa och öfriga intressanta anmärkningar, som denna
upsals innehåller.

26. Eini^e Bemerhyn^en iiber Lycopodiaceen* Von
L. C. Treviranus (sid. 410 — 416). Dessa anmärkningar, som
äro föranledda af Springs monografi öfver Lycopodiaceoe,
afse först och främst fruktens ställning, om neml. denna bar sin
plats i bladvinkeln, såsom Link påslår, eller på sjelfva bladet
enligt Springs åsigl; Förf. anser det- förra påslåendet hafva
god grund för sig. — Vidare yttras något om -de af Spring
antagna 2 former af Lyc. complanat iim : a patent ifolium och
p adpressum (Lyc. cbamæcyparissus Braun, L. Thyodes WiUd')\
utom annat skilja dessa former sig genom grenarnes riktning;
dessa äro bos « förlängda och mer eller mindre utspärrade;
hos /9 deremot uprälla och buskformiga. — Sluiligen tilläggas
några anmärkningar om Isoetes och dess frukt.

2T. Beilräge %ur Analomie und Pliysiologie der Scbicam-

• •

me, von J. Sc/imitz. — I. Uber die Entwichelung, den Ban
und das Wachst/ium von Thelephora sericea und hirsuta
(sid. 417 — 455 och lab. 12 — 14). — II. Uber das IVachst hum
von Sphæria carpophila Pers, (sid. 456 — 486 och lab. 15).
Dessa båda upsalser äro af så specielt innehåll all, ehuru in¬
tressanta de än äro, något utdrag af dem ej kan meddelas ulan

t

25

all uplaga alllför mycken pials. En Ircdjc upsals rörande
Rhizomorpha fragilis Rolh är äfvcn börjad i della bäfle, men
som den ej här huunil slulas, iipskjules refererandet deraf in-
iilldess Ref. erhåller femle bäflel af denna lidskrifl. -

l5. In sys/etna/a A/garnm hodUrna Adversaria scripsit

Jacobns G, Agardh, l^niid 1844. 56 pag* S.o.

«

Denna afhandling, hvilken är ulgifven muler form af aka¬
demiska disserlalioner, har liil syflemål all vederlägga de an¬
märkningar och inkast^ h vilka De ca isne och Kiitzfng, isyn¬
nerhet denne sistnämnde, framslälll mol de af Förf. i dess före¬
gående arbelen ullalade åsigler, — Sedan Förf. anlydl viglen
deraf, all man i sednare liden lagt den inre hygnaden och bio¬
logiska förhållander lill grund för Algernas sy'slemalisering, vi¬
sar han Ull hvilka felaktiga och falska resullaler den yllerlig-
helen å andra sidan leder, då man anser äfven den ringasle
skiljaklighel i hygnaden såsom lillräcklig för alt derpå grunda
icke hloll speciliska ulan äfven generiska skilnader; äfvensom
då man hlindl fäsler sig vid den yllrc formen, ulan något hän¬
seende på de biologiska förhållanderna ; ett fel, .hvarföre isyn¬
nerhet de exponera sig, hvilka, ulan alt ega tillfälle alt under
en följd af år observera Algerna i deras elemenl, döma öfver
dem efler de ofla outbildade, högsl ofullständiga och stympade
fragmenter, som förvaras i herbarier, och hvarigenom arternas
diagnostik nedsjunker till en diagnostik af specimina. Förf.
aiJgifver derefter den väg man hör följa och huruledes man,
der den direkta erfaienlielen uphörer, får och hör sluta efler
analogi. — Som Förf.' i närvarande afhandling egenlligen vill
fäsla sig vid de anmärkningar, som framslällls^mol hans åsigler
rörande Florideæ^ så uplager han allenast i en not några gene-
relare ^af K ii l z i n g mot honom gjorda inkast, derihlahd del
rörande de af Förf. under namn af sporidier framsläldb frukli-

fikalionsorgancr. — Dä Förf. derefter öfvergår till Florideæ^

\

förelager han först lill granskning dc invändningar, som 'dels

/

‘>6

Do ca isne dels Kiilzin" framställt mot lians åsiglor rörande
de två slag af fi iiklifikalionsorganer, som inom donna afdolning
förekomma, i samman hang Iivarrned han ådagalägger alt don af
Kiitzing begagnade hnfviidindelning af Jb/uridfæ hvilar på
en alldeles falsk grund. — I denna ordning föi etager Förf. till
granskning de mol FoiT. åsigler stridande antaganden, som K iil-
zing inom de särsvkilda iinderordningarne franisialll, hvarvid
anmärkningar göras mot de af denne, antagna slaglen och arter,
samt de karakterer han lagt till grund för sina genus- och spe-
cies-beslämningar^ i sammanhang hvarmed Förf. karakteriserar
några nya arler. — Rummel tillåter icke alt här specielare re¬
ferera h vad Föl f. ulveclclal, men deraf inhämtas alt Kiitzing
i många hänseenden synes ieke hafva med nog betänksamhel
gått till väga, äfveiisom all han icke med tillräcklig omsorg
och under längre lid studerat Algerna lefvande i deras, element
och der observerat deras ulveckling och alla biologiska förhål-
lander, ulan hufvudsakligen dömt efler torra specimina och frag-
menter.

16. Eiaimerolio plantarum hucusque cognitarum^ secundum
familias naturales disposita^ adjjectis cli(h'act eribus^ dif¬
ferentiis et synonymis. Auctore C. S. liuntli. Tomus
4.V/6*, Med särskild titel:

Enumerat io Xyridearum^ Mayacecrum^ Commelyne-
arum^ Fontederiacearum^ Melanthacearum^ Uvula-
riearum^ Liliacearum et Asphodel earum omnium hu¬
cusque cognit arum^ adjectis etc. St ut tgard et Tti-

hing. Cotta 1843. 752 pag, S/o.

)

Då man jemnför anlalct af de vexler, som nu aro beskrif-
na, med .dem, som voro kända på Linnés lid, förvånas man
med skäl öfver den enorma lillvexl och ulveckling, som denna
, del af naturens kännedom erhållit, och behofvel af arbeten, som
så vidt möjligt är lemna fullständig synoptisk öfyersigl af hela
massan af kända vexlalsler blir alltmera i ögonen fallande.

Delia behof förmådde Decandollé alt öfvcrgifva länken på
forlsällandel af den redan påbörjade iilförliga bearbetningen af
vexlernas sysleinaliska frarnslällning och besKrifuing, saml i släl-
lel genom utgifvandet af Prodromua syslem. iinlnralts regtti

I

vegel abi/is Icmna en kort synoplisk öfversigl af alla kända och
bcskrifna vexlalsler, hvilket arbele är och förblir all belrakla
som ell inäslerslycke. Men under de 20 år, som förflutit sedan
första delen af detsamma ulgafs, bafva malerialierna pä ett öf-
vcrraskande säll ökats och äfven den mest anslrängda och ihär¬
diga arbeisamhel kunde ej hinna all ordna, bearbeta och publi¬
cera det förut kända och de allljemnl skeende nya upläcklerna
så skyndsamt som allmänheten önskade och som arlen af eii
dylik synoplisk framställning i visst hänseende fordrar. Det var
derföre en lycklig tanke af Kunlh all genom del arbele, hvars
fjerde del Ref. nu går alt anmäla, söka fylla <!en alllniera kä..-
bara luckan' i den botaniska lileraturen, och del pä ell säll,
som på en gång var oberoende äl och komplelleradc Decan-
dolles prodromus; ly då della sistnämnde arbele började
från de högsta dikolyledonerna och derifrån fortgår nedåt, så
började deremol Kunlhs enumeratio från de lägsta monoko-
lyledonerna' och går derifrån oppål. Huruvida han hinner full¬
ständigt ulföra sin plan, kan försl framliden utvisa.

Förslå delen af denna Enumeral io^ innefaltande ensamt
familjen Gramineæ^ utkom redan år 1833, och år 1835 ulgafs
härlill ell supplcmcnlband, innehållande mer eller mindre full-
ständiga beskrifningar på strödda, dels nyare dels äldre, arier
bland gräsen med hufvudsakligl afseendc på blom- och fruklifi-
kalions-delarna, öfver hvilka afven flera plancher voi o bifogade.

Andra bandel, afhandlande Cyperaccæ^ utkom 1837; det
Iredje, utgifvel 1811, omfattar Aroideæ^ Typhineæ, Pandaneæ^
P/uvia/es, Juncoginecei Alismaccæ, ViUlomea\ Pa/mæ^ Jtuica-^
ceæ, P/ii/ydreæ, Resi iaeeæ^ Cenlrolepideæ och Eriocauleæ^
— Det fjerde bandel, hvars innehåll i den särskilda lileln för

detsamma upgifves, ulkora förlidet år. — Med hänseende tillbe-

/

handliugssällel lemnas öfver hvarje familj en utförlig karaklcri-

28

slik, äfvensom öfver hvarje slägle. Vid arterna citeras efter
artnamnet de förnämsta författares arbeten, bvari arlen iinder
det antagna namnet är beskrifven eller afbildad, bvarefler föl¬
jer diagnosen, vanligen hämtad från andra författare, hvilka
också i sådant fall alltid angifvas. Sedan anföras synonymer
och fädernesland; slutligen bifogas en kort beskrifning eller
anmärkningar, ofta hämtade från särskilda och då citerade för¬
fattare. Har arlen varieteter uplagas äfven dessa med kort
diagnos. — De här först upslällda arter äro vanligen försedda
med en vidlyftigare diagnos och beskrifning, samt upgift på

hvem som upläckt och insamlat dem.

/

Man har, hiifvudsakligen mot första och andra delen, an-
märkt att Författaren vid utarbetandet och redigerandet af del¬
ta verk icke med behöflig och tillbörlig kritik granskat och
pröfvat de källor han dervid begagnat, hvarigenom många fel¬
aktigheter och misstag ihsmygl sig och det hela i många fall
fåll utseendet och karakteren af en blott kompilation, samt så¬
ledes endast med varsamhet bör begagnas. Dessa anmärknin¬
gar sakna visserligen ej sin grund; men Förf. har nästan alltid
eller åtminstone oftast vid hvärje art upgifvil både den förfat¬
tare, hvars diagnos han begagnat, som ock de källor, hvarifrån
han hämtat sina andra iipgifter, så all anvisning finnes för en
hvar, ätt sjelf rådfråga dessa källor, pröfva deras tillförlitlighet
och auktoritet samt sålunda kontrollera hvad författaren anfört.
1 den nu ifrågavarande fjerde delen tyckes mera kritik och
egen undersökning uppenbara sig; och säkert skall en hvar hål¬
la Förf. räkning för det all han icke blott på ett ställe samlat
hvad som är kringslrödt i en massa större och mindre arbeten,
olika sällskapers handlingar, o. s. v., ulan äfven genom utförli¬
ga citationer hänvisat hvar man har all söka närmare under-
rättelser. — Åtskilligt kunde väl vara all anmärka med hänse¬
ende till hvad som specielt angår svenska fioran, men Ref. an¬
ser sig ej dervid böra uppehålla sig, helst man i ett dylikt
verk mera bör se på det hela, än på del som afser ett visst
särskildi land.

/

29

17. Bryologia europæa seu Genera muscorum europæorum
motiographice ill usi ral a Auctoribus Bruch^ IV» P, Schim^
per el Th. GiiuibeL Fuscic»^\ el TI» Polylrtcheæ» Slult»
gard» Schweizerbarl 1844. 40 pog» el 18 tab» 4:o»
l della dubbelhäfte, som i allo öfverenssläramcr med de
föregående, bvilka Ref. i dcssa blad anmält, innefattas allenast
PolytricheeBi bvilka fördelas på följande slägten: Alrichum
P.B., Oiigolrichum D.C., Pogonalum P.B. och Polyl richum L.
Brid., bvilka alla genera af IPedwig m. fl. förenats under Po-
lytrichum» ^ Till slagtet Alrichum hänföras följande trenne
arter; A» Flores monoici; 1 A» undulatum P.B. fol. superiori¬
bus conferiis longis ligulato-lanceolatis, e medio ad apicem utra-
quc ala undulatis, margine anguste limbato dentato dentibus

sæpe binatis; caps. cylindrica arcuato-cernua, operculo longissi-

✓

me roslellalo rostello curvulo. — B» Inflorescentia dioica: 2.
A» august alum Br. et Sch. gracilescens; fol. angustioribus fir¬
mioribus angustissime limbatis; caps. erecta tenui-cylindracea,
recta rarius arcuata, maturitate sanguinea; operculo brevius
roslellalo. — 3. A» tenellum Br. et Sch. caule brevi; fol. late
lanceolalis subundulalis, costa parce lamellata, margine -infra
medium denfalo; caps. cernua truncato-obovala 1. oblonga, fu-
scescenle ; calyptra apice obsolete hirsuta; perisiomio magno.
(Denna anföres från Trondhjem i ,Norgc). — Släglel Oligolri-
chum uplager allenast 2 arter; 01. hercynicum D.G. och 0»læ~
vigalum Br. et' Sch. — De fyra europeiska arterna af Pogo-^
nalum indelas på följande sätt: A» Caules haud ex apice inno¬
vantes; sporangii membrana interna columellæ contigua: l. P.
namim Brid., hvarlill Polylr» pumilum Sw. hänföres såsom
blott synonym, hvaicmot uplages en var. /?. longisetum Ham-
pe : fol. longioribus, lineali-lanceolalis; pedicello valde elonga¬
to; caps. ovali-oblonga. — ^ B. Gaules innovantes, masculi e flo¬
ris cpnlro, feminei secus vaginulam; columella sporangii dupli¬
cis membuana interna adhærenie quadrialala: 2. P. «/o/V/c^ Brid.
med var. ininus: caule et pedicello brevioribus, calyplræ

pilis sub capsula confluentibus. - — C» Gaules superne divisi;

%

capsula cylindrico-urccolala 1. ovata erecta 1. subincurva: 3.

/

/^ nrnis:eruin Brid. mod var. S. crassum: fol. lalioribus slric-
lioribus, caps. crassiore ovali-oblonga, operculo convexo apicu-
lato. 4. F, alpitium Brid. med vårr. arcUeum: caps. oblonga
subcylindrica absqne collo (Polylr. arelieum y. sepi en¬

tr ionalc : caule minus ramoso, foliis subsceundis; caps. subro«

lundo-ovala suberecta (Pol. scplenlrionale Sw, nec Schtvæ^r.^

/

Hook. el Taijlor)', 8. campannlalnm : bumile, fasligialo-ramo-
sum ; fol. .brevioribus; caps. globoso-ovala ; calyplræ indumento
albido lolam capsulam oblegenle (Pol. campan. HoruseJi). —
Slagtet Polylrichnm indelas pä följande salt och med följande
europeiska arier: 1. Capsula sexangularis, apophysis minus di-
slincla: A. Folia breviora inaigine lenui laliusculo incurvo in¬
tegerrimo:^ 1. FoL sexangulare Hoppe: fol. palenti-incurvis

i

rigidis lineali-lanceolalis concavis, margine inflexis iulegerrimis ;

caps. erecta, rnalura obliqua et subhorizonlali, ovato-telra- 1.

hexa-gona, pedicelio crasso, calyplræ' tomenlo ca^psula breviore,

operculo longe roslralo^ pcrislomio brevi (Pol. .septentrionale

Selueægr., Hook. el Tayi. — Pol. septentr. Sw. afviker genom

sin runda kapsel ulan apophysis och sina tydligt» sågade blad

/

samt häuföres lill Fogon. aJpinum som var. — FoL norvegi-
cum Hedw. öfverensslämmer genom bladens form och riktning
med Fol. sexang.^ men förgreningssällel och kapselns form sy*
nas antyda en specifik olikhel). — B. Folia longiora plana
margine lenui angustö argule serrala: 2. Fol. formosum Hedw.
med var. (j. pr-J! idiselum : caule hurniliore, fol. brevioribus,
capsulæ anguslioris pedicelio stramineo breviore (Pol. pallidisel.
Funk'^. — 3. FoL gracile Menz. — 2: Capsula quadrangularis,
apophysis dislinclissima : ^4.*^ Folia margine lenui laliore incurvo
integerrimo, cosla in aristam excedente: 4. FoL pii if erum
Schreb. — 5. FoL juniperinum Hedw. med varr. slricfum:
caule gracilescente stricto, foliis ereclo-palenlibus strictis, caps.

4 - '

subcubica (Pol. slriclum Hedte.'); y. alpeslre: cæspilibus den¬
sis infra lomento, inlerlexlis, fol. brevioribus, caps. cubica (Pol.

I

alpeslre Hoppe'). — B: Folia plana, margine serrulala, cosla
latissima usque ad marginem fere dilatata; 6. FoL commune
Lin. med var. p. perigoninle : minus, fol. perichælialibus exter-

31

nis longioribus membranaceis arislalis (P. perichælialc
Brid.')'; y. wintis: caiilc humiliore, fol. perichæl. externis co-
malibus similibus; pedicello breviore; caps. minore, ca lypi ræ
lomento pallescente.

18. Icones Floræ Cerinanicæ etc. Avet. L. Beirhenharh.
Leipzig. Hofmeister. 1844. Cent. VII. Dec. I — 2 cf/m
Buppteinento. Pog. 65 — 74. Tab. CCCXXXI — CCCLII
el cxcnil'', CCLXXFII^ CCLXXXIl’'. 4.o.

Med särskild titel :

Caryophyl/aceæ. Thæaceæ^ Tiliaceæ^ et eum Lineis
Hypericincæ in* Flora Germanica excursor iu recen-
sifæ — — — iconibus characl erist icis Uhistratæ.
Auctore L. Reichenbach. Tabularum ænear. centu¬
ria et XXI V, icones CCCXXI.

I dessa^ dekader lemnas forlsallning af Lineæ^ hvilka vo'ro
påbörjade i de dekader, bviika i della " lileralurbibang for år
1843 sid. 48 äio lefereiade. Oe ålerslåerule aiienia af slaglrl
Litium^ laget efter Re i cb e n ba ch s begränsning, samt de som
tillhöra de af honom proponerade slaglena Adenolinum och
Xantholinum afbildas bär, bvarefter följa de egentliga Ilyperi-
cineæ eller slaglena Klodes. Hyperieum och Androsæmnm,
Slutligen lemnas såsom supplement figurer öfver ImpOtiens no¬
li tangete^ SUene a/pestris^ pubescens och cHnulota. — Tex¬
ten är på samma säll som derr till de föregående dekaderna.
Här är bifogadl regisler liil 5 och 6 banden af dessa Icones.
— Särskildi torde här böra nämnas följande. Öfver Lineæ
meddelas följande synoptiska öfversigl; A. Rodioleæ: qualerna-
riæ : genus Radiola med 1 art. B. Lineæ genuinæ'. quinariae
exslipulalæ: a: stigmata capilellata, anlheiæ ereetæ: genus
Cathart otiniirn med 14 arter. . — stigmata incrassalo-clavala

(petalis concolora), anlheiæ sub anlbesi borizonlaliler incum¬
bentes: gen: Linum med 14 arter. — stigmata imposita,
sulco antberiformia flava, anlheræ sub anlbesi borizonlaliler in¬
cumbentes: gen. Adenolinum med 10 arter. — C. Macrolineæ:
quinariae, stipulatae: a: stigmata capitellala: gen. Linopsis med
4 arter. — (1: stigmata oblongata; gen. Xantholinum med 6

\

32

arior. — y: sligmala imposila reniformia, (ilamenla ferlilia
ulrinque unidenlala, (præler slerile) rudimenlum filamenlis al¬
ternum: gen. Macrolinum med 1 arl. — Af Hypericum humi^

•v

fusuin afbildas jemle hufvndarlen var. /9. Liotlardi och var.
y, decumbefts Peleim. supra cafyx glandulis ciliatus; al H^per^
foratum äfven verofienae 'var. ex apricis: foliis angustiori¬
bus, ramis sepalisque brevioribus". — Tyenne hybridileler afbil-
das^: quadran^nlo-ieirapternm Lascb." habitu //. (ptadran-

gulo atque H. ietrnpl ero intermedium, illius caulis et flores
vix minores, hujus folia subtiliter punctata"; och H. perforato^
ietrapierum Reichb. "habitu laxo H, perforati^ ejusque foliis
grossius cribrosis insigne". Äfven är H, commul uium Nolle af-
lecknad; om den sages: "habitus omnino H. quadranguli, sed
folia grosse cribrosa et caulis magis H. teirapieri’ Förf. an¬
såg den länge som en bydridilel = perforat o-quadrangulum.^
I texten till Impatieus yttras: "Sunt Balsam mece Oxalidearum
infimus gradus irregularis, per Helici ereas altiori gradu repe-
litæ. Idem hoc loco valent, quod suo loco Fumarieæ et suo
Tropæoleæ* Beskrifning på Imp. noli tangere är bifogad;
det är anmärkningsvärdi alt Förf. här likaså litet som i Flora
Germ, excursoria omnämner den här i Sverge ingalunda ovan¬
liga apelaliska formen, hvilken på vissa orter tyckes vara den,
om , ej ensamt dock oftast förekommande, så alt Ref. under fle-
i’a år på vissa ställen ej sett någon enda utvecklad blomkrona,
ehuru vexlen i mängd leinnadc mogna kapsler. — Figurerna
äro, som vanligt i Rcichenbachs arbeten, utmärkt väl och
naturligt tecknade; och de karakteristika delarne äro, när så
behöfs, särskildi afbildade. — 1 texten lemnas vanligen blott
anvisning till Förf. Flora Germ. excurs., samt underrättelse om
de delar, som äro på figuren aflecknade, men icke så sällan,
särdeles vid arter eller former, som ej i nämnde arbete äro
uptagna eller annars äro omtvistade, bifogas korta anmärknin¬
gar. Måtte Förf. hinna all på delta s,ätl ulgifva' afbildningar af
alla de i mellersta Europa förekommande arter I

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet, 1844.

aieAP(B

^ TILL

/

BOTANISKA NOTISER.

N:r 3. Lund. 1844.

19* 3'Ionographie des plantes fossiles du grés bigarré dela
chaitie des Vosges^par W, P. Schimper & A. Mougeo$^-
Leipz, Engelmann, 1844. 83 pag^. dc 40 planche coLA:d^k

Delta ai'hele, som lemnar utmärkta bidrag till kännedomen
om de fossila vexlerua, afhandlar utförligt ocli. i systematisk
ordning alla sådana, som aio funna i den så kallade brokiga
sandstenen (Tyskarnes ’Bunter Sandstein; för en del Engelsmän¬
nens’ new red Sandsione”), hvilken inlager bottnen och sidorna
af flera dalar, som genomskära Vogeserna. Sedan Förfallarne
först redogjort för utbredningen af detta slag af Sandsten i Vo¬
geserna, och dervid ujigifvil de lokalKeler, som erbjuda del ri¬
kaste utbytet af fossila vexler, omnämnas de forskare, som för¬
ut undersökt och besknfvit de i denna trakt förekommande for¬
mer, och de samlingar, hvilka lemnaU inaterialier till närvaran¬
de ZKibcte (hvaribland* isynnerhet naturhistoriska museet i Slras-
burg). Bland de förre intages ett utmärkt rum af Adolphe
B ro ngn iart, som i Annales des Sciences nat. meddelat en
flora öfver denna formation, hvari uplagas 20 arter , hvilket an¬
tal nu ökats till öfver 30, oaktadl Förff. ansett sig böra redu¬
cera åtskilliga af de former, den förre iipslält som egna arter.
Efter denna historiska inledning öfvergå Förfi*. till den systema^

¥

I

il

tiska framställningen af slägten och arter, hvarvid de börja med

’Phanérogames gymnospermes*. Af Coniferæ förekomma tvenne
slägten Albert ia W. P. Schimp. med arrerna; A. latifolia^
elliptiéa^ Brannii, speciosa, och Vollzia Ad. Brongn. med ar¬
terna F. heterophyllu och actilifolia, med den förra af hvilka
r. brecifolia, rigida och elegans förei. som synonymer. Der¬
efter framställes under namn af Strobilites Laricoides enkoii.e

34

af en Conifera, ål hvilken Föi If. ej kunna anvisa någon beslamd
pials, emedan del enda ' exemplar , hvarlill de egde lillgång, ej
är lillräckligl alt härom lerana uplysning. Äfvenledes afbildas
och beskrifvas flera fragmcnler af fossil ved hörande liil denna
familj. — Af Cycadeæ^ hvaraf förut ej det ringasie spår var
observeradt i denna formalion , hafva nyligen blifvil funna lem-
ningar efter Iveniie arier, hvaraf den ena liMliiir släglct Zumi--
les Ad. Brongn. och benämnes Z. , den andia åler må¬

ste hänföras till släglel Ni/ssoiim och kallas iV. Ho^ardi, —
Bland Motiocolyledoneæ framställes loY'&i Æihophyllum

Ad. Brongn. med 2 arter: Æ, speciosum och sfipu/are. Ehuru
Förlf. haft tillgång lill fullständiga och ulmärkl väl konservera¬
de specimina, försedda med en slor del af slammen , grenar,
hela blad och frukliCkalionsorganer , kunna de dock ej åt det¬
ta slägte anvisa någon beslämd plats inom den nuvarande vege-
lationens system; med hänseende lill inflorescensen närmar det
sig Arundinaceæ ^ med hänseende lill sljelkens förgrening de
stora hycopodiaceæ ^ bladens form och slorlek deremot mera
8parga7iium tialajis; den icke arlikulerade stammen gör all det
ej kan hänföras till Aru/idi/iaceæ och förgreningen afiägsnar del
irän Cyperaceæ, — Till Liliaceæ och släglel Yucciles hänfö-
res en art Y, vogesiacus. — Frukter afbildas sorn hänföras lill
Rchpiostachys ob/onga, vulindrica och Pahöa'yrts regula¬
ris. — linder namn af Hchizoneuru upföres del slägie som
Brongniarl kallat Convallari! es ^ och som Förlf. på upgifna
grunder anse slå närmare Kqniselaceæ, Under S. paradoxa u[i-

lagas båda de af Brongniarl anlagna arter Conv. erecta och

•1

nulans. — Bland Acotyledoneæ upföras främst Eqniselaceæ.
Af Equisetim förekommer en säker art ' E, Brongniarl i och
spår lill en annan hafva funnits, men ej nog karakteristika. —
Af Calamiles^ som Förlf. i likhet med Brongniarl hänföra
WW Equisetäcece ^ åtminstone lills ännu mera öfverlygande skäl
för deras frånskiljande blifva framställda, förekomma 2 arter,
C. arenaceus och C. Mougeot H. — Nu ifrågavarande formalion
har inga Filicinæ^ knapt slägtén, gemensamma med slcnkols-
bildningen; och äfven de som förekomma i Kcuper-formalionen

35

hafva alicnasl cn »inska aflagsen likhet. — ^ De i den nu afhand-
lade traklen funna .slammar af Ormbunkar höra lill följande
slaglen och arler: Caulopleris tesselata^ Vollzii^micropeltis^
Ijesangeana och Co! læa Mougeol ii. Frondes åler aro funna
af följande: Anomopl eris Mou^eolU^ Cremaiopleris lypica
Schiinp. (Scolopendrites Jussieui Gopp.J; Nenropleris grandi-
folia^ imbricata y Voltziiy inlermedia ^ elegans och Pecopte-
ris ^ulziana,

\

Alia nu upråknade fossila vexler aro noggrant, och utför¬
ligt beskrifna, h varvid alllid hänsyn tagils till de nu lefvaude.
som med dem kunna slå i någon forvandiskap eller erbjuda nå¬
gon jemnförelsepiinkt. Endast diagnoser på slaglen och arter

äro på lalin; hela den öfriga texten på fransyska. — På debi-

\

fogade utmärkt rediga och omsorgsfullt gjorda plancherna ä^ro
de på del naturligaste afbiidade, så alt man nästan är färdig
att tro, del man har framför sig sjelfva stenen med aflrycket. —
Då nu härtill kommer alt arbetets hela utstyrsel, så med hän¬
seende till tryck, som figurer är högst nitid och i full harmoni
med del inre värdel, måste delta verk blifva cn' prydnad i
hvarje större boksamling och cn högst viglig vägledare för dem,
som speciell studera de fossila vexlerna.

20. Bry olog ia europæa seu Genera muscorum europæorum
monographice illusf rala Auctoribus Bruchy W, P. Scltim-
per & Til. GiitohcL P'ascic. 23 Æ 24 cum tab, xx. Stut t-
gart, S''hweizerbarl . 1844. — 4:o.

Aler elt dubbelhäfte af delta förlräflliga arbete. Här mo¬
nografieras först följande lill Splachnaceæ hörande slägten:
Oedipodium Schwægr. med en art Oe, Grifjithianum hittills
endast funnen i Brilaiiien. — Tayloria Hook. men mera ut¬
sträckt innefattande liennc arter fördelade på följande sätt: A»
f Peristomii dentes in IC coaliti, atque per paria 8 conferti:
Sp, 1. T, serrata Br. di Sch. (Splachnum Hedw, cfec.) med varr.
^• flagellaris ramis gracilescentibus fructum superantibus , caps.
subcernua (Spl. flagell. Brid, — Spl. helvelicura Schleich.) —
y, tenuis foliis brevioribus latioribus, caps. minori in pedicel-

36

lo lenuioriV siccilale valdc rclracla, columella exserta (Spl.
tenue Dicks, cfecv — Spl. attenuatum Brid. — S. lingulatum
Hoffm.) — B. Peristomii dentes per paria conjuncti , demum
omnes fere liberi; Sp. 2. 7’. Sp/ac/itioides Hook. med var. oA-
tusa: humilior, caps. breviori, operculo convcxo-conico obtuso ,
peristomii dentibus brevioribus siccitate rcdlexis capsulæ subad-
pressis nec cirrhatis (Raineria splaclinoides No! aris)'. Till den¬
na art, som forekommer i bela fjällsträckan i Tyskland, Sweilz
och Skandinavien (i Slorbritanien är den ännu ej observerad),
samt företrädesvis älskar barrskogar, men allestädes är myckel
sporadisk, hänföras som former T: obliqua Sendlner, T, acu-
minala Schleich., T. cuspida! a Harlm. — Sp. 3 T. Bndolpkiana
Br. éc Sch. (Eremodon Rud. Brtjol. ^erm.J vexer på stammarna
af Acer Pseudoplat . och är hittills funnen allenast nära Unler-
tauern i Tyrolen och vid Diu renstein i öfra Österrike. — Dis-
sodon Grew. d: W. Arn. med afdelningärna A: Operculum in
columella siccitate exserta persistens, peristomii dentes geminati,
truncati dc irregulares: Sp. I. i). Hornschuchii Gi'. dc W. A.
(Syslylium Splachn. Horjisrh,) vexer på de högsta fjällen i
Kärnlhen och Salzburg (äfven i Nojd-Amerika). — B: Oper-
culum deciduum, columella siccitate retracta , peristomii dentes
16 gemelli, per paria conferti 1. æquidistantes: Sp. 2. //. Fro-
lichianus Gr. dc W. A. (Splachnunj Fröl. Hediv. — SpJ. reticu¬
latum Sw. JJusc. Suec.J vexer i Alperna 'och Skandinavien,
sällsynt i Skottland. Sp. 3. l). Splaclinoides Gr. dc W. A.
CEremodon Sjd. Brid. — Cvrlodon Spl. Hook. — Weissia Spl.
Schwægt). - — Telraplodon Br. cl; Sch. med arterna: 1. T.
anguslalus Rr. dc Sch. cæspilulosus, fol. remotis erecto-palen-
libus lato lanceolalis longissime acuminatis obsolete 1. distincte
dentalis, caps. in pedicello brevi vix exserto ovali, apophysi
mullo majore oblongo-obconica instructa, peristomii dentibus
qualeriialim confertis. (Splachn. angusl. Audi. — Spl. sela-
ccum Midi.) — l fjällen i cenlral-Europa , Skottland och Skan¬
dinavien. — 2. T. mnioides Br. dc Sch. dense cæspilosus, fol.
subimbricalis I. ereclo-palenlibus oblongis 1. oblongo-obovalis
subito tenuissime acuminatis valde concavis integerrimis costa

I

:n

/

in apiculum plus minus produclum rxcurreiilo, caps. ,ovali-cy-
lindrica, apophysi ciassiuscula suirulla, operculo obluse conico,
perislomii denlibus oclo-geminis. (Spl. mnioidos Hedtc. d:c» —
Spl. urceolatum Hedw,, Wahlvnb. — Spl. arclicum , propinqu¬
um , exsertum, paradoxum Brown Meh. — Spl. Adamsianum

/

Scbwægr.) — var. Brewerianus ramis gracilescentibus laxius
foliosis, fol. anguslioribus lale lauceolalis palenlibus. (Spl. Brew.
Uf dic.). — Hela Alpkedjan i reg. silval. dj subsilval. ocb i Nor¬
ra Tysklands lorfmossar^ ymnigare i Skandinavien, Grönland,
Labrador. — 3. T. urceolalus Br. d; Sch. compacle pulvinalo-
cæspilosus, fol. lale obovalo oblongis ex apice obluso apiculalis,
inflalo-imbricalis, cosla sub apiculo evanescente; caps. subey-
lindrica , apophysi breviore obovala I. ovali-globosa , peristom.
dentibus brevioribus anguslioribus, pedicello crassiore basi valde
allonuato. (Spl. ure. Brid. ex parle). Vexer på de hogsla Al¬
perna i Sweilz, Kärnthen och Tyrolen.' Alil som under delta
namn erhållils från Skandinavien och Grönland, tillhör föregående
art. — Spfachnnm L. d;c. p. p. med följande arter; A: Perislomii ^
dentes 16 liberi breviores, columella immersa. Sp. 1. fVorm-
skjoldii Horn. (Aplodon /?. Br. — Eremodon Brid.) — Nor¬
ge, Lappland; arktiska delen af Amerika. — B: Perislomii
dentes longiusculi par paria conglulinali ; columella exserta, a:
Apophysis ampullacea: Sp. 2. S. sphærienm Hedw. (Spl. ova¬
tum Hedw. — S. gracile Hchwiigr.') — 1 subalpinska och al-
pinska regionerna i hela Europa. — Sp. 3. S. ampullaceum L.
(S. Turnerianum Dicks.) — Hela Europa och Norra Amerika. —
Sp. 1. S. vasculosum L.- (S. rugosum *S//0. Skollland och Skan¬
dinavien. — b. Apophysis umbraeuliformis: Sp. 5. S. rubrum
L. Norge, Lappland, Finland, Siberien, arkliska Amerika. —
Sp. 6. «S. Iuleum L. (S. melanocaulon Tiles,^ Sckwægr.) —
Liksom förra, men går någol längre åt söder. — Härefler fråm-
slälles det till Bryaceæ hörande slagtet Orlhodo7il ium
med den enda europeiska arlen 0. gracile Sch\va‘gr. (Bryum
grac. IVilson) upläckl 1833 af >Vilson i ^lngland-(i Abys-'
sinska fjällen forekommer den ej sällsynt). — Slutligen fram-
slälles den enda europeiska lill gruppen Mielichhoferieæ hu-

38

rande slägU och art Miflichhoferia nilida Nces Hornsch.
Bryol. germ. (Wcissia Mielichhofcriana Fmik, — Orcas Mie-
lichhoferi Hr id,) med vårr. gracilis ^ y intermedia,, b elon-
gala (M. elongala Bryol, germ, — Wcissia elongala Hook, —
Oreas elongala Brid,), Förchonimer på glimnicrschiffer i Sals-
burg, Karnlhcn, Tyrolen, Wallis, Pyrcncerne, — Alla dessa
arler aro, som vanligt,. ulmarkl noggrannl och fullständigt af-
bildade med analyser. — Det bör an.närkas, alt de till Telra^
plodon hänförda arterna på plancherna ännu aro uptagna un¬
der genus-namnet Splachnnm, -

2l. Nalurgplreue Ahbildungeit der vorzuglichsl en essharen ^

gift igen und verdiichligen Pitze, Von C, A,>F, Harzer.

X — XIII Hefl, Pag, 73 — 104, Tah, 46 — 65. Dresden,
Pietzsch éc C:o 1843 — 44.

I dessa häften afbildas följande svampar: Häfl. X. T. 46
Agaric?/s procerus Seop. T. 4T Helvella esculenta Pers. T. 48
Ag, virgineus Wulf. och A, laccalus Schætf. T. 49 Polyporus
svaveolens L. T. 50 Morchella esculenta Pers. — H. XI. T.
51 Boletus sapidus Harzer. T. 52 Hydnum suaveolens Scop.
T. 53 Agaric, subdulcis Pers. T. 54 A, integer L, var, vire-
scens SchæfT. T. 55 A, atrotomentosus Balsch. — H. XII T. 56
Boletus eryUiropus Pers. T. 57 Polyporus ovinus Schætf. T. 58
Ag, odorus Bull. T. 59 A. alutaceus Fr. T. 60 A, campest ris
L.' var. edulis Bull. — H. XllI T. 61 Amanita aspera Pers. T.
62 Ag, eburneus Bull. T. 63 A, integer L. T. 61 Hydnum
repandum L. var. flavidum Schætf. T. 56 Phallus i/npudirus L.
— Ur lexlen , som i dessa hafion forigar lill och med Agari-
cus odorus y vili Ref. allenast anföra den diagnos, som är lem-
nad för den af Förf. såsom ny npslällda och afbildadc Boletus
sapidus: ”Vou' ansenlichcr Grösse. Hut jnng fast kugelicb oder
halbkugelich , später kissenförmicb , im Aller verflacht, sehr
fleischig. Obcrtläche trocken, blass ocherbräunlich. Röhrcn erst
sehr kurz und gelb, später ziemlich lang und bräiinlichgriin.
Strunk stark, nur sellen c}lindrisch, fast immer in der Mille
sehr bauchig, rund, fast, derb, gelb, ohne nelzförmigen tl-

39

})€') t Flpisch schr fem unci zoii , saftig iind^ blassgelb, iiber
der Röhrenschichl elwas duiikier". .Vexer bland löfträd på gräs¬
bevuxna ställen. — Ar utmärkt smaklig, bättre än B, edulis^
och medför, äfven i stora portioner åtnjuten, inga oangenäma
följder. — Mest likhet visar den med B, pachypusKvomhhoU,
men denna har hvilakligt kött, som antager en blåaktig färg,
hvilket ej är förhållandet med B, sapidus. — Boh regins
Krombh. har rosafärgad hatt och nätformigt öfverdrag på stam¬
men. — Figurerna i detta arbete äro fortfarande utmärkt vac¬
kra, naturliga och framställa dc afbildade svamparna i alla ut¬
vecklingsstadier. — Beskrifningarne.äro fullständiga och utförliga.

2‘i. Species Hepaticarum, Recensuit,, partim descripsit ico-
Nibusque illustravit J. B. G. Binde uherg. Bascicuins
5. Juugermannieæ. PlagiochiJæ. Pag. XXIX et VI;
121 — 164; Tab. 2.^ — 33. — Med sarskildt allmänt titelblad :
Monographia Hepaticarum generis Plagipchilce.
Auctore J. B. G. Lindepberg. Cum tab. 33. Bon-
næ. Henry et C oh en 1844.

Efter mera än ett års. mellantid (4 häftet utkom nemligen
1842) har ett n\tt häfte af delta arbete lemnats i allmän¬
hetens händer, och med delta är monografien öfver slägtet Pia-
giochila afslnlad, såsom det åtföljande aMmänna titelbladet ut¬
visar. — Närvarande liäfte innehåller (med särskild paginering)
en inledning, hvari först lemnas en allmän öfversigl af hela
slägtets historia oeh en karakteristik af detsamma, hvarefler föl¬
jer en vextgeografisk framställning af arternas hemland och
slutligen en senopsis öfver de i denna monografi beskrifna 96
arter. Ett särskildt register öfver' arter och synonymer är
äfven lemnadt. — Sjelfva texten innehåller beskrifningar på
arterna från ocii med n:r 73 till och med 96; alla dessa äro
extraeuropeiska. 1>C‘ refler följer en ”mantissa" innehållande tillägg
och förbättringar till alla häftena; på några sednare tillkomna
arter meddelas bär diagnoser. — De beskrifna arterna äro ock
afbildade; hvarje planch innehåller fiera arter, men alltid så
tydligt skiljda från hvarandra, all någon förblandning ej är

10

inojlij!. Ve:ilrrna äro aflrckifjulc i naUirlig storleik, mrn Ocr-
jemle dc särskilda delaine framslällda i förslorad skala. Alla
figurerna äro kolorerade. — Genom della arbele har Förfall,
gjort sig myckel fortjent af alla, som sysslosälla sig med dessa
vexlformcr, och del så mycket mera, som det numera, sedan
dislinguerandel af arter inom denna familj börjat alllmera gripa
omkring sig, är högst svårt all ulan tillgång till original-exem¬
plar eller trogna figurer vinna fullkomlig visshet i fråga om
beslämningarnes riklighel. — Måtte Förf. medhinna, all utgifva
sådana monografier öfver de öfriga, numera så mångdubblade
släglena af denna intressanta vextfamilj. Som Förf. i förening
med DrGoltsche och Prof. Nees von Esc n beck börjat iil-
gifva en Synopsis Hepat icarum torde dock foi Isättandet af den
monografiska behandlingen af släglena få hvila tills af-

slulals.

/

„ I

23. Flora von Denlschfand herons^egehen von D. F. />.
von Schlecht endal und I):r E. Sc/ienk, 4.t Band. Mil
120 colorirlen Kupferlafeln. Jena. iManke. 1842 — 44.
Lilen 8.*o. ^

De trenne förut utkomna banden af delta arbele bafva

redan blifvil refererade i dessa blad (se Lil. bih. 1812 sid. 31).

/

Det nu ifrågavarande fjerde bandet är till plan och inrätt¬
ning i alla delar öfverensslämmande med de föregående. Titel-

/•

blad och register lemnas först i 2:a häftet af 5:e bandet. — •
Figurerna äro i allmänhet lyckade och tillfredsställande; ehuru -
öfverhufviid icke så mästerliga, som de Reichenbachska ; en del
- synes pålagligen vara afrilade efter torra exem[)!ar och kolore¬
ringen är ej sällan mera eller mindre misslyckad; vid vissa
skulle man ock kunna önska analysen fullständigare och i me¬
ra förstorad skala. — Beskrifningarne äro fullständiga. — Del
synes öfverraskande, dä vid Bosa cinnamoinea yttras, att den '
hittills icke tyckes förekomma ulan med till hälften eller full¬
komligt fyllda blommor; så torde förhållandet vara med den
odlade, men den vilda har väl, liksom öfriga vexler, regelrlll
enkla blommor; så förhåller den sig åtminstone i Norge der

11

den är allmän, och säkerligen på samma säll i de Irakier af
Tyskland, der den är verkligen vild. — Så snart femle bandet
fulländals, skall Ref. derom meddela nolis. — Såsoih bevis på
det bifall, hvarnicd della arbell* mollagils, kan Ijena alt tredje

uplagan af de första banden redan börjat ulgifvas.

>

m I — 1— 1 /

\

24. J^^/ora P.ossica cC*r. Auc.lore C. F, Lcdebohr. To/. 2.*«

I

fmc^ 2. Shiflgart, Schweizerbarf , 1844. Pog, 205 — 461,

5 — 13. 8:o h,

I närvarande häfle afbandlas följande familjer och släglen :
Saxifragacece innefallande Sa:iifragamf^(^ 57, ]^eptarrh€ua\^
Chrysoaplenium 6, Mil ef ht 2^ Tellima 1 , Tiarefin 2 och
Heuchera 1 arl; TJmbelfiJeræ : Bydrocolyfe 2, SaUicnIa 1,
Astrantia 4, Rryngium 9, Hoheuavkeria 1, Cicuta 1, Apium
1, Fet rase! hium 2, Tritiin 2, He/osciadiu/jt 2, Flychotis 1,
Falcario 1, Ammi 3, Aegopodium 2,' Carum 7, Funium 4,
Lomal ocarum 1, Sympodium 1, Chamæsciadinm ^^Fimpineh
la 9^ Schullzia 2, Ferula 1, Sium 5, Fupleurum \8 ^ Furti-
rohria 1, Oenanthe 5, Ælhuaa 3, Foeniculum \ ^ Soranthus
1, Seseli 18, Libanotis 5, Furnia 4, Cenolophium 1, 0/?-
diuw 6, Ligust icum 5, Silaus 3, 'Meum 1, 'Neogaya 2,
CrUhmum I, Conioselinum 4, l^evisl irum \ ^ Selinum Czer-
nervia I, Gompholobium 2, Osterievm 1, Angelica 5, Ar-
changefica 3, Ferulago 3, Ferula 15, Dorema 2, Rriosy-
naphe 1, Imcedanum 21, ^vnthogafum 1, Ccllisace 1, A-
nethum I, rastinaca 9, Symphyoloma 1, Beracleum 23,
Zosimia \ ^ Tordylium^ 1, Pachypleurum I, Plilojodicarpusr
3, Stenoccrlium 3, Agasyllis I, Siler 1, Proriepia I, La-
serpilium 6, Orlaya 2, Daucus 4, Szovi/sia J, Caupalis 3,
Turge nia I, Toni is 6, Scandix 7, Anthriscus ihæro-
phyllum 13, Sphallerocarpus I, ISlyrrhis I, Osmorhiza I,
Crammoscicdium I, Kchinojdiora 2, Cachrys 5, Pransos 4,
Lexochia 1, Conium I, PUurospermum 4, Cælopleurum 1,
Hansenia 1, Aulacospermum 2, Physospermum '1 ^ Eleuthero-
spermum 1, Smyrnium 2, Cymbocarpum \ ^ FiforaA , Schren-
hia I, Cryptodiscus 1, Coriandrum l; Araliaceee rned Pa-

42

nax 1 och Hedera ]; Hamame/tdecs : Par vol ia 1; Conieæ:
Cornus 6; Lnranthaceæ: Arcent hobium 1, Viscum I,' />o-
rauthus \; Caprifoliaceæ : Adoxo I, Sambucus 3, Vibur-
num 5, Ijonicera 13, Littnæa 1 ; Rubiaceæ': Karumyschewia
I, GaiUonia 1, Sherardia !, Asperu ta 15. Crucianelfa 10,
Ruhia 3, G alium 44, CoUipelt is I, Vaiflaniia t; Valeria-
nece: Pair in ia 4, Duj^resnea 1, Valerianella 19, Cent ranl hus

I

1, Valeriana 16; Dipsaceæ: 31 or in a 1, Dipsarus (j^Ceplia-
Inria 6, Knautia 5, Plerocephalus I och Scabiosa 17 arler.

Med hänseende lill arlerna vlll Ref. allenasl anföra följan¬
de ; Saxifraga opposit ifolia förekommer i hela arkliska Ryss¬
land , Sax. biflora allenast i norra delen af Samojedernas land;

»S. cotylekon bloll vid Torneålräsk enligt Wählenberg,
hvaremol S. cartilaginea är allmän i Kaukasus; S. flagellaris
finnes i alla Rysslands arkliska delar och i Kaukasus; Å’.
allenasl i Lappland, Kola och Öslerbollen; S. hirculus i hela
Ryssland; till S. stellaris hänföres «S. leucanlhemifolia ^om\6-
rielel, äfvensom en* forma comosa uptages så väl af denna som
andra arler. *S\ nivalis vexer i de nordliga delarne af europei¬
ska och asiatiska Ryssland, äfvensom S. hieracifoUa ^ hvilken
derjemle förekommer i arkliska Amerika. S, granulata sträc¬
ker „sig till Wolga och'Okn. 5i. hulbifera skall vexa i Lo[)pland ,
Ural' och Daurien, men Förf. har ej seli ryska exemplar; S.
cernua deremol i alla arkliska delar af riket , äfvensom 5. ri-
vularis^ med hvilken S. Lanrentiana DG. förenas som syno- ’
nym. S. Iridactylites npgifves för Lappland, Finland , mellersla
Ryssland, Kaukasus, öslra Siberien; »S. controversa deremot j
allenast för Revel i Esiland.' ' 5. cæspitosa i de aikliska regi¬
onerna. — ChrysospL opposiiifol . i niellersla Ryssland, Allai, j
Ural. — Hydrocotyle vulg, i mellersla Ryssland och Kaukasus.
Bupleurum tenuissimum endasl i Kaukasus." — Conioselinum ;
Fischeri i alla arkliska regioner, Pelersburg, Liflland, Kur¬
land, hela Siberien. Archangelicn litoralis Lappland och Sa- j
mojedernas land. — Lonicera Periclymenum uplages allenasl
från Kamlschalka; L. Caprifolium från Kaukasus; L. coeru¬
lea Oslerbollen, mellersla Ryssland, hela Siberien. — Galium

I

43

triforum i Unalaschka och Silcha, var. viridiflornm kriiig
Pclersburg och Moskau. — Varianella Morisonii från Volhy-
nicn, Podolien, Taurien och Kaukasus. — Valeriana Samhu~
cifolia uplagos ej, men väl F; eorallala och flera vårr. af F.
ofjicinalis. — Myckel mera vore fortjent af all anmärka, mon
rummet liltåler det ej. — En mängd nya arter äro uplagnaj
del är i synnerhet T u r cza n iri n o w, som med sådana riklat
floran.

25. Spicilegium plantarum Fennicarum Auctore Fre(h\
Nylaii(let\ Bot, Doc, Centuria altera, Helsingfors
Frenckell. 1844. 38 pag, 8:o,

I denna centuria, liksom den första utgifven under form af ,
akademisk dispulalion, meddelas ganska många inlressanla
och för nordens flora yigliga ohservaiioner. Ref. vill derur
anföra följande. Af Calamogrost is lapponica framslälles en
var. rubens: minor, spiculis ruhentihus, acisla recliuscula 1.
sæpe deficiente. — Secus lilora maris glacialis cfe albi maxime
horealis. — An huc Arundo Kotzebuei Trin.? — Af Hiero^
cliloa odorata anföres en var: frmcr: vaginis culmi infimis

I

scabris, spiculis majusculis caslaneo-variegalis. — På torra kul¬
lar vid Valamo och Sordavala i östliga Finland. Förf. anser
denna form vida ulmarklare an t. ex. H, arctica Presl., meu
lillskrifver den lorra vextplalsen grunden till olikheten. —
För H, australis R. S. anses ön Valamo i Ladoga som nord¬
ligaste vexigränsen. — Af Poa Jnlva Trin. anföres en i kärr
vid ”de tre öarne” i den östligaste delen af Rysska Lappmarken
vexande form; lapponica : panic. la\a ramis undique sparsis
pendulis flexuosis, spiculis 2-5floris versicoloribus, valvulis basi
pilorum fasciculo 'barbatis. Två fol Jiög och mera, liknande
Glyceria pendul ina, — För Poa sudetica var, remota Fr,
antages narnnet Poa quadripedalis Ehrh. och Förf. anser den '
vara fullkomligt skiljd från både P, hybrida Gaud. och P, su¬
detica Hænke. — Förf. betraktar släglel Colpodium såsom

skiljdt från Calalrosa utom annat derigenom all det sednarc

✓

har “valvula interior dorso binervis canaliculata (nec teres)*,

V

^ I '

afvensom all Calahrotui bor höra lill Foaceæ, Co/poditim lill
Agro^lideæ och Ghjceria lill Feslncarece ; hau hanner följan¬
de lill Colpodiiim hörande arier: C fal tf olin m R. Br. (dil af-
ven C. aruudinacevm Hook. samt Iroligen ock C, pauciflortim
Hook. höiO, Sff vejii Trin., C\ aflåitttm Trin. och C. humile
Trin. — Conioselinum Fkcheri är alln)än vid Ishafvels och
Hvita hafvels strander. — Af Thalictrnm striclutn Ledi Fl.'
Ross. anföres en i Iraklen af Kemicif vexande var: horeale:
radice repcnle fibrosa, caule sulcalo anguloso cavo subpruinoso,
fol. lernato-pinnalis, foliolis rigidis sublus pallidis, auriculis
vaginarum acuminatis, paniculæ ramis erectis, anlheris submu"
licis. (Th. simplex var. boreale Herb. Norm. X. 24J, — Så¬
som ny ari framslälles Tital, fep! dphyllum Nyl. radice lenui
fibrosa, caule strialo cavo, foliis lernato-compositis, foliolis
lenuibus, petiolis exslipellalis angulosis, panicula pyramidali par-
viflora, anlheris oblongis vix mucronalis. — Vexer vid Kola-
viken. — Th. kemense FL skiljer sig rad. repente crassa, petiolis
teretibus, anlheris evidenter mucronatis <S:c. — Förf. anmärker
all den i Ledebour Ff. Foss. från Kamlscbalka uptagna Th.
kemense utgör en skiljd ail ulmärkt genom ’foliis slipellalis
cL habilu Th. majoris*; för den föreslås namnet Th. kam/scfia-
ticum. — llauunc. Pallasti, Pedicularis vert icHlata förekom¬
ma i öslra delen af ryska Lappland. Geran. pratense på Hvila
hafvels veslra strandängar.' Viola collina i öslra Finland. Or-
cliis latifolia aff. diagnosticeras sålunda: O. latifolia L. flor.
purpureo-sanguineis, labello sublrilobo, perigonii laciniis latera¬
libus sursum reflexis, bracteis inferioribus cC; intermediis flore
longioribus, fol ovalo-lanceolatis 1. oblongis 1, lanöcolatis, patu¬
lis 1. eredis, dorso teretibus 1. convexiusciilis, submaculalis,
caule fisluloso — med följande former; — majalis fol. inferior,
ovalibus palulis maculatis oblusis fO. majalis Ileich. ic.) —

, latifolia fol. infer, oblongo-lanceolalis suboblusis ercclo-palulis
submaculalis (0. latifolia Fr. Herb. norm. VI T. 67 J — an-
^ustifolia fol. infer, lanceolalis subacutis erectis immaculatis
(0. angustif. Reich. ic. f, 1140. Fr. f. c. VII, 68. 0. Traun-
sleineri Saul. in Koch syn.j. Förf. niedgifver ali mycken stor

/

i5

olikhet råder mellan den första och tredje formen, men den
andra bildar fullkomlig mellanlänk. — 0. curvifolin Nyl. (n*
sp.) fl. purpureo, labello 3-lobo, lacin. perigonii reflexis, costis
ovarii exsiccatione membranacco-inarginalis, b'ract. inferioribus
flores superantibus, fol. anguste lanceolatis complicatis arcuato-
patulis dorso carinatis, caule Ostuloso. — In sphagnosis ad lacum
Vig (t'C. gubern. Olonetz. — Planta immaculata circiter peda¬
riis fol. angustis complicatis arcuato-patentibus mox dignoscenda.
Inter 0* au^uslifoliani Reieb. 6c 0. cruenlum Miill. quasi
media, ab ulraque foliorum indole haud parum discedit, ab hac
insuper colore floris sanguineo nec incarnato. 0. cordigera Fr.
(O. cruenta RuchS^ magis distat. — 0, incarnata L. Su. fl. pal¬
lide carneo, perigonii lacin. lateralibus sursum reflexis, fol.
erectis lanceolato-atlenuatis apice cucullato-conlractis, caule G-
stuloso. — Herb. norm. VIL 65, 66. — Herba pallide virens,
flor, pallide incarnatis, petala dorsalia totaliter reflexa egregie
distinguunt a confinibus. ~ Sa/uv pohiria är i rysKa lappmar¬
kens fjälltrakter allmännare än <S. herbacea. — Cys! opteris
crenala Fr. (Aspidium Smjli., Aspid. sibiricum Turcz.) 'kallas
Atbijrium cr enatum Reyn. och förekommer nära Kaudalax. —
En synopsis öfver alia i Finland hiliills funna Carices medde¬
las; dessa ulgOra 73 arter; Ref. vili deraf anföra: C. bullata
b. læviroslris Fr. u plages under namn af C. rhyncophysa G. A.
Meyer med följande diagnos: spicis fem. cylindricis erectis, frucl.
globoso-inflatis nervosis horizontaliler patentibus longe rostralis,
rostro bifurco, bracteis latis culmum superantibus, culmo aculan-
gulo scabro, vaginis fol. integris. — Ofverallt från Nya'Ladoga

V

lill Arkangel. — C. vesicaria varierar glaucjt och flavescens,
med fol. involuta och plana ; en forma virens: rigida, obscure
virens, oleoso-nilens, fruet. fuscescenlibus, foliis planis: anföres
från Ishafvets och Hvita hafvets stränder; har stundom blott 2
stigmata; formen alpigena Fr. synes Förf. böjd hänföra till C.
saxatilis L. (C. pulla Good. d uuctl.) — Af C. vulgaris up-
tages en underart zonata: fruet. compressis nervosis, linea
fusca transversali eleganter zonata, rostro conspicuo, spicis den-
sifloris cylindricis, fol. angustis planis. — Det anmärkes alt C.

46

cæspilosa R. Br. prodr. Fl. Nov. Holl slår nära C. vulgaris,
men synes skiljd ; Förf. föreslår för den namnel C, Novæ Hol-
landiæ. — Af C. acuta anföres en forma colorata: flavescens,
spicis eredis sessilibus purpurascentibus. — C, spiculosa Fr. cC;
Nyl. cæspilosa, vaginis imis eximie fusco-nilenlibus aphyllissub-
fibrillosis, spiculis fera, gracilibus exserle-pedunculalis, squamis
longe arislalis fructu subenervi angustioribus. Ad promont.
Kuusokotka maris albi haud procul a pago Keret, — C. halo-
phila Nyl. virens, stolonifera, vaginis folialis, foliis planis, sicci¬
tate margine subrevoiulis, squamis mucrona lis- fructum obovatuin
subnervosum obtegentibus; rned underarterna: affinis: glauca
pallida, foliis' bracleisque prælougis culmum subobtusangulum
.superantibus, margine siccitate excurvis: och acutaugnla : fla¬
vescens, culmo aculangulo superne scabriusculo', foliis rigidius-
culis margine planis, spicis fem. exserte pedunculatis subriutan-
tibus. — - Ad litora maris albi d; sinus Kolaensis. — Närmast
C« salina och (7. aquatilis. — C. suhsputhacea Wormsk, och
C. reducia Djej.-vid Ishafvets och Hvila hafvets stränder^ den
sednare visar sig alldeles konstant. — Förf. anmärker all den
nordamerikanska C panicea utgör en skiljd art och föreslår
namnel C. amerienna. — C. undulata Kze föres med råtta
till C. pallescens såsom bioil synonym. — C. pedijormis
i Tavaslland. C. membranacea Hoppe föres som synonym
till C. ericet orum. — Namnet C. stolonifera Ebrb. uplages
såsom äldre för C. præcox Jacqu. och C. disticha Huds. för
C. inl ermedia. — €. canescens d; afi*. diagnostiseras på följan¬
de sålt: C. canescens L. spiculis subquinis ovalis, omnibus ba¬
si masculis, inferioribus remotis, terminali majori, fruct. submar-
ginatis apicem versus ciliatis, ore acuto integro, culmis cæspi-
tosis aculangulis scabris. — C. Persooni Sieb. spiQulis subglo-
bosis brunnescentibus , superioribus approximalis, fruct. adpres-
sis, a medio ad apicem angustissime marginalis, ciliatis, brevis-
sime rostralis, rostro latere exteriori fisso. — - Var. Icetior spi¬
culis virescentibus. Proxima C. vitilis Fr. differt fruct. a basi
marginalis, patentibus. — C. macilenta Fr. spiculis obovalis al¬
bidis, fruct. obsolete nervosis, immarginalis, superne sublilissi-

mc ciliatis, oblusis, oro Icviler emarginato integro, culmis soli-^
lariis, radice slolonifera. — In sphagnosis Fenniæ australioris
d: gubern. Olouctz. A C, canescente differt culmo loliisque
rigidis, forma spicularum, fructus indole d: vegetatione diversa. — '
C. ienuiflora \Vg. spiculis 4 congestis sub-811oris, frucl. ova-
lo-oblougis plano-couvexis obtuse marginalis nervosis glauco-
pruinosis subtilissime punctatis, ore integerrimo. — In paludo¬
sis ' gubern. 01on< lz. — ( ’♦ loliacea L. spiculis subqualernis 3-
6-floris remotis, fruct. oblongis oblusis nervosis squarroso-palu-
lis. — In umbrosis humidis lotius Fenpiæ éc Lapponiæ passim;
in alpinis modo deesl. — C. Bly 1 1 ii n. sp. spiculis subquinis
remotis paucifloris, frucl. erectis nitidis ovalibus compressis
uirinque convexiusculis nervosis, ore vix emarginato, culmo
flaccido snperne scabro. — G. tenella olim nec aliorum.

I

— In paludosis Fcjiniæ australioris di gubern. Olonelz. — “C,
disperma Dew. secundum specimina copiosa authentica fructi¬
bus conspicue majoribus, evidentius ds crebrius nervosis, vix
nitidis nec flavescentibus, biactea infima squamacea dc. haud
parum ditl’eii, nolas vero dislinctivas vix ita palpabiles otierl
ut cuivis placerent. Magis recedit C. trisperma Dew. fructibus
in rostrum attenuatis, bracteis culmum æquanlibus 1. superanti¬
bus dc* Haec C. remotce L. proxima. — C. tenella Schk.
Riedgr. 1. 23. Pp. iOl haud male cum specie nostra convenit^
cum vero ipse auctor in continuatione op. laud. p. 18 iconem
suam ad C. loliaceam L. refert, aliisque Caricibus nomen /e-
nellæ impositum fuerit, ambiguum jam evasit. — Pulchellam
igitur jam diximus Caricem nostram, cum Fries in literis d
in Herb. norm. X sched. 85 nos monuit, hanc primariam esse
suam C, Bhjtlii^ quod quideui nomen cuivis Botanico gratissi¬
mum, ex rationibus allatis, quousque saltim extricata fuerit sy-
nonymia C. lenellæ, anteponere festinamus." — C\ remota L.
spiculis rethotis basi masculis bract. foliaceis culmum superan¬
tibus suffultis,' frucl. adpressis ovato-clliplicis acuminatis. — In
nemoribus Fenniæ australis litoralis.

Alt Ref. så länge uppehållit sig vid denna lill omfånget
föga betydliga afhandling hoppas han ursägtas till följe af del

48

inlresse dcu Finska och ryskl-lapska (lorau måsle hafva för
hvarje skandinavisk bolanisl. tian önskar all snarl kunna blif-
va i lillfalle all referera någol ny II arbele af denne oförlrulnc
och gedigne forskare.

26. SUrpes colijledoneæ Paroecice Pojo, pericfi/tfM bolatii-

atm proponU Adoifth, Ahrah. Nyhuider. Helsingfors^

FrenckelL 18 i4. 22 pog, S.-o,

l>enna under dispulaliousform ulgifna afhandling ulgor en
lokalHora öfver Pojo socken belägen i sydveslra delen af Fin¬
land vid öpningen af Finska viken i Iraklen af Hango udd
59? 45' och 60® 14' Longil. sainl 40® 44' och 41® 61' lal.
(från Ferro). Områdel utgör nära 4 sv. quadralmil» hvilar på
granilgrund nästan ulun alla spår lill kalkformalion. Pojoviken
omgifven af branla klippor skär djupt in; kusien bergig och
splillrad i en slor inäiigd öar och skär, som sträcka sig öfver
2 mil från fasla landet ; sliäiiderna stundom sandiga. — 1 veslra
och norra delarna företinnas fiera sjöar. Ahunne å, som bar
sill ullopp i Pojoviken, är den enda betydligare å. — Somma¬
rens medel varme ungefär -4" AI. Jordmånen för del mesta
lera, på sina ställen sand, på andra svartmylla. — Med hänseende
till vexl-lopografien délar Förf. Iraklen i 4 regioner: strand-,
hafs- och klipp-regionen, skogs-reg., fält-reg., saml insjö- och
flod-reg., vid hvardcra af hvilka några de mest karakteriserande
vexler upräknas. — Sjelfva vexlförteckningen, som är upsläld
efter Fries’ naturliga anordning, uptager 44.3 arter. Inga fy-
tografiska anmärkningar äro bifogade, allenast specielare vext-

slällen för de mindre allmänna, äfvensom vid några de benäm-
✓

ningar, hvarraed- de af allmogen i Iraklen betecknas. Arterna
äro hnfvudsakligen begränsade och benämnda på samma sält som
i Hartmans Flora 4:e upl.

LUND, tryckt uti Lundbergska Boktryckeriet 1844.

/

a» a 12 IB A ® ® iB«iD a n A (ö

TILL

BOTANISKA NOTISER.

N:r 4, Lund. 1844.

I

27. Symbolæ ad Bryologiam Scandinavicam Auctore J* Äng-

jt \

ström, fin ^^Nova Acta Regiæ Societatis Scientiarum

Upsaliensis, Vol, XII, Upsaliæ, LefflenSc Sehellp | ,

4*0». Pag, 345—380;.

Denna afhandling, den enda af bolaniskl innehAII i den 12, -.;
IVol. af Vetenskapssocirlelens i CJpsala handlingar, ar hufvudsak-^ t
ligen en frukl af de observationer Förf. varii i tillfälle altfgö- ,
ra under resor i Nordlanden och Lappland 183T samt i Jemtland
och en del af Trondhjems stift 1841. Ref. vill här korlligen redogöra
för innehållet, så till vida som resullaterna icke redan nplagils i
upl. af Hartmans Skand. flora eller blifvit i dessa blad omnämnda.

Mniuni medium Br. efe Sch'. caule fertili elongato erecto
radiculoso; fol. infer, remotis suborbiculatis apiculatis minoribus,-
superioribus sensim confertis majoribusque oblongo-acuminalis
basin versus angustatis anguste marginalis serratis solide costa- . %
lis; floresc. hermaphrodita; pedicellis aggregatis 1. solitariis; caps.
oblonga operculo subconico. — Prope Sællna prästgård Medel-
padia*. — Tamquam medium inter J/. ufjine Bland. & 31, cus¬
pidatum Hedvv. — Brynm Ludwigii gracile från Sallen i
Nordlanden och nära Skalslugan i Jemtland. — Br, aretieum
purpurascens Bruch: caule breviusculo laxe cæspiloso parce
ramoso radiculoso-lomenloso; fol. ovali-landeolatis acumioalis
margine recurvis integris, costa valida excurrente; floresc. her¬
maphrodita; caps. subirregulari pyriformi-oblonga 1. pyriformi
colli longitudinem vix emeliente nutante, operculo brevi-conico;

' pcrisl. interni membrana vix plicata 6c processibus, pertusis 1.
rima hiantibus, cum dentibus perist. externi diu cohærenlibus; ci¬
liis nullis interjectis. — Moslamarken dc Bell Stordaliæ præfeet.
Nidaros. • — Bartramia calcaren Br. 6c Sch. caule elongato erec-

V

/

50

\

lo fasciculalim ramoso, foliis 5-slichis uniformibus secundis I.

s

subfalcalis ovalo-Ianceolalis plicalis, cosla valida excurrente, pe-
rigonialibus ovatis acule acuminatis solidicoslalis horizontalibus,
floresc. dioica, caps. sphærica, perist. minoris dentibus remote
articulatis. — Wisby Gottlandiæ, unde Save flor. tantum mas¬
culis prædilum retulit. — Af Spiachnmn fV ormskjoldii fram-
stalles en var. elon^a1m/i Bruch in lit.: caule elongato 2 — 3-
unciali innovando-ramoso, fol. remotis ovatis acuminatis, cosla
apicem versus dissoluta, pedicello breviusculo vix unciali, oper¬
culo convexo. — Mostamarken Trondbjems Slifl. — Or/Ao/r/-
chum ^ymnoslomuin Br. cfe Sch. laxe pulvinatum, caule abbre¬
viato simplici 1. dichotome diviso, fol. ovalis obtusis concavis
patentibus siccitate imbricatis margine loto involutis^ floresc.
dioica, mascula, gemmiformi ; caps. gymnostoma immersa oblonga
angustissime 1. acule striata, calyplra campanulata rostellata nu¬
da; 1. parce pilosa. — Motala Oslrogothiæ : H. Holmgren
(funnen flereslädes i Norge). — Grimmia incurva Schwægr.
caule elongato pulvinato dichotome-fastigialo, fol. conferiis pa-
tenti-ereclis, infer, subovalo-lanceolatis obtusiusculis, super, lan-
ceolatis sensim longius piliferis, siccitate plus minusve incurvo-
torlis, cosla excurrente; floresc. monoica, fol. perigonial. mino¬
ribus ovalis breviter acuminato-piliferis evanidecoslatis; fol. pe-
richætial. longe piliferis pedicello incurvo superantibus; caps.
obovato-cylindrica, operculo breviter obtuse conico. — Aresku-
tan Jemfiae.' <— Förf. anmarkt'r all Dryptodon s]}iralis Hin ej
hörer lill /)r. ^pir. Brid. eller Grimmia spir. Hook., ulan sy¬
nes slå närmast och knapt vara skiljd från Grim. arcuala No¬
taris. — Af Tort. unguiculala framställas vair. cuspidata
(Barb. cuspid. SchuHz^ och microcarpa (Barb. mieroc; Sch, —
Tort. gracilis Jnp^str, olim, Htn Sk. Fl, ed. 4). — Tortula
rigida & alf. framställas i enlighel med B r u c h cfe S c h i m pers
behandling i Bryol. europ. — CTorl. ambigua, som Bef. sandt
Schimper, var samlad vid Bingebo i Gudbrandsdalen). Ulora
hvad Ref. här i uldrag meddelat, innehåller denna afhandling
' en mängd intressanta observationer och anmärkningar, samt åt¬
skilliga lokaliteter för sällsyntare noossor.

I

51

28. Enumeratio Lichenum Æ Byssacearum Scandinaviee huc¬

usque cognitarum. Ad normam Celeh:i Eliæ Fries cu¬
ravit G, Torssell, Upsa/iæ, Hörlin, pag, \2:o h, '

Ref maste anhålla ~om tillgift för sin försummelse att om¬
tala detta redan för vid pass ett år sedan utkomna lilla arbele.
Det är inrättadt på samma sätt och framträder under samma
form, som den Enumeratio muscorum^ hvilken A n g s t rV) m
1842 utgaf. — Vid anordnandet af lafvarnas slägten är Fries*

i Flora Scanica lagd till grund, och i fråga om arter och varie-
leter samme Författares Lichenographia europæa. Vid Byssa-
. cece äro Acharii Synopsis^ Lichenum och Fries* Fl, Scan.
följda. Vid hvarje art och form är anmärkt i Rvilket eller
bvilka bland de tre Skandinaviska rikena den förekommer, äf-
, vensom om den är allmän eller sällsynt^ synonymer äro äfven,

! der så varit nödigt, uptagna. Bland Lojvarna upräknas 33 slägten
med 343 arter, och dtf. By ssaceee 9 släglen med 43 arter, fördela- '
de i 2 ordningar: neniligen Collemaceæ med Lichina i spetsen
-och Bysseæ som sluta med Lepraria, — Pag. 57 — 59 innehålla
nagra rättelser och tillägg till An, ströms enumeratio muscorum.

t

— Det hela är väl och redigt anordnadt och utgör en god öfver-
sigt särdeles vid ordnandet af samlingar; det yltre är vackert.

■ II ■■ ■ ■ I I t

29. Enumeratio Plantarum^ quæ circa Christianiam sponte
nascuntur,, Auctore 31, N, Blytt, Christiania, 1844. 76
pag, 4/0 h.

Då Konung Oscar den förstes födelsedag d. 4 Juli detta år

af Universilelel i Kristiania skulle firas och program med an-

%

ledning deraf utfärdas, begagnade Prof. Blytt detta tillfälle att -
r publicera närvarande förteckning öfver Krisliania-traktens Hora
och det, såsom han i förordet yttrar, så mycket helre, som en
sådan förteckning torde biifva af intresse för de Skandinaviska Na-
turforskarne, hvilka under loppet af nämnda månad skulle i
Kristiania sammanträda. Men det är ej ensamt för dem, som
: densamma var af intresse, utan för alla, som sysslosätta sig med
vextgeografiska forskningar, helst denna trakt erbjuder en ej
^ allenast rik, utan äfven omvexlandc och i mångfaldiga hänseen-

52

%

4 ^

den högsl inlressanl vegetation; hvartill kommer att man ej blott ar
i saknad af en flcHi’a ofver hela det i vexlgeografiskt afseende så
märkvärdiga Norge, ulan äfven har stor brist på lokalfloror ofver de
särskilda trakterna, ehuru mycket under de sednare tiotalen känne¬
domen om vegetationen i detta rikes olika delar än blifvit ökad.

I förordet antyder Förf. att artantalet ej så mycket be-
stäfvimes af en trakts sydligare läge eller dess ringafe höjd öf-
ver hafvet, som fastmera af sjelfva grundens geologiska beskaf¬
fenhet, så att på granitartad grund röjer sig mindre mångfald
och frodighet bland vexterna, än på kalk och skiffer, till stöd '
hvarföre-åtskilliga exempel anföras; sålunda har Kristiansands
stift, hvilande på granit, ehuru utgörande den sydligaste och' lå¬
gaste delen af riket äfvensom den der ett mildt klimat herskar,
dock en ytterst fattig flora; hvaremot kalk- och skiffer-trakter
idet inre af landet 2 — 3000 fot pfver hafvet, äfvensom i Nord¬
landen och Finmarken hafva en mycket rikare och mångfaldiga-
re. Kring Fleckefjord, beläget utmed hafvet i landets sydligaste
del, naen med granit, finnas knapt flera än 310 arter vaskulära
vexter, hvaremot vid Hugelien vid foten af Söndfjeld strax ned¬
om granens gräns på en inskränkt krets förekomma på skiffern
omkring 400 arter; enahanda är förhållandet i Driydalen på
Dovrefjeld. Kring Tromsö nära T0®n. samlade Förf. under 14
dagar 403 arter, och nästan samma antal på lika tid kring det
ännu nordligare Alten. Men det är i synnerhet Kristiania-trak-
ten, som,lemnar bevis på det inflytande, som den underlig¬
gande grunden utöfvar på vegetationen och dess mångfald och
hvarigenom dess flora blir af sådant intresse. — Förf. anförer
de vexter som ej annorstädes i Norge än här äro anmärkta; de
äro: Vicia pisiformis^ Sedum hyhridum^ Anihemis Unctoria,
Carduus Acanlhoides, Veronica spicator, Eollola nigra, Che-
tiopod, rubrum, Orchis Traunsi eineri, Liparis Löseli, Carex
heleonasles, riparia, Caiamagrost is aculiflora DC?, C, Halleri,
Som alla fjä'll här saknas (högsta bergtopparna nå ej 2000’), så
saknar naan här egentliga fjellvexter, ehuru dock en och annan
subalpinsk sträcker sig ända hit, hvilka upräknas. Derefter näm¬
nas sydliga vexter, hvilka Förf. anser här hafva nått sim nord-

I

53

liga gräns. — Den enda Öfversigt man bitlills cgt öfver Krisli-
ania-traklens flora innefattas i den af Bot. Lektor Flor 1811
ulgifna katalog, som dock ingalunda är tillförlitlig, hvarpå flera
exempel anföras; och sedan dess har en mängd arter här blifvit
funna. — Förf. har ej upgifvil huru långt han ulsträcker florans
omfång, och som ej vexlslällen i allmänhet äro utsatta kan man
ej heller med ledning af dem finna del; som åtskilliga kring
Skydsino i Roinerige förekommande arter äro uptagna, torde man
här böra sätta gränsen ål, delta håll; deremol inberäknas ej
Krokkleven, helst flera der vexande Ij ex. Saxifraga Cotyle¬
don^ nivalis^ m. fl. endast i anmärkning anföras, men Krok-
skoven citeras för åtskilliga andra. — För traktens konforma-
lion och beskatTenhel, med hvad mera deiiill hörer, lemnas ej
heller någon redogörelse.

Sjelfva den närvarande' förteckningen är upstäld efter
Decandolles naturliga anordning; inga diagnoser äro an¬
förda, ej heller vexlslällen ulom vid de sällsyntafe; Flora
Dan., Fries Herb. Norm., Svensk Bot., Sturms Deulschl. FL,
Reichenbach Iconogr. och Fl. germ. exsiccata, samt några få
andra arbeten och författare äro citerade; korta ^ anmärknin-
gär äro bifogade vid en och annan art och vid de särskilda
varieteter, som äro uptagna. Vid arlbegränsningen har Förf.
gått till väga så, all han som arter uplagil de af andra så¬
som sådana antagna, då han (l. ex. vid omtvistade arter eller
former) genom jemnförelse med originalexemplar varit öfverty-
gad, alt hans form är alh'eles densamma, utan all Förf. dermed
vill hafvtl beslämdl uttalat den åsiglen all samma form utgör
en verklig art, och delta är troligen anledningen till alt han
ej numrerat de af honom upförda vexterna. Men häraf upslår
en svårighet, då man vill jemföia denna flora med andra trak¬
ters och anställa beräkningar. I efterföljande öfversigt af de i
floran uptagna 8T familjerne, har Ref. sökt att bringa de deri up-
lagna arter i harmoni med den af dels Ha rim a n dels Fries an¬
tagna artbegränsning, för all sålunda underlätta jemnförandet af fa¬
miljernas förhållande i Krislianialraklen och i andra delar af Norge
och Sverge, hvarföro han ock ordnat familjerna efter deras arlrikhet.

# -

I

Cyperaceæ " 72 arler

Cornposilæ 72

Gramineos 67

Rosacea • 38

Cruciferæ 36

Caryophylleæ 34

Leguminosæ 32

Labiatæ - 25 ,

Personatas 24

Polypodiaceæ 23 ^ .

Ranunculaceæ 21

Orchideæ 21

Polygone æ ' 18

UmheUiferæ - 16

Borraginea, Cheno-
podeæ h vardera 15
Salicineæ f4

Violarieæ^ Riibiaceosy
Juficeæ hvardera 11
Potameæ 10

Geraniaceæ 9

CrassulacecB^ Pyrola-
ceeBy Asparageæ
hvardera 7

Onagrarieæ^ Campa-

nnlaceæ. Primula-
cea, PJquiselaceæ,
Lycopodieæ bvar-

dera ^ 6

{

•«. \

Halorageæ, Canrifo-
liaceæ^ Ericaceæ^
Genlianeæ^ Plan-
iagineæ, Betu linæ,
Typhaceæ hvardera 5

Grossularteæ, Saæi-

frageæ, Vaccinieæ,
Lentihularieæ^Con- ,

volvulacea, Verha-
sceæ^Euphorbiaceæ, '

Conifera, Lemna- :|

ceæ, Liliaceæ hvar-
' dera 4 I

Nymphæaceæ, Fuma-
' riacea. Dr oser a-

ceæ, Malvaceæ, Hy.
pericinea, Parony-
chieæ, Solanaceæ,
Plumbagineæ, Ur-
liceæ, Juncagineæ,
hvardera 3

Polygaleæ, Tiliacea,

Rahmneæ, Lyt hr a-
rieæ, Corneæ, Dip-
saceæ, Cupuliferæ,

Aroidea, Ophio-
glosseæ hvardera ^ 2

Berberideæ, Papave-
racea, Lineæ, Ace-
rineæ, Balsamineæ,

Oxalideæ, Por tul a-

' caceæ, Araliaceæ^

V alerianeæ, Lobe-
liacea, Monolro-
peæ, Oleacea, Po-
lemoniaceæ, Thyme-
leæ, Empetrea, Ul-
maceæ. Myrice a,

Alismaceæ, Naja¬
dea, Iridea, Isoe-

N

tidea, hvardera I

Således sammanräknade 790 arler, hvarvid bör anmärkas
all bäribland äro inbegripna Allinria officinalia och Blechnnm
horeale^ hvilka efler förleckningrns puldicerande funnbs under
en exkursion, som Ref. hade lillfällc göra i sällskap med Förf.^
de ulgöra bevis huru äfven d( u bäsl undeisökla Irakl aiiijen)nt ,
del oakladl bar någol-nj II ajl erbjuda. — Ref. anser ändamåls-
lösl all här framslälla någol af del speciela innehållel, blolt
del vill han nämna, all denna hakl är rik pä former af del
ill vecklade släglel Hieraciitm ; äfven förekommer här en mängd
Carices och derihiand ganska ulmärkla och sällsynla. Förf. anser
— och som, del lyckes med skäl — Cvtoneasfer melanocarpa
(Colon, vulgaris ^ nigra) som eu god aii. Pofygomim tataricum
iilgör ell allrnänl ogräs här liksom i andra Irakier af sydliga Norge.

Del yllre är yackeri ; några- Iryckfel, ehuru föga betydande,
förekomma.

.30. Beilruge %ur Bolanik. Von Dr F. W. WaUroih, \:r
Band ^2:s He fl* Leipzig* Ho/meisl er,'\S^4. Seil. 125 — 252
t/nd 1 /)/. 8:o h.

' Forsla häflel af del la arbete ulkom 1842 och Ref. har i
Bol. Not. för 1842 N:o 11 ulförligl redogjort för dess innehåll.
Del nu ulkomna andra häflel innehåller följande 6 afhandliugar :

1. ')')Monographischer Versnch iiher die Gewachs~Gat~
liing Lampsana Dodou.'»') (sid. 125 — 139). Efler en historisk
inledning öfver del öde della slägle och dess arier varii under¬
kastade, äfvensom en ulförlig redogörelse för de särskildla kän¬
nemärkenas förhållande hos de särskilda arlerna, öfvergår Förf.
lill framställning af slägl- och arl-diagnoserna. Han anlager 4
arier: nernl. 1 L* communis L. hirsnlo-pubescens, foliis innova-
lionum caulinisque inferioribus lyralis eorumque lobis omnibus
oblusis parce obluseque crenalis' pailide-virenlibus, pedunculis
ereclo-paniculalis opacis, capitulis (achænia malurescenlibus)
obeonieis intra apicem aperlum- achæniorum discum monslranli-
bus basi calyculo polyphyllo inæqualiler disposito suffullis, phyl-
fis demum patentibus margine ciliatis, achæniis pbyllorum invo--
lucri dorsum altingenlibus. — Vexer på odlade slällan, i häc-

kar dc. — '2. L, silvatica Wallr. superne glabriuscula, foliis,
innovalionum caulinisque inferioribus ly ralis eorumque lobis
aculis sinuato aculeque dentatis, supremis simplicibus integerri¬
mis elongalo-Ianceolalis ulrinque acuminatis peduneulisque effu¬
sis corymbosis læle-virenlibus, capitulis (achænia maturescenti¬
bus) venlricoso-oviformibus ulrinque attractis acbæniorum di¬
scum occultantibus* basi calyculo oligophyllo suflullis, pbyllis
conformibus margine calvis demum apice subconniventibus, aebæ-
niis involucri dorso brevioribus. — Vexer i skogar oeb lundar,
särdeles jiå fuktiga ställen; allmän i'Tbiiriugen ocb andra trak¬
ter af Tyskland; biltills förblandad med föregående. — 3. in¬
termedia M. Bieb. ocb 4 L. grnndiflora M . Bieb. — båda i
Kaukasus och Taurien. — Förf. antager det grekiska namne, l
Lampsana framföre del sednare Lapsana.

2. 7^Z/ir Kenntniss der Anlhernis tincloriu L. mil schwe-
felgelhen Slrahlenhiiilhetn) (s. 140 — 146). Äfven här lemnas
en historisk upgifl på de författare, som urskiljt Ivenne former
af A. Unctoria^ en med guldgula och en med bleka nästan
hvilakliga slrålblomster. Denna sednare framställes bär tills vi¬
dare såsom egen art: A. sulphurea Wallr. caule erecto ramo¬
so, fol. ellipticis bipinnalifidis glabris, pinnis obovalis apice
2-3-mucronatodenlalis rachin integram diametro æquantibus re¬
motis, inferioribus linearibus integris conferiis pectinatis, pedun¬
culis sensim crassioribus, ligulis ellipticis (sulphureis)' receptaculo'
hemisphaerico longioribus, paleis linearibus membranaceis dia-
pliabis flosculo duplo brevioribus sensim longeque acuminatis,
aebæniis radii asperulis apice immarginato contractis tubo flos¬
culorum minoribus. — Vidare upgifvas skiljaktigheterna mel-
lan denna och Anth. Unctoria L. saml A. agrestis Wallr., af
bvilka båda den skulle kunna tros vara bybiid. Slutligen
omnämnes cn A. Unctoria var. turbinata : pedunculis apice
turbinatis, foliorum pinnulis lanceolalis serratis.

3. )7Zur JSaturgeschichte der myket ischen Entomophy-
ten77 (s. 147—167). Under benämningen Kntomophyta sam¬
manfattar Förf. alla de på döda insekter förekommande vexler.
En historisk inledning förulsändes, hvari allt, som biltills i del-

la hänseende anmärkls, i korlhet genomgås; hvarefter följa all^
manna fysiologiska anmärkningar öfver dessa vexlers förekomst
och upkorasl (sponlanl under gynnande omständigheter, ulan
förutgående frön eller sporer). De svampaktiga enlomophyter-
na höra till: 1. Hypho-eniomomycetest slagtet Isaria med 11
arter, som diagnostiseras; 2. Enlomomyc. pileati: Förf. känner
endast en hithörande art, som han kallar Coprinus entomophi’-
lus^ men som är af så efemer natur, att' han cj kunnat afbilda
eller fullständigt beskrifva den; 3« Enl omo-py re nomycel es :
jslägtel Kenlrosporium Wallr. Stroma j carnosum figuratum, cla¬
vatum s. mitratum, stipite distincto sterile illud penetrante e
basi pylbmenina subeunte suflrullum. Pyrenia nucleiformia pe¬
ripherica pulpa gelatinosa ascidiis intermixtis foeta, dein in to-;
tidem oscula verrucas mammillares superficiales pertundentia
reclusa. Ascidia e basi ramosa elongalo-cylindrica oblusa hya¬
lina subtilissima aspora penicilliformia, primum pulpa pyrenio-
rum foeta, dein ex osculo tenuissimo aciculae instar protrusa.
Sporæ nullæ. — Cum Sphæriæ tribu Cordicipile Fr. analogi,
ascidiornm' fabrica tamen ab' omnibus aberrantes. — 1. capitata,
stromate spærico: Sp. 1. K* microcephalum — Sp. 2.

A. milralum Wallr. — Sp. 3. A. granulalum Wallr. (Sphæria
cnlomorrhiza Dicks.'). — 2: clavata, stiom. elävalof Sp. 4. A'.
militare W^allr. (Clavaria militaris 3Iull. El. Dan.^ Holmskiold.
— Sph. railit. ^ sphærocephala Sc//wj., Fr.) — Sp. 5. K. clavatum
Wallr. (Clavaria granulosa Bull. — Sph. milii. Ehrh. écc.). —
Dc'ssa arter aro diagnostiserade och afbildade; de 2 första nog-
grannt beskrifiia. ^

^ •

4. »JJonograpkisclier I ersuch iiher die Gdvaclis-Gathing
A rmeria Willd.'>'> (s. 168 — 218). Fn utförlig monografi öfver
delta slägle, hvari Förf., liksom i föregående u[)salser, först
lemnar en ofversigt af delta slägles och dilhörande arters be-
i handling från äldre lider, hvarefter de saiskilda delarne koilli-
gen genomgås med afseende på de karakterer, som till artbe¬
stämningar dcrifrån kunna hämlas, och häribiand tilldelas fiära-
’ sta platsen till blomfodret ocb den deraf bildade frukten. Se¬
dan naturliga karakteren på släglel Armeria framställts, lemnas

~ 58

en analytisk* öfversigt af de 21 arier, som Förf. antager. Dessa'
indelas i följande afdelningar: Secl. 1 Masirucalæ: A: Trun¬
catae; fructus basis oblique truncata, pedicellö leviter admota.
— B: Roslellalæ ; fructus basis eHiplica s. linearis ad pedicel-
lum aciculæ instar declinata. — Secl. 2. Barbalæ: A: Trun¬
catae. B: Roslellalæ. — Secl. 3: Calvæ: frjcius costatus cal¬
vus. — Alla arterna äro fullständigt diagnostiserade ^(på latin)
och beskrifna (på tyska.) Utrymmet tillåter icke att bär med¬
dela diagnoser på de i mellersta och norra Europa förékomman-
de arter, utan nödgas Ref. upskjula detta till ett annat tillfälle.

.5. f'i Mono^raphischer Versuch nher die G eivächs-Cal-

\

lung Xauthium Diosc.')') (s. 219 — 244). Föi f. går i denna af¬
handling till väga alldeles på samma sätt som i nästföregående;
21 arter antagas, öfver hvilka diagnoser och .beskrifningar lem-
nas. — Den till denna upsats hörande planch kommer all åt¬
följa nästa häfte.

6. 'f^Znr Kenntniss der Saliæ has/af a />.?? (s. 245 — 252).
Här framställas de olika former af denna art, hvilka förekomma
i förbergen i Under-Harz (*S. surculosa Wallr.), i Sweilziska
Alperna (S\ macrosiachyå Wallr.), i Skandinavien (<S. hastata
L. Suec.) och j södra Tysklands fjäll (»S. lanuginosa Walk.).
Dessa formers skiljaktigbeler framställas, ulan att Förf. just vill
hafva dem betraktade som egna arter* ' - '

31. Beilräge zur Botanik. Mcsarnmelle Aufsälze von il/. J.

Schleiden. l:r Band mil 9 lilhogr, Tafeln. Leipzig,

Engelmann'. 1844. VJII, 242 sid,, 9 Tab. S:o h.

De i delta band meddelade afhandlingar äro i allmänhet
kortare upsatser, införda under åren 1831 — 40 i åtskilliga tids¬
skrifter. Deras inrehåll kan således föiulsällas såsom bekant,

i

hvadan upgifl derom bär torde kunna förbigås.' Del är intres¬
sant alt hafva på ett ställe samlade upsatser kringströdda i oli¬
ka årgångar af särskilda tidsskrifter, der do förblifva undan¬
gömda för mången botanist, som saknar tillgång till dessa journaler
eller åtminstone icke alltid är i tillfälle all, när han så skulle
önska, rådfråga dem. — Förf. låfvar all de större af honom i

59

t

tidsskrifter offentliggjorda arbeten skola så fort som möjligt föl^
ja. — Del yttre är mycket vackert; figurerna af fysiologiskt och
anatomiskt innehåll rediga och upfysande.

32. LintCæa. Band ^'VII oder Beilräge zur Bflait%etikunde.
l.T Band* Herausgegeben von I), F. L* v. Sch/echlendaL
Halle* 1843. 763 20 lithogr, Taf. 8:o*

Uti N:r 2 af Lileraturbihanget för inne.varande år redogjor¬
de Ref. för innehållet af de 4 häften af^denna årgång, som då
voro för honom tillgängliga. Han får inu i korthet redogöra för
de återstående tvenne häftena.

21. Bellf 'äge zur Anatomie nnd Physiqlogie der Scliwäm-
me, von J* Schmilz* — III. Uher den Buu, das Wachsthum
und einige besondere hebensersclieinnngen der Blitzomorpha
fragilis Both (sid. 481— 535 och lah. 16 — 11).' Förf. anser
Bli* sublerr anea Pers. som var. a teres och Bh, subcorticalis
Pers. som var. /9 compressa af Bh* fragil is. Alla Bhizomor-
phæ utveckla sig allenast vid basen af trädstammar i jorden el¬
ler mellan bark och ved om der är nog fuktighet, och alla,
som förekomma i bergverk, djupa brunnar, kanaler, äro der ej
på sina ursprungliga utan sekundära vextställen, upkontna till
följe af den egenskapen att längesedan förtorkade och bortdöda
Rhizomorph-trådar genom fuktighet ganska lätt återlifvas och
fortsätta sin vegetation. Derefter fraraställes den anatomiska
byggnaden och hvad Förf. anser såsom fruktifikationsorganer,
bvilka föranleda honom till den mening alt Bhizoniorpha

bör bland Svampärnc bilda en egen familj, hvars plats blir i

*

grannskapet af Sphæria* — Vidare afhandlas sljelkarnes lillvext

samt de ljusfenomen, som delta slägte utvecklar och hvarigenom

det vunnit mycken märkvärdighet. — Med hänseende till allt

del speciela tvingas Ref. af utrymmet alt hänvisa till den in-

• •

tressanta upsatsen. — IV. Uber die Gattuug Cenococcnm (s,
536 — 548 och tab. 18). Resultat af denna undersökning blir
att delta slägté horer till Trichogastres Sclerodermacei och
visar närmaste frändskap med Elaphomyces. Dess karakter
framslälles sålunda: Peridium nudum (haud corticatum) primi-

60

tus e floccis luycelii ortum, caroosum tum crassum, suberoso-cor- .
neum, fragile, in centro laxiore cavum, intus spurie cellulosum,
numquam sponte dehiscens, sed dcin fatiscens. Sporidia globosa
capillitio reticulato fibrarum articula subcylindrica obtegenti
insidentia. — Fungi globulares, atri, roycelii fibris byssaceis ni¬
gris adnexi.

' 28. ijher die geographiscke Verbreilung der Bosaceen,

von M. L, hrankenheim (s. 549 — 566). Flera jemförelsepunk-
ter framställas i tabellform öfver de särskilda gruppernas utbred¬
ning i särskilda regioner säml deras inbördes förhållanden. Chry- '
soholanece äro mest amerikanska och tropiska; Fragarieæ
en kyligare temperatur och förekomma i synnerhet i nordliga
halfklotet; utgöra nära | af alla polar-Rosaceæ och äro i syd-

t

ligare länder mest bergsvexler. Sanguisorhece åter talrikare i
sydligare jordhalfvan och utgöra på Gap | af alla Rosaccæ
(neml. , släktet Clifforlid). Pomaceæ och Eoseæ förhålla
sig nästan lika; saknas både i polar- och æquatorial-landerna,
och äro sällsyntare i söder än i liorr. — Till slut meddelas

/

åtskilliga anmärkningar öfver vextzoner i allmänhet, och såsom
resultat framställas följande satser såsom sannolika: 1. hvarje
vextarl har ett urhem af ganska inskränkt omfång, hvarifrån
den utbredt och utbreder sig till sådana ställen, som ej genom
för den oöfvervinneliga naturgränsor äro frånslängda, och hvil-

kas jordmån och klimat äro för den passande; 2: antalet af

\

dessa urhem är nästan så stort, som^ vexlarlernas; 3: vexterna
hafva upkommit under det jordytans konturer och profil i det
väsendlliga öfverensslämde med nuvarande; 4: vextregionerna
äro identiska med jordytans fysiska afdelningar medelst haf och
berg; man måste upställa några hufvudregioner och dela dessa
i flera underordnade; markens gestalt och beskaffenhet utgöra
de uteslutande indelningsgrunderna.

29. ' Pugillus 'l:us plani arum adhuc inedilarinn s, minus
cognitarum^ qvos coluii Horl, Bot, Lips. Scripsil J). G.
Kunze (pag 561 — 580).

30. De muscis frondosis noimullis novis /. minus cog-
nitis scripsil C. Mutler (p, 581 — 601). Extraeuropeiska arter.

61

31. Additamentum ad Dioscoreas .mexicams Auctore

I), F» L. de ScUecht endal (p. 602 — 610).

• »

32. Uber dus Wesen der Befruchtungsactes und Kei-
mes. Von S, Reissek (s. 611 — 624). Pollenkornel och sporan
aro i morfologiski hänseende identiska, derföre iilgör (raorfolo-
giskt och fysiologiski) fanerogamern.'\s befruklningSakl en pol¬
lenkornets groningsprocess, motsvarande sporans. Deduktionen
häraf får efterses i sjelfva afhandlingen.

33. De plautis mexicanis ctr. nuntium ajff^ert /). F» U,
de Schlechtendal (p. 625 — 610, 115^146).

34. Beitra^ zur Teraloguosie der ThesienhlUthe, Von

S. Beissek (s. 641—655, tab. 19).

• •

35. Uber das iVesen der Keimknospe, Von S» Reissek
(s. (656 — 6T0, lab. 20). Groddknoppen är ett verkligt, på lägre
utvecklingsgrad s.tående blad. Föröfrigt får Ref. hänvisa lill
sjelfva upsalsen och derlill hörande planch.

36. Neueste Nacliträge zur Flora des HarzgebiefcSy
von E. Hampe (s. 671 — 674). Nästan endast kryptogamer.

■ 37. Generna el species C y ca de arum viventium. Auctore
F. A. G. Miqne! (p. 675—744).

Till slut 'register sid. 747 — 763.

3.3. Archiv' fiir Naturgesckick/e, Gegrllndet von A. F. A.

tViegmann. Heruusgegehen von D;r IV. F'.' Erich son.

Neunter Jahrgaug. I — 2 Baud. Berlin. Nicolaische

Buclihandl. 1843. 392, 432 pug.y XI Tab. 8.-o.

Sedan Prof. E r i c h so n i Berlin, efter Prof. W i e g in a n n s
död, år 1841 öfvertog Archiv fiir Naturgesc/iicht e, har den
zoologiska delen blifvil vida öfvervägande ; sålunda förekommer
i åttonde årgången (för 1842) icke någon botanisk afhandling
utom 1'tjuhresherichl Viber die Arbeiten fur physiologisclie
Botanik in Johre 1841, von H. F. Linh'> (2: r. B. s. 89 — 167)
och ’i'iBericht Viber die Forschungen in der Pflanzengeogra-
phie wVihrend des Jahres 1841, von Grisebach'i (s. — 462);

och i den nionde (för 1843) allenast trenne afhandlingar samt
en botanisk årsberättelse, för hvilka här nedan i korthet skall

62

redogöras. Hvarje årgång är delad i Ivenne band, bvaraf det
första innehåller egentliga afhandlingar, och det andra l^erällel-
ser öfver hvad sona för året tilJgjorls i de särskilda delarne
af -naluralhistorien.

De ir nu ifrågavarande årgång förekommande botaniska^ af^
handlingar äro följande:

1. Ubersicht der Flora der Azorischen Inseln von D:r
J/. Seubert mid C. Hochst eller (s.- 1 — 24 och 1 tabell)^ Den¬
na intressanta upsats grundar sig på de iakttagelser, hvilka
Hochsletter under" tre månaders vistande år 1838 på
Azorerna var i tillfälle göra. — Denna ögrupps läge, klimateri-
ska förhållanden, vulkanisl^a upkomst, höjd öfver hafvel (vulka¬
nen på Pico 1300’), samt det allmänna inflytande, som dessa
momenter utöfva på vegetationen, genomgås kortligen^;- hvaref-
ter de kultiverade vexterna (hvaribland vinr^nkan intager främ¬
sta rummet) angifvas. Förteckning meddelas öfver de pä Azo-^
riska öarne vildt vexande plaiiter, utgörande 308; de deribland,
hvilka kunna anses såsom invandrade' från andra håll, äro sär-
skildt utmärkta. — Med hänseende till de naturliga familjerna
äro artrikasl: Composil æ med 34, Gramineæ 33, Filicineæ
31, Le^uminosæ 25, Cyperaceæ 17 arter. För denna ögrupp
egendomliga arter äro 36. — Anmärkningar framställas öfver
det förhållande, hvari dessa öars vegetation slår till de närmast
kringliggande ländernas. — Slutligen urskiljas och karakterise¬
ras följande 5 regioner på vulkanen på öu Pico, med hvilka
analoga mer eller mindre tydligt framstå på de öfriga öarna
allt efter dessas läge och lokala förhållanden: 1. Regionen för
den europeiska kulturen eller den mediterraneiska — till 1500'.

— -2. Lagerskogarnes region eller den Canariska 1500^ — 2500’.

— 3. Buskarnes eller Azoriska reg. 2500’ — 4500’, — 4. Små-
buskarnes reg. 4500’ — 5000’. — 5. Högsta loppen 5000’ — 7000’.

— Den bifogade planchen lemnar en hildlik framställning af
dessa regioner; på den angifvas äfven de för hvardera hland
dem mest utmärkande arter.

2. ' Beobachl ungen iiber das fVachslhum der Vegela^
tionsorgane in Bezug auf Syslemaiik» Voti A, Grisebach.

63

l.T Abschn. (s. 261—292). Sedan den melod Förf. användt vid
anslållande af dessa iakllagelser «ngifvils, framställas resultaler-
na af de malningar han på särskilda delar af flera^ olika vexler
anslalll,, och de slulfoljder som härifrån kunna dragas, med af¬
seende hvarpå Uef. får hänvisa lill sjelfva afhandlingen.

3. V erschiedene Bemerkmigen iiber einige cryplogami’-
sche Gewachse-y von D:r H. Karsten (s. .338 — 346 och 1 lab.).
Den första afser och dess fruklifikalion ; karakteren för

delta slagle framslälles sålunda: Fila membranacea cylindrica rec-
la primum libera, demum ope tubulorum transversalium con¬
juncta. Cellæ endogeneæ (arliculi) vesiculis in spiras 1 — 3 dispo¬
sitis farelæ. 2 arter: ►S. qninina: dissepimenlis planis, och S.
Hornschuehii : dissopim. patelliformibus. — Vidare beskrifvas
Phragmolrichum Rumicis, san>t Peridiomyces penicill oides.
Denna sednare är ny både till slägt och ?irt: karakteriseras så¬
lunda: Peridioluin pyreniforme vesiculosum hyalinum apicibus
æqualibus ramulorum erectorum tloccorum insidens, circumscis¬
sum -basi aliquamdiu persistente. Sporæ , glohosæ miniinæ in
5 — 10 series moniliformes concatenalæ. Flocci cæspilosi tubu¬
losi hyalini, conidia continentes. Sp. Perid penici/foides colore
virescente in parvulis loris semini Rumicis acelosæ insidens. —
På den åtföljande planchen äro nyssnämnda former fullständigt
och i förstorad skala afbildade.

I andra bandet lemnas (sid. 3T3 — 432) en i'tBericht iiber
die Le islungen in der Pfianzengeographie wahrend des Jah-
res 1842. Vom iirisebach’)'), hvari meddelas utdrag af hithö¬
rande upsalser och afhandlingar, ordnade efter t verldsdelarne,
med afseende på hvilka de framställa de vexlgeograGska för-
hållanderna. Denna berättelse är ganska intressant.

I

34. Archiv fur Nalnrgeschichle dcc. Zehnter Jahrgang,

Berlin. Kicolai. 1844.

Af denna årgång har Ref. ännu sett allenast' trennp häften,
i hvilka förekomma följande botaniska afhandlingar:

1. Uber die V egel ationscharacter von Hardanger in
Bergens Stift. Von A. Grisebach (s. 1-— 28). Under somma-

i

(U

ren 1842 besökte Forf. Norge och särdeles vestra delen, hvar-
vid han gjorde de iakttagelser, som ligga till grund för denna
opsats, för hvilken Ref. sä mycket helre vill något utförligare
redogöra, som man saknar nästan alla noggrannare underräitel-
ser om vegetationen i denna trakt af veslliga Norge.

Förf. anmärker att man flera gånger förgäfves försökt alt
kring Sörfjord i Hardanger, ungefär vid 60® n. lat,, plantera bo¬
ken (Fagus silvatica)^ ehuru denna förekommer vild ännu nord¬
ligare nemligen några mil norr om Bergen ungefär 604® d.
lat. (dock ej, som Förf. säger, öfver 63 graden vid Gliristian-
sund och hvarföre han åberopar Blytts yttrande i Hornomanns
Plantelære, hvilket är oriktigt, ty der säger Blytt uttryckligt
all Bokens nordligaste gräns är kring Alvesund 4 mil norr om
Bergen). — Med anledning af denna omständighet undersoke'i’
han den möjliga anledningen derlill, alt Boken ej på förstnämn¬
de ställe vill vexa och anförer exen)pelvis flera andra anomali¬
er i vexlernas utbredning. Sålunda vill ej Pinus Abies^ som i
Tellemarken är del herskånde trädslaget, vexa vid hafskusten,
och kring hela Hardangerfjord observerade Förf. det endast på
ett ställe, nemligen i passet, som leder till Vossevangen. /)*-
gitalis- purpur'ea deremot, som i dessa ti akter är en hland de
allmännaste vexler, uphör på vägen åt Tellemarken så snart
man passerat det lilla Oddevand. Genom jemnförelse mellan
medeltemperaturen på de ställen der Boken ve\er, och i Har¬
danger, kommer Förf. till det resultat, all del ej är temperatu-
ren, som hindrar dess förekomst i sistnämnde trakt \ han anser'
alt man snarare hör söka orsaken i de märkvärdiga förhållan-
der, som sjelfva marken och jorden i Bergens slift företer. Med
anledning häraf lemnar han en kort skildiing af lerrainbildnin-
gen i sydliga delen af Norge och särdeles dalbildningen i Ber¬
gens stift, hvaresl de smala dälarne omgifna af tvärt upsligande
fjällsidor lemna en högst obetydlig och smal remsa öfrig för
odlingen, hvarjemle flera upgifna omständigheter förorsaka alt
denna odlingsbara jord, långt från alt ökas medelst förvittrade
partiklar af fjällmassan, snarare minskas derigenom all de häfti¬
ga slrömmarne bortföra jord. — Efter dessa antydningar och

65

sedan Förf. redogjort för de särskilda lurer han företagit i dessa
fjälltrakter, öfvergår han till en specielare franoslällning af ve¬
getationens karakker med hänseende till olika regioner och lo¬
kaliteter. — Härvid fäster han sig först vid vegetationen på fjäl¬
len. Trädgränsen på fjällslullningarne bildas af Betula pube¬
scens p glahrata (foliis glabratis, ala seminis latiore = B4 car-
paiica Willd. — B, pubescens Ehrh. karakteriseras: fol. ovato-
rotundatis obtusatis, semine obovalo, ala semiobovata^ — B. alba
Auct.: fol. rhombeis acutatis, semine elliptico, ala semiovali.
Den sistnämnda har Förf. ingenstädes i'Norge varseblifvit). Björk¬
gränsen, som på östsidan af LangfjeJdene i medeltal utgör 3200’,
på vestsidan 2800’, sänker sig i Folgefonden till 1800’. Vegeta¬
tionens öfre gräns vid snölinien öfveisliger sällan 5000’, men
mot kusten sänker den sig liksom björkgränsen. Fjällvexterna
förekomma således för det mesta mellan 3000’ och 5000’. Förf.
antager 4 fjällregioner, hvilka särdeles på Houglefjeld mellan
Voxlie och Köldal voro tydliga, nemligen: 1. Regionen för Be¬
tula natiffi ofta blandad med den ännu djupare gående- Salix
^lauca^ mellan 3200’ — 3500’. — 2. En del mindre småbuskar,
hvilka med hänseende till ymnighelen äro: Vaccinium Myriil-
lus, Empelrum nigrum, JJehziezia ccerulea. Juniperus iiana,
Calluna vulgaris. Betula pub, var, Jrulicosa, Vaccin, tiligi-
nosnm ; gå till 3600’. — 3. De egentliga fjällörternas region

flån 3600’ till 4400’. — 4. Regionen för Salix herbacea
✓

4400’ — 4600’. — Han lemnar en förteckning på de af honom
inom den tredje bland nyssnämnda regioner observerade vexter,
af hvilka de fiesta sträcka sig ned i dvärgbjörkens region. —
Denna förletkning, innehållande 108 arter nemligen 52 dikoty-
ledoner, 23 monokol., 1 cryplog. vascul., IT musci och 9 liche*
ner, och hvai i vid de sällsyntare är anmärkt den trakt der Förf.
faun dem, visar att de dikolyledona familjerna, väl ej till nu-
meräien, men med hänseende till arternas sällskaplighet, slå vi¬
da tillbaka för monokotyledonerna (sålunda äro Gnaplial, supi¬
num och Sibbaldia procumbens nästan de enda, som bilda cæ-
spites); högre opp förlora sig småningom äfven Cyperuceæ och
(Lit.bhi. N:o 4.)

66

Gramineæ, så all endast kryplogamer ålerslå, hvarmed ofla Sa-
lix herhacea är förenad. Med afseende på de i nämnde för¬
teckning iiptagna vexler vill Ref. blolt anmärka följande: He-
iianthemum ölandicmn var. alpeslre anföres såsom vexande
mellan Ullensvang och Morsäler; som denna vexi ajdi ig förr är
anmärkt i någon skandinavisk fjälltrakt vore n)an fieslad anse
upgiflen upkommen genom misstag, om man blolt kunde ens
gissningsvis upgifva någon vext, som kunnat föranleda misstaget.
Under namn af Oporinia norvegica franrslälles en ny art så¬
lunda karakteriserad: scapo 1-2-cephalo apice involucroque alro-
villoso, foliis lineari-lanceolalis glabris remote denlato-runcina-
tis. — Habitus Apar gies Ta vax a c. i Willd., srd pappus Opori-
nies, — Månne verkligen någon annan än fjällformen 4if Leon-
lodon auiiinutalis? — Den niörkblommiga fjällformen af Aira
fiexuosa kallas Aira montana^ — Förf. öfvergår derefter liil
karakleiiserande af de olikheter, som grunda sig på sjelfva
grundens och markens skiljaktighet, hvarvid först de \exlcr up-
räknas, som förekomma på de med tunn humus-skorpa läckta
klipporna; vidare de mossor, som vexa i fuktigheten på de hö¬
gre klipporna, der vallen nedsipprar från den smällande snön;

dereftet* vegetationen kring de deraf småningom bildade rännilar

\

och bäckar, som ofla sträcker sig långt ner; häribiand anföres
Phipsia algida Br. aldrig förr anmärkt i denna del af Norge;
Förf. säger sig anmärkl den mellan Ullensvang och Morsäler.
Slutligen upräknas de i fjällkärren ' och sumparne befindlliga
vexler. — 1 denna ordning öfvergår Förf. till framställning af
snögränsen och dess förhållande till trädgränsen, hvarvid flera
intressanta anmärkningar anföras som bär måste förbigås; Ref.
vill allenast anföra den här, liksom i många andra trakter af
Norge, gjorda iakttagelse, all hela slammar och rötter af’ Finns
si/vesfris iinnas i moraser blott några hundrade fot och mindre
nedom nuvarande snögränsen, således vida högre än de nu kun¬
na vexa, hvilket Förf. sätter i sammanhang rned den småningom
skeende höjningen af Skandinavien; en förklai ingsgrund, som
också veiKtigen tyckes vara den mest rimliga och sannolika. —
Förf. fortgår siulligen till en teckning af vegetationen i tfe lä¬
gre trakterna, hvarvid de trädslag först upräknas, sorn bilda den
löfskog som linnes på slullningarne, samt de buskar och örter
som förekomma blandade dermed. (Här anföres afven Fosa
powifera Herm.). Förf. anmärker att löfträden i Norge hafva

! ' • ' ' '

i ' . (»T

\

vida större löf än i södern,' hvilket han sätter i sammanhang
med den kortare vegetationsperioden, som gör att respiralions-
j organerna måste vara så mycket större för att nnder samma
1 korta tid kunna producera lika mycken ved som i södern. — I sam-
j manhang härmed onuiämnes ock den olika tid, som i olika trak-

j ter erfordras för sädens mognad. — De vexter, som hufvudsak-

iv Jigen bilda ängarne, anförås, hvari.bland den ingenstädes i Norge
I “ eller Sverge (utom Skåne) förut anmärkta Hypericnm fefrap-
I ierum Fr.; troligen har någon annan härföie misstagits. — De
på och kring stenblocken vid hafsslranden vexande arter angif-
I vas äfven. — Närmast gårdarne fö^^ekomma af träd (luercus pe^

i dunculata och TiUa parvifoUa samt do odlade Päron-, Äple-,

Körsbärs-lräden, samt Ilibes rubrum och Grossularia. — Vid
Rosendals f. d. Baroni vexa Valnötlräd men frukten miognar ej.
— Till slut omnämnes en ’vextformalion”, som alldeles saknas
vid Sörfjord men förekommer vid Röldal och öster o'm fjället
åt Tellemarken, och hvilken Förf. ej illa betecknar med benänj-
ningen 'Norges subalpina Aconitformalion”; den utgores af Vi¬
cia silvatica^ Geranium sihaticiim^ Aconitum seplenlriona-
/e, Ranunculus platanijolius^ Campanula latifolia^ Hiera-
dum aurantiacum^ Sofichus alpinus ; Förf. hade bordi tillägga
Hierae, prenatit höides. Milium effusum, — Ehuru upsalsen
är lemligen rapsodisk och just ej innehåller myckel nytt eller
på något fullständigt sätt redogör för vegetationen i Haidanger,
innefattar den dock ej ointressanta bidrag och uplysningar rö-
rande de vextgeografiska förhållanderna i Norge.

I 2. Reohachlun»en uberjlie IVachsthum der Vegetations-

organe in Bezug auf Systematik, Von A, Griseback, 2:e
Abschn, (s. l:U— 155 och l tab.). Utgör en fortsättning af den i
föregående årgång införda afhandling. Närvarande afdelning sysslo-
sätter sig endast riied tillvexten al blad<‘n och dilhörande delar.

Slutligen börjas äfven i dessa häften ')'>Jahresbericht uber
die, Arbeilen fiir physiologische Botanik in den Jahren 1842
und 1843, von H, Linh'>, hvarest man oj båller på ett ställe
i samladt, ordnadi och i ändamålsenligt utdrag framstäldl allt hvad
som under nämnde tidrymd inom denna del afBolaiiiken publicerats.

I Rättelser

Sid. 9 rad. 4 nedifrån Jas : aquilina
— 43 — 2 npifrån — : Valerianella.

t

Register.

Anmäldta arheten.

J. Agardh, in systemata Algarum hodierna adversaria

Archiv fiir Naturgeschichte 9:r Jahrgang ♦ ♦ . .

~ — — 10:r Jahrgang ♦ ♦ * ♦

•

Blytt, Enumeratio plantarum vascularium circa Christi
aniam ».****.*.

Bruch et Schimper, Bryologia europæa
Endlicher, Mantissa botanica •! — 2

— et Putterlick, Genera plantarum florae ger

manicæ . . . ,

— und Unger, Grundziige der Botanik .

Frankenheim, geographische Verbreitung der Rosaccei
Grisebach, Beobachtungen iiber das Wachslhum . .

— , Bericht iiber die Forschungen in der Pflan

zengeographie 1841 . . , . .

— , — 1812

< — , iiber die Vegetationscharacler von Hardange

Harzer, Abbildungen der essbaren Pilze . .

Heufler, monslröso Blumen von Linaria vulgaris
Iriniscb, iiber die Epipactis-arlen der* deutseben Flor

Jussieu, Elementarlehre der Botanik

/

Karslen, Bemerkungen iiber einige kryploganiiscb

Gewächse . . .

Kocb, Taschenbueh der deutseben Flora ♦
Kröningssvärd, Flora Dalekarlica . . * .

Kunlh, Enuraeralio plantarum, Tomus 4:s .

Lede bour, Flora Hossica Vol. 2;i fase. 2:s
Lindenberg, Species Hepaticaeum Fase. 5:s
Link, Anatomia plantarum

— , de gramineis Europæ australis observationes .

— , Jabresbcricht iiber die Arbeiten fiir physiolog

Botanik 1841 * .

— , — 1842—43 .... .

— , Vorlesungen iiber die Kräulerkunde Le Abtb.

25.

61.

63.

51.

29, 35.

7.

8.

6.

60.

62, 6T.

61.

63.

63.

38.

18.

16.

6.

63.

1.

11.

26.

41.

39.

5.

23.

61.

6T.

J.

69

14.

18, 59.
16.

22.

48.

31.

61.

61.

14.

8.

23.

Linnæa vt)n Scblechtendal XVI B:s 4~6 b. . .

— — — XVII Band . . .

Mobl, iiber die Culicuia der Gewäcbse * ♦ .

K. Muller, iiber die Leucopbaneæ ♦ ♦ ♦ ♦ .

f

A. Nylander, Slirpes colyledoneæ Paroeeiæ f ojo
Fr. Nylander, Spicilegium plantarum Fennicarum. Cen¬
turia 2:a . . .'.... 43.

Regel, iiber den Ursprung und Zweck der Slipeln ♦ . 21.

Reichenbacb, Icoiies Floræ Germanicæ ....

Reissek, iiber das Wesen der Befrucbtungsactes

— , iiber das Wesen der Keimknospe '. .

— , Erläulerung der Gattung Pennantia . . -

Röper, zur Flora Mecklenburgs, l:r Tb. ♦' . .

Scbeele, Botaniscbe Beiträge .

Scbimper et Mougeot, Monograpbie des plantes fdssiles 33.
Scblechtendal, dem Andenken am D. Fr. C. von Scblecb-

tendal .............

— und Schenk, Flora von Deiilscbland
Scbleiden, Beiträge zur Botanik. l:r Band . .

— ' , Grundziigc der wissenscbaftlicbe Botanik

2:r Tb . . . , ... . . . . 3.

Scbmilz, Beiträge zui^ Anatomie c^c. der Scbwämme 24, 59.
Seubert, tetrameriscbe Orcbisbliitbe . 15.

— und Hochstetter, Flora der Azoriscben Inseln 62.

Torssell, Enumeratio Lichenum et Byssacearum Scan¬
dinaviae ..... ........

Treviranus, Nachrichten iiber J. R. T. Vogel . .

— , iiber Byssus Flos Aquæ L .

, iiber Lycopodiaceæ ......

Unger, zur Lebensgeschichie der Achlya prolifera
Wallrotb, Beiträge zur Botanik, l:r B:s 2:s H. .

Ångström, Symbolae ad Bryologiam Scandinavicam

17.

40.

58.

51.

18.

19.
24.

20.
55.
49.

Utmärktare vextfiamn.

Achlya prolifera 20. — Aethophyllum 34. — Albertia 33.
— Alexandra 20. — Anthemis sulphurea et tinctoria 56. —

'70

1

Archangclioa iiloralis -i2. — Aiiijeriæ ,>t. — Aspiilia 1), JO. —
Alhyriiim crenaltiin 45. — Atrichum 29.

Balsainnieæ 32. — HarUamia calcaica 49. — Boluia pube¬
scens 65. — Bolelus sapidus 38. — Bryum arclicuna v. purpu¬
rascens 49. — Bupleurum lenuissimum 42. — Byssus flosaquæl9.

Galaøiagi oslis lapponica var. 43. — Caiainiles 34. — Cari¬
ces 45 följ. — Gjilabrosa 4.3. — Cenococcuin 59. — Cbrysospleni-
um opposit jfoliuiu 42. — Colpodium 43. - — ‘ Conioselinum Fi-
scheri 42, .44. — Coprinos enloniophilus 57. — Gdloneasler me-
lanocarpa 55. — Cystoptcris crenala 4».

Digitalis purpurea 64. — Dissodou 36.

Epilobiuin virgatum el aff. 14. — Kpipaclides 16.

Fagus silvatica 64.

Galia 23. — Galium Iriflorum 43. — Grimmiæ 50.
Helianllieinum ölaudicum v^r, alpeslre 66. — Hierochloa
vodorata var. 43. — - Hydrocolyle vulgaris 42. — Hyperica 32.

— H. telrapf. 67,

fmpaliens 32.

^ Kentrospörium 57,

Lampsana 55. — Lecidea assimilis 15. ~ Leucobryum 22.
' — Leucophaneæ 22. — Linaria vulgaris inonslr. 18. — Lineæ
31. — Loniceræ 42.^ — F^ycopodium complanatum 24.

Mielicbboferia 38. — Mnium medium 49, *

Oedipodium 35. Oligolrichum 29. — Oporinia norvegi-
,ca 66. — Orchis curvifolia 45. — Orchis latifolia el afT. 44, 45.

— O. palustris monslr. 15. — Orthodontium 37. — Ortholri-

clium gyranostomum 50. '

Pennanlia 14. — Peridiomydes 63. — Pinus Abies 64.

P. silvestris 66. — Poæ 4.3. — Pogonalum 29. — Polygonum
lalaricum 55. — Polylricheæ 29.

Bhizomoiphæ 59. — Rosa ponnifera 66. — Rosaceae 60.
Rumices 15.

Salix haslala 58, -- Salix polaris 45. — Sarcozygium 18.

— Saxifragae' 42. — Schizoneura 34. — Sphaeria militaris 57.

— Spirogyra 63. — Splachnaceæ 35. — Splachnum 37. — Spl.
Wormskioldi var. elongalum 50.

Tayloria 35. — Telfaplodon 36. — Thaliclium leplophyl-
lum 44.' — Th. strictum var. 44. - — Tilia parvifolia 67. —
Tortulae 50. , .

Valerianae 43. — Valerianella Morisonii 43. — Vaucheria
aquatica 20. — Vollzia 33.

Xanlbium 58.

Zamiles 34. ’

LUND, tryckt uti Lundbergs ka Boktryckeriet 1844.

f